Folk har så mycket åsikter om kvinnokroppen att många kvinnor blir osäkra på om de äger sin kropp, eller om andras vilja är viktigare än deras egen. Detta kan tyvärr också leda till att tjejer blir sämre på att sätta gränser.
Lösningen på detta är inte samtyckeslagen, som i praktiken säger att män ska ansvara för kvinnors kommunikation. Vi måste kämpa för kvinnors rätt till ansvar över sin egen sexualitet! Vi är inte barn som ska infantiliseras. Vi vill vara aktiva, ta ansvar – inte vara passiva offer. Många tycker att ”det är svårt att bevisa samtycke i rätten, men lagen sänder ju ut ett bra budskap”. Men gör den verkligen det? Är det ett bra budskap? Mitt svar på det är att vi måste gå den hårda vägen och lära oss sätta gränser igen. Många tjejer är bra på det som barn men med tiden märker man alltmer hur mycket åsikter folk har om ens kropp, blir påverkad, och så blir vi lätt sämre på att sätta gränser.
Hur gör man det då? Mina tips är:
1) Se sex som ett utforskande och ett verktyg för personlig utveckling. Utvärdera för dig själv vad du gillade och inte. Kommunicera det till din sexpartner om ni ska ligga igen. Känns något skamfyllt att säga är det ännu viktigare att säga det. Annars demonstrerar du för dig själv att du inte är värd att ta plats. Fråga hellre dig själv hur du själv kan ansvara för att det blir bättre för dig nästa gång?
2) Ändra din syn på dåligt sex. Om sexet var dåligt: det var fortfarande ett utforskande. Om du inte gick in i sexet med ett utforskande fokus kan du ändå lära dig något i efterhand. Man blir inte förstörd av dåligt sex. Men du förtjänar såklart bättre. Så utvärdera för dig själv, kom med idéer hur det kan bli bättre nästa gång du är i samma situation, eller hur du kan undvika den situationen. Det kanske handlar om att du måste onanera mer och lära dig vad du själv tycker är skönt. Eller kommunicera detta till en partner. Försök agera på det du kommer fram till men lägg inte skuld på dig själv om du missar det nån gång. Du är bara människa och vi kan inte göra allt perfekt alltid. Du är så jäkla bra ändå. Sexet är inte det som definierar dig.
3) Om någon går över en gräns du satt (du själv eller någon annan) – lägg inte skuld på dig själv. Ge dig själv en healing: varmt bad, meditera och föreställ dig att din kropp fylls av ren och fin energi. Du kan exempelvis visualisera att något mörkt och dåligt strömmar ur kroppen. Sorry för ”flum”, men jag tror på visualisering, och placebo. Det funkar.
Stämpla inte dig själv som trasig/offer/annat. Du är komplex, föränderlig, en stor människa och du är under en process. Detta hände i ditt liv. Det var inte O.K.
Så vad kan du göra för att vända denna händelse till något positivt? Du kan använda det kreativt. Ta tillbaka det. Om det var ett jättejobbigt övergrepp kan du se det som att ”t.o.m. ett jobbigt övergrepp kommer inte slå ner mig – jag kommer ta tillbaka det som hände genom att göra något fint av det.”
Du kan bli tydligare för dig själv med gränssättande (det kan ju bli rubbat efter en obehaglig händelse) – men om du lyckas lära sig det igen efter något sånt så har du blivit ännu mer orubblig. Det kanske låter sjukt att den utsatta ska ta ansvar och göra något av den jobbiga situationen, men alternativet är att bli ett passivt offer – du förtjänar bättre än så.
Systemet gör det svårt att fälla nån som begått en våldtäkt. Mitt svar på det är – gör dig inte beroende av att systemet ska bekräfta att det var en våldtäkt. Det låter helt sjukt att säga, ja. Men det är så här systemet ser ut. Bevisning är svårt, och det är aldrig bra att låta ens gränser definieras av någon annan.
Anmäl om du vill. Det är starkt och bra. Men dina gränser bestämmer DU. Inte systemet. I systemet är det systemet som bestämmer det. Blä. Men gör inte din healingprocess beroende av systemets bekräftelse. Kan du göra detta trots systemet kommer du bli sååå stark. Oaktsamhetsrekvisiten som infördes med samtyckeslagen verkar i alla fall kunna göra en viss förändring juridiskt. Men någon måste inte fällas för att du ska kunna utveckla ett välmående. Gör inte ditt välmående beroende av en fällande dom.
Du förtjänar bättre.
Text & bilder • Zecilia Freja 2019
Zecilia är 26 år och har sexarbetat i 4 år, dels på grund av hennes intresse för sex och människor, dels p.g.a. högkänslighet och en historia med stressproblem som gör att hon känner att hon måste ha tid för återhämtning i sitt liv. Hon ser sexarbetet som ett jättebra verktyg för att få mer tid med bibehållen ekonomi.
Tillbaka till Artiklar av gästartister »
