Jag blir emellanåt tillfrågad av allehanda media, såsom dagstidningar, vecko- och månadstidningar, radio & TV samt diverse annan media, om goda råd beträffande kärlek, sex och relationer. Det vanligaste är att jag förväntas prestera ett antal (ibland tre, ibland fem eller fler) käcka tips om hur man kan förbättra sitt kärleksliv, på ett eller annat sätt. Vissa av dessa råd brukar jag alltid återkomma till, eftersom de är så självklara. Och detta gav mig inspiration att faktiskt skriva en samling budord i kärlekens tecken.

Dessa kärlekens budord gäller inte bara romantisk kärlek. De är giltiga för alla mänskliga relationer – mellan älskande, mellan vänner, mellan föräldrar och barn, kollegor och även mellan människor som inte känner varandra. Givetvis måste man anpassa sin kommunikation beroende på vem man möter, men grundteserna håller i alla lägen.

I den abrahamitiska förkunnelsen finns som bekant tio budord. Att jag över huvud taget finner anledning att ens nämna dem är förstås för att vi alltjämt har dessa som en del av vårt kulturella arv. Dessa ”tio guds bud” är en samling rekommendationer som man kan tycka vad man vill om. Själv tycker jag att de är rätt tjatiga, och hopplöst otidsenliga, och några av dem är faktiskt fullkomligt irrelevanta. Och det saknas enligt min mening flera viktiga bud.

De levnadsråd man finner i den nordiska Havamål är överlag oerhört mycket mer intelligent formulerade, och med större andligt djup (förstås) än de bibliska, mer primitiva buden, men även dessa har vissa brister, framför allt i det att de är utspridda i en lång text, därtill i en påtaglig kulturell kontext som kan kännas en smula främmande för många, och därför en smula svårtillgängliga.

Därför har jag satt ihop en samling budord som enligt min mening är mycket bättre, mer genomtänkta och betydligt mer konstruktiva än alla gamla tröttsamma regler från förgången tid. Alla regler behöver förnyas och anpassas till den tid vi lever i, och det gäller förstås inte minst grundläggande livshållning. Det har hänt mycket här i världen, och vi har lärt oss en hel del i människosamhället de senaste 100, 1.000 och 5.000 åren, och det är helt enkelt rätt vettigt att förhålla sig konstruktivt till det.

Läs och njut:

1. Uppskattning:
Ge komplimanger, beröm och uppskattning. Varje dag. Välj medvetet att se just det du älskar/uppskattar/respekterar/tycker om hos dem du möter, och framhåll detta. Det du fokuserar på växer. Det du ger får du tillbaka. Om du väljer att se och kommentera det du inte gillar, så växer det – men om du väljer att se och öppet uppskatta det du gillar, så växer det.

Kom också ihåg att ta emot beröm och uppskattning med glädje och öppet hjärta. Och – minns att om du inte kan se något positivt hos den du möter, så är det med största säkerhet inte den personen det är fel på. Du behöver då justera ditt synsätt.

2. Beröring:
Huden är kroppens största organ. Genom att beröra det yttersta kan vi nå det innersta. Kärleksfull beröring är mat för själen. Genom att vara nära varandra kan vi nära varandra. Närhet är näring för hjärtat.

Beröring måste dock alltid ske med lyhördhet, respekt och känslighet. All beröring måste självklart ske med samtycke. Innan vi fullt ut kan bejaka intimare beröring, som sexuell beröring, måste vi få stora mått av vardaglig beröring och sensuell beröring. En kram, en smekning, en klapp på axeln. Lite massage, en tillgiven fysisk närhet. Om jag får kärleksfull beröring betyder det att jag finns, att jag får bekräftelse på att jag är älskad och behövd.

Mjuk och kärleksfull beröring skapar positiva känslor och starkare emotionella band. Detta orsakas av belöningshormonet oxytocin, som har massor med positiva hälsoeffekter, både fysiskt och emotionellt, och är en viktig nyckel till goda relationer.

3. Acceptans:
Du kan inte göra om en annan människa. Du kan bara göra om dig själv. Med andra ord – acceptera dina medmänniskor, älska dem för det de är, inte för vad du skulle önska att de vore. När du hittar ”fel” hos dina medmänniskor bör du först alltid rannsaka dig själv. Vad av detta är projektioner? Blir situationen bättre av kritik och klagomål? Saknar du själv fel och brister? Kanske det handlar om variationer, mänskliga egenskaper, snarare än ”fel” eller ”rätt”?

I denna acceptans ingår även respekt för andras egenheter. Respektera andras beteenden, vägval, levnadssätt, filosofi, religion, känsloliv – även om det verkar motbjudade och obegripligt för dig själv. Försök aldrig pressa din uppfattning om vad som är sant på andra människor. Det finns nämligen lika många sanningar som det finns människor. Eller kanske ännu fler.

Vägen till denna acceptans är förstås att först acceptera sig själv precis som man är. Du kan alltid förändras, utvecklas, förbättras – men du måste samtidigt acceptera att ingen människa på jorden är perfekt och fullkomlig, inte heller du. Jag har slutat att tala om ”goda” eller ”dåliga” egenskaper. Det finns egenskaper, som passar bättre i vissa sammanhang, sämre i andra, och ju mer vi blir medvetna om våra egenheter kan vi också tygla våra handlingar och anpassa oss till situationen. Men detta kräver alltså att du kan acceptera dig själv som den unika individ du är. Och det är din personliga resa.

4. Gåva och gengåva:
Ge och ta emot med öppet hjärta. Att tillfredsställa behov, dina egna såväl som andras, är självklara yttringar av kärlek och respekt. Att ge omvärlden sin uppmärksamhet och omsorg genom att exempelvis bjuda på mat, ge gåvor, och även av din tid, är oerhört värdefullt. Att ge upplevelser är också en vacker gåva. Tag med dina nära och kära på äventyr, och ge dina medmänniskor något nytt och spännande att glädjas åt och förundras över.

Det viktigaste att ge sina nära och kära är tid. Kvantitet är kvalitet. Att finnas till för dem man älskar är grunden för varje trygg relation. Att ge av sin tid är att ge av sig själv, att erkänna denna någon eller något som man ger av sin tid som viktigt. Om du tar dig tid att sitta med någon och lyssna på vad han eller hon vill säga, eller bara finnas tillgänglig i närheten, så är detta värdefullt. Att ta sig tid att laga en måltid, eller att tillfredsställa andra behov som omgivningen kan tänkas ha, är också yttringar av kärlek – så länge det är i balans med dina egna behov, och inte utvecklas till ett martyrskap, en skuldalstrande uppoffring.

Det finns en vacker treenighet i givandet. För att kunna ge fullt och flödande av dig själv till andra måste du även ge dig själv det du behöver, och du måste även låta andra ge av sig själva till dig, och att du tar emot lika fullt och flödande.

Ge dig själv i present varje dag – och gör gärna vackra paket!

5. Ändamålsenlig kommunikation:
Skapar du intimitet eller distans med ditt sätt att kommunicera med omvärlden? Är du medveten om skillnaden? Uppnår du det du vill med din kommunikation? Anpassar du din kommunikation efter vem du möter? Kommunicerar du för att hävda ditt ego, eller för att nå ett öppnande möte? Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig?

Uttryck dina behov och önskningar. Ingen kan läsa dina tankar. Om du ska få det du vill ha, eller behöver, så måste du ge omgivningen en chans att möta detta, genom att du uttrycker din vilja. Förvänta dig inte resultat, men tag med glädje och tacksamhet emot det du får, när du får det. Projicera inte din världsbild på andra, och förvänta dig att de ska tänka som du. Det gör de sannolikt inte. Tydlighet är en dygd.

Tala sanning. Allt du säger – säg det med kärlek och omtanke. Du kan vara sann i varje tum, utan att för den delen trampa på människor, såra eller kränka. Låt ditt tal vara poesi och sång. Vad är det mest kärleksfulla du kan säga just nu?

Lyssna på din omgivning. Kommunikation går åt båda hållen. Att lyssna uppmärksamt är också kommunikation. Att lyssna uppmärksamt och respektfullt innebär att du faktiskt tar in den andres budskap. Att kommunicera är ingen tävling, och inte heller en jämlikhetsbedrift. Båda måste inte prata lika mycket. Ibland har den ene mer att säga, och då kan den andre lyssna.

6. Äg dina känslor:
Alla känslor är tillåtna, och behövs för din och omgivningens hälsa. Det finns inga dåliga känslor. Våra känslor är som färgerna på en palett. Alla behövs. Du kan inte censurera regnbågen. Acceptera att du har ett känsloliv, och att det ger dig ovärderlig information om dina val och prioriteringar i livet. Ibland kan du behöva moderera eller rikta dina känslouttryck, så att du inte skapar onödiga bieffekter av dina känslor. Men träng inte undan dina känslor för dig själv och omvärlden. Det går inte i längden. Du måste hitta konstruktiva uttryck för alla dina känslor, så snart som det går.

Kom dock ihåg att känslorna inte bär på någon annan sanning än just att du känner. Så fort du börjar tolka dina känslor så kan du hamna väldigt fel. Acceptera känslorna som just känslor – men kontrollera dina handlingar, så att du inte förvärrar en redan besvärlig situation.

Det är aldrig någon annans fel att du mår dåligt.* Du är 100 % ansvarig för ditt eget liv, och för hur du reagerar på omvärlden. All besvikelse är självförvållad – du hade orealistiska förväntningar. När du känner vrede, sorg, smärta, förtvivlan – acceptera att du känner som du känner, men undersök sedan hur du kan bearbeta de förhållanden som gör att du känner så, snarare än att leta efter en skyldig. Att kasta skuld på någon annan gör dig till ett offer, en maktlös individ utan kraft att åtgärda situationen. Äg din känsla snarare än att skylla på omgivningen. Tag makten över ditt eget liv.

Det handlar om integritet och ryggrad. Döm inte dina känslor, och försök inte kontrollera dem – men du kan alltid kontrollera dina handlingar. Du definieras av dina handlingar. Kom ihåg det.

*Det finns förstås undantag från detta påstående, och det måste nyanseras. Det är ibland faktiskt bara den enes fel att två träter, och man kan bli utsatt för oprovocerade attacker, förtryck eller andra former av maktmissbruk. Det som då är ditt ansvar är att på bästa sätt kunna förändra din livssituation, så att den blir bättre. Det betyder inte att det är lätt. För somliga kan det vara mer eller mindre omöjligt. Vi lever i en orättvis värld, tyvärr. Men om jag har grundinställningen att det är mitt eget ansvar, hur jag faktiskt agerar på omgivningen, så kan jag lättare förändra min situation, och faktiskt ta makten över mitt liv, på riktigt.

7. Samtycke:
Gör aldrig mot en annan människa, eller mot dig själv, något som strider mot mottagarens vilja, eller som inkräktar på dennes personliga frihet. Vad du än gör med en människa, se till att du har dennes samtycke.

Det enda tillfället då det är tillåtet att inkräkta på en människas frihet, är när denna person själv står i begrepp att inkräkta på en annans frihet, genom våld, tvång, eller någon annan kränkande behandling. Annars har du ingen rätt att sätta dig till doms, eller hindra den personen från att leva sin sanning.

Min personliga, politiska vision för människosamhället är en värld där ingen någonsin tvingar någon annan – att all mänsklig interaktion sker med samtycke och frivillighet. Detta blir svårt att sälja in till Skatteverket – men vi kan åtminstone välja att agera efter dessa principer i all social interaktion. Inledningsvis kan detta paradoxalt nog göra att vi känner oss en smula frustrerade och maktlösa, eftersom vi släpper illusionen om kontroll över andra människor. Då är det viktigt att komma ihåg att verklig makt inte är makt över andra – utan över dig själv. I samma stund som du inser det behöver du inte längre denna makt över andra.

8. Medveten närvaro:
Att vara närvarande i livet, att möta livet med medvetenhet och hängivenhet, är att vara i kärlek, fullt levande. Kärlek är att ta ansvar för alla sina relationer, och det bästa sättet att ta ansvar är att möta både sig själv och omgivningen med fullt fokus, full närvaro, och med så stor medvetenhet som du mäktar med.

Medveten närvaro kräver mod, nyfikenhet och hängivenhet. Lev livet fullt ut, med respekt, ödmjukhet, hängivenhet, lekfullhet, nyfikenhet och mod. Var medveten och närvarande i ditt liv. Det är din plikt mot dig själv, och din omvärld. Beröva inte dig själv eller omvärlden privilegiet att få uppleva just dig, i din högsta potential.

Så – hur blir jag mer närvarande, mer medveten? Var uppmärksam. Var uppmärksam på dig själv, dina sinnen, din interaktion med omvärlden. Börja med din andning. Känn din andning. Njut av den. Känn de objekt du hanterar med dina händer, bli uppmärksam på hur de känns mot din hud – njut av dem. Hur känns det att vidröra en tegelsten på väggen du just passerar, hur doftar buskarna i rabatten, hur smakar kaffet? Möter du dem du kommunicerar med, på riktigt? Ser du deras ögon, hör du deras tonlägen? Känner du din egen kropp? Kan du känna dina hjärtslag? Kan du känna fysiologisk respons i din egen kropp, på det du upplever i stunden?

I samma grad som du kan svara ja på dessa frågor, har du nått en högre medvetenhet, en högre närvaro. I samma grad som du blir mer uppmärksam på detaljerna, desto mer kan du också se helheten.

9. Tacksamhet:
Om du varje dag möter livet med tacksamhet för allt det underbara du faktiskt har, och det du får, snarare än att längta efter och sakna det du inte har, så kommer din livskvalitet att höjas avsevärt.

Jag har bytt ut ordet stolthet mot tacksamhet, i många situationer. Tacksamhet smäller högre. Jag kan förvisso vara stolt över mina egna prestationer, men samtidigt vara tacksam för att jag har fått möjligheten att göra det jag gör, vara det jag är. Inget sådant är självklart. Detsamma kan jag säga om min familj – jag säger inte längre så ofta att jag är stolt över mina barn, utan snarare att jag är oändligt tacksam över att de är så underbara, talangfulla och fantastiska som de är.

Att varje dag tacka livet för alla dess gåvor, är att ge dig själv den största möjliga välsignelsen du kan få.

Epilog:

Jag tänkte först skriva tio bud, men insåg att jag då skulle följa och bekräfta en form som jag på intet sätt erkänner som en auktoritet. Talet nio är för mig mycket mer heligt och magiskt än talet tio. I den nordiska traditionen återkommer talen tre och nio ständigt, och symboliserar en helhet som är fullkomlig i sig själv.

De nio världarna i Yggdrasil, Heimdalls nio mödrar, nioårsblot, de nio spetsarna i valknuten, de nio dygderna enligt Havamål, de nio dagarna det tar att resa till dödsriket, Odins initieringsrit, då han hängde nio nätter och dagar i Yggdrasil, och många andra fenomen förknippade med talet nio. Allt detta i en kulturell kontext som jag har mycket närmare till, mycket lättare att relatera till än den bibliska kulturen. Därför blev det nio budord.

Mina budord har betydligt större relevans för kärlek, livskvalitet, yttre och inre frid mellan människor, än någonsin de tio bud som tillskrivs den den svartsjuke psykopatguden JHVH och hans mytologiske representant, den mordiske tyrannen Moses, i en bisarr gammal legend från en primitiv ökenfolkskultur. Inte minst med tanke på hur dessa bud dogmatiserades och blev än mer extrema när de anpassades till den kristna religionen.

De tre första buden av de tio i Torah/Bibeln är fullkomligt meningslösa, och helt irrelevant för en upplyst nutidsmänniska, och de efterföljande sju går alla in under mitt sjunde bud om samtycke (vilket med andra ord gör min egen formulering vida överlägsen det gamla bibliska tjatet).

Ett och annat sant ord ur denna urgamla, orientaliska antologi går dock att skaka fram. Trots allt har ju en och annan av författarna till detta verk lyckats att frambringa något evigt allmänmänskligt och klokt – även om de förstås inte på något sätt är ensamma om dessa universella insikter. Och det finns en formulering som på något sätt transcenderar allt annat:

Störst av allt är kärleken.

Några andra sanningar behövs strikt sett inte.

Carl Johan Rehbinder 2009 (uppgraderad 2017)

Tillbaka till Artiklar • Erotik & inspiration »