Till Linda, var än du är…

Gästerna troppade av, och festen började lida mot sitt slut. Trodde jag. I själva verket var det nu det började. Jag och min dåvarande flickvän Linda, samt två par till, höll alltjämt ställningarna inpå nattkröken. Några av oss var klasskamrater, och gick på en folkhögskola i den här lilla staden, och vi kände alla varandra ganska väl. Vi hade ätit, druckit, dansat och pratat, och det hade på det hela taget varit en ovanligt lyckad fest.

Något som uppenbarligen är helt oundvikligt, när man i glada vänners lag sitter och pratar en längre stund, är att man alltid kommer in på samma gamla välkända, alltid lika populära samtalsämne; Sex. Vi pratade om trohet och otrohet, sexuella drömmar och, tabun och mer därtill. Vi avslöjade många spännande fantasier och erfarenheter, och vågorna gick stundom mycket höga. Jag vet inte om det beror på att vi som gick på nämnda folkhögskola bland annat hade teaterundervisning, men den oftast förekommande erotiska fantasien var lustigt nog att älska inför publik. Vi var med andra ord en samling teaterapor och exhibitionister.

Denna typ av diskussion, där man i förtroende avslöjar vad man innerst inne skulle vilja göra, om man bara fick chansen, brukar emellertid så gott som alltid leda in i en pinsam återvändsgränd. När alla orden är sagda, är också förverkligandet av sagda fantasier i ett slag omöjliggjorda. Det går inte att säga – ”ja men då gör vi väl det då” – och så sätter man i gång. Man kan kanske skoja om det, men mer än så blir det inte.

Linda, min vilda flickvän, var dock en alltför äventyrslysten och beslutsam ung dam för att låta ett sådant tillfälle passera oåtgärdat. Hon reste sig upp och förkunnade med hög röst, att nu hade vi pratat alldeles för länge, och att det nu var dags att omsätta teorin i praktiken. Det blev väldigt tyst i rummet, och alla vände sina blickar mot Linda. (Vad menar hon egentligen?) Hon skrattade till och utbrast;

– ”Nu ska vi dansa! Dans är det mest erotiska som finns, tycker jag.” Hon såg mycket hemlighetsfull ut, och gick tankfullt mot stereohyllan och började bläddra bland skivtravarna. Linda var allmänt känd för sina frivola upptåg, och vi kunde vänta oss vad som helst från henne. – ”Fast vi ska bara dansa två i taget. – De andra får vara publik…” Hon lade på en skiva med sugande tunggungig, svart soulmusik, hämtade upp mig från soffan och började dansa. De andra, vår ”publik”, fattade galoppen, gled ut i en halvcirkel och såg gillande på.

Jag älskar att dansa, särskilt med Linda, som verkar vara född till att dansa erotiskt. Att dansa med Linda är som att dansa med en panter. Hon har en kropp som en gymnast; senig, slank och stark, men ändå mjuk och kvinnlig. Jag träffade henne i själva verket på dansgolvet, på en fest, där hon fullkomligt förförde mig med sitt sätt att dansa. Och det slutade hon inte med. Att förföra mig alltså.

– ”Salome, Salome…” viskade jag till henne, medan vi dansade oss svettiga, med många smekningar och erotiska åtbörder, inte alltid stående; ibland rullande på golvet, bitandes, smekandes och kyssandes, alltid nära, alltid tätt intill varandra.

Den smäktande soulballaden tonade ut, vi fick varma applåder och bifall, och Linda lotsade upp nästa par till mitten av golvet – ”scenen” – för att de skulle ersätta oss och låta showen fortsätta, så att säga. Jag började ana vad Linda hade i kikaren. Linda var discjockey, och valde musik med omsorg.

Vi satte oss ner för att titta på Lasse, en av mina klassskompisar, och hans flickvän Monique, som var på tillfälligt besök i vår lilla stad. De började lite trevande och försiktigt, men blev fort betydligt mer vågade än Linda och jag. Dansande smekte de varandra, både innanför och utanpå kläderna, och det märktes tydligt att de varit ifrån varandra alldeles för länge. Kläderna de hade på sig blev liksom lösare och öppnare för varje steg, varje vändning de tog, och för varje smekning, för varje flyktig kyss, tycktes ytterligare någon knapp ha öppnats, någon knut snörts upp. En hand kunde försvinna in på ett ställe, bar hud kunde synas på ett annat – deras dans var liksom mystisk, en slags erotisk regndans, en besvärjelse för att blidka gudarna, kanske framför allt någon fruktbarhetsgud, eller gudinna.

Musiken tonade ut, Lasse och Monique fick välförtjänta visslingar och applåder, och så var det dags för nästa par. Linda vände sig till mig och viskade upphetsat i mitt öra – ”Det här var väl en bra idé!”

