{"id":667,"date":"2016-11-08T20:53:12","date_gmt":"2016-11-08T19:53:12","guid":{"rendered":"https:\/\/cirkuseros.wordpress.com\/?page_id=667"},"modified":"2023-09-26T23:35:51","modified_gmt":"2023-09-26T21:35:51","slug":"varblot-till-frej-freja","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/text\/noveller\/noveller-av-calle-rehbinder\/varblot-till-frej-freja\/","title":{"rendered":"V\u00e5rblot – till Frej & Freja"},"content":{"rendered":"

till Frej & Freja<\/em><\/h1>\n

\"blodmane\"<\/p>\n

Han blickade upp mot m\u00e5nen. Den var full. Natten var varm och stilla. Han m\u00e5ste g\u00e5 ut och titta p\u00e5 m\u00e5nen. Han \u00e4lskade m\u00e5nen. Fullm\u00e5nen var det vackraste han visste, och han kunde aldrig bara l\u00e5ta den passera obem\u00e4rkt. Han m\u00e5ste ut. Ut i natten, ut i m\u00e5nljuset.<\/p>\n

Klockan var mycket – mellan tolv och ett p\u00e5 natten – och det var alldeles lugnt. Inte en m\u00e4nniska p\u00e5 gatorna, inte en bil, inte ett ljud. \u00c4nd\u00e5 h\u00e4vde han sig \u00f6ver balkongkanten ut p\u00e5 baksidan av huset, f\u00f6r att f\u00f6rvissa sig om att ingen skulle se honom. Det fanns inget att d\u00f6lja, men det ingick i ceremonin att ingen skulle k\u00e4nna till hans f\u00f6rehavanden.<\/p>\n

Bakom de l\u00e5ga trev\u00e5ningshusen l\u00e5g en \u00e4ng, och sen var det skog. Riktig trollskog, d\u00e4r han \u00e4lskade att vandra, p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l dagen som natten. Han sm\u00f6g \u00f6ver \u00e4ngen, n\u00e4ra skogskanten, och gick en bit in, upp p\u00e5 en h\u00f6jd till en bergh\u00e4ll d\u00e4r han brukade sitta. Han satte sig ner f\u00f6r att meditera p\u00e5 m\u00e5nen, och fick en ingivelse. P\u00e5 samma s\u00e4tt som man solar sig p\u00e5 dagen, borde man \u201dm\u00e5na\u201d sig p\u00e5 natten. Han kl\u00e4dde av sig och lade sig naken p\u00e5 h\u00e4llen, med armar och ben utstr\u00e4ckta, som f\u00f6r att suga i sig s\u00e5 mycket det \u00f6ver huvud taget gick av det bleka m\u00e5nskenet. Det var den varmaste sommaren i mannaminne, s\u00e5 till och med p\u00e5 n\u00e4tterna slapp man att frysa, trots lite kl\u00e4der eller inga kl\u00e4der alls.<\/p>\n

Han l\u00e5g p\u00e5 den varma stenh\u00e4llen i m\u00e5nens sken och bad henne, M\u00e5nen, om en uppenbarelse. Ja, en uppenbarelse, faktiskt. Han hade utvecklat en egen relation till m\u00e5nen, och betraktade henne n\u00e4rmast som en gudom. M\u00e5ngudinnan. Enligt de gamla myterna sitter d\u00e4r Saga fr\u00e5n S\u00f6ckvab\u00e4ck samman med Odin och dricker mj\u00f6d, och ber\u00e4ttar sagor intill tidens \u00e4nde… Han bad om ett tecken p\u00e5 att han var p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g – och s\u00e5 bad han om… det k\u00e4ndes lite pinsamt p\u00e5 s\u00e4tt och vis, men… han bad om k\u00e4rlek – den Stora K\u00e4rleken. Han visste inte riktigt vad detta skulle inneb\u00e4ra, men det var det han \u00f6nskade sig. Han f\u00f6rest\u00e4llde sig sin dr\u00f6mkvinna, och i sin b\u00f6n s\u00e4nde han denna bild till M\u00e5nen.<\/p>\n

Som vore det ett budskap fr\u00e5n M\u00e5ngudinnan sj\u00e4lv fick han en ny ingivelse. Han skulle ta en promenad i skogen, till k\u00e4llan. Men han skulle l\u00e4mna kvar sina kl\u00e4der och g\u00e5 dit naken. Naken genom skogen. N\u00e5gonstans l\u00e4ngst bak i huvudet fanns det en liten r\u00f6st som sade att det var om\u00f6jligt – \u201ddu hittar inte dit, det \u00e4r m\u00f6rkt, var inte of\u00f6rnuftig, du g\u00e5r vilse\u201d – men han struntade i den r\u00f6sten, och l\u00e4t ist\u00e4llet instinkten styra honom. \u00c4nnu l\u00e4ngre bak i huvudet, nu n\u00e4stan oh\u00f6rbart, fortsatte r\u00f6sten, liksom mer desperat, \u201dNej, du f\u00e5r inte g\u00f6ra s\u00e5, du kan hamna var som helst – och om du g\u00e5r vilse och blir hittad n\u00e5gonstans helt naken s\u00e5 blir du f\u00f6rmodligen insydd som sexualf\u00f6rbrytare eller sinnesjuk… Du f…\u201d Och s\u00e5 st\u00e4ngde han av den babblande r\u00f6sten helt och h\u00e5llet. Han visste att han hittar i skogen. Han g\u00e5r inte vilse. Han vet vad han g\u00f6r. Han leds av h\u00f6gre makter.<\/p>\n

Ny impuls. Pl\u00f6tsligt fick han lust att springa. Springa genom skogen, som ett djur, som ett skogsv\u00e4sen, som… Han l\u00f6pte \u00f6ver stock och sten, runt klippor och h\u00f6ga tr\u00e4d, \u00f6ver b\u00e4ck och dike, genom buskar och sn\u00e5r. Som om han f\u00f6rvandlades till ett djur! Hans syn blev skarpare, hans h\u00f6rsel likas\u00e5. Han kunde springa hur fort som helst utan att snubbla, utan att sl\u00e5 sig. Han sprang och sprang, och tiden f\u00f6rsvann. Han kunde ha sprungit i timmar – eller minuter. Ingen vet.<\/p>\n

S\u00e5 var han framme. D\u00e4r var den porlande k\u00e4llan, utan att han riktigt begripit hur han kommit dit. Han var svettig – s\u00e5 svettig att det \u00e5ngade om hans kropp – och t\u00f6rstig. Han sj\u00f6nk ner p\u00e5 mage vid k\u00e4llan, doppade ner hela ansiktet och drack av hj\u00e4rtats lust. K\u00e4nslan av att vara som ett djur fyllde honom \u00e4n mer, och det var gott. Han nj\u00f6t av att inte t\u00e4nka s\u00e5 mycket, att bara f\u00f6rnimma, k\u00e4nna och njuta av den varma luften och marken mot den nakna huden, det kalla vattnet mot ansiktet och i munnen.<\/p>\n

Ett tr\u00e4d intill k\u00e4llan kallade p\u00e5 honom. Han m\u00e5ste kl\u00e4ttra. Njutningen av att sp\u00e4nna sina muskler i kl\u00e4ttringen, att k\u00e4nna den sl\u00e4ta barken mot huden, att andas, var utan j\u00e4mf\u00f6relse. S\u00e5 h\u00e4r skulle man leva alltid.<\/p>\n

Halvv\u00e4gs upp i tr\u00e4det stannade han och s\u00e5g ut \u00f6ver \u00e4ngen som l\u00e5g intill k\u00e4llan. M\u00e5nljuset gjorde \u00e4ngen till en riktig sago\u00e4ng. Det var l\u00e4tt att f\u00f6rest\u00e4lla sig \u00e4lvor och andra naturv\u00e4sen, dansande och sv\u00e4vande \u00f6ver det h\u00f6ga gr\u00e4set.<\/p>\n

N\u00e5got fick honom att svaja. Vad var det som r\u00f6rde sig borta i andra \u00e4nden av \u00e4ngen? Var det hans sinnen som spelade honom ett spratt, eller var det faktiskt en \u00e4lva p\u00e5 riktigt? Hans farmor hade brukat prata om de sm\u00e5, men att faktiskt se en \u00e4lva p\u00e5 riktigt var l\u00e5ngt ifr\u00e5n vad han ens i sin vildaste fantasi hade v\u00e5gat f\u00f6rest\u00e4lla sig. Han koncentrerade sig och sk\u00e4rpte blicken. Jo, visst r\u00f6rde det sig d\u00e4r borta! D\u00e4r gick en ung, vacker kvinna \u00f6ver \u00e4ngen, med h\u00e4nderna behagfullt str\u00e4ckta ut\u00e5t sidorna, som f\u00f6r att k\u00e4nna p\u00e5 det h\u00f6ga gr\u00e4sets toppar – och hon var naken, liksom han.<\/p>\n

Vad var detta? Dr\u00f6mde han? S\u00e5g han i syne? Kunde detta vara sant? Sakta sipprade minnet av hans b\u00f6n in i medvetandet, och han t\u00e4nkte att han kanske faktiskt fick sin \u00f6nskan uppfylld. Ett tecken. Gud finns. Eller Gudinnan. K\u00e4rleken finns… Och s\u00e5 reste sig hans lem, fort och h\u00e5rt. D\u00e4r ute p\u00e5 \u00e4ngen fanns n\u00e5got som v\u00e4ckte hans lust, och han var fortfarande kvar i djurisk kropp.<\/p>\n

Sakta, sakta, s\u00e5 tyst han f\u00f6rm\u00e5dde, kl\u00e4ttrade han ner fr\u00e5n tr\u00e4det f\u00f6r att komma n\u00e4rmare, f\u00f6r att se. Han sm\u00f6g sig n\u00e4rmare kanten p\u00e5 \u00e4ngen, och klev ut i det h\u00f6ga gr\u00e4set. Liksom f\u00f6r att retas gick m\u00e5nen i moln, och det blev m\u00f6rkare. Men han hann se henne. Hon var kvar. Hon gick sakta fram\u00e5t, med in\u00e5tv\u00e4nd blick, som i en dr\u00f6m. Han gick mot henne, \u00e4nnu l\u00e5ngsammare. Nu var de kanske femtio meter fr\u00e5n varandra, och hon hade fortfarande inte sett honom. Men han s\u00e5g henne, trots att m\u00e5nen var av moln f\u00f6rdunklad. Pl\u00f6tsligt stannade hon till, som om n\u00e5got v\u00e4ckte henne ur en sk\u00f6n s\u00f6mn. M\u00e5nen kom \u00e5ter fram, och d\u00e4r stod de i fullt m\u00e5nljus och s\u00e5g p\u00e5 varandra. De var b\u00e4gge fullkomligt nakna och s\u00e5rbara, och lyste vita i det bleka m\u00e5nljuset. Hans stenh\u00e5rda, rakt utst\u00e5ende lem var fullt synlig f\u00f6r henne, och hennes \u00f6gon drogs dit. Hon s\u00e5g hans kropp, hans lem, och han s\u00e5g hennes kropp, hennes armar, ben, ansikte, br\u00f6st, mage, sk\u00f6te…<\/p>\n

De stod l\u00e4nge och bara betraktade varandra – en man och en kvinna, vilt fr\u00e4mmande f\u00f6r varandra, mitt i natten p\u00e5 en \u00e4ng i m\u00e5nljuset… Och s\u00e5 som genom ett trollslag f\u00f6rsvann all tvekan fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l henne som honom. De b\u00f6rjade g\u00e5 mot varandra, fortfarande sakta, men beslutsamt, som mot n\u00e5got oundvikligt, ett \u00f6de skrivet i stj\u00e4rnorna.<\/p>\n

De stannade – bara n\u00e5gra f\u00e5 steg fr\u00e5n varandra. S\u00e5 \u00f6ppnade hon sin mun, och ut kom ett enda ord, ett enda namn:<\/p>\n

– \u201dFrej…\u201d<\/p>\n

Han k\u00e4nde hur namnet Frej sj\u00f6nk in i honom och gav honom kraft. Nu f\u00f6rstod han allt. Varf\u00f6r han g\u00e5tt ut i natten, varf\u00f6r han dyrkat m\u00e5nen, varf\u00f6r han sprungit naken till k\u00e4llan. Hon var hans dr\u00f6m, hans b\u00f6n. Hon var det vackraste han sett. Han svarade.<\/p>\n

– \u201dFreja…\u201d<\/p>\n

N\u00e5got spjuveraktigt och lekfullt vaknade i hennes \u00f6gon, och det fortplantades i hela hennes kropp – hon sp\u00e4nde sina muskler som inf\u00f6r ett spr\u00e5ng, log brett och glittrande, och bj\u00f6d till dans…<\/p>\n

– \u201dKom och ta mig d\u00e5, om du kan!\u201d<\/p>\n

Och s\u00e5 sprang hon. Hon sprang – som vinden, som ett r\u00e5djur, som en \u00e4lva p\u00e5 flykt. Och han f\u00f6ljde henne. Som en varg, som en osalig ande, som en Gud p\u00e5 jakt efter sin Gudinna.<\/p>\n

Jakten gick \u00f6ver b\u00e4ck och \u00e4ng, mellan t\u00e4ta stammar, \u00f6ver klippor och genom tr\u00e5nga sn\u00e5r. Allt i m\u00e5nens ljus – ibland som en obruten str\u00e5le, ibland som regn. Hon f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6mma sig, men hans k\u00e4nsliga h\u00f6rsel och doftsinne avsl\u00f6jade henne, och hon var tvungen att springa vidare. Han kom n\u00e4rmare och n\u00e4rmare, och halvv\u00e4gs upp f\u00f6r en mosskl\u00e4dd bergh\u00e4ll f\u00e5ngade han henne. Han tog hennes arm, och f\u00e4llde henne p\u00e5 den mjuka mossan. Hennes skratt avsl\u00f6jade hennes lust, och han grep henne med b\u00e5da h\u00e4nderna. De rullade runt i det mjuka gr\u00e5gr\u00f6na, och deras kroppar t\u00e4cktes av mossa, jord, svett och blod fr\u00e5n sm\u00e5 rivs\u00e5r. De halkade runt p\u00e5 varandras kroppar, fl\u00e5sade tungt, h\u00f6ll om h\u00e5rt, bet och nafsade, slickade, kysste, smekte, grep…<\/p>\n

Det hela gick fort, och k\u00e4ndes \u00e4nd\u00e5 som om det kunde ha varat i en evighet. Ett evigt NU. Allt h\u00e4nde nu, p\u00e5 en g\u00e5ng, och tiden slutade existera.<\/p>\n

Hon slog sina ben runt honom och styrde med ena handen in hans lem i sitt fuktiga och v\u00e4lkomnande sk\u00f6te, och han tr\u00e4ngde in med full kraft. Som brunstiga djur vr\u00e5lade de ut sin lust och sin njutning, och efter bara en kort stund exploderade de b\u00e4gge i en ofattbar orgasm. Hennes sk\u00f6te var som en magnet f\u00f6r hans s\u00e4d, hans heliga fruktbarhetsoffer, hans blot. De dog och f\u00f6ddes i samma stund. Han var Guden, Frej, hon var Gudinnan, Freja. Han var pr\u00e4sten, hon pr\u00e4stinnan, i en magisk fruktbarhetsrit fr\u00e5n f\u00f6rg\u00e5ngen tid. Allt var st\u00f6rre och kraftfullare \u00e4n n\u00e5got n\u00e5gon av dem n\u00e5gonsin hade upplevt. Allt var magiskt.<\/p>\n

Tystnad. Stillhet. En ugglas hoande. Djupa andetag, pulserande tinningar och \u00e5ngande kroppar i fullkomlig harmoni. Blickar som s\u00e4ger allt – utan ord. Var detta verkligt? Hur gick det h\u00e4r till? Vem \u00e4r hon egentligen? Fr\u00e5gorna kom, men fladdrade iv\u00e4g igen lika fort.<\/p>\n

En sval vind svepte runt deras kroppar. G\u00e5shud. De kr\u00f6p n\u00e4rmare varandra. N\u00e4stipp mot n\u00e4stipp, vibrerande, hungriga, trevande l\u00e4ppar, tungor som t\u00f6rstar efter den andres saliv, den andres svett. Kyssar utan \u00e4nde. H\u00e4nder \u00f6verallt. En lem som blir h\u00e5rd p\u00e5 nytt. En omfamning, en pulserande v\u00e5g, en total f\u00f6rening. De gungar i varandra, d\u00f6r och f\u00f6ds \u00e4n en g\u00e5ng, men denna g\u00e5ng mjukt. De somnar n\u00e5gra minuter. Vaknar igen. En evighet har passerat.<\/p>\n

