\u201dDet \u00e4r lugnt, Maria, det \u00e4r bara att koppla bort tankarna, t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got annat. Det fixar du.\u201d<\/p>\n
Hennes b\u00e4sta v\u00e4ninna log, sk\u00f6t fram den lilla lappen \u00f6ver caf\u00e9bordet och plockade \u00e5t sig sina cigaretter. Hon stoppade ner dem i v\u00e4skan som l\u00e5g p\u00e5 stolen intill.<\/p>\n
\u201dSer du efter den h\u00e4r medan jag kilar in p\u00e5 toaletten?\u201d fr\u00e5gade hon utan v\u00e4nta p\u00e5 svar ,och reste sig.<\/p>\n
Maria nickade och l\u00e4ste p\u00e5 lappen. Vincent 0706-307029. Hon log \u00e5t det f\u00e5niga i att han hette Vincent, som van Gogh. Hon s\u00e5g efter Camilla som f\u00f6rsvann iv\u00e4g mot toalettd\u00f6rren. Det var r\u00f6kigt, varmt och mysigt p\u00e5 Ritorno, caf\u00e9et p\u00e5 Odengatan d\u00e4r tiden tycktes ha st\u00e5tt stilla. P\u00e5 de murriga v\u00e4ggarna tr\u00e4ngdes oljem\u00e5lningar av k\u00e4nda och ok\u00e4nda konstn\u00e4rer, \u00e4nda upp till det smutsgula taket. Det var h\u00e4r de brukade ses, Maria och Camilla, och h\u00e5lla sig uppdaterade om varandras liv, jobb, \u00e4lskare, dr\u00f6mmar. Just nu k\u00e4nde sig Maria orolig, deppig, l\u00e5g. Hon hade brutit upp med sin pojkv\u00e4n, studierna gick d\u00e5ligt, kv\u00e4llsjobbet i SevenEleven-butiken var v\u00e4l inte precis vad hon t\u00e4nkt sig att syssla med resten av livet. Tack och lov hade hon en mysig andrahandsl\u00e4genhet p\u00e5 Upplandsgatan som hon hyrde av en \u00e4ldre dam. Billigt och centralt, n\u00e4ra Tegn\u00e9rlunden. Men pengar… Hon levde under existensminimum och hade inte r\u00e5d att unna sig n\u00e5gonting. Det var h\u00e4r Camilla kom som en r\u00e4ddande \u00e4ngel.<\/p>\n
Camilla, hennes v\u00e4n sedan skoltiden – or\u00e4dd, vild, lite galen. Hon skrev poesi och n\u00e4r hon hade sina maniska perioder var allting m\u00f6jligt. D\u00e5 hade hon tusen och en saker f\u00f6r sig, d\u00e5 var hon mittpunkten p\u00e5 poesiaftnarna, l\u00e4ste sina alster h\u00f6gt med stor inlevelse – och m\u00e4nnen i publiken var totalt f\u00f6rtrollade. Hon hade dem i ett j\u00e4rngrepp och det visste hon mycket v\u00e4l. L\u00e5nga perioder var det tyst, hon var som uppslukad av jorden och gick inte att n\u00e5. S\u00e5 mycket gladare blev Maria nu n\u00e4r hon f\u00e5tt ett livstecken och de best\u00e4mt tr\u00e4ff p\u00e5 caf\u00e9et. Maria hade ber\u00e4ttat om hur besv\u00e4rligt hon hade det och Camilla hade l\u00f6sningen.<\/p>\n
\u201dModell, du ska vara modell!\u201d<\/p>\n
Camilla skrattade och slog ut med armarna.<\/p>\n
\u201dMed ditt eldsprakande r\u00f6da h\u00e5r, vita hull och jadegr\u00f6na \u00f6gon \u00e4r du en dr\u00f6m f\u00f6r en m\u00e5lande konstn\u00e4r.\u201d<\/p>\n
De andra g\u00e4sterna i lokalen tittade nyfiket \u00e5t deras h\u00e5ll. Maria k\u00e4nde sig f\u00f6rl\u00e4gen.<\/p>\n
\u201dVad menar du, kroki-modell?\u201d \u201dJa, du blir f\u00f6revigad! Som Goyas Maja! Da Vincis Mona Lisa. Botticellis Venus! \u201dUsch, det blir nog mer Skriet av Munch\u201d, svarade Maria och tittade uppgivet p\u00e5 Camilla och fingrade p\u00e5 lappen. \u201dRing honom, han beh\u00f6ver fler modeller. Du f\u00e5r s\u00e4kert komma till atelj\u00e9n redan ikv\u00e4ll. Nu m\u00e5ste jag rusa, gumman!\u201d<\/p>\n
