Hej, gissa vem…<\/p>\n
Jag hittade din mailadress. Har du inte tid att bli distraherad s\u00e5 sluta l\u00e4s nu.
\nJo, du kan v\u00e4nta till senare.<\/p>\n
Ville bara ber\u00e4tta om min f\u00f6rmiddag som just slutade. Den var… omtumlande.<\/p>\n
Jag repade med Niels, historieber\u00e4ttaren. Han \u00e4r f\u00f6rresten en man… men jag har inte ”m\u00f6tt” honom. (Varf\u00f6r har ingen man kallat mig r\u00f6dvinsfeminist f\u00f6rut; d\u00e4rf\u00f6r att de m\u00e4n jag m\u00f6tt inte sv\u00e4nger sig med sexistiska floskler.) Vi fick det att sv\u00e4nga lite idag, jag har plockat in Bellman som en viktig del av det program vi ska g\u00f6ra p\u00e5 s\u00f6ndag. Bellman \u00e4r ljuvlig, jag g\u00e5r verkligen ig\u00e5ng p\u00e5 hans texter. Livet \u00e4r nu, valet \u00e4r ditt om du ska leva det eller ej, bakom n\u00e4sta d\u00f6rr kan n\u00e5gon v\u00e4nta p\u00e5 dig som vi alla ska m\u00f6ta. I den stilen.<\/p>\n
Ja, jag satt d\u00e4r och sj\u00f6ng visor f\u00f6r dansken och det k\u00e4ndes som om n\u00e5gon fanns bakom mig. Inte som en ond aning eller s\u00e5 utan mer som en fysisk f\u00f6rnimmelse. Det kom och gick. Distraherade mig lite… En bild blixtrade till i mitt huvud d\u00e5 och d\u00e5, men s\u00e5 hastigt att jag inte lyckades f\u00e5 grepp om den. Niels (som ju som sagt \u00e4r en man med en mans intuition) m\u00e4rkte det uppenbarligen och stannade upp i sitt tal och v\u00e4ntade in mig tills jag var med igen. Log lite, jag f\u00f6rstod inte varf\u00f6r.<\/p>\n
Vi drack kaffe och pratade, (Carl tittade in i k\u00f6ket och kommenterade lite avundssjukt hur mysigt vi verkade ha det) men s\u00e5 fort jag inte hade total koncentration p\u00e5 v\u00e5rt samtal tr\u00e4ngde sig den d\u00e4r k\u00e4nslan p\u00e5, och den blev bara starkare och tydligare. Hur ska jag beskriva… det var som en varm ber\u00f6ring \u00f6ver min rygg och runt h\u00f6fterna, v\u00e4ldigt flyktig, n\u00e4stan lika l\u00e4tt som vinden n\u00e4r man ligger naken p\u00e5 en brygga. Jag v\u00e4nde mig om, fast jag visste att jag inte skulle se annat \u00e4n sk\u00e5pen som alltid \u00e4r d\u00e4r (ja, du vet, dom gamla garderoberna i k\u00f6ket i lokalen, som vi har som porslinssk\u00e5p). Jag t\u00e4nkte n\u00e4r jag v\u00e4nde mig tillbaka mot Niels att han nog snart skulle bli irriterad om jag hela tiden f\u00f6rlorade mig i n\u00e5gons eller n\u00e5gots inbillade n\u00e4rvaro, nu n\u00e4r vi hade s\u00e5 lite tid p\u00e5 oss att bli f\u00e4rdiga. Men n\u00e4r jag s\u00e5g hans ansikte var det stilla, allvarligt p\u00e5 ett s\u00e4tt som om han gick omkring och bar p\u00e5 en insikt som ingen annan hade, men som han l\u00e4ngtade efter att f\u00e5 dela med n\u00e5gon.<\/p>\n
Han s\u00e5g s\u00e5 p\u00e5 mig en stund och jag kunde ana ett n\u00e4stan om\u00e4rkligt leende i ena mungipan. Jag blev generad och fattade inte varf\u00f6r, jag var tvungen att sl\u00e5 ner blicken. Han visste n\u00e5got jag borde veta, jag fick en k\u00e4nsla av att ha missat n\u00e5got, som om vi hade ett viktigt avtal som jag just hade brutit eller n\u00e5\u2019t.<\/p>\n
Bilden jag f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5nga kom pl\u00f6tsligt tillbaka, den h\u00e4r g\u00e5ngen hann jag uppfatta lite mer, det var tv\u00e5 nakna kroppar, det s\u00e5g jag. Instinktivt visste jag att den ena var jag. Jag s\u00e5g inte upp p\u00e5 Niels, inte f\u00f6r att jag inte ville avsl\u00f6ja mina tankar utan f\u00f6r att med ens f\u00f6rstod att det inget fanns att avsl\u00f6ja. Han var d\u00e4r, han var med, men han var inte den andra kroppen.<\/p>\n
N\u00e5got underligt men just d\u00e5 alldeles sj\u00e4lvklart b\u00f6rjade h\u00e4nda runtomkring oss.