Linda var verkligen en säregen personlighet. Allt hon gjorde, gjorde hon fullt ut. Hon var den mest passionerade och lustfyllda människa jag någonsin träffat, eller ens hört talas om. Hon var en utpräglad exhibitionist, voyeur, totalt fri från hämningar, och mycket, mycket hungrig på sex. Eller om man ska vara riktigt noga, så var hon mycket hungrig på allt som livet har att bjuda på. Hon var inte en sådan kvinna man förförde. Hon var förförelsen personifierad. Hon kunde sluka en man med hull och hår, rapa ljudligt och ropa ”Nästa!” – och nästa skulle komma. Hon var med andra ord van att få sin vilja fram i de flesta sammanhang, men särskilt om det hade med flirt, förälskelse och erotik att göra. Så att komma på idén att arrangera en sån här liten ”show”, var typiskt för Linda.

Nästa par ut på golvet tog det ganska lugnt, men den sensuella och erotiska utstrålningen gick inte att ta fel på. Anders och Marianne gick båda på samma skola som jag, och de hade blivit störtförälskade i varandra redan vid början av första terminen – kanske redan vid uppropet. De var oskiljaktiga, och mycket samspelta; även i denna lilla lek. Anders bläddrade snabbt genom skivtraven, och hittade något som skulle passa just dem.

Deras dans blev till en blickars och subtila åtbörders erotik, med enstaka fingrars lätta smekningar över naken hud. Ganska omgående tyckte vårt danspar att den nakna huden inte räckte till, utan mer måste blottas. Marianne började långsamt och diskret knäppa upp Anders skjorta, och lät sin näsa och sina läppar lätt, lätt vandra runt på hans mage och upp över bröstet. Hela tiden dansande, eller gungande, svängande. Hon nafsade lite retsamt på hans navel, och han lyfte henne för en kyss. De kysstes hett och flämtande, men återigen behärskade de sig. Marianne lutade sig sakta bakåt, stödd av en arm runt hennes midja, och lät sitt långa hår snudda vid golvet. Anders lät sin lediga hand knäppa upp hennes blus nerifrån, fortfarande lika långsamt och smekande. När blusen var helt uppknäppt, gick Marianne ner i en otroligt elegant brygga, och lät sidenblusen falla, lämnande överkroppen helt bar. Anders lät sina fingrar och läppar fladdra över hennes mage och bröst. Inte en kvadratmillimeter fick förbli ouppmärksammad, och hennes allt intensivare andhämtning exponerades tydligt, med varje fiber, revben och muskel i oavbruten rörelse under hennes spända, nakna hud. Anders och Marianne avslutade sin dans med en lång, kyssande, naken omfamning, gungande i takt med den sakta försvinnande musiken.

Applåder. Så var det vår tur igen. Nu började jag bli lite nervös. Jag visste att Linda som vanligt hade för avsikt att bräcka alla med hästlängder, och det innebar att jag skulle göra det också. Men det var hon som styrde. Vi var båda skådespelare, men hon var också regissören. Dessutom hade hon ”värmt upp” mig. Det var tillräckligt upphetsande att titta på de andra paren, men Linda kunde naturligtvis inte hålla fingrarna i styr, och medan vi tittade på de andra hade hon hittat en välkänd förhårdnad i mina byxor, som hon obevekligt bearbetat med flinka fingrar, till ännu högre hårdhet…

Linda tog givetvis kommandot, och ledde mig ut på den mjuka mattan, där hon satte mig på knä. Innan jag hann fundera på vad som skulle komma härnäst, hade Linda stoppat in en kassett i stereon, och ur högtalarna strömmade en pulserande orientalisk musik. Hon började dansa en förförisk dans på egen hand (”- Salome, Salome…”), och gjorde en slags bakvänd striptease, i det att hon började med trosorna.

Långsamt, långsamt, utan att avslöja något för publiken, dansande runt mig, lirkade hon av sig sina tunna, röda tangatrosor av finaste siden, och spelade upp en liten scen som slutade med att hon släppte trosorna i mitt knä.

Förförelsen var total, och fullständigt omöjlig för en någorlunda normalt funtad man att motstå. Jag tog trosorna till mitt ansikte för att sniffa på dem, och blev lite blöt om näsan…

Jag fick inte resa på mig. Det var Lindas show helt och hållet, och min roll var hittills av ren statistkaraktär. Så tog hon tag i mitt hår, böjde sig fram och kysste mig som ett rovdjur, för att sedan lägga sitt ena ben över min axel, smekande min hals och mina skuldror med vaden och foten. Hon lyfte upp klänningen och blottade sitt kön för mig, men dolde det fortfarande för ”publiken”. Hon drog mitt huvud till sig och släppte ner klänningen över mitt huvud. Sen kunde jag, osedd av de andra, fritt kyssa och slicka hennes heta och fuktiga sköte så mycket jag hade lust till. Allt till musik.

