Det började någon gång i tonåren. Jag hade sett bilder i en porrtidning, av en kvinna som var rakad mellan benen. Jag tyckte att det var lite äckligt, eftersom hon på något sätt såg ut som ett barn, och samtidigt attraherade det mig på något outgrundligt sätt. Det var så rent, så otroligt naket, och man såg ju verkligen allt.

Jag utbildade mig i min ungdom till dansare, och på min skola var det vanligt att även manliga dansare rakade sig under armarna, av estetiska skäl. Så jag började göra det också. En gång rakade jag av lite grann från ena benet, mest på kul, för att känna hur det känns. Jag blev helt fascinerad när jag insåg att det också gjorde huden mycket känsligare för beröring. Så sinnligt, så sensuellt. Och med ens förstod jag varför kvinnor rakar benen – inte bara av estetiska skäl, utan också för att varje smekning känns tiofalt. Tanken på att även könsorganen måste bli minst lika mycket känsligare om de är rakade var svindlande, och bilden från den gamla porrtidningen dök återigen upp i mitt medvetande. Mer än någonsin längtade jag efter att träffa en kvinna med rakat kön.

Jag har sällskapat med många olika flickor genom åren, men jag lyckades aldrig träffa någon som var rakad. Om jag någon gång föreslog någon av mina flickbekanta en annan ”frisyr”, så fick jag för det mesta negativ respons, och en av mina gamla flickvänner tyckte konstigt nog att jag var direkt pervers. Sen kom Helle in i mitt liv.

Helle var en dansk flicka som jag nyligen träffat. Hon var vacker, rolig, sexig, intelligent – kort sagt en riktig drömtjej. Dessutom var hon mer intresserad av sex än mina tidigare bekantskaper. Hon tyckte om att leka och experimentera, och det verkliga genombrottet kom efter en mindre fest vi varit på, tillsammans med några av mina dansarvänner.

Vi satt på gammalt sedvanligt festmaner runt ett lågt bord, några i en soffa, några på golvet, och diskuterade sex och kroppar, rakning, tatueringar, intimsmycken, parfym, sexiga underkläder, fetischer och annat – erotiskt eller inte? En av flickorna, Anne, berättade att hon minsann både var rakad och hade ringar i blygdläpparna. Det gjorde flera av oss mycket förvånade, eftersom hon inte direkt motsvarade bilden av de ”vulgodrottningar” vi trodde var de enda som faktiskt gjorde sådana ingrepp. Snarare verkade hon nästan löjligt präktig och ordentlig; en riktig familjeflicka, helt enkelt. Var hon rakad? Och hade hon intimsmycken? Otroligt! Efter mycket prat – jag menar mycket prat, om hennes sätt att dekorera sitt kön, tröttnade Anne på all otillfredsställd nyfikenhet och ställde sig upp.

”- Gud va’ mycke’ snack! Så här ser det ut.” Hon drog av sig trosorna, ställde ena foten på en stolskarm och lyfte upp klänningen. Hon visade verkligen allt. Min upphetsning kände inga gränser – det var ju just detta jag alltid hade drömt om. Hon hade rakat sig helt ren, förutom en liten avsmalnande rektangel ovanför blygden, och i hennes ena blygdläpp hängde tre, eller fyra små guldringar. Stämningen i rummet förändrades som av ett blixtnedslag. Det blev tvärtyst, och allas blickar fastnade koncentrerat på Annes blottade kön. Alla eventuella känslor av pinsamhet och blygsel försvann, nedkämpade av den långt starkare nyfikenheten, och dessutom var Anne så oblyg, och långt ifrån pinsam som en människa kan vara.

Hon smekte sig helt lätt på insidan av låret och drog lite i en av ringarna. ”Det var inte alls så farligt att sätta dit dem, men det kliade ganska rejält ett tag efteråt.” Alla i rummet stirrade andäktigt, och man kunde höra en och annan djup suck. Anne log, och njöt av uppmärksamheten, det märktes. ”Ja, titta nu, när ni har chansen. Och när vi ändå håller på och avslöjar alla intima hemligheter, så ska vi vara riktigt pedagogiska – flickor, kom hit och känn!” Flickorna i rummet blev alla mycket osäkra, och började flacka med blicken – vi pojkar blev alla djupt besvikna eftersom det tydligen bara var flickorna som skulle få komma fram och känna på underverket. ”Det är bara skönt för mig att bli smekt därnere – skönare än någonsin faktiskt – så var inte blyga, kom fram och känn – den bits faktiskt inte.”

