Att systematisera kärleksskapande kommunikation
Denna text finns nu även översatt till engelska »
This article is now also available in English »
Hur bra kommunikation har du och din partner egentligen? Känns det som att ni alltid förstår varandra, nästan telepatiskt, eller uppstår ofta missförstånd? Känner du dig älskad – eller försummad? Tycker du att din partner är bra på att visa dig sin kärlek, eller lämnar han/hon mycket i övrigt att önska? Ni kanske bara talar olika språk.
Vi uttrycker kärlek väldigt olika, och förväntar oss också väldigt olika sätt att få kärlek. Detta kan givetvis leda till oändliga missförstånd, att vi inte känner oss älskade, för att omgivningen uttrycker sin kärlek till oss på sätt som vi inte förstår – för våra preferenser är alltför olika.
Därför har vi skapat konceptet Tio sätt att Älska, som är ett slags parlör, ett sätt att visa på skillnaderna i hur vi kommunicerar kärlek. Målet är inte att rangordna, eller att alla borde uttrycka sig likadant. Tvärtom. Alla har vi våra preferenser, och samma uttryck som kan vara oerhört viktigt för mig, kan vara marginellt eller till och med helt oviktigt för dig. Detta gäller även i nära relationer, något som kan skapa obalans – särskilt om man är helt omedveten om dessa skillnader. Ett bra sätt att utröna om ett språk är ett primärt språk, är att fråga sig själv – om jag inte får det här, känner jag mig älskad?
Detta koncept bestod länge av nio uttryck för kärlek, men eftersom vi ständigt utmanar oss själva, aldrig nöjer oss med en förklaringsmodell som vore den perfekt, och eftersom vi alltid är nyfikna och vetgiriga, så har vi hittat en till kommunikationsvariant, ytterligare ett språk. Vi har utforskat det här i många år, och forskar fortfarande – så kom tillbaka om fem år, så har vi kanske hittat ett till uttryck för kärlek. 11 Sätt att Älska. Vem vet? Det är lite som med relationer – man blir aldrig fullärd. Det finns alltid något nytt att upptäcka.
De tio uttryck för kärlek som vi har identifierat handlar om hur vi ger och tar emot kärlek rent praktiskt. En del relationer flyter perfekt – för att de råkar ha samma uppsättning primära kärleksspråk. Andra har inkompatibla språk, och då blir det svårare att förstå varandra. Och det kan hända att vi inte förstår alls när andra uttrycker kärlek, för vi talar olika språk.
Att behärska många språk är nyttigt och konstruktivt i alla relationer, och det är något du kan träna på. Ju bättre du förstår och vet hur du ska kunna använda alla dessa uttryck för kärlek, desto bättre blir du också på att förstå alla du älskar, och desto bättre blir du på att bekräfta alla dem du vill ska känna sig sedda, behövda, bekräftade och älskade av dig sig – även de som inte har samma primära sätt att kommunicera kärlek som du.
Kärlek är att ta ansvar för sina relationer – och sina känslor. En viktig del i mognad är att veta skillnaden på mitt och ditt – att du äger dina känslor, och att veta att mina känslor är just mina, inget jag ska projicera på omvärlden, särskilt inte dem jag betraktar som mina närmaste. Det är inte ovanligt att vi ibland agerar helt kontraproduktivt, när vi försöker behaga människor vi egentligen inte alls tycker om, och paradoxalt nog ibland också behandlar våra nära och kära med otillräcklig respekt och hänsyn.
Det är också viktigt att förstå att dessa olika uttryck i sig själva inte självklart leder till mer kärlek. Det är intentionen bakom som gör hela skillnaden. Man kan använda alla dessa förhållningssätt för att trycka ner folk också. De är verktyg. En kniv är också ett verktyg, som kan användas på en mängd kreativa och konstruktiva sätt, som t.ex. att laga mat och tälja fina trägubbar, men kan också användas för att skada. Det jag kallar Tio sätt att Älska handlar alltså inte primärt om verktygen, utan ytterst sett om intentionen – de är sätt att älska, verktyg för att skapa mer kärlek, så länge intentionen är att ge kärlek. Dock är det bra att känna till vad man har i sin verktygslåda.
Det är förvisso inte alltid vi vill skapa intimitet, så det är alltid ett val från tillfälle till tillfälle. Jag kallar det ändamålsenlig kommunikation. Vissa människor vill man ha nära, andra vill man gärna ha avstånd till. Det är naturligt, och inget att skämmas för. Det finns alltså ingen anledning att lägga någon värdering i detta. I skrivande stund finns det ca 8 miljarder människor på planeten, så vi kan välja vilka vi vill ha i vår närhet, liksom vi kan välja vilka vi vill undvika. Detta kan vi göra genom att kommunicera medvetet och ändamålsenligt, som t.ex. att faktiskt välja en intimitetsskapande kommunikation med dem vi vill ha nära oss eftersom det stärker vår kärlek – samt att vi kan välja en distanserad och avståndsskapande attityd gentemot dem vi vill inte vill ha nära. Det låter kanske cyniskt och hårt, men det handlar inte om att vara otrevlig. Du kan vara hur trevlig och artig som helst, utan att bjuda in alla i ditt liv.
Gå gärna genom dessa olika sätt att älska tillsammans med din partner, och utbyt tankar och reflektioner kring de olika uttryck jag redogör för här. På så sätt kan du lära dig mer om både dig själv och din partner, och hur ni båda vill bli bemötta i kärlek.
”Du älskar mig inte!”
”Va? Vad har du fått det ifrån?”
”Du säger ju aldrig att du älskar mig.”
”Jag sade det ju på bröllopet!”
”Ja, men det var ju 30 år sedan!”
”Eh… ja, men jag säger till om det blir någon ändring!”
Jag kanske tror att min mor inte älskar eller uppskattar mig, för hon aldrig ger uttryck för det verbalt. Som verbal person utgår jag själv förstås från mig själv, och antar (felaktigt) att andra uttrycker kärlek på samma sätt. Hon säger ingenting, så därför tvivlar jag på hennes kärlek. Men när jag flyttar, så kommer hon körande med bil och släpvagn, om jag ska måla om står hon där med penslar och byttor – och när jag plötsligt behöver en ny tvättmaskin, för den gamla gav upp, så köper hon en ny. Så passar hon på att vara barnvakt åt mina barn också, så att jag och min älskling kan komma ut och ha lite vuxentid utan barnen. Det är helt enkelt hennes sätt att visa kärlek.
Låt oss säga att du har sex som ett primärt kärleksspråk, som en oumbärlig uttrycksform för dig att ge och ta emot kärlek. Om du då har en partner som inte är så intresserad av sex, så kan det lätt bli så att du upplever att du aldrig får tillräckligt med sex, och att du då drar slutsatsen att du inte är älskad – trots att din partner kanske älskar dig jättemycket, men har inte samma behov av sex. Eller – du har ett stort behov av att uttrycka känslor i ord – då kan det vara väldigt frustrerande att vara tillsammans med en icke-verbal person. Du kanske ger massor med komplimanger och uppskattning, men får väldigt lite tillbaka, vilket kan vara oerhört frustrerande, och kan även leda till att du inte tror att du är älskad eller ens uppskattad.
Detta kan ibland balanseras upp – du kanske har någon vän du kan anförtro dig till. Eller om du behöver mer fysisk beröring än partnern är benägen att ge – då kan du besöka en massör eller kroppsterapeut. Sex är då ett område som kan bli lite mer komplicerat, eftersom vi i vår kultur är så oerhört präglade av ett monogamt ideal, därtill med sexuell exklusivitet. Möjligen kan det balanseras upp med mer kärlek på annat sätt. Det finns förvisso vissa som väljer att ha polyamorösa eller öppna relationer, men det ses fortfarande som väldigt radikalt och udda, och de flesta är kanske inte redo för en sådan lösning. Det är också kulturellt betingat.
Alla relationer innehåller utmaningar, toppar och dalar – ibland eufori, ibland tristess, och emellanåt kan den där djupa, innerliga kärleken kännas som väldigt långt borta. Ett sätt att förändra detta är att helt enkelt vända på orsak och verkan. Om du inte känner dig kärleksfull – agera ändå som om du vore det. Det kommer att påverka hur du känner. Istället för att bara styras av känslor, och agera på impuls i stunden (vilket kan skada mer än det hjälper), så kan du välja hur du vill känna, och agera som om du kände just så. Det ger dig mer makt över dig själv och den situation du befinner dig i. Pröva detta om du till exempel för ögonblicket känner dig nervös och stirrig – andas och agera som vore du lugn och samlad. Det kommer att påverka din sinnesstämning – mer än du kanske tror. Och i din kommunikation med din partner – inse att ni faktiskt kan ha olika sätt att uttrycka kärlek, och olika behov av hur ni vill bli bemötta.
Detta koncept är en tänkt som metod att identifiera dessa skillnader i hur vi kommunicerar, och därmed öka den ömsesidiga förståelsen i varje enskild relation – inte bara romantiska kärleksrelationer, utan även barn, familj, vänner, arbetskamrater och alla andra vi vill ska känna sig sedda, bekräftade och uppskattade av oss.
Ord:
Att ge komplimanger, beröm och uppskattning, att deklamera poesi eller ljuva kärleksord till sin partner, eller bara en positiv uppmuntran – därtill med närvaro, lyhördhet och medvetenhet, är för det mesta uppskattat. Välj medvetet att se just det du älskar/uppskattar/tycker om hos dem du möter, och framhåll detta. Det kan vara till din partner, till dina barn, dina föräldrar, dina vänner, arbetskamrater – eller någon du bara möter tillfälligt. Om du ger komplimanger med närvaro, lyhördhet och medvetenhet, så kommer du att bli mycket populär.
Det du fokuserar på växer. Det du ger får du tillbaka. Om du väljer att se och kommentera det du inte gillar, så växer det – men om du väljer att se och öppet uppskatta det du gillar, så växer det. Minns att om du inte kan se något positivt hos den du möter, så är det med största säkerhet inte den personen det är fel på. Du behöver då justera ditt synsätt. Kom också ihåg att ta emot uppmuntran, beröm och uppskattning med glädje och öppet hjärta. Varje gåva har det värde mottagaren ger den, och det gäller även verbal respons.
Jag har gjort det till en hjärtesak att ofta, ofta tala om för mina vänner hur mycket jag uppskattar dem, hur fina de är, hur kreativa och härliga de är. Det är magiskt. Mirakel kan uppstå. Att ge en vän en enda liten uppskattande puff då och då kan vara skillnaden mellan seger och nederlag, mellan storstilade projekt och självförnedring.
Vi lider alla mer eller mindre av osäkerhet, dålig självkänsla, rädsla inför det okända. Kanske inte alltid, men då och då. Därför kan det vara ovärderligt att få höra att man är älskad, omtyckt och uppskattad. Särskilt vid tillfällen då man inte ”förtjänar” det. Det är då vi behöver det mest. Och alla, ALLA, förtjänar bekräftelse, kärlek och respekt. Det är avsaknaden av kärlek som skapar rädsla, krig och motsättningar.
Du skapar världen som den är. Så om du betraktar världen som en hemsk plats, fylld av hat, så blir den det. Och om du betraktar världen som en vacker plats, fylld av kärlek, så blir den det. Älska – och ge uttryck för det. Alla har allt att vinna på det.
Samtalet:
En ofta grundläggande faktor i långa och lyckliga relationer är det förtroliga samtalet, det aktiva lyssnandet, de där stunderna då man bara utbyter förtroenden – intima tankar och känslor, samt att man reflekterar och diskuterar. Framför allt att man bara lyssnar, och är närvarande i sitt lyssnande, att man just i detta ögonblick låter den andra personen få vara den viktigaste människan i ens liv. På riktigt.
Ett verkligt förtroligt samtal handlar inte om att fixa saker och ting, eller att uttrycka behov som ska tillfredsställas, utan just bara att få samtala, att få dela med sig, från det mest triviala till det mest privata, samt att man vet att man kan berätta precis vad som helst, med full tillit, och att det som sägs mellan två personer stannar där.
Ett intressant fenomen som jag och min kära hustru Jennie har upptäckt är att när vi någon gång har grälat, så har det som regel handlat om bagateller, och egentligen var det bara irritation över något helt annat som vi behövde ventilera. Sen pausar vi, och kommer tillbaka till varandra och analyserar vårt gräl, och då blir det ofta vad vi kallar ett ”metaprat”, alltså att vi pratar om hur vi kommunicerar, inte minst eftersom många gräl kommer ur att vi helt enkelt har missförstått varandra. Länge tyckte vi att det där var väl onödigt, men vi har kommit att värdera det där ”metapratet” som viktigt. Det handlar ju faktiskt om hur vi kommunicerar, och båda vill vi ju göra oss förstådda, och förstå varandra. Återigen – prata om allt.
Ett annat fenomen som kan vara viktigt i en relation är att få återkomma till saker som man processar. Då kan det hända att den andre i relationen tycker att det blir tjatigt – ”ska du älta det där nu igen?” – och därmed antyda att själva ältandet i sig bara är tjatigt och onödigt. Men vi behöver ibland älta saker. Att älta är en gammal jordbuksterm, och betyder att man vänder på jorden, syresätter myllan, så att grödan ska växa bättre. Ur det perspektivet blir ältandet mer logiskt och begripligt. Om jag har upplevt något mer eller mindre traumatiskt behöver jag antagligen älta denna upplevelse ett antal gånger, till dess att jag har processat klart, syresatt jorden, så att jag äntligen kan så nya tankar.
Handlingar:
Varje relation förutsätter att man gör saker för varandra. Annars är det inte mycket till relation. Men handlingar som tydligt förmedlar kärlek är den där sortens fysiska handlingar och åtgärder som inte handlar om de självklara rutinerna som vi alla gör, utan just de där extra, de som gör skillnad. Det behöver inte vara spektakulära handlingar – ingen kan ju faktiskt hämta ner månen, på riktigt. Det kan vara något så enkelt som att komma med en kopp kaffe, eller att hänga tvätten, fast det inte var din tur, att oombedd skotta garageuppfarten åt din partner. Det kan också vara mer avancerade projekt som att bygga ett kök, eller att arrangera en stor fest.
Du kanske är mer verbal i ditt sätt att uttrycka kärlek, och att du gärna skulle vilja höra din partner bekräfta er kärlek verbalt – och så får du inte just det, och så tror du kanske att din partner/mamma/pappa/moster inte älskar dig, eftersom han/hon aldrig säger det, eller att de inte uppskattar dig eftersom du aldrig får komplimanger. Men ge akt på vad de gör. Du kanske ska flytta – och så kommer din mor med släpkärran. Så fort du behöver måla om står din far där med burkar, penslar, rollers och stege. Det kan vara så enkelt som att handlingar är just den människans primära kärleksspråk, och att ord inte är det. Det är i de situationer som ni som faktiskt älskar varandra, men har olika uttryck för kärlek, som det är särskilt viktigt att komma ihåg att det faktiskt kan vara just så. Ni har olika språk.
Aktiviteter:
För många är det finaste kärleksbeviset att man trivs tillsammans, och har gemensamma aktiviteter. Det kan vara en hobby – en sport, motorcyklar, matlagning, trädgårdsskötsel eller vad som helst som man gör tillsammans. Det kan också vara att resa tillsammans, kanske att segla – dagsturer i skärgården eller en långresa jorden runt. Eller så har man ett gemensamt familjeföretag, och arbetar tillsammans. Det kan handla om att ta med varandra på äventyr, men framför allt att man trivs ihop.
En god relation behöver inte betyda att man ska dela allt – tvärtom är det bra för varje människa att få ha åtminstone någon del av livet helt och hållet för sig själv. Men om den aktiviteten tar över så mycket att den andre aldrig får se sin partner, så kan det orsaka slitningar. Det kan bli så att man börjar gräla och blir irriterad för att man har fått för lite av varandra, av brist.
En klassiker i denna genre är de så kallade ”garageänkorna”. Det är så enkelt som att den ena i relationen (oftast mannen) har en hobby som gör att han tillbringar väldigt mycket tid i garaget – med sin Buick, sin MG, eller kanske en motorcykel, eller Gud förbjude, en träbåt. En sådan entusiast kan tillbringa en hel kväll i garaget med att linda om en generator, räta ut och polera en kromlist, justera en varvmätare. Och han kommer att tycka att han har gjort ett fantastiskt arbete, och berättar förstås detta för sin partner, stolt över sin bedrift. Då blir det gärna en antiklimax när han upptäcker att partnern inte alls visar den uppskattning han förväntat…
Samma problematik kan förstås uppstå av en mängd olika anledningar, som att man har olika arbetstider (om den ena är brevbärare, och den andra skådespelare, så har man helt olika arbetstider, och ses sannolikt alldeles för sällan), eller att den ena är politiskt engagerad, eller sysslar med någon sport, eller annat föreningsliv.
Under en tid av mitt liv träffade jag på grund av mitt arbete som illustratör och konstnär väldigt många bilentusiaster (jag gjorde många uppdrag åt bilklubbar och tidskrifter), och då fick jag höra en alldeles underbar historia om hur ett par löste det där problemet. De köpte en antik husvagn av ungefär samma årgång som bilen, lackade den i samma färger som bilen, och sen flyttade de ner symaskinen i garaget, så att partnern kunde sy hela inredningen i husvagnen. Och så hade de plötsligt samma hobby. Detta blev en riktig fluga, och än idag kan man på större bilentusiastträffar se ett stort antal ekipage med bil och husvagn i samma stil. Ibland har de också sytt kläder till barnen i samma färger. Töntigt, sexistiskt? Kanske det, men de har en gemensam aktivitet och har trevligt tillsammans. Vad mer kan man begära? Så – OM man har väldigt skilda aktiviteter, och ses alldeles för sällan, så kan man alltid fundera ut strategier för att kunna ses oftare. Det kan bli ett lyft i relationen.
Lek:
Lek kan vara enormt effektivt för att skapa öppenhet, intimitet och samhörighet i en relation, eftersom det funkar direkt. Lek handlar om att göra saker bara för att det är roligt, inte för att man måste, att vi släpper fram barnet inom oss, det oplanerade, överraskande, gärna lite töntigt och larvigt, för att tydligt släppa garden och vara öppna för varandra. I relationen handlar det om att man fokuserar på humor och skoj, att man lockar varandra till skratt.
Det kan förstås se väldigt olika ut i varje enskild relation – det kan vara att göra fula grimaser, eller att hitta på knasiga gångstilar, kanske att man härmar varandra, så fånigt som möjligt. Kanske stoppa ett finger i munnen när din partner gäspar, eller att kittla varandra, slicka varandra i ansiktet, ha gerillakrig med snöbollar eller vattenpistoler, ha kuddkrig, brottas i gräset, mata varandra med godis, göra fåniga ljud, eller mer eller mindre löjliga tävlingar där tävlingsresultatet inte alls är det viktigaste. Det är själva lekandet i sig som är det centrala – att skratta, väcka livsandarna till liv med bus. Det kostar ingenting, behöver inga förberedelser, tar inte mer tid än man har lust att ge det, och det är kravlöst.
Fysisk beröring:
Huden är kroppens största organ, och beröring är ett fysiskt behov. Små barn behöver fysisk närhet för att kunna ta till sig näring. Men också vuxna kan få vad som kallas hudhunger. Brist på beröring kan alltså göra oss sjuka. Och vice versa – en enda smekning kan sänka både hjärtrytmen och blodtrycket. Långsamma strykningar sätter igång produktionen av ocytocin – ett hormon som skänker frid, ro och njutning, och som därtill stärker emotionella band. Beröring erbjuder också den mest grundläggande formen av bekräftelse. En enda smekning kan sänka både hjärtrytmen och blodtrycket.
Beröring är också ett sätt att förmedla kärlek. Vi har olika behov, men många känner ett starkt behov av bekräftelse och närhet genom just beröring. Genom att vara nära varandra kan vi nära varandra. Genom att beröra det yttersta kan vi nå det innersta. Kärleksfull beröring är mat för själen. Närhet är näring för hjärtat. Om jag får kärleksfull beröring betyder det att jag finns, att jag får bekräftelse på att jag är älskad och behövd. Beröring är inte lika viktigt för alla, men för många är det oerhört nödvändigt för att få känna sig älskad.
Beröring är en konst. För att uppfattas som en kärleksfull form av kommunikation måste den alltid ske med samtycke, lyhördhet, respekt och känslighet. Innan vi fullt ut kan bejaka intimare beröring, som sensuell eller sexuell beröring, måste vi få stora mått av vardaglig beröring. En kram, en smekning, en klapp på axeln. Lite massage, en tillgiven fysisk närhet.
Oxytocin är dock inte den enda substansen som skapar välmående i kropp och själ. Där finns även dopamin, också ett belöningshormon, som kan utlösas av positiv bekräftelse, något som ju också kan komma med fysisk beröring. Sen finns även endorfinerna, kroppens eget morfin, som lindrar smärta, och som t.o.m. kan få viss smärta att bli njutbar. Alla har upplevt känslan av ”skönt-ont”, när man kanske tränar hårt, eller blir kliad på ryggen med vassa naglar, eller får djupmassage på en spänd och hård muskelknut. Det gör ont, men rätt slags ont, vilket kan vara väldigt njutbart. För somliga kan detta vara en typ av beröring som nästan är ett eget språk. Värt att utforska.
