![\"Odeonteatern](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/pompeii_odeon_theatre.jpg?resize=584%2C360&ssl=1\")
<\/p>\n<\/p>\n
Anneli nj\u00f6t. En heldag i den gamla ruinstaden Pompeji, avslutad med en underbar teaterf\u00f6rest\u00e4llning i en av de antika teatrarna. Ett italienskt teaters\u00e4llskap spelade Julius Caesar av William Shakespeare, och med en gl\u00f6d och inlevelse hon aldrig tidigare sett p\u00e5 en teaterscen. S\u00e4rskild gl\u00f6d visade den unge vackre man som spelade Marcus Antonius – den ber\u00f6mda monologen efter mordet av Caesar, d\u00e4r de sammansvurna talas om som ”\u00e4rans m\u00e4n”, fick Anneli att rysa oavbrutet i hela kroppen. Anneli f\u00f6rstod n\u00e4stan ingen italienska alls, men hon kunde pj\u00e4sen n\u00e4rap\u00e5 utantill, s\u00e5 det gjorde ingenting. Och denne man, denne unge, m\u00f6rklockige, muskul\u00f6se, lidelsefulle man med blixtrande \u00f6gon var v\u00e4rd biljettpriset allraminst – bara en s\u00e5n sak.<\/p>\n
Efter s\u00e4kert tio inropningar och st\u00e5ende ovationer l\u00e4mnade Anneli och den \u00f6vriga publiken motvilligt denna magiska teater, den \u00f6ver tv\u00e5tusen \u00e5r gamla Odeon-teatern, med \u00f6mma handflator och stora leenden.<\/p>\n
Anneli var ensam, eftersom Mikael, hennes pojkv\u00e4n, inte tyckte att gamla ruiner var n\u00e5got att \u00f6dsla tid p\u00e5. Han hade sett fram emot en sol- och badsemester, men Anneli envisades att sl\u00e4pa med honom p\u00e5 en massa trista kulturevenemang, och en l\u00e5ng b\u00e5tf\u00e4rd till den vackra \u00f6n Capri tv\u00e5 dagar tidigare hade enbart resulterat i en vansinnesf\u00e4rd med buss l\u00e4ngs de slingrande bergsv\u00e4garna, samt en tr\u00f6ttsam promenad runt i ett gammalt hus som n\u00e5n svensk professor bott i n\u00e5n g\u00e5ng, och som hette Villa San Michele. Mycket sol, men inget bad. Typiskt Anneli.<\/p>\n
Allts\u00e5 stannade Mikael surt i Neapel, och Anneli \u00e5kte till Pompeji. De hade gr\u00e4lat, men Anneli v\u00e4grade l\u00e5ta sig nedsl\u00e5s av detta, och best\u00e4mde sig f\u00f6r att njuta fullt ut av sitt bes\u00f6k i denna gamla stad, som f\u00f6r dryga 1.900 \u00e5r sedan t\u00e4cktes av ett tjockt lager pimpsten och aska fr\u00e5n den v\u00e5ldsamt utbrytande vulkanen Vesuvius, och som sen legat \u00f6vert\u00e4ckt och konserverad \u00e4nda fram till modern tid.<\/p>\n
Anneli valde att g\u00e5 en annan v\u00e4g tillbaka till bussh\u00e5llplatsen \u00e4n den d\u00e4r alla andra gick. Hon korsade det stora torget, Forum, och den slitna frasen ”att k\u00e4nna historiens vingslag” var aldrig s\u00e5 aktuell som just d\u00e5. Det helt tomma torget fylldes pl\u00f6tsligt av m\u00e4nniskor i m\u00e4rkliga kl\u00e4der – m\u00f6rka, ljusa, talandes olika spr\u00e5k, b\u00e4randes p\u00e5 varor till f\u00f6rs\u00e4ljning och tunga penningpungar. D\u00e4r fanns fattiga och rika, f\u00f6rs\u00e4ljare, utropare och tiggare. Husen var pl\u00f6tsligt hela, och Pompeji framstod i sin gamla glans som rik handelsstad. Anneli stod mitt i detta myller – och pl\u00f6tsligt var allt borta igen.<\/p>\n
Anneli trodde p\u00e5 sj\u00e4lavandring, och var fullt och fast \u00f6vertygad om att hon levat m\u00e5nga liv f\u00f6re detta – hon k\u00e4nde p\u00e5 n\u00e5got m\u00e4rkligt s\u00e4tt igen sig i denna milj\u00f6, och kanske hade hon levat just h\u00e4r, i Pompeji, f\u00f6r tv\u00e5tusen \u00e5r sedan. Vem vet? Hon ville s\u00e5 g\u00e4rna veta – vem hade hon varit, och vad hade hon gjort? Var hon lycklig eller olycklig, fattig eller rik, man eller kvinna? Hon k\u00e4nde sig starkt upphetsad av alltihop – av staden, av teaterpj\u00e4sen, av allt som sk\u00f6ljde \u00f6ver henne, och best\u00e4mde sig f\u00f6r att g\u00f6ra samma sak hon gjort p\u00e5 andra st\u00e4llen d\u00e4r hon haft liknande k\u00e4nslor. Hon l\u00e4mnade Forum och gick in p\u00e5 en sidogata, f\u00f6r att g\u00e5 dit intuitionen, det undermedvetna, eller vad det nu var, ledde henne – och hon fann snart vad hon s\u00f6kte.<\/p>\n
En sak som s\u00e4llan n\u00e4mns i turistb\u00f6cker \u00e4r hur Pompejanerna f\u00f6r snart tv\u00e5tusen \u00e5r sedan betraktade vissa av de grundl\u00e4ggande m\u00e4nskliga behoven, som till exempel sex. Hugget i gatstenarna kan man h\u00e4r och d\u00e4r se konturen av en erigerad manslem, och d\u00e5 vet man att om man g\u00e5r \u00e5t det h\u00e5ll en s\u00e5dan pekar, kan man finna en bordell. Enkelt och l\u00e4ttbegripligt. Anneli hade h\u00f6rt talas om de illustra m\u00e5lningarna man kunde finna p\u00e5 v\u00e4ggen p\u00e5 flera av dessa bordeller, och letade sig nyfiket fram, med hj\u00e4lp av de i gatstenarna uthuggna ”v\u00e4gvisarna” till ett hus vid vilken en av dessa stenpenisar pekade rakt in mot ing\u00e5ngen. Hade hon kanske, i ett tidigare liv, bes\u00f6kt en av dessa inr\u00e4ttningar? Hon tittade in, och trots att det b\u00f6rjat skymma, kunde hon med hj\u00e4lp av det lilla dagsljus som letade sig in genom f\u00f6nster och trasiga tak urskilja ett antal frescom\u00e5lningar med otvetydigt erotiska motiv. D\u00e4r fanns m\u00e4n och kvinnor som knullar framifr\u00e5n, bakifr\u00e5n, st\u00e5ende, liggande, sittande, cunnilingus och fellatio och allt man kan t\u00e4nkas \u00f6nska sig.<\/p>\n
![\"pompeji_erotica_2\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/pompeji_erotica_2.jpg?resize=584%2C415&ssl=1\")
<\/p>\n
Eftersom m\u00e5nga bordellbes\u00f6kare p\u00e5 den tiden d\u00e5 det begav sig kom fr\u00e5n andra l\u00e4nder, och inte talade spr\u00e5ket, gick det till p\u00e5 det s\u00e4ttet att kunden fick peka p\u00e5 en eller fler av bilderna, och s\u00e5 valde man n\u00e5gon kvinna som kunde t\u00e4nkas passa f\u00f6r att utf\u00f6ra dessa tj\u00e4nster. Sen betalade man, fick sin best\u00e4llning expedierad, och gick.<\/p>\n
Anneli k\u00e4nde sig starkt ber\u00f6rd av denna milj\u00f6, och gick runt bland de sm\u00e5 ”mottagningsrummen”, tittade p\u00e5 bilderna och hon k\u00e4nde hur det hettade till i hela kroppen och hur det blev fuktigt i trosorna. Hon hade bara p\u00e5 sig en tunn, vit, \u00e4rml\u00f6s bomullskl\u00e4nning, trosor och sandaler, och k\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt otroligt medveten om sin kropp, sin samtidigt oskuldsfulla och utmanande kl\u00e4dsel, och platsen hon var p\u00e5.<\/p>\n
Hon lutade sig behagfullt mot en v\u00e4gg, lyfte upp kl\u00e4nningen och l\u00e4t ena handen glida ner innanf\u00f6r troskanten. Hon studerade noggrant bilderna p\u00e5 v\u00e4ggen och levde sig sakta in i hur det skulle kunna ha varit att vara en prostituerad h\u00e4r, f\u00f6r tv\u00e5tusen \u00e5r sedan. Hon l\u00e4t trosorna falla till golvet, och smekte nu sig sj\u00e4lv h\u00e4mningsl\u00f6st, och med total h\u00e4ngivelse. Bilderna var fantastiskt v\u00e4lbevarade i b\u00e5de f\u00e4rger och detaljer, och i sitt inre s\u00e5g hon framf\u00f6r sig hur hon tog emot en ung romare, eller kanske en keltisk k\u00f6pman, och hur han lystet l\u00e4t sin blick spela \u00f6ver hennes kropp, och hur han ordl\u00f6st pekar p\u00e5 en eller tv\u00e5 av bilderna, hur han betalar till bordellmadamen, och hur de sedan g\u00e5r in till hennes b\u00e5s och fullf\u00f6ljer aff\u00e4rs\u00f6verenskommelsen. Lika delar intensiv njutning och v\u00e4mjelse, blandat med skam sk\u00f6ljde \u00f6ver henne, och i samma stund smekte hon sig sj\u00e4lv till en v\u00e5ldsam orgasm.<\/p>\n
Larm och prat p\u00e5 gatan utanf\u00f6r. Fantasi eller verklighet? Hon kikade f\u00f6rsiktigt ut genom en f\u00f6nsterglugg, och s\u00e5g att det var teaters\u00e4llskapet p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n teatern. Sk\u00e5despelarna var fortfarande kl\u00e4dda i sina scenkostymer, och fick d\u00e4rmed hela situationen att framst\u00e5 som \u00e4n mer surrealistisk – vilken tidsperiod befann Anneli sig i, egentligen? Hon s\u00f6kte instinktivt med blicken efter den unge mannen som spelat Marcus Antonius, och hon fann honom. Han gick bland de sista i truppen, och sm\u00e5pratade med en av de andra sk\u00e5despelarna. Pl\u00f6tsligt v\u00e4nde han blicken rakt mot den plats d\u00e4r Anneli stod. S\u00e5g han henne? K\u00e4nde han hennes n\u00e4rvaro? Med ett ryck drog hon sig undan fr\u00e5n f\u00f6nstergluggen och kl\u00e4mde in sig i ett h\u00f6rn. Hon v\u00e5gade knappt andas, s\u00e5 upphetsad, r\u00e4dd, lycklig, f\u00f6rvirrad var hon.<\/p>\n
Larmet p\u00e5 gatan f\u00f6rsvann, och teatertruppen var borta. Anneli slappnade sakta av i hela kroppen, och klev ut i korridoren med freskerna f\u00f6r att ta en sista titt f\u00f6re hemf\u00e4rden. Vilket \u00e4ventyr! Detta skulle hon aldrig kunna ber\u00e4tta f\u00f6r Mikael – han f\u00f6rstod inte s\u00e5nt h\u00e4r.<\/p>\n
Anneli skulle just b\u00f6ja sig ner f\u00f6r att h\u00e4mta sina trosor fr\u00e5n golvet, n\u00e4r ljuset f\u00f6rsvann. N\u00e5gon stod i d\u00f6rren. Hj\u00e4rtat stannade, Anneli blev iskall – hon ins\u00e5g i samma stund att hon var en v\u00e4rnl\u00f6s kvinna, och ingen visste var hon var, och nu skulle hon d\u00f6. Hon skulle bli r\u00e5nad och v\u00e5ldtagen, och m\u00f6rdad, och ingen skulle hitta henne p\u00e5 flera dagar.<\/p>\n
– Mi scusi, non sapevo… volevo vedere se c’era qualcuno – lei \u00e9 turista? … Parla italiano?<\/p>\n
Det var Han. Marcus Antonius, eller vad han nu heter i verkligheten… eller vad som nu \u00e4r verklighet, egentligen… Hon f\u00f6rstod inte direkt vad han sade, men f\u00f6rstod att han p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt bad om urs\u00e4kt f\u00f6r att han st\u00f6rde, och om hon talade italienska. Med viss tveksamhet stammade hon fram en av de f\u00e5 fraser hon l\u00e4rt sig.<\/p>\n
– No… sono svedese… non capisco…<\/p>\n
De stod d\u00e4r en stund och betraktade varandra, utan ord, och tiden stod still. Han v\u00e4nde blicken mot de skabr\u00f6sa freskerna, och av hennes r\u00f6da kinder och trosorna p\u00e5 golvet f\u00f6rstod han att hennes intresse f\u00f6r denna plats varit mer \u00e4n arkeologisk. Han gick fram till bilderna som beskrev ”sortimentet”, och studerade dem noggrant. Han l\u00e5tsades inte om hennes existens, utan valde med omsorg, hummade och smackade njutningsfullt vid sk\u00e4rsk\u00e5dandet av dessa scener. Och s\u00e5 satte han ett finger p\u00e5 en av bilderna, v\u00e4nde sig om mot Anneli och fr\u00e5gade –<\/p>\n
– Quanto costa, signorina?<\/p>\n
![\"pompeji_erotica\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/pompeji_erotica.jpg?resize=584%2C396&ssl=1\")
<\/p>\n
Det hettade till i hela kroppen p\u00e5 Anneli. Bilden f\u00f6rest\u00e4llde en man som tar en kvinna bakifr\u00e5n, och hon s\u00e5g framf\u00f6r sig hur han, Marcus, eller vad han nu heter, och hon, Anneli, eller Aurelia, eller en namnl\u00f6s sk\u00f6ka i det antika Pompeji, eller vem hon nu var, faktiskt gjorde det – h\u00e4r och nu. Eller d\u00e4r och d\u00e5. Allt blev ett virrvarr, och i denna f\u00f6rvirring stiger hon fram som en kvinna fr\u00e5n en annan tid, spelar med, klappar p\u00e5 hans penningpung och ler.<\/p>\n
– – –<\/p>\n
De g\u00e5r in i ett av b\u00e5sen, han tar av sig manteln och viker omsorgsfullt ihop den till lagom storlek att l\u00e4gga p\u00e5 en av stenbritsarna (som en g\u00e5ng i tiden naturligtvis haft mjukare underlag att ligga p\u00e5), han tar av sig resten av kl\u00e4derna och st\u00e5r d\u00e4r naken framf\u00f6r henne. Han drar f\u00f6rsiktigt av henne kl\u00e4nningen, och hon st\u00e5r framf\u00f6r honom, endast ikl\u00e4dd sina tunna sandaler, en halskedja och \u00f6rh\u00e4ngen. Hon \u00e4r ett objekt, han \u00e4r en k\u00f6pare, en kund. F\u00f6r en stund skall han \u00e4ga henne, och hon skall uppfylla hans \u00f6nskningar, ge honom det han betalat f\u00f6r. De spelar b\u00e4gge sina roller, och han synar henne noggrant, kl\u00e4mmer p\u00e5 henne h\u00e4r och d\u00e4r, daskar henne l\u00e4tt i baken och pekar p\u00e5 britsen. Hon l\u00e4gger sig p\u00e5 britsen, redo att ta emot honom.<\/p>\n
– No, no – voglio farlo come nell’affresco, signorina!<\/p>\n
