– O.K. – bryt! Så ses vi allihop imorgon samma tid. Magnus! Du måste lära dig ditt manus ordentligt! Du kan inte gå och tveka och få sufflering varannan replik.

– Förlåt, men det har varit mycket den här veckan…

– Och förra veckan, och veckan innan… Jag vill bara att du lär dig dina repliker och dina stick, kan du det?

– Jajaja…

—–

Tre veckor kvar till premiär. Teater Garage ger… Magnus var förvirrad och ledsen, och visste inte om han skulle ro iland med sin uppgift. Huvudroll i Romeo och Julia, och han kunde fortfarande inte replikerna ordentligt. Han hade massor med läxor och tentor, och så hade det tagit slut med Louise. Louise. Söta, sexiga och härliga Louise. Tyvärr hade han inte varit ensam om att känna så, och tyvärr hade han inte heller varit ensam om Louise. Så kan det gå.

– Jag kan hjälpa dig med replikerna om du vill.

Susanne. Hon som bara hade gnällt på Magnus, tjatat om oproffsig inställning, suckat vid varenda felsägning, och sett lidande ut så fort det var fråga om en romantisk scen. Susanne, som var den Magnus kände minst för. Nej, inte minst – han var rädd för henne. Hon var ju så himla duktig, kunde sina repliker redan på kollationeringen, och så var hon vacker. Fruktansvärt, dödligt, farligt vacker. Och hon spelade Julia. Så erbjuder just hon sig att hjälpa honom. Först ville han inte alls, trodde att hon bara jävlades med honom som vanligt, men så såg han att hon faktiskt menade det, och att hon inte hade sin vanliga hånfulla min på sig. Hon såg plötsligt nästan snäll ut.

– Jag har inget särskilt för mig den närmaste timmen. Vi skulle kunna öva nu, om du vill. Jag har lagt märke till att det är just i våra scener du har svårast att lära dig replikerna, och då slog det mig att det kanske är mitt fel.

– Nää… jag menar, alltså… Jo, fast det är inte ditt fel. Du har nog rätt i att jag är oproffsig. Jag tycker att det är svårt att vara romantisk med en person som så uppenbart tycker illa om mig.

– Men jag tycker inte illa om dig! Jag är… nog bara nervös, helt enkelt.

– Men… ja, du får ursäkta min uppriktighet, men… att kyssa dig är som att kyssa en träbit. Jag kan inte komma ihåg kärleksfulla och romantiska repliker då.

– Förlåt. Det är inte du som är oproffsig, det är jag.

De satt en stund tysta mitt emot varandra. Det var ett väldigt omtumlande samtal. Den relation de hade haft gentemot varandra var i ett slag helt borta, och nu var de på väg att bli vänner – eller nåt.

– Vi kanske borde öva på att vara romantiska.

De såg varandra i ögonen, och all hånfullhet, all rädsla, allt dömande var borta. De var plötsligt som nakna inför varandra, utan alla murar och allt pansar. Susanne lyfte tveksamt sin ena hand och smekte Magnus kind. Plötsligt sköljde all sorg över honom, allt det tunga och det svarta han burit på i flera veckor, och han började gråta. Han grät i floder, skakade, hulkade och snorade, och Susanne höll om honom, och lät hans huvud ligga i hennes knä.

– Det är bra, gråt på bara.

Han hade slutat gråta, och låg i hennes famn. Hon klappade honom på huvudet och nynnade tyst.

– Din kjol är alldeles blöt.

– Det gör ingenting. Jag ska ändå byta om innan vi går. Ska vi öva lite repliker?

De började resa sig från golvet för att hämta sina manus.

– Oooh… Ajh…

– Har du ont?

– Ja, jag är så spänd.

– Var då? Vill du ha lite massage?

– Kan du sånt?

– Till husbehov.

– O.K. Då säger vi att vi byter. Jag tränar repliker med dig, så ger du mig en ordentlig massage. Du får börja.

Magnus rullade ut mattan de brukade öva akrobatik på, och lade en stor handduk ovanpå. Susanne klädde av sig, och lade sig på mattan i bara trosorna.

– Jag har olja, om du tittar i min necessär som ligger i väskan där.

Han var inte beredd på att hon så lätt bara skulle klä av sig sådär, och lätt distraherad av hennes nakna uppenbarelse rotade han runt i hennes väska.

– Kama Sutra? Oil of Love?

– Ja… eh… den är faktiskt skön till vanlig massage också, eller alltså… jag menar att man inte måste liksom…

– Jag förstår.

Otroligt. För en timme sen var Magnus deprimerad, färdig att lägga av med teater för all framtid, och det sista han skulle ha kunnat tänka sig var att han nu skulle sitta på en madrass med en nästan naken Susanne under sina händer. Gud finns nog, tänkte han när han mjukt knådade Susannes nacke.

– Jaa… där. Aaahj… vad ont det gör, men va… hmmm… aj… skönt det är.

– Jag tar inte i för hårt va?

– Nej, det är perfekt – Ahahajajaj – Åhhh… Du, lite längre ner.

Magnus njöt. Säkert minst lika mycket som Susanne. Hon hade ju en helt perfekt kropp. Hon var läskigt vacker. Han masserade hennes ryggslut, och flyttade ner kanten på trosorna en liten bit.

– Jag kan ta av dem om de är i vägen.

Hon väntade inte på hans svar utan vrängde dem av sig direkt, och så låg hon plötsligt helt naken på golvet framför honom. Han fick en kort känsla av handlingsförlamning.

– Fortsätt! Du har helt underbara händer, vet du det?

Det var så konstigt alltihop. De hade varit som hund och katt, och så var de plötsligt enormt intima med varandra. Det hade gått så fort, att Magnus inte kunde hjälpa att han saknade något slags mellansteg här. Hon hade vänt på sig, och låg på rygg, helt ogenerad, helt naken. Han masserade hennes lår, hennes skuldror, nacke och ansikte. Han vågade inte komma för nära hennes bröst, än mindre hennes kön.

– Så! Hur känns det?

– Mmmmm… helt… under… bart…

Hon sträckte på sig, som en katt, och slog upp ögonen.

– Du är ju bra på sånt här. Att jag inte visste det tidigare. Men nu är det din tur. Av med paltorna!

Hon kände att han tvekade.

– Är du blyg?

– Nää! Jo…

– Du kan ha kalsongerna på dig om du vill.

– Nä, kan du så kan jag.

Magnus hade haft en mer eller mindre kronisk erektion så länge han masserat Susanne, och den visade inga tecken på att avta. Men med kläder syns det åtminstone inte. Han klädde av sig ändå, gjorde så gott han kunde för att dölja sin kraftigt utstående kroppsdel, och lade sig raskt på mage med benen ihop.

Hon började värma upp olja i sina händer, och smetade sen ut en rejäl dos över hans rygg. Hon kunde verkligen det här. Hennes händer var fasta och hårda, men ändå mjuka och följsamma. Hon verkade hitta varenda skrymsle och vrå där en spänd muskel möjligen kunde gömma sig, och Magnus fick verkligen en totalbehandling.

– Slappna av lite, hördu…

Hon skakade på hans skinkor, och särade mjukt men bestämt på hans lår. Erektionen hade inte lagt sig, och det var omöjligt att hon inte skulle se det. Hon låtsades emellertid inte om det, utan fortsatte i lugn och ro med sin massage.

En sak som gjorde massagen nästan outhärdlig, var att Susanne inte hade brytt sig om att klä på sig. Hon var fortfarande naken, blank och glänsande av massageolja, och när hon klättrade runt honom och satt grensle över honom borstade hon ibland till hans nakna kropp med sin hårbuske, som av en ren slump. Någon gång studsade ett bröst mot hans rygg, eller stjärt, och hade han spänningar i kroppen blev de garanterat inte mindre av hennes behandling, särskilt inte på ett visst ställe. Men värre skulle det bli.

– Vänd på dig!

Magnus tvekade. På mage kunde han i alla fall låtsas som att inget särskilt hände, men på rygg blev somliga saker bara för tydliga.

– Kom igen – vänd på dig!

Han vände på sig, om än en smula motvilligt.

– Hmmm… Låt se… här har vi en muskel som verkar väldigt spänd, tycker jag.

Hon lekte med honom. Magnus visste inte hur han skulle ta det här, om han skulle bli arg, eller sårad, eller bara leka med. Men när hon med händerna fulla av massageolja tog ett rejält grepp om hans kraftigt erigerade lem, fanns det plötsligt inga andra vägar än att spela med.

Gud! Hon är bara för mycket! Hon verkade veta precis hur hon skulle behandla hans lem, precis hur hårt hon skulle ta för att få bästa möjliga resultat. Hon lät sina händer spela över honom, ömsom hårt, ömsom mjukt, och hon drog hans förhud så långt bakåt som det gick utan att det gjorde ont, smekte och masserade bakkanten av ollonet med sina tummar – hon masserade verkligen hans lem.

Hon kramade mjukt hans pung med ena handen och runkade kraftigt hans stenhårda lem med den andra handen, ibland långsamt, ibland snabbare. Hon lät ett finger stimulera området kring anus, och plötsligt gled hon in.

Han hade aldrig upplevt något liknande. Hon lät sitt finger långsamt massera honom inifrån, och allt som hände i och omkring hans stenhårda lem kändes plötsligt dubbelt så intensivt. Det tog inte särskilt lång tid innan han förvandlades. Till en fontän. Det sprutade och sprutade, och han stönade och gurglade obehärskat för varje puls. Otroligt. Det var nog det skönaste han hade varit med om någonsin – och då hade de inte löpt hela linan ut ännu. Han öppnade försiktigt ögonen, och där satt hon och log mot honom.

– Så. Hur känns det?

– Mmmm…

Och så lutade hon sig över honom och kysste mjukt hans mun. De omfamnade varandra, och rullade runt på golvet i en lång, gränslös kyss.

– Du… får inte komma in i mig, för… jag har mens.

Magnus, som var utmattad av ”behandlingen” hade inte väntat sig ett dugg av den här kvällen, men var ändå mer än tillfredställd. Och det här med Suzanne verkade så lovande för framtiden, att han inte på något sätt kände att han behövde ha ”bråttom in”, så att säga.

De duschade tillsammans, tätt intill varandra, satt i varandras knä på bussen, intensivt och stilla kyssandes, och skildes högst motvilligt åt när Susanne skulle byta buss för att komma hem till sig.

—–

– Otroligt, Magnus! Vad har hänt? Det är helt kanon! Igår kunde du inte hälften av dina repliker, och idag sitter allt som berget! Och Susanne – alltså, nu slår det plötsligt gnistor mellan er två! Något så passionerat trodde jag inte var möjligt på en scen, allra minst mellan er två – Vad har hänt? Jag begriper inte det här…

Carl Johan Rehbinder 1995

Tillbaka till Noveller av Calle Rehbinder »