Tillbaka till Sköna grejer »
Tillbaka till Sköna grejer • böcker »
Recension: Svenska flicka – en sann berättelse
Liw Enqvist
Normal Förlag 2008
Svenska flicka är en självbiografisk berättelse om en svensk kvinna som började med att jobba som tolk och översättare i Italien, men halkade in på att strippa och sälja sex. Det är en slags litterär ”road movie”, i vilken vi under en tid får följa huvudpersonen (Liw själv) på hennes resa genom Italien, från jobb till jobb.
Rent litterärt sett är Svenska flicka egentligen inte en särskilt kul bok att läsa. Den har ett trist, osofistikerat och lite slafsigt tilltal, jag hittar minst tre rena korrekturfel (innan jag slutar räkna), och blir faktiskt lite besviken på redaktören, som borde ha hjälpt till att styra upp den här berättelsen lite mer, eftersom den så uppenbart är skriven av en person som inte är författare. Det finns ingen egentlig början, inget riktigt slut. Det känns som att hoppa in i mitten av en film, och få mittendelen loopad några varv. Inget händer egentligen, annat än samma trötta klubbhäng, om och om igen – vi får bara hänga med till nästa klubb, och nästa, och nästa. Man får också veta i början av boken att detta är första delen i en trilogi, och det känns lite märkligt. Vad ska de kommande två böckerna innehålla? Samma saker igen, bara på nya orter, eller kanske något nytt?
Ändå läste jag hela boken. Och jag tycker faktiskt att boken är mycket läsvärd – och viktig – trots sina brister. Åtminstone för alla som intresserar sig för sexualpolitiska frågor, genusfrågor, prostitutionslagstiftning, feminism m.m. Innehållet är väldigt radikalt, på så sätt att det är en sexsäljares egen berättelse. I den svenska sexualpolitiska debatten är det uppenbarligen oerhört kontroversiellt att låta de prostituerade komma till tals – allt ska avhandlas ovanför deras huvuden, som vore de otillräkneliga, förvillade stackars barn utan egen vilja, utan egen förmåga att resonera och fatta självständiga beslut. Kvinna tige i församlingen. Därför är detta en viktig bok.
Liw Enqvist bryter en vall, i det att hon själv för sin egen talan, och Normal Förlag ger henne arenan att göra det. Den språkliga och berättartekniska kvaliteten i denna bok är alltså högst sekundär. Den verkliga kvaliteten ligger i att boken känns väldigt sann, väldigt verklighetsnära. Liw Enqvist verkar sakna förmågan att göra sig till, hon försöker aldrig glamourisera sin tillvaro, aldrig göra sig själv finare än hon är, och det är i sig gripande. Hon beskriver öppenhjärtigt och naket sin tillvaro, med allt från äckliga sexkunder, sviniga klubbägare, dåliga knull och mögelstinkande loger till blodiga tamponger och alldeles för mycket alkohol och kokain. Med gott humör dessutm, fräckt nog. Inte en endaste liten flisa av martyrskap eller självömkan. Och det är stort.
Liw Enqvist är helt enkelt en riktig rumlare, som har gjort rumlandet till sitt levebröd. Det är förstås lätt att förfäras över hennes emellanåt rätt så självdestruktiva leverne. Men det blir ändå alltid 100 % tydligt och klart att hon har valt att leva så här. Hon är inte offer för någon annan, inte fången i ett elakt system som hon inte kommer ur, inte lurad av någon. Visst, jobbet är inte alltid roligt, och många män i den här berättelsen är verkligen svin – men hon styr över sin egen tillvaro, och har verkligen valt hur hon vill leva sitt liv – minst lika medvetet (om inte mer) som de flesta ”vanliga Svenssons”.
Denna bok kan tjänstgöra som en mycket intressant spegel för läsaren, hur bestämda åsikter man egentligen har om könsroller. Hur reagerar jag när jag ser kvinnor rumla om och leva självdestruktivt, och därtill skriver om det? Män har gjort det sedan urminnes tider. Liw Enqvist spränger alltså en vall, ett urgammalt tabu, och det är onekligen högintressant. Får kvinnor supa, knulla, knarka, leva rövare – och därtill tjäna pengar på det, och t.o.m. skriva om det? Svaret på den frågan säger en hel del om den som svarar…
Väldigt intressant är hur svenska media har hanterat Liw Enqvist och hennes bok, som uppenbarligen är en glödhet potatis som ingen riktigt vågar ta i. TV 4 förhandlade sig fram till en ensamrätt för TV-framträdande, men backade ur i sista stund, väl medvetna om att det var Liw Enqvists sista dag i Sverige, vilket innebar att hon inte kom med i någon TV-soffa alls. Representanter för TV 4 har å ena sidan tjatat om att få den där ensamrätten, men sedan slutligen avböjt, uppenbarligen för att att ”ämnet är för kontroversiellt” och eftersom ”Liws vinkel inte överensstämmer med deras syn på prostitution.”
Man tar sig för pannan. Maken till publicistisk ohederlighet har sällan skådats. Sedan när avböjde en journalist en intervju med en högaktuell person, för att journalisten inte delar intervjupersonens värderingar? ”Ja, jag blev erbjuden en intervju med Osama Bin Laden, men jag delar inte hans värderingar, så jag tackade nej.”
Hallå! Vad för slags undermålig idiotjournalistik är detta? Är det helt enkelt så att journalisternas värderingar är så jävla dåligt underbyggda att de är rädda att möta en människa som kan rasera deras värdegrund, bara genom att berätta sin historia? Nä, det här är för jobbigt, det tiger vi ihjäl, och så låtsas vi att det inte finns, bara. Vilken surrealistisk feghet, och intellektuell ohederlighet! Skäms, TV 4!
Censur är illa nog i ett demokratiskt samhälle, men självcensur på grund av dåligt underbyggda ställningstaganden är riktigt, riktigt illa. TV 4 drivs uppenbarligen av samma förstockade, moralkonservativa, intoleranta medelklassfeministiska pagefriserade tanter som många andra kulturetablissemang. Trist är bara förnamnet. Aftonbladet vågade i alla fall skriva om boken, och det är väl alltid något…
Normal Förlag var ett spännande och vågat förlag, som hade en bred utgivning av såväl udda och kontroversiella som engagerande och högaktuella böcker. Normal, som startade 2004, och drevs av Erika och Ulrika Larsson fram till konkursen 2010, hade en klart queer-orienterad agenda, och gav ut såväl nyskriven litteratur som gamla klassiker, skönlitteratur och faktaböcker.
Om du har det minsta intresse för sexualpolitik, moralism, makt, genus, prostitution, och/eller feminism, så rekommenderar jag dig att läsa Svenska flicka, av Liw Enqvist.
Carl Johan Rehbinder 2008
Denna recension publicerades först på TantraBlog 2008
Tillbaka till Sköna grejer »
Tillbaka till Sköna grejer • böcker »