Linda stönade, suckade och vred sig när min tunga och mina läppar spelade över hennes rytmiskt pulserande blygd. Hon gav sig hän, och andades djupt och intensivt, men hon tappade aldrig kontakten med sin publik. Plötsligt drog hon sig ifrån mig, och började iscensätta en avancerad striptease mitt på golvet. Scenen var hennes, likaså publiken. hon hade inga plagg på sig förutom sin tunna klänning, men den utnyttjade hon till absoluta bristningsgränsen.

När hon slutligen, på det mest sensuella sätt man kan tänka sig, ålat sig ur klänningen, dansade hon runt en stund i sången av de pulserande orientaliska trummorna, och man kunde se att hon njöt i varenda fiber, ut i varenda nerv, av att bli betraktad och beundrad.

Det var på något sätt självklart att just Linda skulle bli den första som klädde av sig naken.

Hon var som sagt en hängiven exhibitionist, och redan som liten älskade hon att visa upp sig – med eller utan kläder.
Hon spelade på sin kvinnlighet långt innan hon egentligen kunde sägas vara kvinna, och senare i livet levde hon ut i verkligheten sådant som de flesta andra knappt vågar fantisera om.
Men för Linda var sex och nakenhet inte nödvändigtvis ett mål i sig, utan snarare medel för en långt högre njutning.

Makt.

Linda älskade makt mer än något annat, och hon hade förstått att hon kunde använda sin kropp och sin utstrålning som ett oerhört effektivt vapen för att uppnå den åtråvärda makten över andra människor. Hon kunde locka, skrämma, distrahera, provocera, fascinera, och fullständigt styra människor omkring sig – med sin skönhet, sitt överlagda men oförutsägbara beteende, och sitt totalt skamlösa och frigjorda förhållande till livet. Och nu gjorde hon det igen. Hon trollband oss alla med sin välregisserade show, och fick dessutom oss andra att villigt agera med i hennes spel.

Jag bestämde mig för att det var dags att göra just det – spela med. Jag reste mig upp, knäppte lugnt och metodiskt upp skjortan och lät den falla till golvet. Linda var helt med på noterna, och drog in mig i en slags surrealistisk tango, som gick ut på att hon skulle få av mig resten av kläderna, vilket hon naturligtvis också fick. Hon knäppte upp knapparna i mina jeans, en efter en, och drog ner dem med ett ryck. Jag lyckades med viss ansträngning undvika att falla i golvet med ett väldigt brak, och dansade mig förhållandevis graciöst ur byxorna. Jag hade nu bara kalsongerna på mig, och min hårda lem spände ut tyget, som vore den en stor krökt gurka, som framhävdes snarare än doldes, av det vid det här laget alltför trånga plagget. (Det tycks mig ibland som att min kuk aldrig varit så stor, så ofta, som under den tid jag sällskapade med Linda.) Vi fortsatte med vår galna tango, och mitt i allt snurrande sjönk Linda ner på knä bakom mig, som för att lämna plats för nästa gästartist, och sakta, rytmiskt, lirkade hon av mig kalsongerna. Som en alltför länge internerad fånge, ovan vid frihet, sträckte min lem ut sig, sakta och trevande.

Vid det här laget var jag i trance, och hade helt glömt att vi hade publik. Jag skulle just till att kasta mig över Linda, för att obevekligen låta min stenhårda lem tränga in i henne, då vilda applåder och entusiastiska hurrarop väckte mig ur trancen, och nästa par var redan på väg upp för att avlösa oss. Musiken hade tystnat.

Lasse letade febrilt bland skivtravarna, och hummade förtjust när han hittade Skivan. Den här gången blev musiken betydligt tyngre, funkigare och svettigare, och de kvarvarande plaggen utom kalsonger och trosor åkte av med en farlig fart. Både Lasse och Monique dansade otroligt läckert, och deras svettblanka (det hade blivit rätt så varmt i rummet) , starka och vältränade kroppar glittrade i skenet av de många utspridda stearinljusen. De dansade mer akrobatiskt än poetiskt. Monique gick ner på knä och lät sin kropp falla bakåt i någon slags limbodans, i vilken hon slutligen lät sina skuldror vila mot golvet. Hon lyfte på höfterna, och lät Lasse lirka av henne trosorna. När det var avklarat, så bytte de roller. Lasse gungade bakåt och hamnade som tidigare Monique, med skuldrorna i golvet, så att hon kunde befria honom från hans kalsonger på samma sätt som hon själv förlorat sitt sista lilla skylande plagg.

Lasses raka lem var minst lika stor och hård som någonsin min, och blev omedelbart centrum för Moniques entusiastiska uppmärksamhet. Hon smekte, kysste, slickade och åt av hans lem för allt hon var värd, hela tiden strategiskt placerad så att vi i publiken inte skulle missa något av uppvisningen. Lasse ville göra mer, men Monique tvingade honom att ligga kvar på rygg, så att hon skulle kunna fortsätta ge honom denna nästan outhärdligt sköna behandling. Detta slog verkligen alla rekord. Något så vågat hade jag inte trott att någon skulle våga göra, utom möjligen Linda. Låten de ”dansade” till var emellertid alldeles för kort, och vi skrattade alla åt Lasses högljudda besvikelse över att behöva avsluta showen i förtid, eftersom musiken obevekligt tonade ut.

Nu hade stämningen tätnat såpass, att applåder inte längre var på sin plats, än mindre visslingar och hejarop. Marianne viskade något i Anders öra och gick ut i hallen för att hämta en kassett i sin handväska. Hon matade in den i bandspelaren och tryckte på Play. Det var knäpptyst i rummet. Vad skulle hända nu? Anders och Marianne lät direkt alla plaggen falla, och ställde sig nakna mitt emot varandra på golvet. Ut ur högtalarna strömmade en sakta växande, oerhört meditativ och suggestiv musik fram, i total kontrast till det föregående tunggunget. De lade sina handflator mot varandra, och började sakta svepa runt, stilla gungande, ackompanjerade av denna gränslösa, mjuka musik. Vi andra blev som förhäxade. Deras dans blev alltmer böljande och svepande, i total harmoni med musiken, varandra och rummet. Det blev nästan sakralt, rituellt, och personligen tycker jag att denna dans var något av det vackraste jag sett i hela mitt liv. De tumlade runt varandra, mjukt, och blev verkligen som en enda kropp, i en rörelse som aldrig skulle ta slut, som en parningsdans för änglar. Deras smidiga kroppar blev som hela händer, smekande, bedjande, varje kvadratcentimeter naken hud sensuellt smekande en annan kvadratcentimeter naken hud.

Anders och Marianne blev också de första av oss alla som tog steget fullt ut, och som en naturlig konsekvens av deras totala sammansmältning trängde han mjukt in i henne. Deras kroppar pulserade sakta i varandra, fortfarande som en enda organism (det var svårt att se var den ena kroppen slutade och den andra började), och vi andra fick den unika förmånen att få bevittna denna eteriska älskogslek – en ganska lång stund, eftersom detta var ett längre musikstycke, men tiden – den ovärderliga tiden, tycktes springa ovanligt fort just i natt, och strax var även denna fantastiska uppvisning slut.

Detta var så fulländat, så totalt, så att jag utgick ifrån att till och med Linda måste ge upp tanken på att överträffa det. Hon frågade mig då, viskande i mitt öra, om jag hade den där afrikanska skivan tillgänglig. Det hade jag, och strax hade Linda satt igång en skiva ur min samling, med oavbruten afrikansk trummusik, musik som liksom aldrig tar slut, med sugande, tranceframkallande, primitiva, erotiska trummor och rytmer. En skiva som för övrigt är en av Lindas favoriter. Menade hon verkligen att vi – hon och jag – skulle göra något ännu häftigare och sexigare? Eller vad menar hon egentligen?

Men när de tunga afrikanska rytmerna hamrade ut ur högtalarna, var det ingen som hade tålamod att vara publik längre. Alla kom upp på golvet och dansade vilt och naket till denna medryckande musik, och det dröjde inte länge förrän vi alla låg på golvet, i soffan eller någon annanstans, och älskade lika vilt och ångande som vi nyss dansat – alltjämt ackompanjerade av afrikanska trummor…

Linda var i sanning en märklig kvinna. Denna vulkaniska person var alltså under en period av mitt liv, ungefär sex månader, min flickvän. Och jag kom frisk och levande ur det. Det säger sig självt att en man, under den här tiden jag, inte räcker till för att tillfredsställa alla hennes nycker och behov, men jag känner mig inte sviken eller övergiven. Jag betraktar detta halvår som en gåva, som en väldigt rolig, lärorik och utvecklande tid i mitt liv.

Linda var inte en sådan kvinna man gifter sig med. Hon var äventyret personifierat, och bjöd ständigt på nya överraskningar. Denna natt var en av dem. Vi var lika envisa båda två, lika lekfulla och nästan lika galna. Jag säger nästan, för vad beträffar galenskapen, var hon nog ett antal strån vassare…

 

Carl Johan Rehbinder 1995

Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder »