Som liten pojke brukade jag flyga drake p\u00e5 de vilda \u00e4ngarna utanf\u00f6r Ystad. Ibland fick sommarlyckan mig att snava p\u00e5 en tuva. D\u00e5 f\u00f6ll jag ner med n\u00e4san mellan gr\u00e4set och vallmon, ner i den sydsk\u00e5nska, svartfuktiga myllan. Den doftade precis som en kvinnas sk\u00f6te, men det begrep jag f\u00f6rst senare.<\/p>\n
Karin Kruse fr\u00e5gade om jag ville slicka musen. Jag hade fyllt fjorton och bes\u00f6kt biografen Grand tv\u00e5 g\u00e5nger. N\u00e4r jag undrade vilken mus hon menade visade hon mig skatten under den l\u00e5nga, tunna kl\u00e4nningen. Det var bakom de gr\u00e5 h\u00f6ghusen ute p\u00e5 S\u00f6derkulla, v\u00e4rldens sista 60-talsidyll. Karin Kruse hade kanelbrunt h\u00e5r och minst lika kanelbruna \u00f6gon. Hon dansade g\u00e4rna f\u00f6r pojkarna fr\u00e5n sin balkong.<\/p>\n
”H\u00e4r \u00e4r musen”, sa hon och skrattade sitt porlande mineralvattensskratt. Jag satt p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r henne, i mina slitna bl\u00e5jeans, och br\u00e4nde l\u00e4pparna mot s\u00e4ltan.<\/p>\n
Samma skymning skrev jag trehundra dikter om smaksensationen. Den satte outpl\u00e5nliga sp\u00e5r i mig. Jag bar den med mig i skolan, p\u00e5 fritidsg\u00e5rden och om natten n\u00e4r m\u00e5nens bergstopp Apenninerna avtecknade sig som en siluett p\u00e5 tapeten.<\/p>\n
Kan det vara myrra, mysk eller aprikosk\u00e4rna? \u00c4r det eukalyptus, vinb\u00e4r eller bl\u00e5mussla? Om jag s\u00e4ger att det \u00e4r oliver, hajfena och rapsf\u00e4lt, kontrar du med tomatsoppa, chokladt\u00e5rta och tidvatten fr\u00e5n ok\u00e4nda hav.<\/p>\n
En kvinnas sk\u00f6te doftar som solen \u00f6ver Kairo n\u00e4r den gassar mot huden, som skummet fr\u00e5n br\u00e4nningarna nere i Key West, som vinden mellan naturreservaten i Luangwa Valley, som manen p\u00e5 en svettglansig h\u00e4st i full galopp, som natten under kastanjetr\u00e4den d\u00e4r ton\u00e5ringar jagar sina f\u00f6rsta kyssar.<\/p>\n
Idag, n\u00e4r jag skriver mina romaner, har jag sk\u00e5nsk jord under naglarna. Jag vill att doften fr\u00e5n mina fingrar ska gnidas in i orden du l\u00e4ser. Genom att sprida tusen kvinnors essens i ett enda nedslag ger jag v\u00e4rlden och m\u00e4nniskorna en kyrka att be och \u00e4lska i, en skog att vila i, ett land att leva i.<\/p>\n
Stefan Whilde, f\u00f6rfattare Som liten pojke brukade jag flyga drake p\u00e5 de vilda \u00e4ngarna utanf\u00f6r Ystad. Ibland fick sommarlyckan mig att snava p\u00e5 en tuva. D\u00e5 f\u00f6ll jag ner med n\u00e4san mellan gr\u00e4set och vallmon, ner i den sydsk\u00e5nska, svartfuktiga myllan. Den doftade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nwww.stefanwhilde.se<\/a><\/strong><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i1.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/tunnlinjeoriginal_584.gif?resize=584%2C8&ssl=1\")
Tillbaka till Noveller av g\u00e4startister \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n![\"Heartline\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2017\/01\/heartline_584.gif?resize=584%2C20&ssl=1\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/10\/fri_kursbanner_ani.gif?resize=584%2C140&ssl=1\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"