en historia om dominans och underkastelse

Rummet är svagt upplyst och nästan tomt.
Jag sitter på en stol i mitten av rummet, bunden till händer och fötter.
Naken.

Jag hör dina steg på det knarrande gamla parkettgolvet.
Du har en lite för stor herrpyamas på dig.
Du stannar framför mig, en bit ifrån, knäpper upp byxorna och låter dem falla.
Lätt frånvarande, lite nonchalant, med en cigarrett i ena mungipan vandrar du sedan vidare runt mig.
Allting nedanför ljumskar och navel är fullkomligt naket och blottat.
Jag ser ditt kön, dina ljumskar, din stjärt, dina starka lår.
Men jag kan inget göra – jag är alltjämt bunden.

Du skjuter fram en fåtölj, ca 3-4 meter ifrån mig, rakt i blickfånget.
Du släpper cigarretten på golvet och trampar ihjäl den med din bara fot.

Du slår dig ner i fåtöljen, med ena foten på armstödet – lämnande full insyn hela vägen in mellan dina ben.
Du tar fram din massagestav – inte en sån där elektrisk, surrande plastmaskin – men en vacker, avlång glasliknande tingest.
Den är mjukt rundad och långsmal. Du vet precis hur du ska tillfredsställa dig själv, och smeker skickligt ditt kön – inuti och utanpå.

Du knäpper upp pyamasskjortan, och nu ser jag ännu mer av dig.
Du har fortfarande skjortan på dig, men dina bröst blottas delvis för mina ögon.
Ibland mer, ibland mindre.
Du är fortfarande lätt frånvarande, en smula nonchalant, och du ser mig inte riktigt – som om jag inte
fanns där – som om du vore ensam i rummet – men ändå inte.
Du retas.

Nu smeker du dig med både fingrar och glasstav.
Allt helt vidöppet och synligt för mina ögon – en verklig föreställning.
Just när det verkar som om du ska explodera, så saktar du ner och andas – djupt och intensivt.
Behärskning.
Du ser mig.
Du tittar på mig, och låter ditt huvud falla lite åt sidan, som om du funderade på vad du ska hitta på
härnäst – med mig.

Du reser dig ur fåtöljen och går sakta fram mot mig.
Jag sitter fortfarande bunden i stolen.
Det är inte särskilt bekvämt, och jag har en erektion som verkar ta upp halva min kroppsvikt.
I alla fall känns det så.
Du står nära mig nu.
Det svindlar.
Ditt könshår – bara några centimeter från mitt ansikte.
Du stoppar in staven i ditt sköte, låter den komma in och ut i långsamma, sugande rörelser.
Du drar ut den och leker med den mot mina läppar.
Jag slickar staven hungrigt.
Du ler och leker med mig.
Du stoppar in den andra handens fingrar i dig själv, och låter mig suga och slicka dem – lika lystet, eller
mer.
Du backar ett steg och tittar på mig en kort stund.
Du ser min närapå desperata, hjälplösa, kåta, hungriga blick och bestämmer dig för att vara barmhärtig.
Du kliver helt nära mig så att jag når ditt sköte med min mun.

Mmmmm….
Du smakar gott.
Du är het, mjuk, stark, väldoftande och härlig.
Jag betjänar dig med min tunga – och njuter i fulla drag.
Länge.

Men så bestämmer du dig för att göra något annat.
Du låter nu pyamasskjortan falla till golvet, och så står du helt naken framför mig.
Lika distansierat som förut, men med ett visst intresse, undersöker du min lem, min frejstav, min trollflöjt
– min hårda kuk som bultar och längtar.
Du använder först din glasstav.
Du lyfter och vrider och vänder – tittar och skärskådar med forskande blick.
Du tar med ena handen och drar lätt upp och ned i den omslutande huden.
Du låter ett finger fånga upp en liten seg droppe från toppen av mitt ollon.
Du stoppar den i munnen, med en nyfiken provsmakarattityd.

Du ler godkännande, sätter dig tillrätta på huk och tar sakta min lem i munnen.

Noggrant, systematiskt, forskande och metodiskt avnjuter du min lem.
Och jag… haha… vad ska man säga…?
Det blir inte bättre än så här.
Den mest oerhörda av njutningar för en man.
Den mest enorma njutning jag själv någonsin har upplevt.
Jag försöker sitta still, men blir så spänd som en fiolsträng, som ett armborst som närsomhelst kan avlossa en pil.
Du ser mig i ögonen ibland och ler.
Du vet att du har mig fullkomligt i din makt.
Jag är fullkomligt underkastad din vilja.

Du reser dig halvvägs upp och kysser mig.
Våra tungor sammanflätas i en intensiv dans.
Du ställer dig upp, men bara för att långsamt sänka dig igen, grensle över mina lår.
Du sänker dig sakta över min lem, och jag sjunker sakta in i dig.
Din kärleksgrotta, ditt sköte, din port till himmelriket tar mig upp till oanade dimensioner.
Du blir en gudinna, jag blir en gud.
Jag dör och föds igen.

Du gungar upp och ner över mitt kön.
Ditt kön runt mitt kön.
Kropp mot kropp, kropp i kropp, jag i dig, du i mig, vi i varandra.
Det går fortare och fortare, och vi andas båda i takt med rytmen.
Hetsigare och hetsigare.
Explosion.
Jag kommer som en vulkan.
Det känns som att min säd aldrig tar slut – min pung bara pumpar och pumpar.
Och jag andas, stönar, frustar – och rycker i de repstumpar som armar och ben alltjämt sitter fast i.
Strax efter kommer du.
Du kan inte längre förbli tyst – du släpper ut ett extatiskt vrål, och faller till slut ner i mitt knä.
Du omfamnar mig.
Våra svettiga kroppar glider mot varandra och blir till en enda stilla pulserande organism.

Tiden står still – vet ej hur länge.
Vila.
Du sträcker dig runt mig och binder upp repet runt mina händer.
Du binder sedan upp repen runt mina fötter.
Vi sitter så en stund och omfamnar varandra.

Du undersöker mjukt mina handleder.
”Stackars liten…”
De första orden utsagda på hela kvällen.

”Ska vi gå och lägga oss?”
”Mmmm…”

Carl Johan Rehbinder 2000

Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder »