Det är inte Fi som gör feminismen den största björntjänsten, det är den socialdemokratiska regeringen som i många år har krympt en frihetlig idé till sipp moralism. Det menar feministen MANNE FORSSBERG, författare till succéboken ”Kukbruk”.
I en serie artiklar för Sidan 4 gör han upp med svensk statsfeminism.
I dag: Porren.

Marita Ulvskog vill att offentliganställda ska bo på porrfria hotell utan att förklara varför. I våras tog Margareta Winberg på den här sidan Evin Rubars ROKS-dokumentärer och Mattias Anderssons bok ”Porr – En bästsäljande historia” som intäkt för att det råder jakttid på feminister, utan ta tillfället i akt att förklara vad som är felaktigt med dokumentärerna och förkastligt med porren. Att det kommer en bok som tar porrarbetarna på allvar och avlivar klassiska myter borde leda till självkritik, men som vanligt står slentriandissarna högst i tak. Winberg och Ulvskog reproducerar samma könsroller som de säger sig vilja bekämpa. Porraktriserna är alltid offer. Ingen tjej kan ju vilja göra så där frivilligt. Men porraktörerna talas det inte om. Man vet ju hur män är. De vill ju knulla.
Många missar att porr är filmade fantasier som speglar det samhället vi lever i. Fantasier är sällan politiskt korrekta. Man kan fantisera om latexmasker eller gruppsex utan att själv vilja ägna sig åt det, på samma sätt som man kan titta på våldsfilm utan att vare sig längta efter att döda eller bli dödad av någon. Sexualitet handlar inte bara om mjukt missionärsställningssex, i skenet av stearinljus, mellan människor som älskar varandra.

I ett svar till en oroad kille som förfasas över porren när han återkommer till Sverige från utlandet skriver Winberg 2002: ”Jag tror att det behövs en större offentlig debatt. När Alexa Wolfs dokumentär ’Shocking Truth’ visades för några år sedan, så gjorde det allmänna opinionstrycket att de värsta filmerna försvann.”
Dokumentären (som var spekulativ och undermålig som journalistiskt arbete) ledde mycket riktigt till stor debatt och indignation när den visades för snart sex år sedan. Vad Winberg menar med ”värsta” framgår inte. Det stämmer säkert att en del filmer försvann ur repertoaren, men den tydligaste effekten var att betalkanalerna fick mängder av nya abonnenter. I den efterföljande debatten felöversattes ”gangbang” konsekvent till ”gängvåldtäkt” och man utgick ifrån att om något ser våldsamt ut på film så var det även våldsamt på inspelningen. Kanske är det nakenheten som grumlar sikten.

I porrdebatten verkar man se det som en tillgång att veta så lite som möjligt. Politiker i debattsoffor säger: ”Jag har aldrig sett porr och vet inget om det, men förbjud skiten.” Det är ytterst sällan man får höra vad exakt som är dåligt med den. Men det blev ganska uppenbart att det rörde sig om en moralistisk och symbolpolitisk potatis. Ingen diskuterade på allvar samlagsskildringarna. Mest var slentrianvänstern, moralhögern och radikalfeministerna rädda för att det var nakna människor där i rutan och en massa tjejer som inte alls var som tjejer ska vara.
År 2000 sa Marita Ulvskog i riksdagen: ”Fru talman! I går pratade jag med en kvinna som levt många år inom porrbranschen. Jag är annorlunda, för jag lever fortfarande, sade hon. De andra har tagit livet av sig eller blivit ihjälslagna.”

I boken ”Porr – En bästsäljande historia” visar författaren Mattias Andersson att den uppgiften är tagen ur luften. Ulvskog minns inte uttalandet och har inte vidtagit några åtgärder trots att det skulle vara milt sagt graverande om de flesta i porrbranschen dog av sitt värv.
I moralvakuumet som uppstod efter 60-talets liberaliseringsvåg uppfinner man vagt definierade hot (porr, det sexualiserade samhället, Vecko-Revyn) och klamrar sig krampaktigt fast i moralismens högsta tallekvist. Det värsta är att Winberg struntar totalt i den grupp som hon säger är så utsatt. Det är inte ofta någon lyssnar på porraktriserna.

Definitionsprivilegiet har akademikerkvinnor bosatta på Södermalm eller Österlen, med Gudrun Sjödénkläder och gotländskt silversmide runt halsen. Porrens kvinnor kommer bara till tals om de har slutat med sin verksamhet och kan bekräfta att den är farlig och förkastlig. Så vilka är egentligen de som värst objektifierar och exploaterar?
Statsfeministerna eller pornograferna? Och på vilket sätt hjälper (Ulvskogs och Winbergs nätverk) Feminista(s) fotfolk utsatta kvinnor genom att misshandla arbetarna på sexklubben Privé?

Det har ofta sagts att porren leder till gruppvåldtäkt eftersom den skildrar flera män som har sex med en kvinna. Ju mer porr jag sett desto tydligare har det visat sig att den bilden varit falsk. I själva verket är det nästan alltid en man som har sex med flera tjejer. Det har varit den klassiska manliga fantasin under gladporrens dagar såväl som i dag och porren är som bekant oftast gjord av män och för män. När det produceras mer porr för kvinnor tror jag att vi kommer få se mycket mer av flera män som har sex med en kvinna, eftersom det är en av de vanligaste kvinnliga sexfantasierna. Det radikalfeministiska lägret reproducerar horstigmat som är en del av könsrollssamhället och som är motsatsen till jämställdhet.

Det är som poeten Johannes Anyuru skriver i sin nyutkomna bok Omega: ”Vi skulle räddas, men ingenting skulle bli förklarat, därför att räddningen var förklaringen.”

Manne Forssberg 2005

Publicerad 2005-09-15 på Fjärde sidan, Expressen.

Manne Forssberg är föredragshållare, frilansjournalist och författare till bästsäljande ungdomsboken ”Kukbruk” som bland annat sålts till Tyskland och USA. Han startade som högstadieelev samtalsgruppen Linga2000 och gjorde sig känd som mjukismannen som alltid stod på tjejernas sida. Han tycker att vardagsrummet är en utmärkt plats för sex.

Tillbaka till Artiklar av gästartister »