”Min älskade,

Det är nu en månad sedan vi sågs, en månad sedan vi föll i varandras armar och ändå är du i mina tankar nu; där omfamnar jag dig, där låter jag mina händer omfatta din kropp. I mina tankar möter jag dina hungriga läppar med mina. Känner du hur min tunga leker med din tungspets? Det går en rysning genom mig när jag känner dina bröst mot min kropp…

Idag, min älskade, var saknaden svårare än vanligt. Jag vandrade länge genom stadens gator, och överallt såg jag spår som tecknade ditt ansikte. I fasaden på en byggnad – i resterna av en nedriven affisch, vars kanter skisserade dina anletsdrag – såg jag dig; i ögonen hos kvinnor jag mötte på gatan såg jag dig, illa dold i den lystna blicken hos en kättjefull kvinna knappt maskerad av anständighetens tunna flor; i gräset under träden i parkerna såg jag dig, framför mitt inre öga, lättjefullt utsträckt – ditt utslagna, mörka hår mot det ljusa gräset – skuggan som kittlade dina ljusa, hårda bröstvårtor med sin kyla – dina mjuka, varma ben som öppnade sig för min blick – ditt öppna, glänsande sköte. Där, precis då, stannade jag som slagen av en blixt och luktade på mina fingrar och kände den djupa doften av ditt kön i mina näsborrar.

Jag tänker på dig nu. Tänker att du sitter i ditt rum, i din varma stol och läser det här brevet; tänker att du ibland tittar upp och ser ut över skogen som sträcker ut sig utanför ditt fönster. Ser hur du låter dina fingrar först föra mitt brev till din mun och kyssa det, som jag kysser det nu, en pakt mellan oss. Ser, känner, hur dina händer sedan söker sig ner mot ditt varma, omfamnande sköte och hur dina fingrar glider längs med din blöta skåra. Blunda, min älskade; det är mina fingrar som smeker ditt sköte…”

————————–

”Mitt allt,

Mina vandringar genom staden ger föga bot mot den saknad som genomkorsar min kropp, min själ, mitt hela väsen. Det är som om du saknas mig, som om en arm eller ett öga slitits från min kropp och lämnat en molande smärta i sitt ställe.

Alla kvinnor jag möter påminner mig om dig. Idag, när jag utmattad av min rastlösa längtan slog mig ner vid ett cafébord på Rue , fann jag mig sittande ansikte mot ansikte med en flicka vars anletsdrag lånat både färg, djup och tonklang från ditt. Du speglades i hennes ögon. Såg du mig då, när jag såg djupt in i flickans ögon?

Hennes klänning var svart, åtsittande. Håret uppsatt i en moderiktig knut. Spenslig nacke. Hennes fingrar slöt sig om vinglaset sakta; lika försiktigt, lika trevande och ovant förde hon det till sina djupröda läppar.

Minns du första gången vi möttes? Jag hade bara ögon för dig. Din faster, som gjorde sitt bästa för att skydda dig från världens lustar, var tack och lov blind för mina blickar den kvällen. Hon såg aldrig hur mina ögon fastnade vid din profil, vid dina vackra, mörka ögon; såg aldrig hur jag för mitt inre lät mina händer smeka dina fasta bröst vars konturer jag kunde ana under din klänning. Det fanns ingen oskuld i dina ögon den kvällen; jag såg snart hur du spelade med blicken och lät ögonen vila länge vid mitt skrev. Och jag visste att du såg min åtrå, skönjde den hårdhet och hetta som fanns där för dig, av dig.

Den natten blev du också min för första gången. Nu, när jag mötte flickans blick vid cafébordet, mindes jag varje andhämtning med välbehag. Minns du också? Hur du närmade dig mig i ett obevakat ögonblick på terassen. Hur du i skydd av mörkret lät dina nyfikna, oskuldsfulla händer vandra över min kropp och ner mot min styva lem. Jag rös när du slöt handen kring den och lät natten och skuggan maskera dina snabba, ömsinta rörelser. Hade du drömt om det länge? Hade du sett hur dina kusiners kön växt sig stora och hårda under sommarens lekar, de sista lekarna innan oskulden försvinner, känt dem mot din mage när ni lekte och längtat efter det ögonblick då du skulle få känna hur det hårda, heta, fyllde dig, fyllde ditt längtande sköte? Jag vet ju nu att du också då, när du var sexton år, redan hade känt all den ofattbara glädje och åtrå och skräck som det innebär att bli en kvinna; vet att du smekte dig själv till orgasm efter orgasm varje natt innan du skulle sova, glupskt, girigt, nyfiket…

Nu tänkte jag på dig, och i mina tankar blev du och flickan vid bordet ett. Jag kunde se framför mig hur hennes fingrar som nu höll i det spröda vinglaset varje natt lät vällustens vågor skölja genom skötet; snabba, rytmiska rörelser som smekte i det heta; försiktiga fingrar som letade sig allt djupare in, djupt in i den heta vätan…

Jag reste mig snabbt, flickans blick följde mig, och jag slöt bilden av dig tätt intill mitt hjärta och skyndade mig till mitt rum. Nu var min åtrå efter dig, min saknad, allt. Ser du hur min lem står styv och hård och hur min hand glider snabbt och följsamt fram och tillbaka? Jag tänker mig att det är din hand, tänker mig så att jag tränger djupt in i dig, in i din varma, heta fitta, in i din kåta fitta, min kuk djupt inne i dig, hårt och djupt och…”

————————–

”Kära, älskade,

Det finns ord som man måste ångra, och ord som måste sägas: jag slöt mitt förra brev med ord som bara kan sägas i just de ögonblick då kärleken får sitt mest fysiska utlopp… förlåt mig, älskade. Orden är vulgära, men min kärlek till dig och min åtrå för din kropp är äkta och djup. Jag vet att också brevet jag skrev bar spår av den åtrå jag kände; att dina ögon och dina fingrar kunde se och känna spåren av min längtan. Men också efteråt, när min åtrå stillats något, i drömmen, såg jag dig och vaknade med bultande hjärta och saknade dig bredvid mig.

Idag har jag varit tillbaka vid cafét där flickan satt. Idag var hon inte ensam. Hon var där i sällskap med en väninna, och de satt alldeles nära mig vid ett bord och skrattade tillsammans åt saker jag inte kunde höra.

Förlåt mig, älskade. Förlåt mig för min åtrå. Vill du göra en sak för mig? Vill du stilla min åtrå, fylla min tanke?

Gå upp i natt. Gå upp när klockan slagit två. Gå upp naken. Känn hur mina ögon ser dig, känn hur mina händer smeker din kropp när du går genom huset, tyst, försiktigt. Känn min hand som mjukt smeker din nakna stjärt, dina bröst. Gå in i salongen och sträck ut dig på schäslongen, där vi älskade i höstas när din faster satt strax utanför, ovetandes, på terassen, och där man fortfarande kan se spåren av vår älskog om man vet var man ska leta… var tyst, väck ingen.

Känn hur jag lägger mig över dig och hur min hårda lem tränger in i dig. Smek dig själv med fingrarna; låt din åtrå bestämma takten och föreställ dig hur jag gör likadant inatt, samtidigt. Jag känner dig, vet dig, älskar med dig, tar dig hårt och djupt.

Skrik inte, stöna lågt så att bara jag kan höra. Kom, min älskade, kom… stilla min åtrå, stilla din…

Idag, käraste, när jag lämnade caféet, lät jag min hand snudda vid flickans arm. Det gick som en stöt genom mig och min lem blev hård och styv när jag kände hennes hud under mina fingrar.

Det var dig jag rörde, det var dig jag ville…”

————————–

”Mitt allt,

Du måste se till att dessa brev inte når några andra ögon än dina: vår kärlek är gömd tills dess att inget kan stoppa den, hemlig tills dess att alla förställningar är onödiga. Och jag kan inte skriva till dig i artiga fraser som maskerar min kärlek och min åtrå. Så göm breven. Håll dem nära dig. Och skriv till mig, älskade. Skriv, skriv nu – jag måste få veta att du lever, att du brinner för mig fortfarande.

