![\"piedestal\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/piedestal.gif?resize=316%2C397&ssl=1\")
Hon hade knackat p\u00e5, men inte blivit h\u00f6rd.<\/p>\nHon hade knackat p\u00e5, men inte blivit h\u00f6rd.<\/p>\n
Nu stod hon i d\u00f6rr\u00f6ppningen och s\u00e5g honom, smeden, med bar \u00f6verkropp f\u00f6rutom ett skinnf\u00f6rkl\u00e4de, hetta upp i \u00e4ssjan till lysande gl\u00f6d ett j\u00e4rnstycke, hamrande ut n\u00e5got p\u00e5 st\u00e4det.<\/p>\n
Hon s\u00e5g honom, svettig, sotig, smal och senig men stark, hon s\u00e5g elden och st\u00e5let, st\u00e4det och hammaren. Hon k\u00e4nde dofterna av r\u00f6k och br\u00e4nd metall sticka i n\u00e4san, och hon nj\u00f6t.<\/p>\n
S\u00e5 maskulint, s\u00e5 kraftfullt.<\/p>\n
Jenny k\u00e4nde hur det hettade till i hela kroppen, som i v\u00e5gor av v\u00e4rme. Hon hade l\u00e4nge trott att hon visste vad hon ville g\u00f6ra i sitt liv, men nu trodde hon inte l\u00e4ngre. Hon visste. Det h\u00e4r var vad hon dr\u00f6mt om, det h\u00e4r var vad hon ville g\u00f6ra.<\/p>\n
Smedjan l\u00e5g ute i skogen, avl\u00e4gset fr\u00e5n annan bebyggelse, n\u00e4ra en liten m\u00f6rk skogstj\u00e4rn. Jenny hade villat bort sig, trots karta och goda r\u00e5d, men med hj\u00e4lp av en bonde som bodde i n\u00e4rheten hade hon \u00e4ntligen hittat fram. Hon skulle skriva en artikel om den gamla smedjan i den lokala dagstidningen, och gladde sig \u00e5t att den fortfarande anv\u00e4ndes. G\u00e5rden som smedjan en g\u00e5ng h\u00f6rde till hade anor sen medeltiden, men smedjan var det enda som fanns kvar, och huset i det utseende det nu hade var byggt p\u00e5 sextonhundratalet. Jenny hade l\u00e4st p\u00e5, och hade noga skrivit ner ett antal fr\u00e5gor till den smed som nu f\u00f6rde traditionen vidare. Men i samma stund som hon m\u00f6tt alla dessa nya intryck, kom det nya fr\u00e5gor som hon ville ha svar p\u00e5. Vem \u00e4r denne man egentligen, denne man som utan att ha sagt ett ord, utan att ens ha sett henne komma, f\u00e5r henne att vilja sl\u00e4ppa allt och bara ge sig h\u00e4n?<\/p>\n
– Hej! S\u00e5 du hittade hit i alla fall. Jag \u00e4r van att folk kommer senare \u00e4n avtalat, i alla fall om det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen de kommer hit. Vill du ha en kopp kaffe?<\/p>\n
Han t\u00e4nde en cigarett med en gl\u00f6dande bit j\u00e4rn, satte den mellan sina i det m\u00f6rka ansiktet s\u00e4rskilt glittrande vita t\u00e4nder, och full\u00e4ndade bilden av en rykande dj\u00e4vul – Jenny f\u00f6rstod med ens hur l\u00e4tt det m\u00e5ste ha varit en g\u00e5ng i tiden att skr\u00e4mma barn med hot om att smeden skulle komma och ta dem. Hon t\u00e4nkte att hon skulle ha blivit d\u00f6dsf\u00f6rskr\u00e4ckt om hon varit ett barn. Nu blev hon bara kn\u00e4svag. Hans seniga och starka \u00f6verkropp var svettig och svart av sot, och pl\u00f6tsligt visste hon att hon aldrig hade sett en s\u00e5 oemotst\u00e5ndligt attraktiv man i sitt liv. Hon s\u00e5g sig sj\u00e4lv ohj\u00e4lpligt fast i hans grepp, hennes br\u00f6st i hans h\u00e4nder, hennes…<\/p>\n