Han p\u00e5minner henne n\u00e5got missn\u00f6jt om vad han faktiskt best\u00e4llt, och hon v\u00e4nder sig fr\u00e5n att ligga p\u00e5 rygg till att st\u00e4lla sig p\u00e5 alla fyra, med stj\u00e4rten v\u00e4nd mot d\u00f6rren, och mot denne ok\u00e4nde antike romare. Han kommer n\u00e4ra henne nu, kn\u00e5dar lustfyllt hennes bak, smeker lagom ok\u00e4nsligt hennes sk\u00f6te, och strax sker det som avtalats dem emellan. Han tr\u00e4nger in i henne, och det blir som en explosion inifr\u00e5n.<\/p>\n
I samma stund blir det som att hennes minne, tankar, tidsuppfattning – allt, allt f\u00f6rsvinner och blir till en enda gr\u00f6t av k\u00e4nslor, extas, underkastelse, beg\u00e4r – och hon och han f\u00f6rverkligar varenda bild p\u00e5 v\u00e4ggen, och n\u00e5gra till. B\u00e4gge blir de bl\u00e5slagna och rivna av det obarmh\u00e4rtiga underlaget, men det g\u00f6r ingenting, absolut ingenting. De \u00e4lskar hett, v\u00e5ldsamt och intensivt, och \u00e4nd\u00e5 stannar de kvar i sina roller – Han, den antike romaren, och Hon, den Pompejanska Sk\u00f6kan. Han betalar, hon levererar. Hon \u00e4r ett objekt, en vara, och hon \u00e4lskar det.<\/p>\n
Pl\u00f6tsligt vaknar hon. Hon har dr\u00f6mt. Det \u00e4r m\u00f6rkt, och minst en timme m\u00e5ste ha f\u00f6rflutit sen hon f\u00f6rlorade medvetandet h\u00e4rinne. Men… hon \u00e4r fortfarande naken, med sin kl\u00e4nning \u00f6ver sig som filt, och som underlag f\u00f6r hennes tr\u00f6tta och sargade kropp ligger en vinr\u00f6d mantel med guldkant. Och vid fot\u00e4nden av britsen en b\u00f6rs. Hon lyfter upp den och v\u00e4ger den i handen. En tung skinnpung med ok\u00e4nt inneh\u00e5ll. Hon \u00f6ppnar den, och finner att det \u00e4r pl\u00e5tbrickor. Teaterrekvisita.<\/p>\n
Hon kl\u00e4r p\u00e5 sig – hon hittar inte sina trosor – sveper manteln om sig och g\u00e5r mot stadsporten. Efter mycket letande och vandrande hittar hon en taxi, och \u00e5ker tillbaka till hotellet mitt i Neapel.<\/p>\n
– – –<\/p>\n
– Va sen du \u00e4r!<\/p>\n
– Ja, det var en l\u00e5ng f\u00f6rest\u00e4llning…<\/p>\n
– Var har du hittat den d\u00e4r manteln?<\/p>\n
– I Pompeji.<\/p>\n
– Hm. Medan du har traskat runt i din sp\u00f6kstad har jag haft det j\u00e4ttekul h\u00e4r i Neapel. Du anar inte vad du g\u00e5tt miste om. Tr\u00e4ffade du n\u00e5gra gamla romare, d\u00e5?<\/p>\n
– Du skulle bara veta…<\/p>\n
Carl Johan Rehbinder 1997<\/p>\n
Anneli nj\u00f6t. En heldag i den gamla ruinstaden Pompeji, avslutad med en underbar teaterf\u00f6rest\u00e4llning i en av de antika teatrarna. Ett italienskt teaters\u00e4llskap spelade Julius Caesar av William Shakespeare, och med en gl\u00f6d och inlevelse hon aldrig tidigare sett p\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/i1.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/tunnlinjeoriginal_584.gif?resize=584%2C8&ssl=1\")
Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n![\"Heartline\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2017\/01\/heartline_584.gif?resize=584%2C20&ssl=1\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/10\/fri_kursbanner_ani.gif?resize=584%2C140&ssl=1\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"