Paris är vackert till och med när det regnar. Kanske inte lika mycket från den ytterst lilla våning som jag hyr. En enrumslägenhet med ett pentry som i en garderob och min säng är en futon som jag drar ut på golvet om natten, Då får jag flytta undan allt konstnärsmaterial som annars står framme och det lilla soffbordet som oftast blir mitt matbord. Tack och lov har våningen en egen toalett med ett sittbadkar intill, även om jag oftast bara duschar. Den är kanske inte så sexig utan ligger tre trappor upp utan hiss i ett gammalt stenhus i Montmartre och vätter mot en fönsterlös husvägg, bara några meter bort.

Fördelen är att den är förhållandevis billig och passar mig fantastiskt fint under mitt år som konststuderande här och den är absolut Parisisk och miljön här i Paris artonde arrondissement helt magisk. Martyrernas kulle som kröns med den andlöst vackra katedralen Sacre Coeur. Uppe på den breda trappan framför kan man sitta och ta in hela stadens magi tillsammans med både Parisare och turister. Och där sitter jag gärna med mitt ritblock och hämtar inspiration, ser på människor och ser på miljöerna.

Ibland ser jag ut en ny punkt i staden dit jag tar mig med le Metro, tunnelbanan. Den snabba, smidiga länk som förbinder hela staden i ett effektivt nät. Gammal men prydlig och välbevakad. Man ser ofta beväpnade vakter, kanske ett minne från Charlie Hebdo där man inte vill att något mer attentat mot konsten ska upprepas. För här värdesätter man konsten. Varje dag är jag lika fascinerad över skillnaden på hur det är här och hemma.

Parispulsen går liksom inte ens att jämföra med min lilla småstadslunk. Inte heller inställningen till konst. Trots att jag hade en lärare som uppmuntrade mig att fortsätta med det jag så tydligt var duktig på så fastnade ändå de småsinta kommentarerna om ”konstnärsbögen” från klasskamrater som verkade vara mer intresserade av att få omkull tjejerna och skruva med sina motorcyklar eller bilar.

För dem var en konstnärskille som jag en anomali, suspekt och annorlunda utan doften av hembränt och motorolja.

Jag är inte homosexuell utan betraktar mig som pansexuell. Jag blir kär i en person, inte i ett kön. Inte för att jag kanske haft så många relationer. Egentligen är jag väl mest en betraktare och vill njuta långsamt av allt. Det tar tid att väcka mitt intresse på det sättet. Och jag vill inte var den där machokillen som erövrar och lägger ner byten på rad. Även om jag kanske skulle kunna.

Objektivt sätt så ser jag bra ut. Brunt lockigt hår som jag har en ovana att tvinna mellan fingrarna. Bruna ögon som folk säger ser snälla ut. Ett kort skägg, ja det är en tillfällig avvikelse här. Helt enkelt eftersom badrummet saknar spegel och jag fokuserar på andra delar av min hygien med det lilla varmvatten som finns. En bra kropp, inte så muskulös, men stark ändå efter alla promenader och en bra grundfysik. Känsliga händer som jag sköter om, de är ju en del av mina arbetsredskap. Oavsett om jag målar, formar en skulptur eller älskar.

Jo och så mjuka läppar. Sköna att kyssa säger de som gjort det. Och så förstås, ja ni vet, min lem. Den har en bra storlek. Men nog om mig.

En annan sak jag älskar med Paris är marknaderna. Ett par dagar i veckan öppnar de färgglada marknadsstånden på en av de lite bredare gatorna och det är en fest varje gång, långt från den opersonliga matkedjebutik jag handlar i hemma. Här är allt färskt och färgstarkt, producenter av allsköns varor fyller upp sina respektive bord med ost, kryddor, frukt, bär, kött, bröd, korv och olika färdigrätter. Givetvis finns det även kläder, skor, klockor, väskor och allsköns andra saker. Dessa dagar brukar jag köpa med mig någon god middagsmat hem, kanske att värma i mikron eller äta som det är.

Samt givetvis färska hallon. De ligger i små förpackningar om 250 gram vardera och smakar som de jag plockade i mormors trädgård när jag var liten. Stora, röda som erigerade bröstvårtor men med smak av sommar och sol. Jag älskar verkligen dessa små frukter och här verkar de alltid finnas.

De dagarna brukar jag även slinka in på mitt lokala favoritkafé. Jag har mitt favoritbord i ett hörn inomhus som ger mig utsikt både över den lilla uteserveringen och dessutom hela serveringen inomhus. Allt är så typiskt franskt att det nästan känns som en kliché. Själva huset är minst 150 år gammalt med högt i tak och vackra takmålningar och stuckaturer. Små änglar som tittar ner över alla gäster trots att det är få av de senare som tittar tillbaka. Art deco-konst på väggarna och en mild grönblå ton på alla snickerier. Små runda bord och ganska obekväma stolar. De är förmodligen inte alls avsedda för att man ska sitta ner länge. Bara slinka in och beställa en kaffe, en croissant eller makaron. Bläddra en stund i en tidning medan man tömmer koppen, växla några ord med någon och sedan vandra ut igen på Paris gator.

Själv struntar jag i den hårda sitsen, lägger jag en tröja där är det inte längre ett problem. Jag kan få två café au lait att räcka i timmar i detta mitt externa vardagsrum, allt medan jag dröjande sippar på kaffet, betraktar människor och gör små snabba skisser där jag fångar ögonblick, miner och skeenden. Ibland av återkommande gäster eller personal, då kan jag fortsätta att teckna ur minnet. Andra gånger handlar det om att se saker utanför. Lite som en fotograf knäpper bilder av typen ”street-photo”.

Ett av mina favoritmotiv är en återkommande ung kvinna som besöker caféet precis som jag. Fast just med en kamera, vilket gör att jag i mitt inre kallar henne Olympus. Hon verkar också fånga människor och ögonblick. Jag fantiserar om varför och hur. Kanske har hon konstnärsdrömmar som jag själv? Mitt café är trots allt ett riktigt drömmarnas café.

Hennes hår är långt och brunlockigt, ljusare och burrigare än mitt. Hon är alltid klädd i klänning i kvinnliga snitt och vackra tyger som smiter om hennes yppiga figur med fylliga bröst och breda höfter samt lite stadigare men högklackade skor, sådana som passar för stadens bubbliga trottoarer.

Klädstilen gör att jag tror att hon är fransyska. Kvinnorna här har verkligen en mer sexuellt laddad garderob. Snävt, slitsat, högklackat och gärna svängande höfter. De tar ut svängarna i sin kvinnlighet och låter den blomma. Det är så långt hemifrån som man kan komma. Men klädseln gör inte att någon blir plump eller dum. Det är snarare så att man öppet signalerar att det finns ett erotiskt spel under ytan. En flirtighet och öppenhet för snabba möten utanför den vanliga kontexten. Älskare och älskarinnor ses med helt andra ögon här.

Några sådana par tror jag att jag fångat i mina bilder. Förstulna blickar och smekningar. En kyss i förbifarten eller en hand under en kjol i smyg. Tillbaka i mitt rum utvecklar jag ibland mina fantasier. Tänker vidare på vad som sker när de jag för tillfället betraktar är utom synhåll. Sådana gånger smeker jag mig till utlösning när jag fantiserar om att vara den tredje personen i dramat.

Ibland tänker jag på Olympus och hur det skulle vara att kyssa hennes mjuka läppar och smeka mig in under hennes klänning. Hon visar ofta benen och de ser så sköna ut, tänk att få ha henne i mitt knä. Kanske skulle jag ta mod till mig och gå fram, men jag har inte vågat.

Fast… jag tror att hon kanske är lite intresserad. Flera gånger har jag sett hur hon först riktat kameran mot något annat, en kopp, en förbipasserande men sedan har den landat på mig samtidigt som jag hört ett klick. Ett foto taget i smyg. Eller nästan i smyg.
Precis som jag tecknar av henne nästan i smyg. Vi ser på varandra utan att helt låtsas om att vi ser. Men samtidigt leende när vi upptäcker den oskyldiga leken.

Sakta närmar vi oss varandra på olika sätt genom dessa ögonkast. Sedan genom servitrisen som kommer med vårt kaffe samtidigt. Vi höjer kopparna samtidigt och efteråt fnissar hon när hon ser på mig. Det gör mig förvirrad tills hon stryker med fingret över sin överläpp. När jag härmar hennes gest känner jag mjölkskummet i min korta mustasch och ler jag också. Plötsligt finns en intim känsla mer uttalat mellan oss och blickarna är inte lika i skymundan utan mer dröjande med önskan och förväntan i sig. Helt klart mer flirtiga.

Dagen då vi verkligen börjar tala med varandra kommer mest av en slump. Jag har som vanligt handlat både mat, frukt, bröd och hallon och lika traditionsenligt så har jag helt och hållet glömt att köpa den där återanvändningsbara shoppingkassen som jag tänkt på i evigheter. Istället förlitar jag mig ännu en gång på att en alldeles för tunn plastpåse ska kunna hantera alla dessa matvaror. Kassen, som jag har placerat på stolen intill mig, brister i sömmen precis när jag ska lyfta den och jag fångar den nästan i luften och räddar allt utom ett äpple som faller ut och rullar över golvet.

Äpplet stannar alldeles vid Olympus fot. I en rörelse tar hon upp det, gnider av det med servetten och reser sig med det i handen. Kameran hänger hon runt halsen så den studsar lätt mot brösten medan hennes väska står kvar på stolen intill där hon suttit.

Själv plockar jag iordning resten av mina varor. Lyfter tillbaka hallonen i den lilla asken.

Olympus min är road när hon är framme hos mig. Leende sträckor hon fram äpplet, ett gulrött Gala-äpple. Eftersom det är kantstött får det nog bli att riva det över morgondagens frukostgröt.

”Varsågod.”

”Tack, det var snällt.” Jag kommer på fötter och tar emot äpplet, fortfarande med hallonen i andra handen.

”Ingen fara. Får jag ta ett hallon? De ser väldigt goda ut.”

”Ja, varsågod. De är jättegoda.”

Hon tar ett hallon, sätter det på sitt finger och liksom suger in det i munnen och säger att det smakar fantastiskt. Gesten är så öppet erotisk att jag känner hur jag börjar få stånd. Helt ofrivilligt.

Hjälp så pinsamt. Stressen fångar mig och jag plockar ihop mina saker. Jag var ändå nästan på väg hem, kaffet har varit slut sedan länge. Men hon ler och verkar inte ha märkt något. Istället slår hon följe med mig ut när jag lämnar caféet. Lyfter med sig sin väska i förbifarten och går precis i min takt. Som vi var på väg tillsammans.

”Du verkar tycka mycket om hallon?”

”Öh, ja, jo det gör jag.”

”Var köper du dem?”

”På marknaden alldeles intill där jag bor.”

Men herregud, varför sa jag så, tänker jag genast.

”Kan du visa?”

”Ja, jovisst kan jag det.”

Darrningen i mitt underliv startar igen. Vart är detta på väg? Vi går sida vid sida på trottoarerna som leder mot marknaden. På något sätt känns det snart mer okomplicerat än jag trott och när hon krokar i min arm är det bara enkelt och naturligt. Som vi känt varandra i evigheter och kan gå i en obekymrad takt arm i arm. Och småpratar helt plötsligt.

När vi ser att marknadsstånden är renplockade är det enkelt för mig att fråga henne om hon vill följa med upp till mig och dela på mina hallon. Under tiden vi går uppför den smala trappan är det som om spänningen stiger, pulsen ökar och vi når en ordlös överenskommelse om vad som kommer att ske strax.

Så fort jag har låst upp dörren är hennes läppar på mina. Hungriga på mer än hallon. Och kyssen smakar så, så bra.

Sedan bryter vi den, båda två. Inser att vi inte behöver hetsa fram något. Jag plockar upp varorna på det lilla bordet och rullar ut min futon och slänger över en filt. Det blir som om vi skulle ha en picknick. Primitivt men trevligt.

”Är det okej att vi sitter här?”

Olympus nickar och ser sig runtomkring på mina tavlor och teckningar.

”Är det du som gjort allt detta?”

”Ja.”

”Så fint”, säger hon och slår sig ner intill mig på vår hemgjorda picknickfilt. Hon spetsar ett hallon på sitt finger, sedan ett till och ett till. Röda toppar på hennes fingrar som hon äter upp ett efter ett. Sedan stoppar hon sitt pekfinger i min mun. Hallonet som pryder fingret smakar bättre än någonsin. Sött och syrligt.

Jag gör likadant men mina fingertoppar är större och hallonen spricker. Olympus skrattar, sedan tar hon min hand och låter sin mun omsluta hallonfingrarna ett och ett. Hon suger och slickar upp varenda liten bit samtidigt som hon ser på mig med sina vackra ögon. Den sensuella handlingen får det att brinna i min kropp.

Nu får det bära eller brista och min blygsel och tveksamhet rinner undan som en vårflod. Sakta drar jag henne emot mig och våra läppar möts åter. Tungorna leker med varandra, dansar runt i en smak av hallon och café au lait samtidigt som våra händer smeker av alla kläder. Långsamt åker plagg efter plagg. Hennes kofta, min tröja, hennes klänning, mina jeans.

Hennes underkläder är vita precis som mina när hon sätter sig gränsle över mig och varsamt mosar ett hallon över mina läppar och kysser mig igen med det långa, lockiga håret dansande över sina axlar. Munter, lekfull och upphetsad samtidigt.

Jag vet inte om jag ska mosa hallon även mot hennes mun men vill samtidigt inte fläcka ner hennes bländvita plagg med röd bärsaft. Därför föser jag varsamt ner behåbanden från hennes axlar och hon förstår signalen. Samtidigt som hon drar av sig både behå och trosor frigör jag mig från mina kalsonger som känts alldeles för trånga en lång stund nu. Älskar att vara naken och älskar att se henne naken. Hon är vacker med exakt så vackra kvinnliga former som hennes kläder låtit ana. Breda höfter, fin midja och bröst som är en dryg handfull med bröstvårtor som liknar mina hallon.

Olympus tar två hallon och mosar över sin mage, sedan ytterligare två över brösten, halvliggande på futonen med mig intill. Det är bekvämt och intimt.

”Varsågod”, lockar hon med mild röst och jag har aldrig varit hungrigare.

Hennes hud är mjuk under min tunga och mina läppar när jag äter upp varenda liten bit av de små bär jag annars äter helt i min ensamhet och så i en skål. Jag kan samtidigt inte låta bli att låta min hand smeka hennes mage och sedan ner mellan hennes ben. Uppenbarligen är det inte bara jag som blivit upphetsad för i vecken av den mjuka mattan av könshår känner jag hur det är både svullet och fuktigt. Hennes lilla hallon där har också svarat på leken med att titta fram. Jag låter handen sakta smeka samtidigt som jag tar hennes ena brösthallon i munnen och suger på det, bara helt lätt.

Det styvnar genast och jag känner höfterna lyftas lätt mot mig, möta mina fingrar så de lätt glider in i henne. Två stycken in i den varma, glatta vulvan och min tumme över hennes klitoris. Mitt eget kön bultar mot min mage där jag ligger framåtlutad mot Olympus. Men även om jag vet att hon är redo för mig redan nu vill jag fortfarande dra ut på allt.

Jag drar mig lätt uppåt och kysser henne igen. Hennes ögon är öppna mot mina och ser igenom tid och rum. Så känner jag att hon stoppar ett hallon in i sidan på munnen och vi äter det samtidigt. Sedan ännu ett. Hon smeker över mitt bröst nu, får min hud att reagera på hennes fuktiga fingrar.

Fuktiga?

Hon drar sig ur kyssen och smyger ner över mitt bröst. När jag ser neråt inser jag att hon smetat in även mig med hallon och nu slickar upp dem från mitt bröst. Hennes varma tunga och så tänderna som nafsar lätt i mina bröstvårtor. Inte alls lika stora som hennes, bara som en euro, men hårda nu och ytterst, ytterst känsliga för hennes retning. Nu är det hennes hand som går på upptäcktsfärd, Smeker min mage och ner mot mitt kön som längtar efter att beröras och att få beröra. Jag är ännu inte helt hård men när hennes hand först smeker och sedan tar ett mer fast handgrepp om skaftet är det som allt blod i kroppen bara har en plats att vara på.

”Mmmm.”

Hon låter ett nöjt ljud undslippa sig och drar lätt med handen upp och ner och smeker sedan runt pungen så jag flämtar till. Uppmuntrad nafsar hon så hårt i min bröstvårta att jag flämtar till igen. Hon vrider sig över mig och sätter sig gränsle så jag hamnar helt på rygg. Utan blygsel för hon in mig i sitt varma inre. Sänker sig sedan bit för bit över mitt stånd. Hon är varm och trång. Helt underbar.