De satt p\u00e5 varsin stubbe utanf\u00f6r smedjan, Jenny st\u00e4llde sina fr\u00e5gor, och han svarade. N\u00e4r den delen av hennes bes\u00f6k var klar, och hon egentligen skulle samla ihop sina pinaler och \u00e5ka tillbaka till redaktionen, s\u00e5 satt de i st\u00e4llet tysta en l\u00e5ng stund och tittade ut \u00f6ver tj\u00e4rnen.<\/p>\n
– Vilken h\u00e4rlig liten sj\u00f6!<\/p>\n
– Ja, den \u00e4r fin.<\/p>\n
– Badar du i den?<\/p>\n
– Ja, efter jobbet om det \u00e4r n\u00e5gorlunda varmt ute. Jag har ingen dusch h\u00e4r ute.<\/p>\n
– Jag f\u00e5r sj\u00e4lv lust att hoppa i, men… jag har varken baddr\u00e4kt eller handduk med mig… (Gud s\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4gbart)<\/p>\n
– Baddr\u00e4kt beh\u00f6ver du inte, och handduk har jag i smedjan. Jag t\u00e4nker nog sj\u00e4lv ta ett dopp. H\u00e4ng med, vetja!<\/p>\n
Jenny k\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt otroligt blyg. Hon brukade ofta och g\u00e4rna bada naken, men den h\u00e4r g\u00e5ngen ville hon inte bli sedd utan kl\u00e4der – som om hon d\u00e5 skulle avsl\u00f6ja allt hon k\u00e4nde och t\u00e4nkte. En v\u00e5g av yrsel och illam\u00e5ende sk\u00f6ljde \u00f6ver henne, och hon k\u00e4nde det som att hon inte hade n\u00e5gon kontroll \u00f6ver situationen. Hon borde s\u00e4tta sig i bilen och \u00e5ka d\u00e4rifr\u00e5n, och ist\u00e4llet satt hon bara kvar utan att r\u00f6ra sig ur fl\u00e4cken. Smeden hade f\u00f6rsvunnit in i smedjan, och kom ut med en handduk runt h\u00f6fterna, och en i handen.<\/p>\n
– H\u00e4r. Nu g\u00e5r jag i och tar en liten simtur. Kom om du har lust. Det ligger handdukar i sk\u00e5pet ovanf\u00f6r b\u00e4nken.<\/p>\n
Lust. Lust var just vad hon hade. Hon f\u00f6rstod inte vad som h\u00e4nde, eller s\u00e5 var det s\u00e5 att hon f\u00f6rstod alltf\u00f6r v\u00e4l. L\u00e5ngsamt, som med lika delar motvilja som stark lust, segade hon sig in i smedjan och h\u00e4mtade en handduk.<\/p>\n
– Det beh\u00f6ver ju inte h\u00e4nda n\u00e5got – vi kanske bara badar lite, och s\u00e5 \u00e5ker jag hem sen… Hon virade in sig i den st\u00f6rsta handduken hon kunde hitta, och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5f\u00e4ngt intala sig att inget s\u00e4rskilt p\u00e5gick, att allt var som vanligt.<\/p>\n
– Kommer du n\u00e5n g\u00e5ng?<\/p>\n
Det plaskade d\u00e4r utanf\u00f6r, och Jenny f\u00f6rstod att han hoppat i. Hon h\u00f6ll h\u00e5rt i handduken, och gick f\u00f6rsiktigt med bara f\u00f6tter ner mot stranden. Hon l\u00e4t handduken falla till marken, och b\u00f6rjade kliva ner i det m\u00f6rka vattnet. Inte hade han vett och anst\u00e4ndighet i kroppen nog att v\u00e4nda bort blicken n\u00e4r hon stod d\u00e4r i sin nakenhet – nej d\u00e5, han stod till midjan i vatten och studerade henne i minsta detalj n\u00e4r hon klev i. Som en s\u00e5n d\u00e4r odr\u00e4glig buspojke i skolan, som \u00e4r helt outh\u00e4rdlig och drar alla flickor i h\u00e5ret, och alla, alla \u00e4r de k\u00e4ra i honom.<\/p>\n
Vattnet var kallt, men sk\u00f6nt kallt, och huden knottrade sig \u00f6ver hela kroppen.<\/p>\n
– Sk\u00f6nt va?<\/p>\n
Och s\u00e5 skv\u00e4tte han p\u00e5 henne. Rej\u00e4lt. Hon skrek till av f\u00f6rv\u00e5ning, och av lika delar barnslig ilska som upphetsning, skv\u00e4tte hon tillbaka. De plaskade och skv\u00e4tte som barn, och Jenny fann sig pl\u00f6tsligt vara inblandad i en vild brottningsmatch, hud mot hud, br\u00f6st mot br\u00f6st, k\u00f6n mot k\u00f6n, och i uppt\u00e4ckten tappade hon kontrollen och fick sig en rej\u00e4l kallsup. Han bara skrattade, retsamt men \u00e4nd\u00e5 hj\u00e4rtligt. Efter att Jenny hade hostat och snutit sig f\u00e4rdigt, stod de mitt emot varandra tysta och bara betraktade varandra. De stod nu till kn\u00e4na i vatten, och s\u00e5g p\u00e5 varandras bl\u00f6ta kroppar. Jenny var andf\u00e5dd av anstr\u00e4ngningen, och andades djupt. Han var helt stilla. Utom en del. Hans kuk b\u00f6rjade sakta resa sig. De stod bara d\u00e4r, och helt ogenerat l\u00e4t han sin lem bli h\u00e5rdare och h\u00e5rdare, och sakta resa sig mot skyn. Hon kunde inte sl\u00e4ppa den med blicken.<\/p>\n
De stod d\u00e4r, ingen vet hur l\u00e4nge, och efter en o\u00e4ndlig stund n\u00e4rmade de sig varandra, och l\u00e4t sina kroppar f\u00f6renas i en stilla, men het omfamning. Hon var redan s\u00e5 upphetsad att hon inte kunde v\u00e4nta, s\u00e5 hon lyfte p\u00e5 sitt ena ben, lade det runt hans h\u00f6ft, och med handen dirigerade hon in hans lem i sitt b\u00e5de inifr\u00e5n och utifr\u00e5n fuktiga k\u00f6n. Sakta tr\u00e4ngde han in, och s\u00e5 stod de d\u00e4r en stund till.<\/p>\n
Han b\u00f6rjade sakta att r\u00f6ra sig fram och tillbaka, och hon k\u00e4nde den sugande sensationen av hans l\u00e5nga lem som drog sig ur henne, som sen ersattes av den tryckk\u00e4nsla som uppstod av att han \u00e5ter kom in.<\/p>\n
Jenny sl\u00e4ppte taget, l\u00e4t sitt andra ben korsa det f\u00f6rsta runt hans starka midja, och s\u00e5 gav hon sig, nu f\u00f6rst helt och h\u00e5llet, i hans v\u00e5ld. Sugande rytm, djup och tung andning, sv\u00e5rt att h\u00e5lla balansen. F\u00f6rtrollningen br\u00f6ts n\u00e4r han s\u00e5n\u00e4r ramlat bakl\u00e4nges, och med ett skratt tog de varandras h\u00e4nder och gick upp p\u00e5 land. Jenny bredde ut handduken p\u00e5 marken, och innan hon hunnit l\u00e4gga sig p\u00e5 den, tog han ett rej\u00e4lt tag i hennes armar och tvingade ner henne p\u00e5 rygg. Hans h\u00e4rliga kropp var p\u00e5 v\u00e4g in i henne igen, och hon ville ha honom – mer \u00e4n hon n\u00e5gonsin velat ha n\u00e5gon annan. Hon gjorde lite motst\u00e5nd, men lekfullt, och med ett lyckligt leende p\u00e5 sina l\u00e4ppar.<\/p>\n
Han st\u00f6tte sin lem i henne, v\u00e5ldsamt men \u00e4nd\u00e5 mjukt, och med v\u00e4rme. Hon k\u00e4nde att det inte kunde vara l\u00e5ngt kvar f\u00f6r honom, och hon ville inte att det skulle g\u00e5 \u00e4n, f\u00f6r hon hade inte f\u00e5tt nog, men hon kunde inte stoppa honom, och med en ljudlig suck kom han i henne, l\u00e5ngt in. L\u00e5ngt in.<\/p>\n
Efter att ha stannat upp en stund p\u00e5 handduken, tog Jenny, som inte var f\u00e4rdig, initiativet och tog honom vid handen och gick f\u00f6re in i smedjan. D\u00e4r var fortfarande varmt som i en bastu, och hon kunde k\u00e4nna svetten tr\u00e4nga fram i pannan. Hon k\u00e4nde pl\u00f6tsligt att hon ville bli smutsig. Riktigt svart av sot och svett. Hon grabbade tag i en h\u00f6g med gammal kol och aska, och med ett stort vitt leende smorde hon in sig p\u00e5 br\u00f6stet och