Av Johanna Nylander, tidigare publicerad i Svensk Linje.
”Välfärdsstatens direkta stöd till det reproduktiva sexuallivet sker på bekostnad av människors allmänna sexuella hälsa. Det är inte bara en statlig normförskjutning, utan ett förträngande av ett av de mest basala fysiologiska behoven människan har. Även när hon inte försöker bli flera.”
Välfärdsstaten bygger på den välmenande tanken att det skall finnas något sorts skyddsnät för individen när hon blir sjuk, inte kan klara sin egen försörjning, blir gammal – eller får barn. I Sverige kan blivande föräldrar räkna med mödravård, barnavård, föräldragrupper, föräldrautbildningar, förlossningsvård, omfattande föräldraledighet för två föräldrar, ersättning vid vård av sjukt barn, statligt subventionerad dagisplats och barnbidrag till dess att ungen fyller 16.
Många människor får barn genom att idka sexuellt umgänge. Resultatet lägger välfärdsstaten varje år stora summor på att sanktionera. För människor som inte får barn, eller för människor som inte är i den åldern då det är normativt rätt eller möjligt att få barn, är sexuallivet relativt tabu-belagt. Det är ingenting som välfärdsstaten vill rota djupare i, ens med skyddande latexhandskar.
Sex är inte bara trevligt, det är ett fysiologiskt behov liksom mat, luft och sömn. I behovstrappan ligger det långt före ett meningsfullt arbete, kreativa utlopp, självförtroende, egendom, familj, vänner, respekt och den personliga säkerheten. I dag vet man att människor har en sexualdrift som inte enbart syftar till att reproducera sig. Den tar heller inte slut när man passerat åldern då det antingen är omöjligt eller icke-normativt att reproducera sig. Trots att den viktorianska tidsepoken sedan länge passerat moraliserar lagar och samhälle fortfarande om vad som försiggår bland duntäckena.
Pornografi är visserligen tillåtet men mer och mer tabubelagt. Nakna människor anses stötande, och p-rullarna är hänvisade till avlägsna hörn på internet. Anständiga hotell erbjuder inte pornografi på rummen, och jobbar man för skattebetalarnas pengar får man bara besöka anständiga inrättningar. Det är förbjudet att köpa sex, ja, det blev alldeles nyligen ännu hårdare straff för att köpa sex. Att sälja sex är inte straffbart men skatteregler gör det i princip omöjligt att göra det lagligt. ”Kvinnor blir utnyttjade” säger förespråkarna av sexköps-lagen. Att de flesta unga sexsäljare är män är ett faktum man på sin höjd bryr sig så mycket om att man låter RFSL utreda frågan.
Den moraliserande ansatsen suddar bort alla nyanser från sexualdebatten. Barnpornografi är inte längre fruktansvärda övergrepp på outvecklade barn, utan också tecknade bilder på fantasifigurer som ännu inte fyllt 18 år. Trafficking är inte längre handel med människor som tvingas till livegendom och utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp, utan till människohandeln räknas även frivilliga sexköp. Våldtäkt är inte längre enbart en sexuell påtvingad akt – nyligen ställdes en femtonårig flicka till rätta, anklagad för våldtäkt, då hon haft ömsesidigt frivilligt sexuellt umgänge med sin, året yngre, pojkvän (flickan friades visserligen till slut, mot åklagarens vilja).
Genom att blanda ihop äpplen och päron på det här sättet sänker man taket i sexualdebatten. Oanständigt blir oacceptabelt, även om en viss normförskjutning visserligen ägt rum. Sexleksaker är okej för älskande par i slutna sovrum. Det kan till och med vara okej att ha sex med en kompis. Men bara när man är ung, är singel, och inte har några barn. Att ha sex med någon av samma kön är inte lika socialt stigmatiserat, men få heterosexuella vill veta hur män älskar med varandra, eller hur kortklippta kvinnor knullar utanför porrfilmsscenerna.
Äldres sexualitet är en annan fråga som ofta förpassas till marginalen. När Viagra kom blev de små blå pillren flera impotentas räddning. Många äldre män som tidigare lidit av impotens får medicinsk hjälp på vägen, till glädje för både män och kvinnor. I Viagras spår har man upptäckt att även kvinnor kan få ökad sexlust av en testostronkick, och har man sett Sex & the City är det svårt att glömma Samanthas nästan beroendeframkallande rus av en enda liten tablett. Än så länge finns det dock ingen viagraliknande medicin för kvinnor.
Kanske är det den bristande valfriheten mellan äldreboenden som gör att sexualitet är tabubelagt i äldrevården? Till skillnad mot Tyskland där det finns specialiserade bordeller och prostituerade som regelbundet besöker äldreboenden, något som stöds av både personal och anhöriga. Eller i Holland där personalen på boenden kan assistera de gamla till orgasm. Man behöver bara ta sig över sundet till Danmark för att personalen på äldreboenden skall hjälpa till med att införskaffa sexleksaker.
Äldreboendet OK-Hjemmet Lotte i danska Frederiksberg har gjort sig ett namn genom att profilera sig mot livets goda. God mat och dryck, solsemestrar, ett aktivt sexliv och att ta sig ett bloss på cigarren, är saker de boende på hemmet kan förvänta sig. Människor står i kö för att få bo på hemmet, personalen trivs så mycket att sjukfrånvaron är rekordlåg, och de gamla blir inte berövade sin frihet under sina sista år. Lotte blev i mars till och med anmält för den allmänna rökningen till det danska arbetsmiljöverket, men ingen åtgärd vidtogs. Kvinnan som drivit Lotte under många år, Thyra Frank, kandiderar till folketinget för uppstickarliberalerna Liberal Alliance.