\nHar du l\u00e4st den d\u00e4r barnboken om en pojke vars sovrum f\u00f6rvandlas till vildingarnas land, rummet blev till en annan v\u00e4rld? En s\u00e5\u2019n d\u00e4r upplevelse som man dr\u00f6mde om som barn, och ocks\u00e5 var \u00f6vertygad om att man skulle f\u00e5 uppleva om man \u00f6nskade sig det tillr\u00e4ckligt innerligt.<\/p>\n
Det jag m\u00e4rkte f\u00f6rst var faktiskt temperaturen, hur det spred sig en behaglig v\u00e4rme i det kalla k\u00f6ket. Jag trodde f\u00f6rst att det bara var inom mig men jag k\u00e4nde hur luften pl\u00f6tsligt k\u00e4ndes het mot mina kalla h\u00e4nder. Jag satt kvar med slutna \u00f6gon och la h\u00e4nderna p\u00e5 bordet f\u00f6r att h\u00e5lla balansen, f\u00f6r nu b\u00f6rjade allt snurra f\u00f6r mig. Kropparna kom t\u00e4tt inp\u00e5, jag kunde k\u00e4nna b\u00e5de deras doft och v\u00e4rme, jag blev ett med den ena och n\u00e4r jag k\u00e4nde trycket kring mina h\u00f6fter \u00f6ka drog jag efter andan, ja, jag tror tom att jag st\u00f6nade till, vilket ju borde vara j\u00e4kligt pinsamt inf\u00f6r sin kollega men jag visste att Niels bara satt och log.<\/p>\n
Jag s\u00e5g upp. V\u00e4ggarna h\u00f6ll p\u00e5 att anta en annan f\u00e4rg, det var som om det vita vittrade bort inf\u00f6r mina \u00f6gon och ersattes av en r\u00f6dbrun nyans, som var ungef\u00e4r som sammet, som man inte tycker att man kan r\u00f6ra vid, s\u00e5 djup k\u00e4ndes f\u00e4rgen. Allt glas, alla f\u00f6nster ersattes av den h\u00e4r f\u00e4rgen, det k\u00e4ndes inte som v\u00e4ggarna i ett rum utan mer som bara ett varande i r\u00f6dbrunt… det var v\u00e4ldigt behagligt. Det k\u00e4ndes inte som om vi befann oss p\u00e5 andra v\u00e5ningen i en gammal fabrik utan mer som om vi sv\u00e4vade fritt i ett universum. Sm\u00e5 punkter av ljus str\u00e5lade mot mig fr\u00e5n ett obest\u00e4mbart avst\u00e5nd.<\/p>\n
Jag har upplevt n\u00e5got liknande n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng n\u00e4r hj\u00e4rnan pl\u00f6tsligt best\u00e4mmer sig f\u00f6r att spela sin innehavare ett spratt, fast d\u00e5 \u00e4r allt \u00f6ver p\u00e5 n\u00e5gra sekunder. Detta bara fortsatte.<\/p>\n
Precis som jag k\u00e4nde att mina kl\u00e4der var alldeles f\u00f6r varma s\u00e5g jag hur dom ocks\u00e5 liksom uppl\u00f6stes, som i en dataanimation. \u00d6vergick i kristallform och f\u00f6rsvann. Jag s\u00e5g rakt p\u00e5 Niels, han hade inte \u00e4ndrat en min. Jag satt naken framf\u00f6r honom, med en mun som jag inte kunde st\u00e4nga f\u00f6r att min lust var s\u00e5 stor att allt jag kunde g\u00f6ra var att h\u00e5lla fast stadigt i bordet.<\/p>\n
Ingenting k\u00e4ndes fel med detta, tv\u00e4rtom var det s\u00e5 h\u00e4r det skulle vara, min kollega delade den h\u00e4r upplevelsen med mig. Den andra kroppens n\u00e4rvaro blev mer och mer p\u00e5taglig, jag k\u00e4nde pressen mot h\u00f6fterna s\u00e5 tydligt som om det verkligen var n\u00e5gon d\u00e4r, v\u00e4rmen, en varm och fuktig ber\u00f6ring \u00f6ver ryggen. D\u00e5 uppl\u00f6stes bordet framf\u00f6r mig och under mig stolen. Jag f\u00f6ll, som buren av n\u00e5gon, l\u00e5ngsamt ner mot golvet och landade p\u00e5 kn\u00e4 och h\u00e4nder p\u00e5 det mjuka men \u00e4nd\u00e5 fasta underlaget, som hade samma f\u00e4rg och k\u00e4nsla som v\u00e4ggarna. I samma stund jag vidr\u00f6rde golvet och min kropp, som tidigare varit uppr\u00e4tt, hamnade i framstupa l\u00e4ge, klarnade bilden och jag visste vem den andra kroppen tillh\u00f6rde.<\/p>\n