Sedan börjar hon röra sig, upp och ner. Hon riktigt masserar hela min lem inifrån och ser koncentrerad ut på sin njutning, munnen är lite öppen och ögonen slutna. Hon har en hand på sin klitoris samtidigt som hennes andra smeker min pung och hon rör sig upp och ner, upp och ner. Själv vågar jag inte släppa fram enbart min egen njutning, då kommer jag att explodera genast.

Istället skjuter jag in ett par kuddar under mitt huvud så jag kommer upp och drar henne mot mig så jag kan ta på hennes bröst. Få dem att vara en del av bådas njutning precis som att smeka hennes rumpa. Njuta av synen av hon rider mig med guppande bröst och det lockiga håret som faller ner över hennes rosiga ansikte.

Tiden dras ut i den del av vår lek där ingen av oss ännu vill komma utan bara fortsätta att sakta bygga upp känslan och njutningen. Vila i det sköna av friktion och värme, ökad lust och närhet. Leken med hallonen är glömd när våra kroppar hakat i varandra.

Jag är oförberedd när hon kliver av mig och ställer sig på alla fyra intill mig istället med rumpan putande. Men hennes blick säger allt. Hennes breda höfter, mjuka rumpa och den våta blomman där emellan är som en måltavla att rikta in sig mot med min hårda pil. Med en hand på hennes midja och den andra som styr glider jag in i henne igen. Det är både mer lättillgängligt men samtidigt trängre. Helt magiskt.

Min ena hand går ner mot hennes klitoris och smeker den ömt men fast och i samma takt som jag nu tar henne. Efter några stötar hittar vi vår egen rytm där varje in och ut blir till maximal njutning. Jag känner kittlingen längs min ryggrad och vet att jag snart inte kommer att kunna hålla emot längre. Därför känns det underbart när jag känner att det nu är hon som kommer, först.

Tysta flämtningar och så en nästan omärklig våg av ryckningar igenom hennes kropp medan jag fortsätter att smeka hennes pärla och stöta i henne. Men runt min lem känns hennes orgasm tydligt i rörelser som får mig än mer upphetsad. Ännu mer nära och kittlingen i ryggen blir till kolsyrebubblor som vill spränga sig ut.

Jag stöter i henne, hårdare nu. En, två, tre gånger och drar mig sedan ut och kommer över hennes rumpa, hennes rygg i egen njutning som nästan får mig yr. Tiden stannar i njutningens epicentrum. Vi är var och en i vårt personliga rum samtidigt som vi är tillsammans. Min ena hand fortfarande på hennes midja och min lem som vilar mot hennes varma rumpa och mjuknar.

Hon vrider sig lätt och jag ser genom hennes hårsvall att hon ler. Jag tar min t-shirt och torkar hennes rygg och rumpa, sedan glider vi ner i en gemensam omfamning. Av någon anledning känns rummet inte ens kyligt utan det är som våra kroppar värmer som två kaminer, mjuk hud mot mjuk hud. Hon vilar på min arm och vi kysser varandra igen, sakta, innerligt.

”Vad heter du egentligen”, jag ställer frågan som jag egentligen borde ställt innan. Hon ser frågande ut men ler samtidigt.

”Egentligen? Har du redan hittat på ett namn åt mig?”

Uppenbarligen har mitt mjuknande stånd frisläppt blod för jag känner att jag rodnar.

”I tankarna har jag kallat dig Olympus, som din kamera.”

Hennes skratt är vackert. Som silverpärlor som studsar på en plåt.

”Vet du vad, det är nästan rätt. Jag heter Olympe i andranamn, men kallas Marie. Och för mig är du ”monsieur framboise” men vad heter du?”

Jag skrattar också.

”Fredric.”

”Fredric”, hennes accent för mitt namn att låta så annorlunda. Så exotiskt. ”Fredric, vad tror du om att jag tar med mig blåbär hit nästa gång? Nästa gång det är öppet på din marknadsgata.”

”Det låter som en bra idé. Då kanske jag kan få teckna av dig, naken?”

Åter kommer hennes skratt.

”Självklart, men först efter att vi har ätit.”

 

Desirée Coy 2023

Tillbaka till Noveller av gästartister »