Jag fick av en kvinnlig vän frågan om vad det betyder när en man säger att en kvinna är ”vild i sängen”. Det satte igång tankar hos mig. Ja, hur är en kvinna om hon är vild i sängen? Eller för den delen en man?

Det beror förstås på hur man definierar vild, men det är nog inget som kan imiteras med något maner som att t.ex. kasta med huvudet och vråla.
Det måste komma inifrån – en beredskap att släppa kontrollen, och vara djurisk – ”vild” och okontrollerad, instinktsstyrd snarare än anständigt kontrollerad.

Ofta kan det sannolikt ha att göra med personens benägenhet att ta initiativ. Traditionellt förväntas männen vara initiativtagande och aktiva, så en kvinna kan nog lätt betraktas som ”vild” om hon är den initiativtagande, om hon är den aktiva som tar för sig.
Ur alla synvinklar blir ju sexlivet bättre, mer spännande, och definitivt mer tillfredsställande om kvinnan känner sin egen sexualitet och vet hur hon ska ta för sig för att bli tillfredsställd.
Inget är så trist som en partner som bara väntar på att bli tillfredsställd, som inte tar något eget ansvar för sin sexualitet, som förväntar sig att den andre ska ”förstå” (gärna med tankeläsning) vad han/hon vill ha.

Att ta för sig är viktigt – för såväl män som kvinnor. Är man för hänsynstagande, för mjuk, för inkännande och väntande – om man aldrig tar för sig, erövrar sin partner, så känner sig denne nog inte särskilt attraktiv. Det är härligt att bli erövrad, att bli betraktad som fullkomligt oemotståndlig. Ta din partner! Erövra honom eller henne! Gör det ordentligt!

En stark ”vildhet” hos en kvinna (eller för den delen en man) kräver förstås en viss vildhet hos partnern för att till fullo kunna få utlopp. Annars blir älskogsleken rätt så ojämlik. Detta gäller förstås särskilt beträffande den initiativtagande, aktiva aspekten. Kan båda parter turas om att vara tagande och givande, så uppnår man den högsta dynamiken och den bästa balansen.

Själv kan jag nog vara rätt så vild, eftersom jag gillar att bitas, brottas, rivas och leka vilt i sängen. Eller för den delen någon annanstans – t.ex. utomhus (vilt så det förslår). Jag gillar att både erövra och bli erövrad. Det finns inget som är så sexigt som när en kvinna tydligt och djuriskt visar att hon vill ha mig. Jag faller som en fura. Eller som ett villebråd.

Benägenhet att ta risker hör också vildheten till. Att älska på okända eller offentliga platser, att ta risken att bli upptäckt, att emellanåt följa impulser utan att först kalkylera konsekvenserna, kan nog också betecknas som relativt vilt. Men återigen – det förutsätter naturligtvis att den man leker med är med på noterna.

Sen måste man ju också fråga sig vem det är som beskriver någon som vild. Är det utifrån en uppskattande synvinkel eller är det en kritik? Om t.ex. en räddhågad, hämmad man beskriver en kvinna som vild i sängen, så kan man nog utgå från att det är en människa som gärna dömer och rackar ned, utifrån sina egna tillkortakommanden, och tycker att denna ”vildhet” är något besvärande, omoraliskt, okänt och skrämmande.

En man som har kontakt med sina instinkter och vet att njuta av den irrationella, lekfulla och okontrollerade sexuella extasen kan dock se att denna ”vildhet” är något odelat positivt (detsamma gäller förstås med omvänt könsförhållande). Då kan en kärleksstund bli något upplyftande, något inspirerande, något som berör på djupet – något mycket starkare än det försiktiga, skamfyllda gnidande av kön som rädda människor ägnar sig åt.

Text: Carl Johan Rehbinder 2001
Foto: Eva Elings 2002

Tillbaka till Artiklar • Erotik & inspiration »