Det blev Helle som tog initiativet, något som gjorde mig hoppfull mitt i besvikelsen över att inte få dra Anne i blygdläpparna. Hon lät sina fingertoppar nudda vid huden runt Annes kön, och ringarna. Anne njöt av beröringen, och jag såg Helles ögon lysa av fascination inför detta förbjudna, som plötsligt blivit tillåtet. Återigen dök den där gamla porrbilden upp i mitt medvetande – blir Helle näste man, eller kanske jag borde säga kvinna, till rakning?

De andra flickorna kom sakta fram, och upprepade ritualen. Anne försökte spela cool så gott hon kunde och dolde sin upphetsning. ”Ni anar inte hur skönt det är, flickor. Ni borde alla pröva någon gång.” Det var inte alldeles säkert om hon menade ringarna och rakningen, eller om det var denna form av exhibitionism kombinerad med att bli smekt av många händer samtidigt.

Graden av kollektiv upphetsning hade stadigt ökat, och flera av oss var på bristningsgränsen till vad vi klarade av. Helle hade krupit in i min famn, nöjd och spinnande som en mätt katt, och jag anade att det skulle bli en het natt, när vi väl kommit hem. Anne var fortfarande inte helt tillfredsställd, och såg att vi pojkar definitivt inte heller var det, så hon blickade ut över oss, spjuveraktigt, och bjöd in oss.

”Det vore väl grymt och omänskligt att inte låta pojkarna få känna lite också, eller vad säger ni, flickor? Väl medveten om att de flesta var där i par, så bad hon om flickornas ”välsignelse” att låta pojkarna få känna också. Flickorna tittade på varandra, småleende, och förstod att de bara inte kunde vägra sina pojkvänner, med mindre än att det skulle bli revolt.

Vi var betydligt snabbare fram, och slogs nästan om att få delta i Annes ”pedagogiska undervisning”. ”- Lugn, pojkar – en i taget.” Det blev min tur, och jag var som förhäxad. Jag drog lite lätt i ringarna, en efter en, och smekte överallt, mjukt. ”Gud vilka händer – Helle måste verkligen vara en lycklig kvinna i din säng…” viskade Anne tyst, liksom för att påminna mig om att vi faktiskt inte var ensamma. Jag lät ett finger glida över hennes blygdläppar, och kände hur blöt hon var. Fingret ”råkade” sakta glida in en bit mellan läpparna i hennes nedre mun, och mötte inget motstånd alls. Anne drog hastigt in andan, tog tag i min hand, drog ut mitt finger och harklade sig. ”Nu räcker det. De andra har inte fått känna än.”

När alla fått undersöka Annes version av könsdekorerandets hemligheter, släppte hon ner sin klänning och satte sig, men brydde sig inte om att sätta på sig trosorna. Hon skrattade, liksom lättat. ”Jag måste erkänna att ni just nu har hjälpt mig att leva ut en erotisk dröm jag haft, in i minsta detalj”

Vi andra deltog i hennes munterhet, skrattade lättat, och insåg att vi alla varit villiga verktyg i förverkligandet av denna hennes fantasi. Med ens blev hon allvarlig.

”Jag hoppas verkligen att ni förstår att detta är ett förtroende, något som inte lämnar detta rum – jag vill inte att det plötsligt ska gå konstiga rykten om mig på stan, det begriper ni väl? Jag menar, att det räcker att en av er har blivit så generad av det här, att en av er skäms och skyller den skammen på mig, och så plötsligt är jag degraderad till hora eller något annat mindre hedervärt.”

Hennes uttryck av dominans och njutning hade totalt förbytts i rädsla och spändhet, och hon var mycket uppfordrande i sin begäran om diskretion. Alla försäkrade henne om att de inte skulle berätta för någon om detta, eller åtminstone inte att det var just henne det handlade om, och så blev stämningen i rummet avspänd och fnissig igen.

Festen kändes ganska slut (vad gör man sedan), så efter lite småprat och musik så började de flesta att gå hem. (Jag kan kanske tillägga att de som kom i par hade ganska bråttom hem, och Anne behövde inte gå hem ensam.)

Jag följde med Helle hem. Vi gick fort och koncentrerat, och var knäpptysta hela vägen. Så fort vi kommit innanför dörren, så slet vi av varandra kläderna och formligen kastade oss över varandras heta kroppar. Vi kysstes frenetiskt, och båda fick vi nog minst ett par blåmärken där i hallen. Jag bar in Helle till sängen, en enorm gammal järnsäng med mässingsknoppar och allt, och så knullade vi.

Vi knullade verkligen. Vanligtvis brukar jag inte tycka om det ordet, för det känns så grovt och okänsligt, men jag kan inte beskriva det vi gjorde på ett bättre sätt. Vi knullade. Jag tog henne hårt, hänsynslöst och intensivt, och det dröjde inte länge förrän det gick för mig, och det svartnade framför ögonen. Det gick tydligen för henne också, men just då spelade det faktiskt ingen roll för mig. Vi var båda som kåta, egoistiska djur; vi rev och bet, stönade och vrålade, och det skulle inte förvåna mig om en och annan granne vaknade ur sin skönhetssömn.

Detta var dock bara första halvlek, eller snarare förspel. När vi låg stilla, sammanflätade på varandra, svettiga och flämtande, dök återigen bilden av ett rakat kön upp i mitt huvud. Denna gång hade dock den gamla porrbilden ersatts av den långt mer aktuella, och verkliga, Anne.

”- Jag vill binda dig.” Vi hade gjort det flera gånger förut, och jag letade fram tygremsor under kuddarna, speciellt ämnade för sådana övningar. Helle spelade ovillig (jag visste när hon spelade), och jag tvingade henne till underkastelse. När hon väl var bunden till händer och fötter, med en tygremsa i varje hörn av sängen, så satte jag också på henne en ögonbindel.

Jag brukar alltid hitta på små hyss, smeka henne med olika saker, och så är hon tvungen att gissa vad jag smeker henne med. Gissar hon rätt, så får hon en belöning, som en karamell eller något annat, men gissar hon fel, så måste hon straffas, på ett eller annat sätt. Ibland tror jag att hon gissar fel med avsikt, eftersom straffen förmodligen är mer upphetsande än belöningarna; strategiskt placerade isbitar, små lätta piskrapp och andra tvångsåtgärder av olika slag.

Denna natt hade jag emellertid en annan lek i tankarna. Jag gick till badrummet för att hämta alla upptänkliga rakgrejor; rakapparat, lödder, rakhyvel, sax, handduk m.m. Sen lade jag en kudde och handduken under hennes stjärt. Helle förstod vad som komma skulle, och rös av vällust. Hon log brett och förväntansfullt och sträckte ut sig så gott hon kunde, fjättrad som hon var. Sen fnittrade hon till, och viskade att hon nog inte var den enda som varit på denna fest, som just nu får en liknande behandling.

Jag hämtade en golvlampa och riktade den mot sängen, rakt mot hennes blygd. Sen satte jag mig mellan hennes utspärrade ben och började mitt arbete. Jag kunde inte låta bli att först bara titta, att i den starka belysningen bara undersöka och beskåda, och sen smeka henne, lagom mycket för att hon skulle bli lite fuktig, och låta henne vrida sig och kvida under mina händer. Sen tog jag fram saxen.

Det är en svindlande känsla att ha en kvinna så totalt i sin makt, att ha henne både bunden, och förblindad. Jag kan göra precis vad som helst, och hon kan inte hindra mig. Det är otroligt upphetsande. Som tur var, var det minst lika upphetsande för Helle att vara bunden och totalt i min makt.

Jag klippte hennes könshår så kort jag kunde, och hårtuss efter hårtuss föll till golvet. Liksom på Anne, så lämnade jag en liten trekant av hår ovanför hennes ljuva blomma, men allt annat skulle bli renrakat, mjukt och lent. Efter att ha klippt så gott jag kunnat, och jag tog gott om tid på mig att göra det ordentligt, så tog jag fram rakapparaten. Jag ville under inga omständigheter göra Helle illa, så allt gjordes under största försiktighet. Rakapparaten både surrade och vibrerade, och det var alldeles uppenbart väldigt skönt för Helle, som verkligen fick kämpa för att ligga still. När det var klart, så rakade jag med rakhyvel på de jämnare ställena, för att få henne så ren och naken, och slät som möjligt. Som avslutning smorde jag hela hennes nedre regioner med en svalkande hudbalsam.

Gud så vackert! Hennes kön var som ett landskap. Hur kan man bara låta detta förbli dolt bakom en massa hår? Eller kläder? Hennes blygdläppar, yttre som inre, skiftade i färg från mörkare brunt till ljust rosa, hennes klitoris var mer synlig och aptitlig än någonsin, som en tropisk frukt, och något vildare, friskare, naknare och sårbarare kunde jag inte föreställa mig. Och allt detta var mitt. Mitt att njuta av, härska över och äga. Mitt. Denna tanke skickade en rysning genom min kropp, och jag bestämde mig för att omedelbart exploatera mina ägor, egoistiskt och hänsynslöst.

Det första jag måste göra var att föreviga mitt konstverk. Jag sprang ut i hallen och hämtade ur min väska en liten kamera, som jag alltid har med mig. Jag riktade lampan ännu närmare, och började plåta. Jag tog närbilder, extrema närbilder och ett fåtal helbilder. Jag klättrade över henne kors och tvärs i sängen, och lät min kamera noggrant dokumentera resultatet av mitt avslöjande arbete. Jag slutade först när filmen tog slut. Sedan lade jag ifrån mig kameran, och utan att låta någon annan del av mig röra vid henne, lät jag min tunga nudda vid hennes ljumske, och ner mot den smala remsan av hud mellan hennes lår och hennes kön. Där jag tidigare förbannat all hårväxt, och ”hår i maten”, var det nu helt fritt fram för min tunga att ”äta” av hennes vackra, och fantastiskt aptitretande kropp.

Och jag åt. Glupskt lät jag mig smaka av alla hennes delikatesser, och jag kunde inte få nog. Det smakade godare än någonsin, renare, blötare och kryddigare. Jag slickade, nafsade, kysste och svalde. Ibland hade jag hela hennes nakna venusberg i min vidöppna mun, och tungan – ibland djupt inne i henne, ibland vilt och mjukt lekande och dansande med hennes lilla kittlare, den tropiska frukten. Jag kunde inte få nog. Helle å andra sidan, slet och drog i de tygremsor hon var fjättrad, så till den milda grad att jag trodde att hon skulle slita hela sängen i bitar. Hon stönade och vred sig, bet sig i läppen, grät och hulkade, och exploderade slutligen, i något som gav begreppet orgasm en helt ny dimension. Hade inte grannarna vaknat tidigare, så gjorde de det nu. Definitivt. Helle var som en levande mistlur, med varenda muskel spänd och skakande till bristningsgränsen, och jag hade aldrig sett eller upplevt något liknande.

Jag lösgjorde henne ur hennes fängsel, och hon kröp upp i min famn, fortfarande hulkande och flämtande. Hon grät. Jag förstod först inte varför, och undrade om jag gjort något fel, men hon hyssjade mig, och hulkade vidare, för att samtidigt flämtande viska i mitt öra ” – Jag är så lycklig… – du har gjort mig lycklig…”

Det blev faktiskt ännu skönare vid fler tillfällen, särskilt sedan jag själv blivit rakad på samma sätt av Helle. Uppenbarligen lyckades jag dock inte med att fortsätta göra henne lycklig, eftersom hon numera hittat en annan, och vi är inte längre tillsammans. Men jag har fortfarande kvar de bilder jag tog av henne den natten, och om jag någonsin känner ett behov av erotiska bilder, så behöver jag aldrig köpa någon porrtidning – inga bilder är för mig så upphetsande som dessa.

Och den där gamla porrbilden från tonåren – den har numera förbleknat som ett nostalgiskt minne, men jag måste förstås erkänna att den onekligen har haft en viss betydelse för min personliga utveckling, åtminstone vad beträffar det sexuella…

 

© Carl Johan Rehbinder 1994

Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder »