Tillbaka till Sköna grejer »
Tillbaka till Sköna grejer • böcker »
Recension: Q-kar – nyskapande erotik av (Y)
Ylva Maria Thompson
Hydra Förlag 2008
Ylva Maria Thompson är återigen aktuell – nu med en bok. Det är en novellsamling som i sig är en pastisch på den spanske författaren Juan Manuel Pradas underbara lilla bok Fittor, som innehåller ett antal mer eller mindre burleska och surrealistiska, hisnande metaforspäckade noveller om olika fittor – Cellistens fitta, Fakirkvinnans fitta, Dockors fitta, Lejontämjerskans fitta, den kataleptiska fittan, mumiernas fittor, sömngångerskornas fittor – och många andra fittor.
Ylvas bok handlar om kukar, mannens specifika behag, och även hon gör korta betraktelser över olika slags kukar, ofta på samma svulstigt expressiva sätt, men samtidigt med eftertänksamt filosofiska tankegångar, alltid humoristiska och underhållande, samt med mycket kärlek och innerlighet. Där finns Eldslukarens kuk, Trollkarlens kuk, Kukar i bastun, Guds kuk, Skogsmulles kuk, Den tvehövdade gummikuken, Den tyske kannibalens kuk, Kukar jag minns – och många, många fler.
Det är svårt att göra en pastisch som inte bara blir en blek efterapning – men Ylva lyckas förvånansvärt bra, i det att det blir ett alldeles eget litterärt verk med ett eget konstnärligt och innehållsmässigt värde, fittorna förutan, om man säger så. Berättelserna är personliga, roliga, härligt befriande i sitt oneurotiska uppskattande av männens annars så skambelagda behag. En synnerligen lyckad pastisch, med andra ord.
Anonyma exhibitionister var namnet på en utställning som Ylva Maria gjorde för några år sedan, som utgick från 100 gipsavgjutningar av lika många olika kvinnors fittor. Denna utställning blev också en affisch, och en liten bilderbok. Så fittorna har grundligt penetrerats (som konstnärligt motiv menar jag förstås…) av Ylva Maria, och därför är det väl på sin plats att även skildra männens kön.
Jag antar att det äntligen är dags för kukarna att komma till heders, att vi män äntligen kan få vara så stolta över våra lemmar som vi innerst inne är, utan att behöva skämmas för det. Att den manliga sexualiteten inte behöver vara hotfull och farlig för kvinnor, utan snarare skoj och spännande, något att njuta av. Och då ska det väl till en riktig vamp som Ylva Maria Thompson för att få till en sådan hyllning…
Ylva Maria Thompson är en av mina favoritfeminister, i det att hon aldrig har fallit för frestelsen att rätta sig in i ledet av politiskt korrekt, nyfeministisk sexualfientlighet och manshat, och framför allt för att hon aldrig identifierat sig som ett offer – för någon, någonsin. Hon är en stark och initiativtagande konstnärinna med stor integritet, intelligens, lekfullhet och engagemang.
Läs och njut!
Carl Johan Rehbinder 2008
Tillbaka till Sköna grejer »
Tillbaka till Sköna grejer • böcker »