Man vill kanske inte tänka tanken att farmor Agda eller morfar Bengt har en dildo i byrålådan under paradisasken och läsglasögonen, men sexuallivet på äldre dagar är något som fallit mellan maskorna i välfärdsstatens skyddsnät. Det är som att man från samhällets sida kallt räknar med att lusten försvinner i takt med att rynkorna blir fler. Att man som äldre skulle behöva hjälp med att komma, liksom man behöver hjälp med att kliva ur sängen eller äta lagad mat är ett behov välfärdsstaten i moraliserande viktoriansk anda ignorerat. Det är fortfarande inte ens en självklarhet att få bo tillsammans med den person man är gift med på ålderns höst. Råkar man dessutom bara vara sambo, träffats nyligen eller bara vill ha trevligt för stunden kan det bli ännu svårare att få dela säng.
Begränsande moraliseringar kring sex drabbar tydligt äldre, men långt ifrån enbart. För många män, och kvinnor som har sex med män, var beslutet att inte subventionera Viagra och liknande mediciner långt ifrån välkommet. Det går givetvis, och med fördel, att kritisera samtliga läkemedelssubventioner och finna att en försäkringslösning för läkemedel troligen skulle göra bolaget som inkluderar Viagra populärt. Men så länge välfärdsstaten är av nuvarande storlek är det märkligt att sexualdriften bara ses som en del av en reproduktionsprocess, och i övrigt degraderas till ett nöje man får sköta själv i sitt stängda sovrum, antingen med hjälp av den person man har en relation med eller på egen hand. Men helst utan hjälpmedel eller boenden som finansierats med offentliga medel.
De statligt sanktionerade pekpinnarna i sovrummet är många. För bara ett par år sedan fick konstprojektet Dirty Diaries offentlig finansiering och blev kanske den svenska porrfilm med störst inspelningsbudget sedan…ja. I Dirty Diaries fanns scener med både bondage, blottning, fistfucking och vaniljsex. När liknande scener utspelar sig i den kommersiella pornografin kallas det kvinnoförnedrande. Offentligt anställda får inte surfa porr på kafferasten, bo på hotell med betalteveutbud eller bläddra i tidningar med för mycket avklätt. Det är skandal så fort politiker eller kungligheter besöker strippklubbar, som i Sverige inte ens innebär hel nakenhet. Men när malmöbaserade Inkonst, finansierat av bland andra Statens Kulturråd, samma år bjuder in den amerikanska konstnären Ann Liv Young, och en betalande publik får se Isabel Lewis vaginalt penetrera Young på scen med en dildo, då är det vare sig porr, strippande eller sexköp, utan performancekonst.
Statens roll i att skapa sexuallivsnormer är inte helt obetydlig. Folkhälsoinstitutet har välmenande axlat ansvaret för medborgarnas sexuella beteende. Målområde åtta, ”sexuell och reproduktiv hälsa” handlar om sexualiteten under den förutfattat reproduktiva åldern. Så kallat säkert sex, preventivmedelsupplysning, tonårsgraviditeter och aborter. Agda och Bengt är hänsynsfullt ignorerade. Trots att sexuallivet sedan länge inte är nödvändigt för, eller behöver resultera i, reproduktion för någon.
Efter 60- och 70-talets sexuella revolution med p-piller och falukorvar har Sverige gått från den livsstilsliberala och relativt toleranta sexuella synden, till att leva kvar i åttiotalets motreaktion. Samhället har till viss del hämtat sig, itererats och ser numera lite mildare på människor i förmodat fruktsam ålder men moralismen finns fortfarande kvar. För även om samtliga riksdagspartier upptäckt homosexuella som en politiskt attraktiv grupp och att det utgås från att människor mellan 20 och 35 ligger med varandra rätt ofta oavsett ringar på fingrarna är det sämre ställt med allt det där andra.
Välfärdsstatens direkta stöd till det reproduktiva sexuallivet sker på bekostnad av människors allmänna sexuella hälsa. Det är inte bara en statlig normförskjutning, utan ett förträngande av ett av de mest basala fysiologiska behoven människan har. Även när hon inte försöker bli flera. Politiker föredrar symboliska pekpinnar framför en respekt för människors lustar. Silikonpornografin har få öppna försvarare. Landstingen avfärdar Viagra som onödiga lyckopiller i stället för att se det som ett hjälpmedel för att bibehålla ett sunt välbefinnande för både män och kvinnor.
Lack och läder är piffigt i pridetåget, men frivilligt S&M kan fortfarande bli brottmål, och det får inte förekomma på film. Transpersoner får gärna sjunga schlager men trots löften om ändring tvingar styrande politiker fortfarande alla könsbytare till sterilisering och skilsmässa. Det är lättare att kriminalisera sexköp än att ta tag i hur man förbättrar situationen för sexsäljare och det är lättare att låta teckningar vara olagliga än att riskera att bli kallad för barnpornografiförespråkare.
Frihet är viktigt, även när det inte är lätt.
Johanna Nylander, 2011-07-18
Vill du läsa fler av Johannas debattartiklar?
Besök gärna Johannas egen blogg!
Tillbaka till Artiklar av gästartister »