magen, och kastade sen resten p\u00e5 honom, han som stod d\u00e4r och tittade p\u00e5 henne. Han f\u00f6ljde hennes exempel, och snart var de svarta som negrer, fast flammigare och oj\u00e4mnare i f\u00e4rgen. Hans l\u00e5nga kuk hade dock skrumpnat ihop till en liten skrynklig tingest, och Jenny fick lust att g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t den saken. Hon st\u00e4llde sig p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r honom, tog hans kuk i handen och drog f\u00f6rsiktigt tillbaka f\u00f6rhuden. Ollonet lyste r\u00f6tt genom all sot, och hon tog hela hans k\u00f6n i sin mun.<\/p>\n
Den smakade ganska egendomligt – hennes egna k\u00f6nssafter, hans sperma samt sj\u00f6vatten och sot, allt i en salig blandning. Den v\u00e4xte p\u00e5 hennes tunga, och snart fick den inte l\u00e4ngre plats i hennes mun. Hon satte sig p\u00e5 en arbetsb\u00e4nk av tr\u00e4, och l\u00e4t honom tr\u00e4nga in, djupare \u00e4n hon trodde var m\u00f6jligt. Han st\u00f6tte och st\u00f6tte, och hon kom n\u00e4rmare och n\u00e4rmare klimax. Och s\u00e5 sk\u00f6ljde en v\u00e5g \u00f6ver henne. Hon ville vr\u00e5la, men kunde bara st\u00f6na, hon ville sp\u00e4nna varenda muskel i hela kroppen, men kunde bara f\u00f6lja med. Det svartnade framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 henne, och han fortsatte att st\u00f6ta i henne. Hon var klar, men inte han, och hon bara h\u00e4ngde som en docka och l\u00e4t honom st\u00f6ta. Till slut gick det f\u00f6r honom ocks\u00e5, och de stod och satt som de gjorde en stund och bara fl\u00e4mtade. Denna g\u00e5ng \u00e4ven han.<\/p>\n
– Jag tycker att smide verkar v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande. Beh\u00f6ver du en l\u00e4rling?<\/p>\n
– Kanske det…<\/p>\n
– Jag \u00e4r starkare \u00e4n jag ser ut, och s\u00e5 l\u00e4r jag mig fort. Och s\u00e5 \u00e4r jag noggrann.<\/p>\n
– Mmmm…<\/p>\n
Och s\u00e5 sprang de ner till den lilla sj\u00f6n igen.<\/p>\n
Det tog flera dagar innan Jenny fick ur all sot ur huden, hur mycket hon \u00e4n skrubbade. Inte f\u00f6r att det spelade n\u00e5gon roll. Hon blev snart lika sotig igen.<\/p>\n
N\u00e5gon annan fick hennes jobb – nu \u00e4r hon l\u00e4rling hos en smed ute i skogen, och n\u00e4r v\u00e4dret och hum\u00f6ret till\u00e5ter s\u00e5 tar m\u00e4staren och hans l\u00e4rling sig ett dopp i sj\u00f6n…<\/p>\n
<\/p>\n
Carl Johan Rehbinder 1995<\/p>\n
Hon hade knackat p\u00e5, men inte blivit h\u00f6rd. Nu stod hon i d\u00f6rr\u00f6ppningen och s\u00e5g honom, smeden, med bar \u00f6verkropp f\u00f6rutom ett skinnf\u00f6rkl\u00e4de, hetta upp i \u00e4ssjan till lysande gl\u00f6d ett j\u00e4rnstycke, hamrande ut n\u00e5got p\u00e5 st\u00e4det. Hon s\u00e5g honom, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/i1.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/tunnlinjeoriginal_584.gif?resize=584%2C8&ssl=1\")
Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n![\"Heartline\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2017\/01\/heartline_584.gif?resize=584%2C20&ssl=1\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/10\/fri_kursbanner_ani.gif?resize=584%2C140&ssl=1\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"