Kartika Gunawan är en indonesisk TV-aktris. I april 2006 prydde hon omslaget och några sidor i premiärnumret av indonesiska Playboy, som i denna lokala variant helt saknar nakenbilder. Bilderna på Kartika är av det snitt Svensk Damtidning skulle välja, men det hindrade inte att den kollektivistiska stenkastande muslimska mobben gick ut i protest mot lanseringen av tidningen. Kartika riskerar nu tre års fängelse för ”oanständigt beteende”, och konservativa indonesiska politiker arbetar för en lag som förbjuder all form av erotik, även i konstverk.
Läs mer i Expressens artikel från 060629
Playboy och liknande tidningar är förbjudna i så gott som alla muslimska stater i Asien och Afrika, det vill säga i de delar av världen där kvinnans ställning är som allra lägst. Förbud mot porr och Playboy gäller också i stora delar av Sydostasien, bland annat i diktaturer som Kina, Burma och Brunei, och i skakiga demokratier som Taiwan och Thailand.
Porrens motståndare har tidigare funnits också i kommunistiska diktaturer som Sovjetunionen, och naturligtvis även i Hitlers tredje rike. I Nazityskland brände man såväl pornografi som högklassig erotisk konst på offentliga bål. ”Entartete Kunst” – urartad konst – kallades det. I Nazityskland brände man som bekant även människor.
Det är tankeväckande att kollektivistiska regimer – religiösa teokratier och kommunistiska och nationalsocialistiska diktaturer – där människor är som ofriast och rutinmässigt offras på det kollektiva altaret, är de ivrigaste motståndarna mot pornografi. Man säger sig värna kvinnans ställning, samtidigt som man stenar henne till döds då hon använder sin egen sexualitet i andra sammanhang.
Det är tankeväckande också för att Sverige är på god väg att falla in i den kollektivistiska malströmmen. Jag talar nu inte om kristdemokraternas och moderaternas traditionella sexualfientlighet, utan om statsfeminismen såsom definierad av socialdemokraterna, feministiskt initiativ och roks. ”Partistyrelsen anser att den ökande sexualiseringen av det offentliga rummet är ett stort samhällsproblem” heter det i socialdemokraternas ”Häfte A: Vårt parti (Kongress 2005)”. Vidare:
”Pornografi bygger på kvinnans underordning och på att kvinnor görs till objekt, en vara. I förlängningen finns prostitution, handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnor och flickor samt våld mot kvinnor. Vid framställning av pornografiska bilder och filmer utsätts och förnedras ’riktiga’ kvinnor. Kvinnojourrörelsen kan konkret vittna om kopplingen mellan pornografi och våld mot kvinnor.”
Det är intressant att man tror sig kunna påvisa en sådan kausalitet, ty det har inga forskare tidigare lyckats med. Tvärtom vet vi att våldtäktsfrekvensen sjönk eller stod still när porren släpptes fri i Sverige 1970 och Danmark tidigare än så, en trend som avvek från övriga Europa. Forskningen vet också att där porren är förbjuden härskar det största våldet mot kvinnor och även de mest bisarra perversioner. Exempelvis vet jag av egen erfarenhet att kineser gärna vill se djursex och liknande när de erbjuds en surfrunda, och att våld mot kvinnor inom äktenskapet är både vanligt och legalt i Kina.
Att det skulle finnas en koppling mellan pornografi och prostitution och till och med människohandel är en marxistisk tes som omhuldas av bland annat kommunistpartiet i Kina. Det finns en sådan koppling såtillvida att prostituerade kan figurera i pornografi, men det finns ingen koppling i den andra riktningen, det vill säga att pornografi skulle leda till prostitution. Bevis: Sexhandeln i Kina och Thailand saknar motstycke i övriga världen, men ändå är det inte helt lätt att hitta en porrblaska i dessa stater. Prostitution beror på ekonomisk orättvisa och har inget med pornografi att göra. Det vore bra om detta kunde fastslås en gång för alla.
Socialdemokraterna säger: ”Som ett led i jämställdhetsarbetet bör vårt parti ta avstånd från pornografi”, och som ett första steg i detta led kräver man porrfria hotell för statliga kadrer. Fler steg lär komma, ty det är uppenbart att socialdemokraterna och andra radikalfeministiska grupperingar vill utrota porren helt, eftersom man helt a priori slagit fast att pornografin ”bygger på kvinnans underordning”. Man vill med andra ord inte förbjuda bögpornografi, som ju måste vara förnedrande för män och bygga på mannens underordning?
Om man ritar upp ett antal världskartor och på dessa markerar stater i olika färger enligt demokratiindex, välståndsindex, feminiseringsindex och pornografiindex, finner man en närmast fullständig överensstämmelse mellan kartorna. Porren finns i demokratiska länder, men inte i odemokratiska. Porren finns främst i rika länder, men inte i fattiga. Porren finns som mest där jämställdheten är som störst, inte alls där den är som minst. Porr är därför en funktion av demokrati och välstånd, och man kan använda pornografin som en värdemätare av ett samhälles utvecklingsnivå och färdriktning. Kina är ett bra exempel, där människor blir allt friare och rikare, och där porren sakta håller på att bli rumsren. I Sverige går vi alltså den motsatta vägen, vilket bara är ett symptom på något annat, nämligen på att samhället blivit hårdare och fattigare. I Sverige var porren som störst när landet stod på topp på sjuttiotalet.
Sossarna kan ju ha rätt i påståendet att ”dessutom förmedlar porren en bild av den kvinnliga sexualiteten som i många fall är både förnedrande och motbjudande”, men det betyder för den skull inte att porr i sig är förnedrande eller motbjudande. Det finns många arbeten som är förnedrande och motbjudande, men arbete i sig är det inte. Det finns många politiker som är förnedrande och motbjudande, men politiken och politiker i sig är det inte.
Att det finns så mycket skräpporr torde bero på att all porr sopats under mattan, att man inte premierar den goda porren. Det är min egen tes, i egenskap av flitig och långvarig porrkonsument i ständig jakt på god och smakfull porr. Samtidigt kan man inte agera smakdomare för alla andra, och ”smaklösheten är det pris vi får betala för yttrandefriheten” som det hette en gång.
I min värld är porr inte förnedrande, utan demokratisk; alla möjliga typer får vara med, och är det också. I min värld bygger porr inte på kvinnans underordning, utan tvärtom på kvinnans överordning, hennes makt över mig, hennes förmåga att förleda och dupera mig. I min värld finns ingen motsättning mellan å ena sidan ekonomisk, politisk och övrig jämställdhet och biologiska könsroller å den andra. I min värld kan jag hylla en kvinnas estetik och sexuella dragningskraft utan att förringa hennes eller andras andra egenskaper, på samma sätt som Ljungberg kan vara kvinnors sexobjekt och samtidigt en fotbollsspelare i världsklass – motsättning saknas helt och hållet därvidlag för dessa komplementära egenskaper.
Värna porren – den är vårt yttersta försvar mot stenkastande mohammedaner, katolska pedofilprällar, maoistiska kommunister och hitleriska nazister. Och mot den sexuellt störda statsfeminismens gaphalsar.
Niklas Dougherty 2006
Tillbaka till Artiklar av gästartister »
