Det finns sedan några år tillbaka en australiensisk undersökning som visar att människor som har ett avancerat sexliv är lyckligare än andra. Par som praktiserar till exempel BDSM-sex visade sig vara mer harmoniska än de som praktiserar “vanligt” sex. Hans Scheike var alltså inte helt fel ute…
20 000 människor deltog i studien vid New South Wales University i Australien och resultatet förvånade forskarna. De cirka två procent av studiens deltagare som praktiserade sadomasochistiskt sex och bondage var överlag mer harmoniska och tillfreds med livet än genomsnittet.
För oss som har prövat på BDSM är detta ingen överraskning. Alla jag känner som sysslar med smisk och pisk, replekar, koppel, läder, latex & lack, korsetter, kedjor, rollspel med stora rangskillnader och allt möjligt annat inom den genren, är enligt min egen uppfattning friare, friskare, mer självständiga, mer lekfulla och harmoniska än genomsnittet. Och nu bekräftas detta av denna undersökning.
Gillar man kinbaku – konsten att binda och bli bunden – så vet man vilka sensationer det kan erbjuda. Det är helt enkelt rätt kul att binda varandra – t.ex. i sängen, kanske med rep, kanske med specialtillverkade remmar som har vadderade muffar med kardborrband, ögonbindlar för att ta bort synintrycken och därmed all kontroll, och sedan bli stimulerad mot huden med fjäderboa, isbitar, päls- och tygstycken, rep och andra intressanta material. Fantastiskt sexigt och spännande.
Det finns en mytbildning kring BDSM (Bondage, Dominans & underkastelse-lekar samt Sado-Masochism), att de som praktiserar dessa gränsöverskridande rollekar i sexlivet skulle vara mer psykiskt labila än andra, eller att de mer än andra utsatts för trauma och övergrepp i barndomen. Så är alltså inte fallet. Tvärtom visade denna undersökning att de som utövar BDSM-sex av något slag eller flera är MER harmoniska och mindre psykiskt stressade än genomsnittet.
Att tänja på gränserna och utforska alternativa uttryck för sin sexualitet är i själva verket hälsosamt och livgivande. Det är alltså inte konstigt alls att forskningen påvisar sådana resultat. Smisk, t.ex., som utdelas på ett medvetet och kunnigt sätt, kan vara otroligt befriande, fantastiskt skönt, och ge en enorm energikick.
Vad gäller bondage, så är det många som tycker att det är oerhört spännande att under kontrollerade former, med 100 % samtycke mellan alla inblandade, få uppleva sensationen av att vara underkastad, fjättrad, bunden. Och själva bindandet har i sig utvecklats till en konstform, i vilken man med olika mer eller mindre komplicerade tekniker kan skapa fascinerande och överraskande konstnärliga uttryck – den bundna kroppen som ett konstverk!
Man kan förstås hitta otaliga sajter på nätet om bondage, ibland med instruktioner om hur man binder på ett såväl estetiskt som effektivt sätt. Bondagemanualer och eggande gallerier. Japanerna är nog de som har utvecklat bondage mest, till en intrikat konstform med fantastiska variationer.
Bisarrt nog klassades sado-masochism fortfarande som psykisk sjukdom av Socialstyrelsen – ända fram till årsskiftet 2008-2009. Riktigt märkligt blir det med tanke på denna nya australiensiska forskning, som snarast påvisar det omvända (homosexualitet var för övrigt klassat som psykisk sjukdom fram till 1979). Men sedan nyåret 2008-2009 är ni nu alltså plötsligt friska, även om ni gillar smisk. Jag undrar om man hade kunnat ringa till Försäkringskassan och sjukskriva sig, eftersom man fått en så oemotståndlig lust att ge sin partner en risbastu?
På RFSU:s kongress 2007 fattades beslutet (man kan undra varför RFSU väntade så länge med detta…) att RFSU skulle verka för ett borttagande av sjukdomsklassificeringen av sadomasochism och fetischism, eftersom denna klassning inte har någon bäring i verkligheten – att betrakta sadomasochism som en “perversion”, eller en sjukdom, är i själva verket en ren moralism, stammande ur institutionaliserad kristen sexualfientlighet. Det är dags att göra upp med alla dessa 1800-talsmoralismer, ideologiska katastrofer som bara skadar människor.
Det är dock fortfarande olagligt att skildra sadomasochistiska handlingar i film. Det betraktas som “våldsporr”, eller olaga våldsskildring, även om det är fullkomligt uppenbart att eventuell smisk eller annat utdelande av smärta, med eller utan bondage, är 100 % med allas medgivande och samtycke. Detta är särskilt absurt med tanke på vilka groteska våldsskildringar vi får beskåda i filmer som “SAW”, “Hannibal”, eller vilken krigs- eller splatterfilm som helst. Eller varför inte Mel Gibsons Jesus-splatter-epos “The Passion of the Christ“? Hur pervers är inte den…? Uppenbarligen blir det plötsligt så hemskt att det måste förbjudas helt, så fort man kombinerar sex med lite smärta. Man kan ju undra varför…
Det är dags att släppa gamla moralistiska värderingar om “bra” och “dåligt” sex, föreställningar om att sexlekar med samtycke måste vara “perversa”. Vi tycker att det är helt O.K. att komma hem med blåmärken, blodsutgjutningar, sår, ärr och allehanda skador från utövande av idrott – det kan t.o.m. betraktas som tufft och läckert – men inte om det handlar om sex. Då är det plötsligt farligt och felaktigt. Varför?
Smisk, bondage och fetischism är helt enkelt sexuella variationer som kan sätta mer krydda på kärlekslivet, öka känslan av att vara totalt närvarande och levande, stimulera leklusten och glädjen i att utbyta nya erfarenheter. Och nu finns det forskning som stödjer detta.
Mer smisk och rep åt folket!
Carl Johan Rehbinder 2009
Tillbaka till Artiklar • Erotik & inspiration »