Camilla reste sig snabbt, tog p\u00e5 sig sin p\u00e4lsfodrade afghankappa, ryckte till sig sin v\u00e4ska och kastade iv\u00e4g n\u00e5gra sl\u00e4ngkyssar \u00e5t Marias h\u00e5ll innan hon sprang iv\u00e4g mot ytterd\u00f6rren. Borta.<\/p>\n
Maria satt ensam kvar och funderade. Hon k\u00e4nde sig inte helt bekv\u00e4m att st\u00e5 naken inf\u00f6r en fr\u00e4mmande man som skulle syna henne fr\u00e5n t\u00e5rna och upp\u00e5t. Men pengarna… hon beh\u00f6vde dem. Hon fick se det som en tillf\u00e4llig l\u00f6sning.<\/p>\n
Hon hade ringt, och \u00e5ngrade sig i samma sekund han svarat. Han l\u00e4t stressad och var kort i tonen. Maria hade ber\u00e4ttat om Camilla, att hon f\u00e5tt hans nummer av henne och att hon var intresserad av att st\u00e4lla upp som modell.<\/p>\n
\u201dBra, bra! avbr\u00f6t han henne. Kan du komma ikv\u00e4ll, Nortullsgatan 45, tv\u00e5 trappor, klockan \u00e5tta? \u201dJa… visst\u201d, svarade hon och klottrade ner adressen. Det hade g\u00e5tt fort, han hade redan lagt p\u00e5 innan hon hann fr\u00e5ga mer.<\/p>\n
Nu var hon p\u00e5 v\u00e4g genom sn\u00f6slasket. Pulsade fram nerf\u00f6r Upplandsgatan, korsade ett folktomt Odenplan, fortsatte in p\u00e5 Nortullsgatan medan hon mantrade f\u00f6r sig sj\u00e4lv ”det \u00e4r ingen fara, det h\u00e4r fixar jag, det \u00e4r ingen fara, det h\u00e4r fixar jag…”<\/p>\n
Hon stod framf\u00f6r den gamla byggnaden och l\u00e4ste texten ovanf\u00f6r porten – Borgerskapets Enkehus. ”Bodde han h\u00e4r… eller var det h\u00e4r han hade sin atelj\u00e9 ?” funderade hon. Hon kom in i porten och h\u00f6rde skr\u00e5let fr\u00e5n krogen l\u00e4ngre in i. Hon mindes att det brukade vara servering utomhus p\u00e5 g\u00e5rden om somrarna. Det var ett kravl\u00f6st mysigt st\u00e4lle med mat inspirerad fr\u00e5n New Orleans. Hon k\u00e4nde sig inte alls hungrig, trots att hon inte \u00e4tit n\u00e5got mer \u00e4n sm\u00f6rg\u00e5sen p\u00e5 Ritorno tidigare samma dag. Hon var f\u00f6r nerv\u00f6s. Hon s\u00e5g glasd\u00f6rren till h\u00f6ger, innanf\u00f6r syntes trapphuset och hon gick in, tog snabbt det tv\u00e5 trapporna upp och stod snart utanf\u00f6r en d\u00f6rr med en handskriven skylt ”Vincent v\u00e4lkomnar dig! Tr\u00e4d in!” Hon log, det l\u00e4tt pretenti\u00f6sa budskapet stod i kontrast till den snirkliga stilen och alla hj\u00e4rtan som ramade in texten. Hon tog mod till sig och gick in och befann sig i en hall med blodr\u00f6da v\u00e4ggar och d\u00e4mpad belysning. Hon h\u00f6rde skrammel i ett litet rum intill, hon gissade att det var k\u00f6ket.<\/p>\n
\u201dHej Maria! V\u00e4lkommen!\u201d<\/p>\n
Hon k\u00e4nde igen r\u00f6sten fr\u00e5n telefonsamtalet, men han l\u00e4t inte alls lika stressad nu. Snart tittade han ut genom d\u00f6rren, han var l\u00e5ng, hade m\u00f6rkt yvigt h\u00e5r och sk\u00e4ggstubb. Han log brett mot henne medan han torkade n\u00e5gra penslar med en trasa kladdig av f\u00e4rg.<\/p>\n
\u201dDu anar inte vilken tur det var att du kunde komma med s\u00e5 kort varsel!\u201d sa han medan han str\u00e4ckte fram sin hand. Hon tog den, k\u00e4nde ett tryggt och kraftigt handslag och all nervositet var som bortbl\u00e5st.<\/p>\n
\u201dVilket fantastiskt vackert h\u00e5r du har!\u201d utbrast han och h\u00f6ll n\u00e5gra av hennes lockiga h\u00e5rslingor mellan sina fingrar. Kom, kom hit under lampan, sa han och ledde henne fram under den gamla jugendlampan i taket. \u201dMmmmm… fantastikt, eldigt, r\u00f6tt, fint mot din bleka hy! Det h\u00e4r blir bra, Maria. Har du st\u00e5tt modell tidigare?<\/p>\n
\u201dNej… svarade hon generat, och jag m\u00e5ste s\u00e4ga att jag var lite nerv\u00f6s n\u00e4r jag gick hit.\u201d<\/p>\n
\u201dDet kommer att g\u00e5 fint ska du se, jag \u00e4r helt ofarlig…\u201d<\/p>\n
En telefonsignal avbr\u00f6t honom och han bad henne g\u00e5 in i rummet intill och kl\u00e4 av sig. Det fanns en kimono som hon kunde ta p\u00e5 sig, det var lite kallt i atelj\u00e9n.<\/p>\n
\u201dVi b\u00f6rjar om en liten stund\u201d, ropade han n\u00e4r han f\u00f6rsvann in i k\u00f6ket f\u00f6r att svara i den ilsket ringande telefonen.<\/p>\n
Hon b\u00f6rjade kl\u00e4 av sig, plagg f\u00f6r plagg. Hon ville dra ut p\u00e5 det och s\u00e5g sig omkring i det lilla rummet som l\u00e5g i anslutning till hallen och ett annat rum som hon anade var den stora atelj\u00e9n. Hon hade m\u00e4rken efter byxorna och BH:n, men hon hoppades att de skulle f\u00f6rsvinna snart. Hon tittade ner p\u00e5 sina v\u00e4lformade br\u00f6st som hon var r\u00e4tt stolt \u00f6ver, smekte dem och k\u00e4nde att br\u00f6stv\u00e5rtorna h\u00e5rdnade. Oj, t\u00e4nkte hon. Vilken tur att jag inte \u00e4r man… Undrar hur manliga modeller skingrar tankarna om de skulle bli upphetsade.<\/p>\n
Hon tyckte om Vincent. Han verkade trevlig, varm och hennes f\u00f6rsta intryck fr\u00e5n deras telefonsamtal var som bortbl\u00e5st. Hon tog p\u00e5 sig den bl\u00e5vita kimonon, svepte den kring sig och \u00f6ppnade d\u00f6rren till rummet intill. Hon blev st\u00e5ende med nakna f\u00f6tter p\u00e5 det slipade tr\u00e4golvet. Hon stirrade framf\u00f6r sig. D\u00e4r stod en divan kl\u00e4dd i gr\u00f6n sammet mitt i rummet. Stora kuddar och orientaliska mattor l\u00e5g utspridda runt omkring. Levande ljus brann i de stora f\u00f6nstren. Och sju par \u00f6gon betraktade henne d\u00e4r hon stod helt som fastgjuten vid golvet.<\/p>\n
Det fanns ingen utv\u00e4g, hon kunde inte v\u00e4nda, hon hade inte f\u00f6rst\u00e5tt. Hon hade trott att hon skulle vara modell f\u00f6r Vincent, ingen annan, och s\u00e5 fann hon sig st\u00e5 framf\u00f6r en grupp ok\u00e4nda m\u00e4n i olika \u00e5ldrar som alla skulle titta p\u00e5 hennes nakna kropp, syna henne, \u00e4ta upp henne med blicken. De hade redan b\u00f6rjat, tittade gillande p\u00e5 hennes r\u00f6da h\u00e5r, l\u00e4t blickarna f\u00f6lja hennes kurvor under kimonon. Vincent kom in genom d\u00f6rren och gick fram till henne.<\/p>\n
\u201dHur \u00e4r det fatt\u201d han. Kom, kom h\u00e4r, sa han sen och ledde henne fram till divanen. Han stod bakom henne och drog l\u00e5ngsamt ner kimonon \u00f6ver hennes axlar, bandet i midjan hade hon inte hunnit knyta och den gled stilla ner mot golvet. Han v\u00e4nde p\u00e5 henne s\u00e5 att hon kom att st\u00e5 mitt emot henne. Hon k\u00e4nde de andras blickar men v\u00e5gade inte m\u00f6ta dem. Hon s\u00e5g Vincent i \u00f6gonen, han log, h\u00f6ll om hennes axlar och tittade ner p\u00e5 hennes br\u00f6st.<\/p>\n
\u201d\u00c5hhhh… du \u00e4r vacker\u201d, viskade han. \u201dDet h\u00e4r kommer att bli stor konst. L\u00e4gg dig p\u00e5 divanen.\u201d<\/p>\n
Han instruerade henne hur hon skulle ligga, med benen l\u00e4tt s\u00e4rade, det ena b\u00f6jt, det andra liggande. Ena armen vilade p\u00e5 ryggst\u00f6det. H\u00e5ret fl\u00f6t ut \u00f6ver det gr\u00f6na sammetstyget och hon k\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt varm och sk\u00f6n. Det var tyst och hon s\u00e5g hur m\u00e4nnen st\u00e4llde sig till r\u00e4tta vid stafflierna som stod i cirkel runt om henne. De skissade drivet konturer med kolstift, snabbt och frenetiskt. Intill dem l\u00e5g preparerade paletter med f\u00e4rg. Hon l\u00e5g d\u00e4r, nj\u00f6t, str\u00e4ckte p\u00e5 sig, \u00f6nskade att hon hade kunnat smeka sig sj\u00e4lv, f\u00f6r det var vad hon helst av allt ville just nu. M\u00e4rkligt hur det kunde v\u00e4nda.<\/p>\n
Vincent m\u00e5lade inte, han gick fr\u00e5n man till man, stannade upp, tittade p\u00e5 dukarna, kommenterade viskande, pekade. Hon kunde se hur de log, nickade uppskattande n\u00e4r de tittade p\u00e5 henne. Det var en varm och sk\u00f6n atmosf\u00e4r i rummet och hon h\u00f6rde hur stillsam musik str\u00f6mmade ut fr\u00e5n rummet intill. Hon nj\u00f6t verkligen. ”T\u00e4nka p\u00e5 annat” hade Camilla sagt. Just nu t\u00e4nkte hon bara p\u00e5 en sak. Att f\u00e5 tillfredsst\u00e4lla sig sj\u00e4lv inf\u00f6r de h\u00e4r m\u00e4nnen, hur skulle de reagera om hon pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade smeka sig. Hon sneglade p\u00e5 en av dem, s\u00e5g hans muskul\u00f6sa underarmar under de uppkavlade \u00e4rmarna. T\u00e4nkte sig hur han kom fram till henne, st\u00e4llde sig p\u00e5 kn\u00e4 mellan hennes ben, s\u00e4rade dem h\u00e5rt och best\u00e4mt och l\u00e4t sin tunga leka med hennes v\u00e5ta mus. Hon tittade p\u00e5 en av de andra, en r\u00f6dbrusig man i sk\u00e4gg som satt p\u00e5 en stol vid sitt staffli. Hon s\u00e5g f\u00f6r sig hur han lade ifr\u00e5n sig sina penslar, lutade sig tillbaka, \u00f6ppnade sin gylf, tog fram sin styva lem och l\u00e5ngsamt smekte den med ett h\u00e5rt grepp upp och ner medan han tittade p\u00e5 henne. Hon kunde t\u00e4nka sig hur n\u00e5gon av de \u00f6vriga ropade till mannen mellan hennes ben:<\/p>\n
\u201dTa henne, v\u00e4nd henne p\u00e5 kn\u00e4 och ta henne bakifr\u00e5n.\u201d<\/p>\n
Han skulle lyda, v\u00e4nda henne runt p\u00e5 mage och resa upp henne p\u00e5 kn\u00e4. Han skulle smeka henne mellan benen, hon skulle k\u00e4nna hans h\u00e5rda hand massera och fingrarna leta sig in mellan hennes blygdl\u00e4ppar.Vincent skulle komma fram och kommentera, tala om hur mannen skulle greppa hennes h\u00f6fter, h\u00e5lla henne fast och tr\u00e4nga in i henne. D\u00e4r skulle hon st\u00e5 p\u00e5 kn\u00e4, naken inf\u00f6r de h\u00e4r fr\u00e4mmande m\u00e4nnen, svanka med ryggen, puta med sin stj\u00e4rt och ta emot honom. Det k\u00e4ndes inte fr\u00e4mmande alls. Kanske skulle den blonde mannen i slitna jeans komma fram till henne, st\u00e4lla sig precis framf\u00f6r hennes ansikte, kn\u00e4ppa upp byxorna, lyfta p\u00e5 skjortan och blotta sin p\u00e5le, samla hennes h\u00e5r i ett fast grepp och tvinga henne att gapa f\u00f6r att i n\u00e4sta stund k\u00f6ra in sin lem i hennes mun.<\/p>\n
Hon fl\u00e4mtade till d\u00e4r hon l\u00e5g utstr\u00e4ckt i sina fantasier. M\u00e4nnen h\u00f6rde henne och tittade fram bakom sina dukar. Hon harklade sig f\u00f6rsiktigt och f\u00f6rs\u00f6kte sansa sig, m\u00e4nnen fortsatte sitt skissande. Hon fortsatte fantisera. Hon t\u00e4nkte sig att mannen som knullade henne bakifr\u00e5n smekte hennes stj\u00e4rt, lirkade med ett finger i hennes tr\u00e5nga h\u00e5l, t\u00e4njde ut det, drog sig ur f\u00f6r att s\u00e4tta sig ner. Han skulle luta sig tillbaka och ta tag om hennes h\u00f6fter s\u00e5 att hon kom att sitta p\u00e5 huk med ryggen mot honom. Hon kunde f\u00f6rest\u00e4lla sig hur han fortsatte att smeka hennes anus, hur han tog tag om sin kuk och f\u00f6rsiktigt l\u00e4t ollonet nosa d\u00e4r, hur hon s\u00e4nkte sig ner millimeter f\u00f6r millimeter, sl\u00e4ppte in honom d\u00e4r ingen annan f\u00e5tt tilltr\u00e4de. Hon fantiserade hur m\u00e4nnen stirrade stor\u00f6gt, n\u00e4rmade sig tills de kom att st\u00e5 i ring framf\u00f6r henne. Hur de alla verkade ha spr\u00e4ngande st\u00e5nd i sina byxor, hur n\u00e5gon av dem inte kunde st\u00e5 emot utan kl\u00e4dde av sig, gick fram och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckades tr\u00e4nga in i hennes fitta. Mannen som nyss tr\u00e4ngt in i hennes mun skulle kliva upp p\u00e5 divanen s\u00e5 att han kom att st\u00e5 med sin kuk i j\u00e4mnh\u00f6jd med hennes ansikte, styra in den igen och forts\u00e4tta sina pulserande r\u00f6relser. Hon skulle gapa, slappna av s\u00e5 att hon kunde ta emot hela honom. Hon skulle vara totalt kontrollerad av dessa fr\u00e4mmande m\u00e4n, eller var det egentligen hon som kontrollerade dem? Det skulle vara sk\u00f6nt, hon skulle inte vara blyg.<\/p>\n
Hon suckade l\u00e4ttjefullt och tackade sin lyckliga stj\u00e4rna f\u00f6r att hon kunde till\u00e5ta sig att fantisera s\u00e5 h\u00e4r, hon k\u00e4nde sig lite slampig och syndig, men intalade sig samtidigt att det var fantasier, det skulle aldrig ske i verkligheten. Hon \u00f6ppnade \u00f6gonen, s\u00e5g m\u00e4nnen vara fullt upptagna med att avbilda henne och hon k\u00e4nde sig med ens lite sorgsen. Det skulle aldrig ske.<\/p>\n
I samma stund verkade de b\u00f6rja avsluta sina verk, de plockade ihop sina penslar, f\u00e4rgtuber, paletter och lade ner dem i v\u00e4skorna som l\u00e5g intill dem. De pratade l\u00e5gt med varandra, skrattade, tittade \u00e5t hennes h\u00e5ll d\u00e4r hon fortfarande l\u00e5g utstr\u00e4ckt p\u00e5 divanen, varm och rosig av sina fantasier. Det hade g\u00e5tt en timme, hon f\u00f6rstod inte vart tiden hade tagit v\u00e4gen. M\u00e4nnen sade hejd\u00e5 och gick mot d\u00f6rren ut till hallen i s\u00e4llskap med Vincent och hon kunde h\u00f6ra hur de f\u00f6rsvann en efter en ut i trapphuset. Hon k\u00e4nde sig modig i sin ensamhet och f\u00f6rde ner en hand mellan sina ben, l\u00e4t fingret leta sig in mellan de svullna blygdl\u00e4pparna. Hennes klitoris var h\u00e5rd och hon var v\u00e5tare \u00e4n p\u00e5 l\u00e4nge. Ahhhh… om hon hade anat att det skulle k\u00e4nnas s\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n
Hon satte sig upp, str\u00e4ckte sig efter kimonon som l\u00e5g p\u00e5 golvet. Reste sig och svepte den om sig, tvekade lite, men styrde stegen mot dukarna som stod uppst\u00e4llda p\u00e5 sina stafflier i cirkel runt divanen. P\u00e5 den f\u00f6rsta duken l\u00e5g hon utstr\u00e4ckt, njutningsfullt. H\u00e5ret sprakande r\u00f6tt, \u00f6gonen halvslutna. Hon gick vidare, n\u00e4sta duk… samma motiv men eld och l\u00e5gor kring divanen, hennes h\u00e5r virvlade. Hon k\u00e4nde sig konfunderad. Tredje duken, en man stod bredvid henne, naken. Fj\u00e4rde duken, hennes hj\u00e4rta klappade h\u00e5rt, mannen l\u00e5g med huvudet mellan hennes ben. Hennes huvud var bak\u00e5tkastat, i hennes ansikte ett stort leende, hennes h\u00e4nder smekte hans huvud. P\u00e5 den femte duken hade divanens konturer flutit ut som ett gr\u00f6nt hav med hennes r\u00f6da h\u00e5r som kontrast. Det var kroppar, omslingrade lemmar, n\u00e4rhet, hon kunde sk\u00f6nja tv\u00e5 m\u00e4n och en kvinna, hon p\u00e5 alla fyra med en man t\u00e4tt bakom sig, en annan framf\u00f6r med sitt \u00f6verdimensionerade k\u00f6n i hennes r\u00f6da mun… Den sj\u00e4tte och sjunde duken bekr\u00e4ftade vad hon k\u00e4nt p\u00e5 sig. Det var hennes fantasier de hade m\u00e5lat. Hon andades h\u00e4ftigt, tittade stor\u00f6gt p\u00e5 dukarna.<\/p>\n
\u201dSa jag inte att det skulle bli stor konst?\u201d viskade Vincent d\u00e4r han stod t\u00e4tt bakom henne. Hon k\u00e4nde hans andedr\u00e4kt mot sin hals, hans str\u00e4va kind mot sin och hans h\u00e4nder som l\u00e5ngsamt \u00f6ppnade kimonon och \u00e5ter l\u00e4t den falla till golvet.<\/p>\n
<\/p>\n
Angela<\/p>\n
\u201dDet \u00e4r lugnt, Maria, det \u00e4r bara att koppla bort tankarna, t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got annat. Det fixar du.\u201d Hennes b\u00e4sta v\u00e4ninna log, sk\u00f6t fram den lilla lappen \u00f6ver caf\u00e9bordet och plockade \u00e5t sig sina cigaretter. Hon stoppade ner dem i … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/i1.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/tunnlinjeoriginal_584.gif?resize=584%2C8&ssl=1\")
Tillbaka till Noveller av g\u00e4startister \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n![\"Heartline\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2017\/01\/heartline_584.gif?resize=584%2C20&ssl=1\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/10\/fri_kursbanner_ani.gif?resize=584%2C140&ssl=1\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"