– eller hur man blir avstängd från undervisningen i sin skola
Basket. Doften av svettiga träningskläder, sura tubsockor, flickdeodorant och gymnastiksal. Gnisslet av träningsskornas gummisulor mot det lackade trägolvet, och klasskamraternas hejarop. Passningar, kast, studs och ner i korgen. Visselpipan som skär genom hurraropen.
Vi hade blandad gymnastik med tjejer och killar. Alla i klassen var med. Oftast hade vi uppdelat mellan killar och tjejer, men tjejernas lärare var sjuk, och det fanns ingen vikarie. Så vi fick vara tillsammans. Det verkar kanske orättvist att spela basket då, men tjejerna var oväntat bra, och fick in minst lika många poäng som killarna. De var snabba, och starkare än vi trodde. Lagen var blandade, och tur var väl det – risken var att vi killar annars hade fått pisk av tjejerna, och det hade känts lite jobbigt, faktiskt…
Anna. Vackra Anna. Henne hade jag flirtat med på Lindas fest för ett par veckor sen, och det hade lett till lite hångel – inte mer. Men vi hade fortsatt att flirta på lektionerna, på rasterna och i bussen till och från skolan. Vi lekte med varandra, men kom aldrig riktigt nära. Trevande prövade vi varandras attraktion, lite då och då varje dag. Anna spelade i motståndarlaget. Jag skulle markera henne, och stod bakom henne. Hon luktade gott av friskt hår och ny svett. Hon strålade värme mot mig med sin spända kropp. Hennes vältränade lår arbetade intensivt, och jag förlorade fullkomligt koncentrationen på spelet, i beundran av hennes otroligt vackra kroppsrörelser. Hon var duktig. Hon var bättre än de flesta killarna, och sköt flera bollar i korgen än någon annan.
Plötsligt kom hon baklänges mot mig, och jag hann inte reagera. Hon backade in i mig, och vi ramlade båda ihop i en hög på golvet.
– Oj… förlåt… stammade jag rodnande fram. Hon bara log självsäkert, reste sig upp med ett pillemariskt leende och sträckte mig handen för att hjälpa mig upp.
– Äh. Det var ju inte ditt fel. Upp och spela!
Bollen var redan någon annanstans, och jag fick en sån där andra blick, en titt till, som om hon ville förvissa sig om att flirten inte var avslutad. Vi log båda lite hemligt mot varandra – och så var vi uppe i spelet igen. Eller rättare sagt, hon var helt uppe i spelet. Själv hade jag tappat all koncentration på basketbollen, och kunde bara tänka på hennes hårda-mjuka, vältränade, sexiga, väldoftande kropp. Hur den kändes mot min. Hur hon fallit tungt med sin rygg mot mitt bröst – men ändå inte tungt. Lätt som en fjäder hade hon studsat upp igen, medan jag åbäkat mig upp som en annan kamel. Hennes nakna arm mot min nakna arm. Hennes nakna ben mot mina nakna ben. Min handled, som helt lätt, som av en händelse snuddat vid hennes högra bröst. Hennes doft. Kanske lite av hennes doft stannat i mina kläder. Kanske lite av hennes svett.
Bilder for genom mitt sinne. Jag skulle kunna slicka ren hennes kropp hel och hållen. Slicka i mig henne svett. Begrava min näsa i hennes hår, hennes nacke. Hennes sköte. Slicka i mig hennes svett, blandat med hennes könssafter. Hon var i sanning beundransvärd. Inte kunde väl en så fantastisk, begåvad, vacker, underbar flicka på allvar vara intresserad av en så oansenlig liten lort som jag? Nej, hon lekte nog bara med mig. Eller skulle jag nånsin ha någon chans att…?
En boll i huvudet. Klasskamrater som skriker och undrar var jag är nånstans. ”Bollen, bollen!” Ja, mina tankar var verkligen på annat håll… Anna, ljuva Anna. Som kunde hon läsa mina tankar stod hon och log sådär pillemariskt mot mig, men ändå på ett varmt och vänligt sätt. Jag rodnade ännu mer, och försökte skyla över min pinsamma fadäs genom att ta bollen, dribbla mig fram till andra sidan och faktiskt sätta bollen i korgen. Strategin lyckades, och genast blev tillvaron lite lättare att handskas med. Men hade inte Anna varit ovanligt passiv vid min framstöt?
Annas lag vann, förstås. Hon var en suverän målskytt, och det kunde ingen toppa i andra laget. Det var dags att gå och duscha och byta om. Jag stannade lite extra länge i gymnastiksalen, bara för att få titta på Anna när hon stretchade. Det var ingen brådska. Gymnastiken var sista lektionen för dagen, och inga andra klasser skulle in efter oss.
– Du är en otrolig bollspelare, vet du det? – berömde jag henne lite trevande.
– Jovars. Det är ett stort intresse. Jag spelar ju med i skollaget också.
– Kan du inte… visa mig några snygga skott… hur du träffar rätt jämt?
– Kan jag väl.
Och så visade hon mig hur jag skulle hålla bollen, hur jag skulle sikta, hur bollen ska studsa ner i korgen. Några dribblingstrix lärde hon mig också. Gud, vilken häftig tjej! Och så lekte hon med mig – dribblade runt, och jag försökte ta bollen ifrån henne. På skoj tog jag plötsligt tag i bollen och bara drog – hon drog, jag drog, och till slut ramlade vi än en gång ihop i en hög av armar och ben på golvet, denna gång storskrattande.
Trötta och ännu svettigare nu, reste vi oss upp med varandras hjälp. Tiden stod still en sekund eller två. Anna flackade lite med blicken och verkade plötsligt inte riktigt lika självsäker som förut.
– Men… du ville kanske inte… egentligen stanna kvar med mig… för att spela basket… eller…?
Oj. Huvudet på spiken. Hur skulle jag ta mig vidare nu då? Osäkerheten spred sig som ett virus i min kropp, och jag kände hur jag återigen blossade upp och rodnade som ett trafikljus.
– Njaaeeä… alltså… jag tänkte att…
Jävlar! Jag kände att nu fick jag inte tappa den här chansen! Hon serverade sig själv på en bricka, och jag bara stod där och stammade…
– Alltså, efter festen… hos Linda.
– Mmmmm…?
– Det var… jag gillade att kyssas. Du… är fin, liksom.
– Du med. Och jag gillade också att kyssas..
– Vill du… fortsätta med det? Kyssas mer, eller…?
– Ja, gärna.
Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor. Anna var enormt vacker. Och jag kände mig enormt rädd. Men jag hade redan gått ut på isen, så nu fick det bära eller brista. Jag bestämde mig för att vara modig. Jag gick tätt intill henne, och vi kysstes.
Hon kom nära, nära, och kysstes glupskt. Jag svarade lika glupskt, och snart var våra händer överallt på varandras kroppar. Jag smekte hennes härliga stjärt, hennes rygg, hennes lår, hennes ansikte, hennes hår, hennes bröst. Hon smekte mitt huvud, mina skuldror, min stjärt, mina armar – och… min kuk. Hennes ena hand letade sig ner mellan mina ben och smekte mig utanpå shortsen, och jag blev förstås stenhård direkt. Mina träningsshorts var inte designade för att dölja sexuell upphetsning, så strax stod de ut som ett tält.
Jag lät mina händer leta sig in innanför tröjan, och ner i hennes shorts på hennes bara stjärt, hetsigare och hetsigare, och båda andades vi snabbare och snabbare, mer och mer flåsande. Mitt i alltihop sträckte hon upp armarna, som en signal för mig att ta av henne tröjan. Jag drog av henne den och slängde den ifrån mig på det blanka trägolvet – hon drog raskt därpå av mig min tröja och gjorde detsamma med den.
Nu stod vi mitt emot varandra, tätt intill, hett omfamnande, med nakna överkroppar, vilt kyssande och smekande, och jag började fundera i bakhuvudet vad detta skulle leda till. Vi kan ju inte älska här, mitt i gymnastiksalen, eller hur?
– Kom! Anna tog mig i handen och nästan släpade mig bort till redskapsförrådet bakom handbollsmålet. Hon började dra fram en tjock gymnastikmatta, och vinkade otåligt åt mig att komma och hjälpa till.
– Men… ska vi… här inne?
– Vi var sista klassen. Det kommer inga fler nu.
– O.K.
Det kändes helt enormt. Fullkomligt vansinnigt, och samtidigt spännande och gränslöst upphetsande. Jag hjälpte henne att släpa fram mattan. Hon ville ha den mitt på golvet, mitt i den rödmålade ringen, som om vi förberedde en brottningsmatch med full publik. När vi lagt ut mattan där den enligt Anna borde ligga, stod vi ett par sekunder orörliga mitt emot varandra, på varsin sida av madrassen, och bara såg på varandra. Jag tänkte – nu sker det. Nu blir det. Nu ska vi älska med varandra. Otroligt. Fantastiskt. Vi sjönk ner på knä i den mjuka mattan, gick mot varandra, och möttes på mitten. Kyssandet ville aldrig ta slut. Jag ville aldrig sluta kyssa henne. Att känna hennes heta, svettfuktiga kropp mot min, hennes hårda, spänstiga och muskulösa kropp, med små mjuka, runda bröst…
Hon tog plötsligt ett stadigt tag om kanten av mina shorts, och drog rakt nedåt. Min kuk sprätte ut som en spänd bladfjäder, och hon letade sig effektivt ner till den. Med ett stadigt tag om skaftet slök hon halva kuken i ett svep. Hon sög och slickade, lät sin glupska tunga fladdra runt ollonet i breda, febrigt vibrerande drag. Jag trodde att jag skulle svimma. Jag stönade och suckade tungt och ljudligt, och jag kände att orgasmen inte var långt borta.
Jag ville dock inte komma alltför fort, så efter en kort stunds tänjande på gränsen till utlösning kastade jag omkull henne baklänges på mattan och drog av henne byxorna. Nu var vi båda helt nakna. Detta är en dröm, tänkte jag helt kort, innan verkligheten återigen kastade sig över mig. Fast nu var det jag som kastade mig över Anna. Jag kysste hennes fötter, hennes vrister och vader, knäna och insidan av låren, och lät tungan sakta slingrande närma sig det heligaste, det vackraste och mest åtråvärda. Hennes härliga sköte.
Jag visste redan innan jag sett henne naken att jag var förälskad, att jag ville ha henne. Men när jag såg hennes fitta, hennes kärleksblomma, hennes ymnighetshorn av himmelsk njutning, visste jag att jag var förlorad. Jag hade aldrig sett något så vackert och åtråvärt i hela mitt liv. Jag visste att jag nu även var bottenlöst förälskad i hennes fitta, hennes vackra, ljuvliga, välformade, längtande sköte. Jag visste i denna stund att jag kunde underkasta mig Anna, och bli en präst i kulten av den Heliga Fittan. Jag skulle kunna dedikera mitt liv åt att tillfredsställa denna kroppsdel, detta altare i Kärlekens religion.
Jag mer eller mindre dök in mellan hennes ben, och kysste hennes fitta. Nej, jag kysste inte – jag åt. Med vällust, njutning och en dos frenesi lapade jag i mig av hennes kärlekssafter. Hennes sköte doftade ljuvligt, och smakade ännu härligare. Detta kunde jag tänka mig att fortsätta med – länge. Anna flåsade, stönade och närapå tjöt av vällust, hållande mitt huvud mellan båda sina händer. Jag fick sannerligen inte sluta nu!
Det märkliga var att jag aldrig hade kysst en kvinnas sköte på det sättet förrän nu, och ändå var det som om jag visste precis hur det skulle göras. Jag lärde mig oerhört fort hur jag skulle slicka, var, och hur fort. Anna gav mig tydliga indikationer när hon njöt som mest, i det att hon tryckte sitt bäcken mot mitt ansikte, samtidigt som hon med händerna styrde mitt huvud dit hon ville ha det. Jag hittade hennes klitoris (ibland är det bra att ha tittat på många porrbilder!) och slickade mjukt på spetsen, och åstadkom därmed vibrerande vågor av lust och njutning genom hennes kropp.
Till slut kom hon i en hejdundrande, himlastormande orgasm. Hon vrålade rakt ut, och skrattade samtidigt, så att hela hennes kropp skakade.
– Du är… underbar…!
– Det är du som är underbar…
– Kom! Ta mig! Knulla mig! Nu!
Vissa order går inte att vägra. I synnerhet den sort som jag fick i denna stund. Min kuk var hård och bultande, och hennes sköte var mjukt, blött och längtande. Jag trängde in i henne, och kunde utan motstånd stöta hela vägen i ett enda drag. Hon suckade tungt av mitt inträngande, och visade med handen på min ena skinka att hon nu ville ha mer.
Jag började stöta – först lite långsammare, sen fortare, fortare, fortare. Till slut kändes det som att vi tillsammans gestaltade ett ånglok i full fart – pistongen fram och tillbaka, fram och tillbaka, ut och in med en farlig fart, ångandes. visslandes, puffande och stånkande – till dess att jag inte längre kunde hålla mig.
Jag kände hur det långsamt började pulsera bakom kukroten, hur orgasmen sakta närmade sig. Jag började stöta långsammare, djupare, och…
Eruptionen var vulkanisk, explosiv, med lavan strömmande i långa floder. Jag kom med ett vrål, ett rop, ett skratt – och Anna den underbara vrålade och skrattade med mig i extasen.
Det var mitt livs lyckligaste ögonblick. Den största, mest omtumlande extatiska orgasm jag någonsin haft. I detta ögonblick visste jag att jag kunde göra precis vad som helst för att Hon skulle vilja ha mig i fortsättningen också, för att Hon skulle bli min. Hon. Föremålet för min kult, min Gudinna, min hängivenhets mål. Jag älskade henne, dyrkade henne. Jag ville att tiden skulle stanna, att vi skulle få vara här på den gröna gymnastikmadrassen, trötta, svettiga, nakna, tillfredsställda, lyckliga – i evinnerlig tid.
Ljudet av en visselpipa bröt förtrollningen. En gäll, vred kvinnoröst skrek ut sin bestörtning över vår belägenhet. I ingången till gymnastiksalen stod ett 20-tal 8-åriga flickor med rosa dansdräkter och tofsar i håret – och stora, stora ögon… Några fnissade och pekade, andra var tysta av fascination inför det okända, spännande, som uppenbarat sig inför deras ögon.
Osammanhängande och chockat skrek danslärarinnan åt oss att försvinna, ”och ta ert snusk med er!”. Hon försäkrade med illröda kinder att hon skulle anmäla oss för skolans rektor. Vi rafsade åt oss våra kläder och sprang med full fart ut till killarnas omklädningsrum, som vid det här laget var tomt. Vi var samtidigt förskräckta och fulla av skratt, och fnittrade hysteriskt. Anna smög snabbt in i flickornas omklädningsrum för att hämta sina kläder, och kom sedan lika raskt tillbaka. Vi duschade tillsammans och gick sedan hand i hand hem till henne, för att dricka te – och älska igen, och igen och igen…
Följande dag blev vi uppkallade till rektorn, en och en. Vi blev rejält utskällda, och avstängda från undervisningen i tre veckor. Hur vi tillbringade dessa följande tre veckor är dock en helt annan historia…
Carl Johan Rehbinder 2002