Det var du, det kanske du f\u00f6rstod, annars hade jag nog inte ber\u00e4ttat det h\u00e4r, s\u00e5 lite som vi k\u00e4nner varandra. Men bilden som etsat sig fast i mig var den scen som utspelade sig h\u00e4r, jag framstupa och du \u00f6ver mig, dina h\u00e4nder h\u00f6ll i mina armar, jag k\u00e4nde h\u00e5ret p\u00e5 ditt br\u00f6st stryka \u00f6ver min stj\u00e4rt och din varma tunga fukta min ryggrad. N\u00e4r din mun s\u00f6kte sig upp till min nacke k\u00e4nde jag dina br\u00f6stv\u00e5rtor glida \u00f6ver min rygg och jag m\u00e4rkte hur din lem hamnade mellan mina skinkor.<\/p>\n
En darrning gick genom min kropp, en blandning av h\u00e4nf\u00f6relse och l\u00e4ttnad. L\u00e4ttnad \u00f6ver att det var du, h\u00e4nf\u00f6relse \u00f6ver hela situationen som i sig var fullkomligt overklig men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 intensivt p\u00e5taglig, rummets f\u00f6r\u00e4ndring, din n\u00e4rvaro, Niels iakttagande, och inte minst att jag var s\u00e5 k\u00e5t att jag k\u00e4nde hur all kraft h\u00f6ll p\u00e5 att rinna ur mig.<\/p>\n
Det h\u00e4nder n\u00e5gon g\u00e5ng emellan\u00e5t, att jag blir fullkomligt f\u00f6rlamad av min lust, jag kan knappt r\u00f6ra mina armar. Jag f\u00f6rvandlas till ett fuktigt bultande, kvidande v\u00e4sen.<\/p>\n
Jag k\u00e4nde dina t\u00e4nder, inte alls s\u00e5 mjukt, om min nacke, dina kn\u00e4n omsl\u00f6t mina h\u00f6fter och du l\u00e4t din kuk glida upp och ner l\u00e4ngs sk\u00e5ran i min stj\u00e4rt. Jag k\u00e4nde en liten kyla efter fukten som den l\u00e4mnade efter sig. Jag beh\u00f6vde inte se dig f\u00f6r att veta hur du hade det, jag h\u00f6rde din andh\u00e4mtning som var snabb och tung. Med din ena hand som h\u00e5llit om min arm tog du tag i min h\u00f6ft och drog upp den lite, du la dig lite p\u00e5 sidan om mig och l\u00e4t handen leta sig fram mellan mina ben, la den ganska mjukt \u00f6ver mitt k\u00f6n. Mina h\u00f6fter var inte stilla l\u00e4ngre, du tryckte din hand lite h\u00e5rdare mot mitt sk\u00f6te och jag h\u00f6rde mig sj\u00e4lv ge ljud av v\u00e4llust ifr\u00e5n mig.<\/p>\n
Det slog mig pl\u00f6tsligt att vi inte var sj\u00e4lva i lokalen, utan att Carl och Anders satt och jobbade inne p\u00e5 kontoret. Just d\u00e5 gled ditt l\u00e5ngfinger in i mig och jag bet h\u00e5rt i min hand f\u00f6r att inte skrika. Du l\u00e4t l\u00e5ngfingret f\u00e5 s\u00e4llskap av ett finger till, och sen ytterligare ett. Jag grep febrilt efter n\u00e5got framf\u00f6r mig, det var handfatet, som fortfarande fanns d\u00e4r. Med hj\u00e4lp av det st\u00e4llde jag mig upp p\u00e5 kn\u00e4, det kalla porslinet fick mina br\u00f6stv\u00e5rtor att styvna, jag str\u00f6k mig mot handfatet som en kelsjuk katt.<\/p>\n
Din hand var p\u00e5 v\u00e4g in i mig och det ryckte i min kropp, min egen hand h\u00f6ll jag hela tiden i munnen i ett l\u00f6nl\u00f6st f\u00f6rs\u00f6k att d\u00e4mpa volymen p\u00e5 de ljud jag gav ifr\u00e5n mig. Vid knogarna stannade du, drog sakta ut handen en bit och sen l\u00e4t du den st\u00f6ta in i mig lite l\u00e4ngre, lite h\u00e5rdare den h\u00e4r g\u00e5ngen, tv\u00e5 g\u00e5nger, tre. Jag h\u00f6rde dig st\u00f6na. Tyngden fr\u00e5n ditt huvud mot min skuldra, din andra hand om min h\u00f6ft, h\u00e5rt.<\/p>\n
Handen i munnen gjorde ingen nytta l\u00e4ngre, jag f\u00f6rde den snett bak\u00e5t och s\u00f6kte din kuk, fann den och tog med hela handen om den. K\u00e4nde att du var n\u00e4ra, att det pulserade i dig. Jag r\u00f6rde min hand i takt med din och v\u00e5ra ljud drunknade i varandras f\u00f6r en stund.<\/p>\n
Pl\u00f6tsligt drog du dig ur mig, tog bort min hand och med b\u00e4gge h\u00e4nderna tog du tag i mina h\u00f6fter, vred mig bort fr\u00e5n handfatet och tryckte med en hand i ryggen ner mitt br\u00f6st mot golvet. Med handen runt din h\u00e5rda lem f\u00f6rde du den en kort stund \u00f6ver mina skinkor innan du l\u00e4t den sjunka in i mitt drypande sk\u00f6te. Min panna l\u00e5g mot golvet, jag k\u00e4nde den sammetslika strukturen mot min hud, gned pannan och kinden mot den medan allt runtomkring mig f\u00f6rsvann i ett t\u00f6cken; handfatet, ljusen, f\u00e4rgen, Niels, det enda som var verkligt var du i mig och din hand som fumlande s\u00f6kte min klitoris, fann den och b\u00f6rjade smeka den ganska h\u00e5rt i takt med att du st\u00f6tte in i mig. V\u00e5ra r\u00f6relser blev snabbare, sammanbitna, mina \u00f6gon var slutna men jag s\u00e5g som blixtar omkring mig, mina ljud liknade j\u00e4mmer, som n\u00e4r vi b\u00e5da tryckte oss mot varandra i orgasmens konvulsioner, \u00f6vergick till ett ih\u00e5ligt skrik.<\/p>\n
Hade jag suttit f\u00e4st vid en helikopters rotorblad hade jag inte kunnat ha s\u00e4mre orientering.<\/p>\n
Jag k\u00e4nde dina ryckningar som vittnade om att din orgasm h\u00f6ll p\u00e5 att ebba ut, sj\u00e4lv f\u00f6ll jag ihop p\u00e5 golvet, och du \u00f6ver mig. Jag var tvungen att sv\u00e4lja flera g\u00e5nger s\u00e5 torr hade min gom blivit av att andas fort och fl\u00e4mtande med \u00f6ppen mun s\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n
Det blev s\u00e5 stilla, bara v\u00e5r andh\u00e4mtning h\u00f6rdes. Jag k\u00e4nde ett par droppar svett sakta s\u00f6ka sig ned mot min midja, det fick mig att darra, min hud var elektrisk. Jag sl\u00f6t \u00f6gonen. Allt snurrade fortfarande, jag k\u00e4nde det som om jag lyftes upp, h\u00f6gt ovanf\u00f6r min egen kropp, \u00f6ver din, ovanf\u00f6r fabrikens tak, s\u00f6gs som i en virvelvind rakt upp i himlen. Och sen kastades jag ner igen, tillbaka till stolen jag satt p\u00e5 tidigare.<\/p>\n
Som den d\u00e4r \u00e5kattraktionen fritt fall, har du provat det, p\u00e5 v\u00e4gen ner tror man inte att man har en chans att \u00f6verleva, men precis ovanf\u00f6r marken bromsar dom in, s\u00e5 hastigt att hela ens v\u00e4rldsuppfattning st\u00e4lls p\u00e5 \u00e4nda. F\u00f6r att inte tala om in\u00e4lvorna.<\/p>\n
Nu satt jag d\u00e4r p\u00e5 stolen igen, med slutna \u00f6gon, f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 mitt medvetande att vara d\u00e4r min kropp var. N\u00e4r v\u00e4rlden s\u00e5 sm\u00e5ningom tycktes stanna \u00f6ppnade jag l\u00e5ngsamt \u00f6gonen och v\u00e4nde upp huvudet mot den man jag visste skulle sitta d\u00e4r. Niels satt med slutna \u00f6gon. Han s\u00e5g, ja, lycklig \u00e4r det enda ord jag kan beskriva det med. Det var h\u00e4ftigt. Han m\u00e4rkte att jag s\u00e5g p\u00e5 honom och \u00f6ppnade sina \u00f6gon, och sen log han samma leende som innan. V\u00e4ggen bakom honom var vit, bordet under mina h\u00e4nder var h\u00e5rt och stadigt, mina kl\u00e4der intakta och mina h\u00e4nder… var varma. Mina kinder var varma. Och jag k\u00e4nde det bulta i mitt inre.<\/p>\n
Jag m\u00e5ste sticka nu, vi kan ju ringa i morgon kv\u00e4ll s\u00e5 f\u00e5r jag veta vilka s\u00e5nger du valt, sa dansken. Jag nickade bara, satt kvar p\u00e5 stolen medan han tog p\u00e5 sig jackan, utan ett ord reste jag mig och f\u00f6ljde honom till d\u00f6rren. Han tog farv\u00e4l av mig med samma leende som innan, sj\u00e4lv f\u00f6rm\u00e5dde jag inte r\u00f6ra en min.<\/p>\n
Jag gick in p\u00e5 toaletten och glodde in i spegeln. Min ena kind var r\u00f6d, som om jag skrubbat den mot n\u00e5got. Jag s\u00e5g konstig ut, som om jag sett ett sp\u00f6ke, t\u00e4nkte jag sj\u00e4lv. M\u00f6rka fl\u00e4ckar p\u00e5 tr\u00f6jan, svett, i den h\u00e4r kylan. Jag k\u00e4nde att mina trosor var v\u00e5ta, och v\u00e5tare blev dom. Jag drog ner byxorna och smakade med fingret p\u00e5 det som kom ut ur mig. Det var inte fr\u00e5n mig.<\/p>\n
I min mungipa b\u00f6rjade ett leende vakna, ett likadant som Niels hade lett. Jag sk\u00f6ljde handen med kallt vatten och drog den \u00f6ver ansiktet, torkade mig och gick ut. N\u00e4r jag kommer in p\u00e5 kontoret s\u00e4ger Carl; Har ni slutat jobba nu. Jag hummar till svar. Ni verkade ha s\u00e5 himla trevligt, s\u00e4ger Carl.<\/p>\n
<\/p>\n
\u00a9 \u00c5sa T. 2004<\/p>\n
Hej, gissa vem… Jag hittade din mailadress. Har du inte tid att bli distraherad s\u00e5 sluta l\u00e4s nu. Jo, du kan v\u00e4nta till senare. Ville bara ber\u00e4tta om min f\u00f6rmiddag som just slutade. Den var… omtumlande. Jag repade med Niels, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"https:\/\/i1.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/11\/tunnlinjeoriginal_584.gif?resize=584%2C8&ssl=1\")
Tillbaka till Noveller av g\u00e4startister \u00bb<\/strong><\/a><\/p>\n![\"Heartline\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2017\/01\/heartline_584.gif?resize=584%2C20&ssl=1\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/i2.wp.com\/www.cirkuseros.nu\/app\/uploads\/2016\/10\/fri_kursbanner_ani.gif?resize=584%2C140&ssl=1\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"