Sex:
Att ha sex som ett primärt sätt att uttrycka och ta emot kärlek kan innebära att man helt enkelt älskar att ha sex med sin partner, och att sex är ett viktigt sätt att uttrycka kärlek, att man vill ge sig hän åt sin partner, att växa och utvecklas sexuellt tillsammans. Det kan alltså vara helt vanligt ”vaniljsex”, inte avanceerat och experimentellt alls, men ändå centralt för kärleken och relationen.
En annan variant kan vara att man har sex som ett gemensamt intresse – att man gärna utforskar sex tillsammans. Kanske genom olika varianter av kinky sex, klubbar, BDSM, kurser och annat som kan bidra till en fördjupning i ämnet, kanske sex med fler än partnern, kanske sex på udda ställen, i naturen, med publik – eller vad helst man nu går igång på tillsammans. Det ena är inte bättre än det andra, utan bara variationer på temat. Det kan vara så enkelt att man helt enkelt är väldigt starkt sexuellt attraherade av varandra, och att just sex är en viktig kanal för kärlek.
Så hur gör man om den ena partnern har påtagligt större sexlust än den andra? Om sex är ett primärt kärleksuttryck för den ena partner, så kan ju en sådan obalans leda till att den ena känner sig oälskad, och den andra pressad att ställa upp. Det kan skapa disharmoni i relationen, och är tyvärr inte särskilt gynnsamt för nå en stark känsla av gemenskap med partnern.
Inkompatibilitet är onekligen ett problem som kan uppstå i alla slags relationer. Man kanske funkar alldeles utmärkt på flera områden, men på något blir det brist. Ofta går det att kompensera. Om den ena behöver det förtroliga samtalet för att känna sig sedd och älskad, men att partnern inte har den läggningen, eller åtminstone inte i samma grad, så kan det balanseras upp genom att man har någon annan vän man kan anförtro sig till, alternativt en terapeut. Eller om man behöver mer fysisk beröring än partnern är villig att ge – då går det bra att besöka en massör eller taktilterapeut.
Sex är dock ett område som kan bli lite mer komplicerat, eftersom vi i vår kultur är så oerhört präglade av ett monogamt ideal, därtill med sexuell exklusivitet. Av den anledningen kan det vara svårare att kompensera inkompatibilitet på just detta område, såvida man inte är väldigt bra på att förhandla sig fram till alternativa lösningar. Så därför kan just sex vara en särskilt kritisk faktor i om en relation håller länge eller ej, särskilt om man inte hittar en gemensam lösning som båda kan vara nöjda med.
Gåvor:
Att ge och ta emot fysiska gåvor, presenter, är för många ett konkret sätt att visa kärlek. Intressant nog verkar just fysiska gåvor vara det uttryck för kärlek som är mest laddat för många. Att få en present kan göra att man får skuldkänslor, att man känner en förväntan att ge tillbaka. Och det finns en logik i detta. Gåva önskar, att gengåva gives – så står det i Eddan, och det är en naturlig drivkraft, som även finns hos andra djurarter. Det kan handla om pengar (som i sig är ett väldigt laddat ämne för många), det kan handla om prestationsångest, att man inte vet hur man ska reagera om man får något man inte gillar, eller rädsla för att själv ge något som mottagaren inte värderar så högt. Tricket är då att släppa ångesten och dansa med i flödet. Det du ger måste inte vara så fantastiskt, inte så dyrt. Det handlar mer om att ge något som mottagaren verkligen skulle uppskatta. Det kan vara en kopp kaffe, en chokladbit, eller den där gamla tröjan som din vän tyckte var så fin. Då blir det roligt, inte tvunget.
Alla har vi någon vän eller släkting som gillar att ge presenter – de har alltid med sig något i gåva. Ibland är de väldigt duktiga på att förstå vad du vill ha, och ger dig presenter som du kanske har glömt att du önskar dig – och av somliga får man hiskeliga saker som är oanvändbara, fula eller bara fel, på ett eller annat sätt. Nyckeln är då att förstå att detta är ett sätt att visa kärlek. Man måste inte älska den där groteska vasen, eller den bisarra mattan, eller det smaklösa plagget. Man tar emot gåvan som ett uttryck för kärlek, bara. Sen kan vasen alltid ”försvinna i flytten”, om den är alltför hemsk. Det viktiga att komma ihåg är att det inte är själva föremålet som är huvudsaken – det är gåvan som är ett sätt att älska. Att säga nej tack till en gåva kan uppfattas som att säga nej tack till givarens kärlek.
De som tycker om att ge presenter tycker ofta om att få presenter också. Så om du vet att någon närstående är sådan, kan du alltid möta upp den personen genom att själv ge något i gåva. Det behöver som regel inte vara något dyrt eller fantastiskt – det är återigen gåvan i sig som har betydelse, att mottagaren får känna sig sedd och bekräftad med denna gåva.
Det finns en vacker kvalitet i givandet. För att kunna ge fullt och flödande av dig själv till andra måste du även ge dig själv det du behöver, och du måste även låta andra ge av sig själva till dig, och att du tar emot lika fullt och flödande. Det är också viktigt att inte bara ge med generositet och öppenhet, utan även att kunna ta emot. Värdet i en gåva bestäms ytterst sett av mottagaren.
Och – du kan alltid ge dig själv i present. Kom bara ihåg att göra vackra paket!
Tillgänglighet:
Tillgänglighet handlar om att göra sig själv och sina resurser tillgängliga för dem du vill ska känna sig älskade, sedda, respekterade, behövda och bekräftade. Du kanske tycker om att låna ut saker, eller så har du ett gästrum, alltid tillgängligt för vänner och bekanta. Det kan vara att erbjuda sina tjänster på olika sätt, samt att vara närvarande för dem i din omgivning som verkligen behöver det. Du kanske arbetar hemma för att vara tillgänglig för dina barn, du kanske alltid kan bli nådd på telefon. Du har kanske en vän som mår dåligt, och som får ringa när som helst på dygnet om det behövs.
Att ge sina nära och kära tid och tillgänglighet är också en mycket viktig gåva, där kvantitet också är kvalitet. Att finnas till för dem man älskar är grunden för varje trygg relation. Att ge av sin tid är att ge av sig själv, att erkänna denna någon eller något som man ger av sin tid som viktigt. Om du tar dig tid att sitta med någon och lyssna på vad hen vill säga, eller bara finnas tillgänglig i närheten, så är detta en värdefull bekräftelse. Att ta sig tid att laga en måltid, eller att tillfredsställa andra behov som omgivningen kan tänkas ha, är också yttringar av kärlek – så länge det är i balans med dina egna behov, och inte utvecklas till ett martyrskap, en skuldalstrande uppoffring.
En annan aspekt av tillgänglighet som tydligt signalerar intimitet är att vara tillgänglig med sin kropp. Att man alltid är öppen för en kram, eller annan fysisk kontakt med den person man gör sig tillgänglig för. En person du har en intim sexuell relation med har sannolikt också gjort sig tillgänglig för väldigt intim beröring, utan att man nödvändigtvis måste fråga för varje tillfälle – att ha den tillgängligheten ömsesidigt är ett mycket tydligt tecken på intimitet och tillit.
Frihet:
Frihet är att ge sig själv och sin partner frihet. Frihet som kärleksspråk handlar om att inte bara låta sin partner göra lite som han eller hon vill, vind för våg, utan även att ge stöd och uppmuntran, att inte hindra eller klandra bara för att något känns skrämmande eller okänt för en själv. Det är inte alltid så lätt – men det kan vara oerhört utvecklande. Detta kräver dock en hög personlig mognad, integritet, mycket tillit, sanningsnit och ansvarskänsla. Att erkänna varandra som vuxna människor med omdöme och ansvarskänsla. Det passar kanske inte alla, men det gör å andra sidan inget av alla dessa 10 språk.
Man kan lätt associera detta till sex, och det kan det ju förstås också handla om i en kärleksrelation – polyamori, öppna äktenskap, swinging med mera har blivit trendigt, och många lockas av det, som en gemensam lek, alternativt en kompensation/kärleksgåva om man har olika mycket sexdrift, eller att man helt enkelt tycker om att ge varandra den friheten. Har man en öppen och ärlig kommunikation om det kan det fungera alldeles utmärkt.
Men det kan också handla om helt andra saker. Det kan handa om karriär, resor, ekonomi, studier, kostvanor, politik – allt. Om din partner exempelvis vill sluta en trygg anställning för att starta ett företag, eller studera, eller skriva en bok – hur kan du stödja och uppmuntra din partner att fatta de bästa besluten, även om din partners idé gör dig orolig? Hur kan ni bli varandras resurser, på väg mot nya mål och äventyr i livet, för utveckling och expansion? Och hur kan ni med tillit och sanning som ledstjärnor låta varandra bli de stödjande resurser som ni behöver på vägen?
Inspirationskällor:
Inspirationen till Tio sätt att Älska kommer från flera håll, under väldigt många år. Rupa Goswami, Keith Johnstone, John Gottman, Gary Chapman, Deborah Tannen – och många fler.
Rupa Goswami var en högt respekterad lärare i gaudiya-vaishnava-traditionen, som är just en kärlekscentrerad andlig tradition; bhakti, och hans oerhört koncentrerade, korta skrift Shri Upadeshamrita (bara 11 verser), som jag läste för första gången någon gång i början av 1980-talet, gav mig min första verkligt starka förståelse för att vi förmedlar och tar emot kärlek på olika sätt. I denna bok beskriver han olika företeelser som är å ena sidan gynnsamma för att utveckla denna hängivna kärlek, å andra sidan företeelser som är ogynnsamma. En av verserna beskriver i all enkelhet sex olika former av kärleksfull kommunikation.
Upadesamrita vers 4
av Rupa Goswami (1489–1564)
dadati pratigrinati
guhyam akhyati pricchati
bhunkte bhojayate caiva
sad-vidha priti-laksanam”Att ge gåvor, att ta emot gåvor, att dela med sig av förtroliga tankar, att lyssna till förtroliga tankar, att bjuda på mat, och att ta emot mat, är sex tecken på kärleksfulla utbyten mellan en person och en annan.”
Särskilt inspirerande poänger med denna korta vers är å ena sidan själva fenomenet att dela upp kärleksfull kommunikation i olika former, å andra sidan också detta att kommunikationen går åt båda hållen, på så sätt att mottagandet av en gåva är en egen form av kärlekskommunikation, lika värdefull som givandet. Hur jag tar emot kärlek är då lika viktigt som hur jag ger, och att ta emot en gåva kan vara lika mycket en gåva till den givande. Gåvans värde ligger framför allt i hur den tas emot. Detta var för mig en stor och viktig insikt, och den bär jag med mig än idag.
Keith Johnstone är en sann guru för mig, i egenskap av teaterman, och gudfader för alla som sysslar med improvisationsteater. Teater handlar om kommunikation, och väldigt mycket av allt jag har lärt mig om relationer och kärlek har kommit genom mitt arbete med teater och skådespeleri. När jag och min hustru Jennie började hålla våra parkurser 2004, använde jag flera fantastiska teaterövningar med deltagarna – några uppfunna av mig själv, några av Keith.
John Gottman är en amerikansk psykolog, professor emeritus i psykologi vid University of Washington. Han forskar på relationer, och har skrivit flera böcker i ämnet, varav vi har några, som har inspirerat oss mycket. Gottman har forskat mycket i vad som skapar skilsmässor, och vad som skapar långa och lyckliga relationer.
Gary Chapman är en amerikansk radiopratare och författare, som är mest känd för de böcker han har skrivit om sin förklaringsmodell The Five Love Languages (Kärlekens fem språk), ett koncept som vi förstås har inspirerats av, men som vi har utvecklat vidare, eftersom vi tycker att det saknas en hel del i Chapmans modell. Det är detta utvecklingsarbete som har gjort att vi nu har tio språk, snarare än fem. Han förtjänar dock en stor eloge för att ha skapat detta koncept med olika kärleksspråk, något som har hjälpt många att kommunicera sina behov i relationer.
Deborah Tannen är en amerikansk professor i sociolingvistik, och författare till många böcker, bland annat om just kommunikation i relationer, som t.ex. You Just Don’t Understand, och That’s Not What I Meant (Det var inte så jag menade, 1991). Tannens idéer har inspirerat oss i att förstå olika sätt att kommunicera, och hur vi kan nå varandra, fast det iband känns som att vi talar helt olika språk.
Kärlek är en dans, ett arbete, en lek, ett allvar, ett möte och ett gemensamt projekt. Ju mer du tar kärleken i dina relationer på allvar, desto roligare och härligare blir den, och desto mer utvecklande och dynamiskt blir ditt liv.
Ge kärleken en chans!
Carl Johan Rehbinder 2018 (rev. 2023)