Intervju och foto av
Ylva-Maria Thompson

Publicerad på SpraySex och GirlsCorner.nu våren 2004

MÅNADENS PROFIL på GirlsCorner.nu är rubriken under vilken vi varje månad presenterar en person som utmärker sig på något speciellt sätt. Det kan vara genom sitt utseende, sina prestationer, sina uttalanden eller på vilket sätt som helst, så länge vi finner det värt att uppmärksammas.

I sommar planerar Calle och Jennie att hålla en sexkurs för par som vill utveckla sitt kärleksliv. De kallar kursen Gudomlig Njutning.

Ett centralt begrepp i deras livsfilosofi är Hieros Gamos – Det Heliga Bröllopet.

Låter det lite flummigt? Ja, kanske för den som inte vet vad detta innebär. Men när man lyssnat på Calle o Jennie ett tag blir det klart som korvspad, självklart, fullständigt begripligt och börjar kännas livsviktigt. Om alla tänkte som dom skulle världen vara en underbar plats att leva på. För det handlar i grund och botten om att göra sig fri från hjärnspöken; indoktrinerade uppfattningar om sex, kroppen och andligheten – och ägna sig åt det som är viktigt: Kärlek, sex & njutning.

Låt oss börja med en presentation.

Jennie är en utbildad dataingenjör, men bytte bana efter att utvecklat andra kreativa sidor med sitt skrivande och fotograferande. Hon fotograferar bland annat naket vilket hon blev uppmärksammad för i tv-programmet Paradis i vintras. Sedan ett tag tillbaka jobbar hon som fotassistent åt Walter Hirsch. Jennies intresse för sexologi är kopplat till alla plan; fysiskt, känslomässigt, intellektuellt och andligt.

Calle är utbildad skådespelare, men arbetar främst med måleri och foto, grafisk form och webdesign, och även en hel del som lärare i olika sammanhang – från kurser och föredrag om shamanism och andlighet till sex och samlevnad. Det andliga intresset löper som en röd tråd genom hans liv, liksom intresset för sex. Calle är också historieberättare, och har alltid något nytt kul att förmedla.
Calle och Jennie

Varför?

Ylva:
Berätta nu vilka ni är, och varför ni gör det ni gör.

Jennie:
Jag har fotograferat sen jag var liten. Min mamma tog med mig på utlandsresor varje år från det jag var sju-åtta år gammal och kameran var alltid med. Men jag har tidigare inte sett bildskapandet som mitt primära uttryck – jag trodde jag var bättre på att uttrycka mig i text. Så jag har inte haft intentionen att vara bra på att skapa bilder, men nu ser jag det som mitt främsta mål – att bli duktig (nu menar jag inte duktig flicka) men att ha ett yrke jag kan vara stolt över. Innan jag kom på att jag kunde jobba kreativt med bild ägnade jag tre år av mitt liv åt att studera till dataingenjör. Så det blev en del irrvägar… men ibland måste man kanske göra något annat än det man egentligen ska, för att komma fram till vad man verkligen vill.

Jag har alltid fått höra att det är så lätt att prata med mig och det har jag haft nytta av när jag informerar om sex i olika sammanhang. Exempelvis hade jag det när jag arbetade extra i Ylva Franzéns butik Secrets med Afrodites apotek. I mötet med kunderna lade jag märke till vilken brist på kunskap och vilken svält på bra information det finns! Typiskt för en sån situation är att personen säger: ”Åh, så här öppet har jag aldrig prata med någon annan!” Det finns en längtan efter att kunna prata öppet om sin sexualitet, utan fördömanden. Den stora tillfredsställelsen för mig låg inte i att sälja något, utan att se kunderna gå därifrån glada och mer upplysta. Jag är helt enkelt väldigt ogenerad och har väldigt lätt att prata om sex med andra på ett intimt sätt utan att det blir så snaskigt som det gärna blir i media.

Snaskigt sex i media

Ylva:
Ååhh – definiera snaskigt!

Jennie:
Att det blir ytligt… Folk säger att det är för mycket sex i media, men jag tror att det snarare är tvärtom! Att det skrivs mycket om sex beror på att folk har ett behov av mer information och kunskap. Ibland snuddar man vid bra saker – som när tidningarna beskriver hur man kan hitta sin g-punkt – men vid andra tillfällen är det totalt ytligt och ointressant, som när dom visar suddiga nakenbilder på en brud från ”Baren”. När tidningarna tar upp olika typer av sexualitet handlar det också ofta om att visa på avarter – man fortsätter att göra sex till något fult istället för något fint, när det viktiga egentligen är att synliggöra.

Calle:
Nu vill jag komma med en komplettering – det blir snaskigt så länge man tycker att det är snaskigt – när man för att det är lite ”skämmigt” pratar runt ämnet istället för att bara rakt på sak tala om vad man menar. Snaskigt, snuskigt, fnissigt. Om man jämför med matlagningsprogram skulle det vara som om man aldrig vågade visa ingredienserna. ”Ja, och sen tar man en paprika, höhö, ni hajar, va…”
Den inställningen kommer av att vi fortfarande tycker att det är fult och skamligt med sex.
Ett exempel – när man bläddrar i en kvällstidning kan man se en helsidesbild på en man som tänt eld på sig själv och står och brinner, eller döda människor med sönderskjutna kroppar – och ingen protesterar mot det – men visar man bilder på människor som knullar måste de censureras så att man knappt fattar vad det är man ser.
För barn måste det vara oerhört skrämmande att se på nyheterna, och allt våld som visas, det kan man ju verkligen få mardrömmar av. Men ett par nakna bröst anser man att de ska skyddas från åsynen av. Då ska tidningarna döljas av blå lådor i hyllan. Nakna bröst är nämligen fa-a-a-arliga för barn! Och jag som trodde att nakna bröst var till för barn!

Och så skrattar Calle sitt bullriga, sköna skratt som släpper loss all spänning. Calle o Jennie skrattar tillsammans åt världens absurditeter och jag skrattar med.

Fult att vara för intresserad av sex

Calle:
Vulgärfeministerna pratar om ”den manliga blicken” och ”objektifiering”, som om vi inte alla vore ”objekt” emellanåt. Jag vill gärna vara objekt för Jennies åtrå! Sen utgår dom från att deras världsbild är en absolut sanning, som alla fanatiker gör, och att barnen ser världen på samma förskrämda sätt. Snacka om självupptagen bild av tillvaron!
Det handlar med andra ord om rädsla. Vi är helt enkelt väldigt rädda för de djupaste, starkaste drifterna och krafterna, och de Stora Frågorna i Livet; Gud, Sex, Döden och Livet.
Och det vi är rädda för skjuter vi ofta ifrån oss, låtsas att det inte finns.

Jennie:
Ja, man ställer sig utanför, som att man inte är en del av det själv.

Calle:
Det anses t.ex. fortfarande allmänt att det är förnedrande att erkänna och visa att man är en sexuell varelse. Se bara hur fördömande man är mot tjejer som viker ut sig i media.

Jennie:
Man gör narr av de som är mer intresserade av sex än vad man är själv.

Calle:
Eller – de som erkänner öppet att de är intresserade av sex.

Är sex ofarligt?

Ylva:
Hur visar sig din inställning i det du gör?

Jennie:
Eftersom sex är en av mina vägar till självförverkligande, och eftersom jag dessutom har en pedagogisk ådra, vill jag förmedla den kunskap jag själv skaffat mig. Men inte bara kunskap, jag vill även förmedla min attityd, en öppenhet och naturlighet. Sex är inte farligt. Det är kul, läckert, vackert, sexigt, njutningsfullt och ofarligt att utforska.

Ylva:
Är det verkligen ofarligt?

Jennie:
Ja, så länge man respekterar sig själv och vet vad man vill för stunden. Men kan säga nej, man kan avstå från att dras in i sånt man inte vill vara med om. Kanske kan man inte alltid veta vad som kommer att hända, hur man själv kommer att reagera i en ny situation, om man till exempel provar på att binda varandra, men då får man stoppa när man känner att man inte kan hantera det. Man kan säga nej.

Ylva:
Men om man träffar någon som inte respekterar ens nej?

Jennie:
Ja, då kan det hända att man åker på en smäll. Men man kan ju faktiskt vara försiktig. Men sex i sig är ofarligt.

Calle:
Nja, jag håller inte riktigt med här. Jag begriper inte ordet ”ofarligt”. Sex kan visst vara farligt. Precis som att segla, klättra i berg, cykla, eller för den delen gå ut på gatan! Livet har garanterat dödlig utgång (hahaha).
Men beträffande sex är vi definitivt överdrivet rädda. Det är så mycket hjärnspöken – monster under sängen, lejon i garderoben. Dessutom – om man är överdrivet rädd är risken större att man bara ”blundar och hoppar”, knullar runt som tokar för att man är rädd för intimitet, till exempel. Eller rädd för att ta reda på vad man vill – innerst inne. Sex kan bli ett surrogat för en massa andra saker, om vi aldrig pratar om sex, känslor och relationer. Att utforska sex är inte ofarligt – i synnerhet om man har en föreställning om att sex är farligt – för då tror jag att det kan bli det också.

Jennie:
Men det jag menar är att man ska ha attityden att sex inte är farligt. Livet är mycket roligare om man vågar leva och utforska det. Man kan inte gå runt med hängslen, livbälte, skyddshjälm, gummistövlar och flytväst på sig hela tiden.

Vi vill se mångfald!

Ylva:
Hur förmedlar man det här rent praktiskt?

Jennie:
Det kan ske på olika sätt. För mig personligen handlar det t.ex. om föreläsningar om anatomi där man ger en fullständig bild av könsorganen, genom att sälja sexleksaker, prata ogenerat om sex eller att fotografera naket. Det man vill se är en mångfald av uttryck. Som Susanne Pagold skrev i sin recension av konstnären Orlans Parisutställning: ”Det är inte bilderna av unga, släta, plastsöta mannekänger som skapar anorexi, heroinmissbruk och komplex utan den relativa frånvaron av korta, tjocka, assymetriska, slitna, handikappade, åldrade, ärrade och rynkiga kroppar i reklam och modetidningar.” (DN Kultur 5/6)

Calle:
Apropå mångfald – när folk säger att porr är en dålig förebild är det faktiskt inte porrens fel att ungdomar får en skev bild av sexualiteten. Det är bristen på andra bilder. Jag brukar jämföra med mat. Om folk bara åt geléhallon och sega råttor skulle det inte hjälpa att förbjuda geléhallon och sega råttor – om man inte hade något annat att äta! Men äter man en hälsosam, varierande och balanserad kost är det OK att äta lite geléhallon och sega råttor ibland.
Tänk om Filminstitutet och Skolverket kunde producera alternativa, sexiga, läckra, inspirerande och pedagogiska (utan att bli pekpinniga och övertydliga) erotiska filmer!
Men det som vore en verklig välsignelse vore om porr kunde accepteras som en kulturyttring bland andra! Om dagstidningarna skulle ta in recensioner av erotiska filmer, böcker och andra media skulle det skapa ett ekonomiskt intresse av att höja kvalitén på utbudet, och då skulle vi snart få se riktigt bra erotik. Det är jag säker på.

Ylva:
Ja, men tror du inte att det finns en stor kategori porrkonsumenter som är ”inskolade” på en viss typ av porr och kommer att fortsätta att efterfråga den?

Calle:
Om jag gör en parallell med datavärlden var det så i början att alla program och manualer var skrivna med ett väldigt dåligt språk, fullt av fackuttryck och anglicismer, eftersom det framför allt var tekniker som använde dem. Men när fler började arbeta med datorer kom det också en efterfrågan på en kvalitetshöjning. Den nya kundkretsen kunde helt enkelt inte acceptera ett så dåligt språk.
Parallellt tror jag att när man börjar prata mer öppet om porren, och öppet ställa krav på kvalitet, så kommer kvalitén att höjas, det ser man ju tendenser till redan. All kultur som till en början betraktas som ”sämre” går igenom den utvecklingen. När filmen var ny som medium ville inga teaterskådespelare syssla med något så vulgärt som att medverka på film, så man jobbade mest med amatörer. Men sen blev det mer intressant när det visade sig att man kunde tjäna mycket pengar inom filmbranschen.

För mig själv var det så att jag började skapa min egen erotik därför att jag tyckte det mest inom porren var tråkigt. Jag hade min egen bild av vad som är erotiskt. Så jag tänkte: ”Gör det själv bättre då!” Så genom åren har jag fotograferat, skrivit, målat och skapat sådant JAG tycker är erotiskt. Jag började fotografera naket för över 20 år sedan, och erotiska noveller har jag skrivit sedan början av 1990-talet. 1999 skapade jag internetsajten ”Cirkus Eros”, som ett rent hobbyprojekt, för att visa mina alster för en bredare publik än byrålådan. Det är faktiskt femårsjubileum i år! Och jag har fått oerhört mycket positiv respons – jag har t.o.m. fått brev från kvinnor som säger sig hata porr, men som gillar Cirkus Eros.
Är det kanske så att jag fyller ett hål?

Jennie & Ylva:
JAAAAA! Det gör du! Ha ha ha ha!

En stunds frustande flamsigt skrattande senare fortsätter Calle:

En gåva att kunna förmedla kunskap

Calle:
Ända sedan tidiga tonåren har Sanning och Frihet har varit centrala begrepp för mig. Det kanske låter högtravande, ja, det är nog rätt högtravande, haha. Men så är det i alla fall. En bra symbol för detta är nakenhet – ”Den nakna sanningen” säger man ju. Det sexuella är den mest ursprungliga drivkraften och den förväntas vi dölja, ljuga om, skämmas över. Det kan vara väldigt frustrerande.

Ylva:
Är det inte ett ännu starkare förtryck mot kvinnors 6-ualitet, vad tycker du Jennie, hur har det varit för dig?

Jennie:
Jag utforskade min egen sexualitet mycket tidigt på egen hand, men fick också lära mig att det är något privat. Visst var det viktigt och skönt, men det var inget jag pratade om. Så det är först på senare år jag börjat komma ut och prata om sex med andra. Nu ser jag det som en gåva – att kunna förmedla kunskap om sex på ett lättsamt sätt.

Ylva:
Märker ni inga problem i att göra det mer offentligt, som i TV eller på hemsidan?

Jennie:
Alla människor har ett behov av att bli sedda, och jag har nog en lite exhibitionist inom mig. Dessutom är jag nyfiken. Jag har stått naken inför 1000-tals personer på NK och blivit kroppsmålad och det var bara roligt.
(Bilder från det tillfället kan du hitta på Calles sida om kroppsmålning – Body Art)

Calle:
Jag är rätt van vid att vara offentlig, och är inte särskilt hemlig av mig, och jag har aldrig stött på några problematiska konsekvenser av att synas mycket, vare sig på TV, i radio, i press eller på nätet. Jag är mest van vid positiva reaktioner, faktiskt.

Måste ni prata om sex hela tiden?

Ylva:
Har ni upplevt något motstånd mot det ni gör?

Jennie:
Ja, på det sättet att en del människor blir tysta och andra säger: ”måste ni prata så mycket om sex hela tiden”. Så fort man pratar lite mer konkret om sex tycker många att det blir jobbigt.

Calle:
Ja, skulle man börja prata om orgasmteknik på fikarasten på en normal arbetsplats blir nog folk antingen hysteriska och går sin väg, eller skruvar på sig och säger: ”Tack, det var lite mer information än vad jag ville ha.” De flesta är nog bara pinsamt tysta. Allmänt tycker folk att det där med sex ska gömmas undan, eftersom det fortfarande är så fult.
Om någon av någon anledning har velat nedvärdera eller avfärda mig, har det varit enkelt att påstå att jag har en ”porrsajt” och ibland när jag uttalar mig om något som på ett eller annat sätt kopplar till sex, så tas jag inte riktigt på allvar – man skojar till det och säger – ”jaja, typiskt Calle som håller på med sex”. Så mycket värre än så har det inte blivit. Men jag vet folk som har blivit av med jobbet, alternativt inte fått jobb de sökt, för att de gjort liknande saker som jag. Och lite skitsnack bakom ryggen måste man uppenbarligen tåla om man går ut med sexualitet offentligt…
Samtidigt händer det rätt ofta att jag möter människor som blir alldeles exalterade, dom som själva känner sin svält. Dom som vill prata mer och veta mer, och så blir de alldeles ”echaufferade” – Åh! Berätta mer!

(Calle viftar med handen som en solfjäder och så skrattar vi så där skönt igen)

Skapelsen är Guds Orgasm

Ylva:
Nu MÅSTE ni berätta om kurserna!

Calle:
Det började med att Åke Fridell (Ylva Franzéns man) och jag höll en kurs för män, en slags manscirkel där vi å ena sidan förmedlade väldigt mycket information och kunskap. Men de flesta upplevde nog att det allra mest värdefulla var själva samtalet. Vi lämnade mycket utrymme åt kursdeltagarna att tala fritt i gruppen, utan att bli avbrutna. Det är viktigt att få utrymme och trygghet att prata om känsliga saker. Jag upptäckte på kursen att många män ALDRIG pratar om sex med någon, utom möjligen lite någon gång med frun, och knappt det ens. Så jag kom fram till att det allra viktigaste på den här kursen var just att vi gav kursdeltagarna ett utrymme för att prata öppet om sex. Kanske t.o.m. viktigare än den teoretiska biten – även om den säkert var nödvändig för att leda fram till det öppna samtalet.

Jag har också hållit föredrag för kvinnor om hur man tillfredsställer män, hur man hjälper sin man att njuta mer av sex för att på så sätt få ett bättre sexliv. Även där var samtalet viktigt, och jag brukar knappt få komma iväg, eftersom många stannar kvar och vill fråga, prata och berätta – mer och mer och mer…

Jag är liksom född pedagog, och hamnar jämt i lärarrollen, på ett eller annat sätt.
Om jag blir intresserad av någonting, så blir jag ofta väldigt intresserad, och så dyker jag ner i ämnet och lär mig ALLT – eller åtminstone så mycket jag kan. Och så vill jag gärna förmedla detta till andra. Och eftersom sex och kärlek, njutning och glädje betyder mycket för mig, blev det ett logiskt steg att hålla kurser och föredrag i ämnet.

Och jag tror på den gamla hippie-slagdängan: ”Make Love Not War”. Skulle folk knulla mer så skulle dom inte slåss så mycket. Om folk skulle bejaka njutningen mer – inklusive den sexuella njutningen – skulle folk må mycket bättre.
Jag har också med åren, med mitt starka andliga intresse, och i min verksamhet som shaman blivit medveten om att det finns en stark koppling mellan sexualitet och andlighet.

Sex är inte bara att göra barn och ha kul i sängen, sex är hälsosamt för kropp och själ.
I Taoistisk läkekonst i Kina för 2500 år sedan, kunde en läkare skriva ut ett recept på en speciell samlagsställning som ett par skulle utföra under en viss tid, mot en viss åkomma. Det här går igen i den indiska tantriska filosofin, där det finns en självklar koppling mellan andlighet och sex som det helt bortses från här i västvärlden idag.

Vårt samhälle är präglat av kyrklig kristendom, kroppsfientligt och sexfientligt.
Det finns en fixering vid kroppen, och vid sex, men den är ofta starkt negativ – kroppen skall tuktas och passa in i de rådande skönhetsidealen, och sex är farligt.
I modern tid när samhället blivit mer och mer sekulariserat är det på sätt och vis än värre – den här moraluppfattningen lever kvar utan att vi är medvetna om det. Vi är så präglade att vi inte ens själva inser hur präglade vi är. Men istället för att säga att vissa handlingar är syndiga, säger vi att de är onaturliga eller farliga – som t.ex. analsex, gruppsex och homosexualitet.

All fysisk njutning ses enligt denna världsbild som en motsats till det andliga – och som något fult och dåligt. Det finns ju många som skämtsamt säger ”nu ska vi synda” när man dukat upp ett bord med god mat och dryck som man ska hugga in på.
Att istället se Sex som självklart kopplat till Andlighet, och som en väg till kunskap, och en väg till gudamötet – är nog en rätt så revolutionerande och utmanande tanke för de flesta.
Inom t.ex. Tantra, Gammalegyptisk och Fornnordisk religion ser man sexualiteten som en hyllning till det gudomliga och ett effektivt sätt att bli ett med skapelsen, alltet, att komma i samklang med det gudomliga.

Och jag tror faktiskt att det är betydligt vanligare att folk får en känsla av att komma nära Gud, i total enhet och extas, när de knullar än när de går i kyrkan.

Och om man vill kan man faktiskt se hela skapelsen – Big Bang – som en enorm gudomlig orgasm – som fortfarande pågår! Då blir det logiskt att tänka sig att det bästa sättet att komma i samklang med universum är just kärleksmötet, att få en orgasm. Eller att helt enkelt ständigt vara i kontakt med sin sexualitet, på ett eller annat sätt. Då blir man ett med Gud, med Alltet.

Mannens sexualitet mer skambelagd än kvinnans

Ylva:
Ur ett andligt perspektiv måste kvinnor haft det svårare under kristendomens inflytande, med madonnamyten som talar om jungfrufödsel.

Calle:
Det har varit svårt för alla – män som kvinnor – eftersom den kyrkliga kristendomen alltid har varit extremt kroppsfientlig och sexualneurotisk. Men det är med tanke på din fråga intressant att kvinnor under 1700-talet betraktades som mer sexuella än män. Det var ju ett sätt att skylla ifrån sig på kvinnorna som smittade männen med sin djävulska lust. Och sen på 1800-talet rationaliserade man bort kvinnans sexualitet och påstod att hon inte hade någon sexdrift alls.

Idag ser det ut som om kvinnans sexualitet fått en renässans, man uppmuntrar tjejer att onanera mer och det skrivs böcker och artiklar i tidningar, och görs hemsidor om kvinnors lust (t.ex. RFSU:s www.lubrikation.nu), och det tycker jag är väldigt bra.

Däremot har mäns sexualitet mer och mer börjat betraktas som ond och farlig. Det är som sagt mer accepterat att i media visa bilder på folk som skjuter varandra – än en bild på en ståkuk.

Unga gossar får tidigt lära sig att en ståkuk är farligare än en Kalashnikov.
Med andra ord – jag hävdar att männens sexualitet idag har blivit mer skambelagd än kvinnans.

För att travestera ett gammalt citat vi använde till manskursen: ”Vad spelar det för roll med frigjorda kvinnor, om det inte finns frigjorda män?”

Jennie:
Mäns sexualitet betraktas som farlig, våldsam och okontrollerbar. En tråkig konsekvens av detta är att kvinnor fortfarande får ta ansvar för männens sexualitet.
Jag läste i Katarina Wennstams nya bok ”En riktig våldtäktsman” om ett fall där en man hade friats från våldtäkt. Han hade träffat sin exfru i deras gamla lägenhet för att dela upp saker och han hade våldtagit henne. Domstolen kom fram till att hon antagligen hade velat ha sex eftersom hon hade haft svarta stringtrosor på sig.

Det Heliga Bröllopet – att knulla på åkrar och ängar

Ylva:
Jag har inget att tillägga. Kan ni inte berätta vad det här ”Heliga Bröllopet” är för något?

Calle:
Det är ett begrepp som finns inom många olika religiösa riktningar. Det är bröllopet mellan det manliga och kvinnliga, mellan himmel och jord, mellan Gud och Gudinna, mellan Yin och Yang. Inom gammal keltisk tradition firade man en ceremoni där prästinnan representerade moder jord och kungen, behornad, representerade himmelsguden. Och här i Norden hade vi Vanablot, med Frej och Freja i centrum.
Detta handlar ju om gamla jordbrukskulturer, där fruktsamhet är väldigt viktigt för överlevnad och välstånd. Och kopplingen till sex är då självklar.

Ylva:
Som Birgitta Onsell skriver om i sina böcker, att man på vårarna gick ut på åkrarna och knullade…

Calle:
Javisst! Det var ett vårblot. Man knullade på åkrar och ängar för att försäkra sig om god skörd och att djuren skulle bli fruktsamma och föröka sig. Det var en religiös handling som hade betydelse för hela samhället. Vi har ju fröguden, Frej, den livgivande guden, såddens gud till vars ära man hade rituella samlag för fruktbarhet. Och Freja, den Stora Modergudinnan här i Norden, som representerade både födelse och död, sexuell attraktionskraft, kvinnlig kraft, läkande, helande, närande, kärlek och liv.
Detta är exempel på hur man bejakade sexualiteten som en skapande, kreativ kraft.

Jag är med i en förening som heter Idavallen, som är en Stockholmsbaserad förening för nordisk naturreligion – från Frökult till samisk shamanism – och vi ska nu t.ex. fira midsommar på fullt utvecklat hedniskt vis, något som jag gjort i snart tio år i olika sammanhang. Midsommar ÄR ju en rakt igenom hednisk högtid, men vi tar det ett steg längre, och är mer konsekvent hedniska, om man säger så.

Och… sex måste inte heller vara så himla heligt jämt. Detta kan också bli en fixering, att sex måste vara fiiiint, och andligt och heligt och helande, och allt sånt, för att duga. Bra sex kan faktiskt vara ett råknull i en gränd också, man måste inte ha körer, ceremoniplatser eller heliga tempelrum för att det ska bli bra. Jag tycker att det är viktigt att säga det, för balansens skull…

Från rädsla till njutning

Ylva:
Så hur ska kurserna ni ska hålla i sommar se ut då?

Calle:
De kurser och föredrag vi har hållit hittills har varit väldigt teoretiska. Men nu när vi gör parkurser blir det mer praktiskt, och vi skall även ta med den andliga dimensionen. Syftet är att göra livet mer helt, mer fullödigt, att komma närmare varandra och hitta en djupare intimitet. Under kursen kommer vi att växla mellan teori, praktiska övningar och samtal.

Vi kommer t.ex. att inkludera smekövningar, könens anatomi, hur man hittar g-punkten, tantraövningar, andningsövningar, hur både män och kvinnor kan bli mångorgasmiska – och hur man skapar en positiv självbild. Det är oerhört viktigt med en positiv självbild för att kunna tillåta sig att njuta. Det första och viktigaste steget är inte teknik utan attityd – att gå från rädsla till njutning, omfamning och närhet. Och för att komma dit vill vi först och främst skapa en väldigt lekfull och trygg atmosfär.

Jennie:
Där vi kan ta bort gränser.

Calle:
Och alla dessa påhittade normer, som bara hindrar oss från att leva.

Jennie:
Normer vi bara anammat, utan att ifrågasätta dem.

Calle:
Och då blir tekniken viktig, inte minst som en form för att våga utforska.

Jennie:
Och för att sätta igång ett samtal mellan partnerna.

Calle:
Kommunikation är oerhört viktigt, att hitta sätt att prata med varandra om sex.

Jennie:
Ja, vi vill ge folk verktyg för att prata konstruktivt om sex – och för att njuta mer!

Calle:
Och sex kan vara oerhört utvecklande! Därför går vi från teori till praktisk övning för att sedan prata om vad vi upplevt.

Jennie:
Dela med sig av hur man känt.

Calle:
Ibland kan det vara mycket viktigare att höra vad andra deltagare säger än vad ledarna har att säga – attityden blir lätt att ledarna ju redan kan ”allt”. På så sätt blir det inte bara ”von oben” utan man startar en process som kan fortsätta att växa inom var och en.

Jennie:
För att öka njutningen, intimiteten och heligheten i sex.

Calle:
Det är det kursen handlar om – att man lyfter fram sexualiteten från under mattan dit den blivit sopad. Vi vill också förmedla att det finns helt andra aspekter av sex, som kan komma upp först när man blivit mer fri i sin sexualitet. Sex kan ibland leda till något helt annat än en orgasm – eller vad man nu förväntar sig. När man når en förhöjd intimitet och öppnar upp för varandra kan det leda till att man blir arg eller ledsen, det kan komma upp jobbiga känslor. På det sättet kan sex bli ett redskap för personliga processer. Och det är också OK.

Jennie:
Sex kan vara ett medel för personlig utveckling, och ett sätt att lära känna sig själv och varandra bättre, på ett djupare plan.

Calle:
Om man mitt i en kärleksstund plötsligt blir till synes oförklarligt ledsen eller upprörd kan det faktiskt betyda att man gjort rätt – inte att det är dåligt sex. Det kan vara ett tecken på att parterna faktiskt är väldigt nakna, trygga och öppna för varandra, och att älskogen sätter igång starka känslor som behöver komma upp.

Jennie:
Det behöver inte ens alltid vara orgasm som är målsättningen. Att ha sex kan vara starkt helande.

Calle:
Ett problem är att vi alltid vill stoppa saker i lådor, de ska höra hemma på en viss plats i ett visst sammanhang. Så när vi kommer till sovrummet tar vi fram ”sexlådan” och har förväntan att det ska bli perfekt, men glömmer leken och lusten. För det blir inte alltid som man förväntat sig. Det kan börja med att man är jättekåt och bara vill knulla, men sluta med att man kanske bara kelar, eller tvärtom att man bara vill gosa och kela med det slutar med ett råknull i alla fall. Och så blir det ibland att man helt enkelt låter bli att ha sex, för att man känner för höga krav och förväntningar. Och sen tror jag faktiskt att man kan få prestationsångest av alla tidningarnas sexbilagor, som ibland är rätt ensidiga.

Ylva:
Varför?

Calle:
Jo, för man glömmer leken! Man läser en lista på 30 eller 60 saker som män gör fel i sängen och som är avsedd att vara rolig, (men det känns nog inte kul) och sen läser du om hur du ger din fru orgasm… Jag fattar att folk får prestationsångest. Sex ska handla om lust och lek och glädje – inte krav och prestation. Och ibland är det OK att inte ha sex också.

Jennie:
Ja, det är OK att INTE knulla ibland också – haha.

Calle:
Så med vår kurs vill vi inspirera våra kursdeltagare att utforska olika aspekter av sexualiteten. Det är viktigt att bejaka det lekfulla, oförutsägbara, spontana. Det är viktigt att se att se alla aspekter av sin egen sexualitet – den fysiska, känslomässiga, mentala och andliga aspekten. Det passionerade, det lustfyllda, det heliga, det helande.

Vi tror inte att vi kan frälsa världen från ondo. Men det behöver vi inte heller. Det finns ett gammalt kinesiskt talesätt – ”Om en man under sin livstid planterar ett träd, har han inte levat förgäves.

Så om vi med vår kurs kan inspirera några att bli lyckligare och mer harmoniska, och så ett och annat frö av inspiration och glädje, då har vi gjort något bra. Då kanske vi inte har levat förgäves…

© Ylva-Maria Thompson, Konstnär

Tillbaka till Artiklar av gästartister »