De reser sig upp, h\u00e5ller varandras h\u00e4nder. Hon sveper med en hand \u00f6ver hans panna, s\u00e4ger:<\/p>\n

– \u201dFrej. Min Frej.\u201d<\/p>\n

Han ser p\u00e5 henne, smeker hennes kind med hela handen, l\u00e5ter handen sjunka, h\u00e5ller i hennes br\u00f6st.<\/p>\n

– \u201dFreja. Min Freja.\u201d<\/p>\n

\"omfamning\"De sl\u00e4pper varandras h\u00e4nder, och utan ett ord f\u00f6rst\u00e5r de b\u00e4gge att det \u00e4r dags att skiljas \u00e5t nu. Sakta, motvilligt g\u00e5r de \u00e5t varsitt h\u00e5ll, flera g\u00e5nger v\u00e4ndande sig om, f\u00f6r att \u00e5terigen m\u00f6ta varandras blickar, l\u00e4ngre och l\u00e4ngre bort. Slutligen \u00e4r de b\u00e5da osynliga f\u00f6r varandra, l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra.<\/p>\n

Som i dvala, som i en annan v\u00e4rld, tog han sig hem. Han visste inte hur han hittade hem, lika lite som han visste hur han hittade till k\u00e4llan. V\u00e4l hemma ins\u00e5g han att han g\u00e5tt hela v\u00e4gen hem naken, kl\u00e4ttrat upp p\u00e5 balkongen och in genom balkongd\u00f6rren, fortfarande utan ett enda plagg. De var kvar i en grenklyka i skogen.
\nHan gick raka v\u00e4gen in i duschen och spolade av sig mossa, barr, jord, blomblad, svett, blod, och k\u00f6nssafter – s\u00e5v\u00e4l hans som hennes. Vem var hon? Skulle han f\u00e5 tr\u00e4ffa henne igen? Fanns hon p\u00e5 riktigt? Var hon hans dr\u00f6mkvinna?<\/p>\n

————-<\/p>\n

N\u00e4sta fullm\u00e5ne var det kallt, mulet och regnigt. Han hade g\u00e5tt ut flera n\u00e4tter utan att m\u00f6ta en enda levande sj\u00e4l, och ins\u00e5g att han kanske aldrig mer skulle se henne. Han fylldes av sorg, men ocks\u00e5 av tacksamhet. Att Gudarna – Guden och Gudinnan, Frej och Freja – l\u00e5tit honom f\u00e5 uppleva denna natt, denna extas, att f\u00e5 ynnesten att samman med denna kvinna f\u00e5 f\u00f6rr\u00e4tta gudstj\u00e4nst, blota till Gudaparet, att f\u00e5 f\u00f6rkroppsliga det Heliga Br\u00f6llopet – ins\u00e5g han var det st\u00f6rsta som n\u00e5gonsin kunde h\u00e4nda honom.<\/p>\n

Med tiden skulle han inse att i varje man finns Frej, och i varje kvinna Freja. Att det Heliga Br\u00f6llopet finns i varje \u00e4lskogslek. Att Guden och Gudinnan genomstr\u00f6mmar oss alla. Och s\u00e4rskilt n\u00e4r vi \u00e4lskar, n\u00e4r vi leker… N\u00e4r vi m\u00f6ts, \u00f6ppna, nakna, sanna, i k\u00e4rlek och lust.<\/p>\n

Carl Johan Rehbinder 2000<\/p>\n

\"\"Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n

\"Heartline\"<\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

till Frej & Freja Han blickade upp mot m\u00e5nen. Den var full. Natten var varm och stilla. Han m\u00e5ste g\u00e5 ut och titta p\u00e5 m\u00e5nen. Han \u00e4lskade m\u00e5nen. Fullm\u00e5nen var det vackraste han visste, och han kunde aldrig bara l\u00e5ta … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":497,"menu_order":5,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"sidebar-page.php","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/667"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=667"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/667\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13305,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/667\/revisions\/13305"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/497"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=667"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}