{"id":866,"date":"2016-11-19T12:59:46","date_gmt":"2016-11-19T11:59:46","guid":{"rendered":"https:\/\/cirkuseros.wordpress.com\/?page_id=866"},"modified":"2023-09-26T15:58:11","modified_gmt":"2023-09-26T13:58:11","slug":"the-primitive-art-of-fucking","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/text\/noveller\/noveller-av-gastartister\/the-primitive-art-of-fucking\/","title":{"rendered":"The Primitive Art of Fucking"},"content":{"rendered":"

Med r\u00e4tt f\u00f6ruts\u00e4ttningar skulle jag kunna leva i en hydda i skogen, utan m\u00e4nniskor, men g\u00e4rna med en kvinna, eller i varje fall en skrivmaskin. Jag k\u00e4nner mig n\u00e4rmare h\u00e4starna och vildkatterna, men fascineras av sk\u00f6nhet, \u00e4ven m\u00e4nniskors.<\/p>\n

N\u00e4r jag en augustim\u00e5nad f\u00f6r ganska l\u00e4nge sedan bodde i farsans stuga och gick ner till och ut i det ljumma havet varje gryning med slitna jeansshorts utan kalsonger under och en h\u00e4rligt benvit bomullstr\u00f6ja p\u00e5 \u00f6verkroppen, d\u00e5 var jag hemma, i r\u00e4tt milj\u00f6, i r\u00e4tt element.<\/p>\n

Stranden l\u00e5g \u00f6de och det enda som h\u00f6rdes var fiskm\u00e5sarna och kanske ett hundskall l\u00e5ngt bort. Jag var ensam i stugbyn. Grannarna hade \u00e5terv\u00e4nt till st\u00e4derna och jobben d\u00e4r. Bara stockholmarna l\u00e4ngst bort dr\u00f6jde sig kvar. De vinkade fr\u00e5n sina solstolar varje g\u00e5ng jag passerade p\u00e5 v\u00e4g till havet eller svartskogen. Flera \u00e5r senare \u00e4lskade jag och T p\u00e5 samma strand. Vi l\u00e5g i en s\u00e4nka lite h\u00f6gre upp bland nakenbadarna. Hon hade v\u00e4nt sig om p\u00e5 mage och jag blev k\u00e5t av hennes hud och av solen, la mig ovanp\u00e5 och tr\u00e4ngde in. Vi lekte och f\u00f6rs\u00f6kte vara tysta i leken. En ung man skulle just till att promenera f\u00f6rbi n\u00e4r han fick syn p\u00e5 oss och stannade f\u00f6r att titta. Jag blev generad och f\u00f6rbannad, men T ville forts\u00e4tta, eggade mig, bry dig inte om honom. ”Okej”, sa jag. Vi \u00e4r trots allt djur, varken mer eller mindre, och djuren skyler sig inte. Det enda som hindrade mig var ett tusen\u00e5rigt kors mot pannan.<\/p>\n

Jag undrar hur det skulle se ut. M\u00e4nniskor som spatserade omkring nakna och helt pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade kravla p\u00e5 varandra, i korsningar, p\u00e5 gr\u00e4smattor, konstgallerier, hotell och fotbollsmatcher. Kvinnor som s\u00f6g kuk p\u00e5 bussen och m\u00e4n som nafsade efter en l\u00e4mplig nacke i f\u00f6rsta b\u00e4sta Konsumbutik. T\u00e4nk att vi f\u00e5r psoriasis och magkatarr av ett s\u00e5dant scenario. Knulla \u00e4r ju konst; surrealistisk, realistisk, naturalistisk, impressionistisk, expressionistisk, symbolistisk, futuristisk ren j\u00e4vla konst! Vilken kulturell upplevelse det skulle ha varit, en riktig happening. Dessutom \u00e4r det h\u00e4lsosamt att knulla.<\/p>\n

Men det skulle v\u00e4l bli oh\u00e5llbart i l\u00e4ngden. T\u00e4nk bara p\u00e5 rivaliteten. I gath\u00f6rn och p\u00e5 skolg\u00e5rdar skulle slagsm\u00e5l och parningsdanser bryta ut och m\u00e4nniskors liv skulle inte vara v\u00e4rda lika mycket som idag. Vi skulle se p\u00e5 oss sj\u00e4lva som en del av en kedja och ingenting annat.<\/p>\n

Nu bryter det ju ut slagsm\u00e5l \u00e4nd\u00e5, b\u00e5de i gath\u00f6rn och p\u00e5 skolg\u00e5rdar. Vi har inte lyckats fila bort alla kanter \u00e4n, men studerar vi Ira Levins En vacker dag riktigt noga kanske vi kan ta sista steget. Med lugnande mediciner kommer man l\u00e5ngt.<\/p>\n

Har jag f\u00f6rresten ber\u00e4ttat att jag g\u00e4rna g\u00e5r omkring utan kalsonger? Hemma har jag afrikanska bomullsbyxor p\u00e5 mig och en tunn skjorta. Strumpor anv\u00e4nder jag bara vintertid n\u00e4r temperaturen letar sig ner mot nollstrecket eller under. Jag bor p\u00e5 min arbetsplats, mitt kontor \u00e4r ett hem; 32 kvadratmeter, s\u00e4ng, bokhyllor, dator. K\u00e4nner jag f\u00f6r en cigarett r\u00f6ker jag den ute p\u00e5 balkongen. Jag har ett kinesiskt askfat d\u00e4rute.<\/p>\n

Stj\u00e4rnorna \u00e4r desamma som p\u00e5 barndomens Tornfalksgata och Felicia, min katt, sitter som en Buddha i s\u00e4ngen och tv\u00e4ttar tassar och mage.. Jag \u00e4ter middag tv\u00e5 g\u00e5nger om dagen, g\u00e4rna grytor, k\u00f6tt eller fisk efter hum\u00f6r och lust. Det \u00e4r kroppen som best\u00e4mmer, inte pl\u00e5nbok eller tips fr\u00e5n Socialstyrelsen. Dagen b\u00f6rjar jag med 3 centiliter Tahitian Noni juice, ett polynesiskt livselixir. Vid tv\u00e5tiden tar jag mig en siesta. K\u00e5tast \u00e4r jag generellt sett p\u00e5 f\u00f6rmiddagen, men det varierar. N\u00e5gra barn har jag inte vad jag vet, men visst l\u00e4ngtar jag efter en jollrande avkomma och jag l\u00e4ngtar efter de brusande vidderna och Sveriges f\u00f6rsta VM-guld i fotboll och alla ouppt\u00e4ckta religioner! Och jag ylar upp mot m\u00e5nen n\u00e4r det kliar f\u00f6r mycket under huden. Djuret vill ut. Det sliter och drar i mitt inre. Jag tror att det m\u00e5ste vara en randig leopard. <\/p>\n

Stefan Whilde, f\u00f6rfattare
\nwww.stefanwhilde.se<\/a><\/strong><\/p>\n

\"\"Tillbaka till Noveller av g\u00e4startister \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n

\"Heartline\"<\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med r\u00e4tt f\u00f6ruts\u00e4ttningar skulle jag kunna leva i en hydda i skogen, utan m\u00e4nniskor, men g\u00e4rna med en kvinna, eller i varje fall en skrivmaskin. Jag k\u00e4nner mig n\u00e4rmare h\u00e4starna och vildkatterna, men fascineras av sk\u00f6nhet, \u00e4ven m\u00e4nniskors. N\u00e4r jag … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":501,"menu_order":4,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"sidebar-page.php","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/866"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=866"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/866\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13243,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/866\/revisions\/13243"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/501"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.cirkuseros.nu\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=866"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}