![\"naken_pianist\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/naken_pianist.jpg?resize=584%2C614&ssl=1\")
<\/p>\n<\/p>\n
Trots att jag g\u00e5tt den gamla v\u00e4gen till stranden s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger, s\u00e5 kan jag inte minnas att jag n\u00e5gonsin sett det d\u00e4r gamla slitna tr\u00e4huset, f\u00f6rr\u00e4n just den dagen d\u00e5 det str\u00f6mmade musik fr\u00e5n f\u00f6nstren. F\u00f6nsterluckorna var alla \u00f6ppna p\u00e5 vid gavel, och de tunna, vita gardinerna fladdrade i korsdraget. Det bl\u00e5ste \u00e5t mitt h\u00e5ll, och med i vinden f\u00f6ljde ett p\u00e4rlband av toner. Pianotoner. Musiken l\u00e4t p\u00e5 samma g\u00e5ng fr\u00e4mmande, som kom den fr\u00e5n en annan v\u00e4rld, och \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 n\u00e4ra och v\u00e4lk\u00e4nd. Men det var ingen melodi jag kunde k\u00e4nna igen, snarare bara ett \u00e4ndl\u00f6st fl\u00f6de av toner och harmonier. Det var inte inspelad musik. N\u00e5gon spelade piano. Jag kunde bara inte g\u00e5 f\u00f6rbi – jag m\u00e5ste ta reda p\u00e5 vem som spelade p\u00e5 detta oemotst\u00e5ndliga s\u00e4tt.<\/p>\n
Som hypnotiserad av musiken kl\u00e4ttrade jag \u00f6ver staketet, och gick sakta mot huset. Jag n\u00e4rmade mig ett f\u00f6nster till det rum fr\u00e5n vilket musiken verkade komma, och tittade f\u00f6rsiktigt in. Rummet var dammigt, men helt tomt, f\u00f6rutom ett gammalt vitt piano som stod mitt i rummet, och p\u00e5 en enkel stol vid pianot satt en ung kvinna och spelade. Hennes fingrar smekte tangenterna p\u00e5 det gamla ost\u00e4mda pianot, dansade som tio sm\u00e5 \u00e4lvor, och det l\u00e4t magiskt, f\u00f6rtrollat. Hon var helt naken. Lustigt nog reagerade jag inte s\u00e4rskilt p\u00e5 just hennes nakenhet, men desto mer p\u00e5 helheten. Det tomma, vita rummet med de fladdrande gardinerna, den alltgenomtr\u00e4ngande musiken, och s\u00e5 Hon. Allting, allting var vackert.<\/p>\n
Det \u00e4r lustigt egentligen, hur vi kan g\u00e5 genom livet med samma milj\u00f6er och m\u00e4nniskor omkring oss under l\u00e5nga perioder, och \u00e4nd\u00e5 inte komma ih\u00e5g s\u00e4rskilt mycket av det. Och s\u00e5 m\u00f6ter man under kanske bara n\u00e5gra sekunder n\u00e5got som \u00e4ndrar hela ens liv. N\u00e5got man aldrig gl\u00f6mmer. Hur man m\u00e5nga \u00e4r senare kan beskriva minsta detaljer, dofter, hur vinden bl\u00e5ste, en f\u00e5gel som sj\u00f6ng. Detta var ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle. Jag hade aldrig sett n\u00e5got s\u00e5 fascinerande i hela mitt d\u00e5 19-\u00e5riga liv. Begreppet sk\u00f6nhet fick med ens en helt ny inneb\u00f6rd f\u00f6r mig. Jag \u00e4r betydligt \u00e4ldre nu n\u00e4r jag ber\u00e4ttar detta, men denna syn har f\u00f6r alltid etsat sig fast i mitt inre, och den kommer nog att stanna hos mig resten av mitt liv.<\/p>\n
Jag hade f\u00f6r att n\u00e5 upp till f\u00f6nstret st\u00e4llt mig p\u00e5 en sten, och olyckligtvis b\u00f6rjade den att rulla iv\u00e4g. I min desperata iver att inte avsl\u00f6ja mig sj\u00e4lv, f\u00f6rv\u00e4rrade jag ist\u00e4llet situationen, och f\u00f6ll till marken med ett v\u00e4ldigt brak. Pianomusiken tystnade tv\u00e4rt, och innan jag hunnit resa p\u00e5 mig s\u00e5 stod hon d\u00e4r i f\u00f6nstret och sp\u00e4nde \u00f6gonen i mig. Hon var fortfarande naken.<\/p>\n
”Vad g\u00f6r du h\u00e4r? Varf\u00f6r st\u00e5r du h\u00e4r och tjuvtittar?”<\/p>\n
”Jag… h\u00f6rde musiken, och… jag ville inte st\u00f6ra…”<\/p>\n
”N\u00e5. Du har redan st\u00f6rt mig. Ge dig iv\u00e4g nu.” Hon f\u00f6rsvann in igen, lika fort som hon kom. Jag ville dock inte g\u00e5 \u00e4n. Jag ville be om urs\u00e4kt, och jag ville h\u00f6ra henne spela. Och jag ville se henne igen. Jag reste mig upp, och uppt\u00e4ckte att jag skurit mig p\u00e5 kn\u00e4t. Det rann en tunn r\u00e4nnil blod \u00e4nda ner i min slitna gymnastiksko.<\/p>\n
”F\u00f6rl\u00e5t mig. Jag menade inte… jag menar, du spelar fantastiskt. F\u00e5r jag komma tillbaka och h\u00f6ra dig spela n\u00e5gon annan g\u00e5ng?”<\/p>\n
Hon tittade ut genom f\u00f6nstret igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen hade hon p\u00e5 sig en r\u00f6d blus, eller kimono.<\/p>\n
”F\u00f6rl\u00e5t. Det \u00e4r klart att du f\u00e5r. Jag trodde…” Hennes ansiktsuttryck \u00e4ndrades n\u00e4r hon s\u00e5g mitt bl\u00f6dande kn\u00e4. ”Du bl\u00f6der ju! Kom in s\u00e5 ska jag hj\u00e4lpa dig.”<\/p>\n
Jag hade ingen som helst lust att spela stark, s\u00e4ga att jag klarar mig, och sen g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n. Hon kom ut och fr\u00e5gade om jag kunde g\u00e5 sj\u00e4lv, utan att v\u00e4nta p\u00e5 ett svar, och tog sen min ena arm \u00f6ver hennes skuldra f\u00f6r att hj\u00e4lpa mig in. Jag blev enormt medveten om hennes n\u00e4rhet, hennes doft, hennes nakenhet. Det enda plagg hon bar var denna r\u00f6da, bristf\u00e4lligt kn\u00e4ppta blus, som dessutom var alltf\u00f6r kort f\u00f6r att egentligen d\u00f6lja n\u00e5got. Jag blev starkt p\u00e5verkad av denna kvinna.<\/p>\n
Hon v\u00e4lte ner mig i en stor gammal korgstol, d\u00e4r jag fick sitta medan hon gick f\u00f6r att h\u00e4mta f\u00f6rsta f\u00f6rband. Hon kom tillbaka med en vattenkaraff, en frottehandduk, en necess\u00e4r och en flaska whisky.<\/p>\n
”Jag har ingen s\u00e5rreng\u00f6ring, s\u00e5 den h\u00e4r f\u00e5r duga. Det kommer nog att svida.” Hon sn\u00f6rde av mig skorna, doppade frottehandduken i vatten, och tv\u00e4ttade rent s\u00e5ret fr\u00e5n grus. Sen skv\u00e4tte hon whisky p\u00e5 s\u00e5ret. Det sved. Jag f\u00f6rs\u00f6kte beh\u00e4rska mig, inte ge r\u00f6st \u00e5t min sm\u00e4rta. Min andning vittnade dock om att det k\u00e4ndes, och det rej\u00e4lt.<\/p>\n
”Jag sade att det skulle svida, eller hur?” Hon tog fram ett stort pl\u00e5ster ur necess\u00e4ren, och klistrade fast det p\u00e5 mitt kn\u00e4. ”S\u00e5d\u00e4r. K\u00e4nns det b\u00e4ttre nu?”<\/p>\n
Under hela processen hade jag varit enormt medveten om hennes kropp, hennes nakna ben, hennes h\u00e5rbuske som syntes tydligt, s\u00e4rskilt n\u00e4r hon satt p\u00e5 huk f\u00f6r att tv\u00e4tta mitt kn\u00e4. Nu satt hon p\u00e5 golvet och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5nga min blick, men jag kunde inte slita mina \u00f6gon fr\u00e5n hennes sk\u00f6te. Hon satt s\u00e5 att jag s\u00e5g allt. Allt. Hennes rynkiga, mjuka blygdl\u00e4ppar med blanka insidor, hennes ljusrosa klitoris, hennes…<\/p>\n
”Hall\u00e5 d\u00e4r! Har du aldrig sett en naken kvinna f\u00f6rr, va? Tycker du att det \u00e4r artigt att stirra sin v\u00e4rdinna mellan benen?”<\/p>\n
Hon gjorde dock inga f\u00f6rs\u00f6k att d\u00f6lja sin nakna blygd. Ist\u00e4llet granskade hon mig tillbaka.<\/p>\n
”Nej, det… jag menar… ehh…” Jag rodnade, och hon skrattade \u00e5t mig. Fast inte h\u00e5nfullt – snarare varmt, k\u00e4rleksfullt.<\/p>\n
”Du ser ut som en liten buspojke med det d\u00e4r pl\u00e5stret. – Oj! Det har kommit blod p\u00e5 dina shorts. L\u00e5t mig tv\u00e4tta av dem!”<\/p>\n
Eftersom jag egentligen var p\u00e5 v\u00e4g mot stranden f\u00f6r att bada, var shortsen mitt enda plagg – jag hade inget under – och situationen orsakade tvekl\u00f6st en p\u00e5taglig reaktion fr\u00e5n en viss kroppsdel. Hon m\u00e5ste helt tydligt ha sett mitt st\u00e5nd. Hon v\u00e4ntade inte p\u00e5 eventuella protester, utan kr\u00e4ngde helt sonika av mig byxorna i ett svep. Raskt stegade hon ut i vad jag antog var k\u00f6ket, och sk\u00f6ljde ur mina nedblodade byxor. Hon stod d\u00e4r en stund och gnuggade i det rinnande vattnet, och gick sen ut i tr\u00e4dg\u00e5rden f\u00f6r att h\u00e4nga dem p\u00e5 tork. Jag satt d\u00e4r jag satt. Och s\u00e5 kom hon tillbaka.<\/p>\n
”Vill du ha te?”<\/p>\n
Jag skakade nekande p\u00e5 huvudet.<\/p>\n
”Du kan v\u00e4l spela lite?”<\/p>\n
”Kan jag v\u00e4l…” Hon log mot mig, l\u00e4t blusen falla till golvet och satt \u00e5ter vid pianot, lika naken som f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g henne. Och s\u00e5 b\u00f6rjade hon spela. Hon var naken, och jag var naken, och pianomusik fyllde rummet. I en evighet som k\u00e4ndes som en sekund, str\u00f6mmade hon och hennes musik genom hela huset, ut genom f\u00f6nstren, och runt frukttr\u00e4den, f\u00f6r att klinga ut \u00f6ver landskapet och falla ner i havet. Hon f\u00f6rsvann, jag f\u00f6rsvann, huset och v\u00e4rlden runtomkring f\u00f6rsvann. Kvar fanns bara musik. Hon fick bara inte sluta spela.<\/p>\n
Men det gjorde hon naturligtvis. Hennes lyckliga skratt var dock en god ers\u00e4ttning f\u00f6r den avsomnade symfonin. Hon reste sig upp, tog min hand och drog mig ut mot k\u00f6ket.<\/p>\n
”Kom! Vi ska fika lite. Kaffe eller te?”<\/p>\n
Det var s\u00e5 lustigt – vi var fullkomliga fr\u00e4mlingar f\u00f6r varandra, och nu satt vi i k\u00f6ket, fortfarande nakna, och pratade och skrattade som om vi k\u00e4nt varandra i \u00e5ratal. Hon var 27 \u00e5r, n\u00e4stan tio \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n jag, \u00e4nd\u00e5 k\u00e4ndes hon ibland som en liten flicka. Jag k\u00e4nde mig trygg i hennes s\u00e4llskap.<\/p>\n
”Du kanske m\u00e5ste g\u00e5 hem?” Det b\u00f6rjade bli m\u00f6rkt, och jag hade tillr\u00e4ckligt med f\u00f6rst\u00e5nd i beh\u00e5ll f\u00f6r att inse att detta var en vink om att hon ville vara ifred.<\/p>\n
”Ja, det b\u00f6rjar bli sent. Jag ska g\u00e5 och se om shortsen har torkat.”<\/p>\n
”V\u00e4nta lite…” Hon st\u00e4llde sig bakom mig, smekte min nacke och s\u00e4nkte sig sakta ner f\u00f6r att kyssa mig. En l\u00e5ng, bl\u00f6t, naken, erotisk kyss, en l\u00e4ppars lekplats, en ormgrop f\u00f6r tungor.<\/p>\n
”Kom!” Hon tog min hand \u00e5terigen, och jag reste mig upp. Hon s\u00e5g mitt kraftiga st\u00e5nd, fnissade lite och och sl\u00e4ppte min hand, f\u00f6r att ist\u00e4llet ta ett mjukt grepp om min h\u00e5rda lem, och s\u00e5 ledde hon mig genom flera rum, alla tomma, f\u00f6r att slutligen landa i ett rum som inneh\u00f6ll ett kl\u00e4dsk\u00e5p, n\u00e5gra kistor och korgar, samt en s\u00e4ng. En stor gammal himmelss\u00e4ng, med tunna draperier som fladdrade i det varma korsdraget. Vi ramlade b\u00e5da i s\u00e4ngen, och kysstes passionerat. Hon tog kommandot, och dirigerade mig hela tiden, mjukt men best\u00e4mt. Vi gjorde det. Vi \u00e4lskade med varandra.<\/p>\n
Hon spelade p\u00e5 mig, lika effektivt, k\u00e4nsligt och sj\u00e4lvklart som hon spelade piano. Hon visste precis var, och n\u00e4r, och hur hon skulle smeka mig, kyssa mig, bita mig, och hon visade ocks\u00e5 mig hur jag skulle g\u00f6ra f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla henne. Hon var verkligen fantastisk. \u00c4ven om hon uppenbarligen var min l\u00e4rare, och jag lika uppenbarligen var v\u00e4ldigt oerfaren, s\u00e5 fick hon mig att k\u00e4nna mig som en underbar \u00e4lskare. Hon gjorde l\u00e4rarskapet till en lek, och satte sig aldrig \u00f6ver mig.<\/p>\n
”H\u00e4mta det d\u00e4r ljuset. H\u00e5ll det s\u00e5 du ser riktigt bra.” Och s\u00e5 visade hon mig, med benen brett is\u00e4r, pekade och f\u00f6rklarade hur en kvinna ser ut mellan benen.<\/p>\n
”Det \u00e4r v\u00e4ldigt sk\u00f6nt n\u00e4r du smeker mig d\u00e4r. Men den h\u00e4r lilla saken m\u00e5ste man vara v\u00e4ldigt mjuk med. Den kan du f\u00e5 kyssa. Kom.”<\/p>\n
Hon nj\u00f6t av att vara min l\u00e4rare. Hon styrde f\u00f6rloppet helt och h\u00e5llet, men utan att n\u00e5gonsin k\u00e4nnas dominant eller ens styrande. Till och med n\u00e4r det gick f\u00f6r mig, alldeles f\u00f6r tidigt, s\u00e5 visade hon ingen besvikelse. Hon bara slickade i sig min s\u00e4d och log.<\/p>\n
”Alla kvinnor tycker inte om det h\u00e4r. Men jag g\u00f6r det.” Och s\u00e5 lekte hon med mig tills jag fick nya krafter. Jag som alltid trott att det var \u00f6ver n\u00e4r det gick f\u00f6r mannen. Hon v\u00e4ckte ett vilddjur i mig, med instinkter och drifter. Och jag blev k\u00e4r.<\/p>\n
Ett t\u00e4cke utbrett p\u00e5 golvet, n\u00e5gra stearinljus, en flaska whisky och ett paket kex. Och s\u00e5 jag. Och hon. Nakna. Allting, allting var vackert.<\/p>\n
”Det \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r dig, va? Du \u00e4r s\u00e5 ung!”<\/p>\n
”Nej, inte f\u00f6rsta. Men jag \u00e4r inte s\u00e4rskilt erfaren.”<\/p>\n
”Har du ingen flickv\u00e4n?”<\/p>\n
”Nej.”<\/p>\n
”Vill du vara min unge \u00e4lskare i sommar?” Jag k\u00e4nde hur jag rodnade av hennes dj\u00e4rva fr\u00e5ga.<\/p>\n
”Jaa, sj\u00e4lvklart. Jag menar, jag har aldrig… du \u00e4r det vackraste, det l\u00e4ckraste, det…”<\/p>\n
”Schhhh…” Hon lade ett finger p\u00e5 min mun. ”F\u00f6rst\u00f6r inte det h\u00e4r nu, med en massa ord.”<\/p>\n
Vi l\u00e5g och bara tittade p\u00e5 varandra en stund. S\u00e5 fick jag en snilleblixt.<\/p>\n
”Vill du l\u00e4ra mig att spela piano?” Hon v\u00e4ntade en stund med svaret, s\u00e5g p\u00e5 mig och log.<\/p>\n
”Det \u00e4r klart!”<\/p>\n
”D\u00e5… s\u00e4ger vi det. Pianolektioner.”<\/p>\n
”Minst tre g\u00e5nger i veckan!”<\/p>\n
Hela sommaren bes\u00f6kte jag henne, minst tre g\u00e5nger i veckan, f\u00f6r att f\u00e5 mina pianolektioner. Jag hade aldrig trott att det kunde vara s\u00e5 roligt att l\u00e4ra sig att spela piano. Hon l\u00e4rde mig enormt mycket. Inte bara pianospel. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6rundrades \u00f6ver mitt nyvaknade intresse, men imponerades ocks\u00e5 av min musikaliska utveckling. De fr\u00e5gade vilken pedagogisk metod min l\u00e4rare anv\u00e4nde sig av f\u00f6r att ge mig en s\u00e5dan motivation att forts\u00e4tta. Jag svarade att min l\u00e4rare \u00e4lskar det hon g\u00f6r, och att hon har en enast\u00e5ende f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5 sina elever att k\u00e4nna lust och gl\u00e4dje. Lust att l\u00e4ra, och gl\u00e4dje i att spela. De skulle bara veta…<\/p>\n
<\/p>\n
Carl Johan Rehbinder 1995<\/p>\n
Trots att jag g\u00e5tt den gamla v\u00e4gen till stranden s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger, s\u00e5 kan jag inte minnas att jag n\u00e5gonsin sett det d\u00e4r gamla slitna tr\u00e4huset, f\u00f6rr\u00e4n just den dagen d\u00e5 det str\u00f6mmade musik fr\u00e5n f\u00f6nstren. F\u00f6nsterluckorna var alla \u00f6ppna … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/i1.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/tunnlinjeoriginal_584.gif?resize=584%2C8&ssl=1\")
Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n![\"Heartline\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2017\/01\/heartline_584.gif?resize=584%2C20&ssl=1\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/10\/fri_kursbanner_ani.gif?resize=584%2C140&ssl=1\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"