Igår kväll mötte jag flickan från caféet i parken där jag bor. Hon kände igen mig, det var uppenbart; hon blev röd om kinderna när hon fick syn på mig och slog blygt ner blicken. Hon slog sig ner ett stycke bort, på en bänk, och jag gick sakta runt en damm där änderna dök efter mat på botten och kom fram igen precis bakom henne.

Det var svårt för mig att tänka klart, min älskade. Du fanns i mina nerver, i mitt hjärta, i mina fingrars minne. Nu släppte hon ut håret, precis som du gör när vi är ensamma tillsammans. Kan du se det framför dig? Jag står bakom dig där du sitter, till synes omedveten om min närvaro. Men jag ser ju att du skälver. Skälver av förväntan och åtrå. Och jag hinner se hur de fina, tunna nackhåren står rätt upp innan du släpper ner ditt hår.

Minns du hur jag rörde dig då? Hur min hand smekte din nacke och letade sig ner mot ditt bröst? Jag kunde känna hur din bröstvårta styvnade under mina fingrar och hur du rös av vällust.

Flickan vände sig om. Hon såg mig rätt in i ögonen och nu var hennes rodnad borta. Vi var ensamma i parken, det hade hunnit bli nästan mörkt och parkbänken stod på en undanskymd plats. Hon talade inte. Inte jag heller. Jag hade inget att säga henne, men mycket, allt, att säga dig.

Nu rör hon vid mig. Hon lägger sin hand försiktigt utanpå mina byxor och känner konturerna av min hårdhet under tyget. Hon är också ovan, precis som du var först. Hon blundar. Jag hjälper henne och skjuter ner byxlinningen.

Nu håller hon min lem i sin hand. Hon kramar den mjukt mellan sina fingrar och böjer sig fram försiktigt över bänken. Jag känner hennes tunga mot min lem, men det är din tunga, din mun, som slukar mig glupskt, din mun som sluter sig om min hårda kuk och nu, nu, nu känner jag hur jag omsluts av din värme…

Nu ser hon på mig. Jag blir hård och styv som elfenben; min lem glider in och ut ur hennes mun, och hennes blodröda läppar lämnar ett glansigt spår efter sig. Känner du min kuk i din vackra, underbara mun, min älskade? Aldrig är jag så lycklig som när jag får ligga mellan dina ben och smaka på dig, samtidigt som du låter mig glida in i din mun, djupt, så långt det går…

Nu känner jag att det är nära. Hennes tunga arbetar fortare. Jag lägger min hand om hennes huvud; hennes hår är fortfarande varmt av solen som nyss gått ner, och jag leker med mina fingrar i hennes mjuka hår. Så börjar jag stöta in i hennes mun.

Nu är det dig jag tänker på. Nu är det med dig jag är, i mina tankar. Min kuk som stöter in i din mun, dina händer som fattar om mig och smeker min kuk; dina läppar som jag glider mellan; din tunga som slickar mig… känner du att jag kommer, känner du min säd i din hals? Känner du hur jag stöter djupt in i din mun? Nu, nu, nu – blunda inte – se mig in i ögonen – se mig – hårdare – hårdare – djupare – nu…

I mina tankar kysser jag dig häftigt och smaken av min säd blandar sig med smaken av dig…”

————————–

”Fröken J.,

Det är jag som er älskare skriver om i de brev Ni fått. Det är jag som är flickan som påminner om Er. Jag vill förstås gärna veta vem Ni är, vem som gömmer sig bakom den dunkla blicken och den skarpa åtrån som er älskare maskerar sina sanna känslor med.

Jag skriver till er i lönndom. Ert namn och er adress har jag funnit på ett kuvert. Jag hoppas att ni inte tar illa upp.

Jag vet att det inte är mig han älskar. Missförstå mig inte. Den första gången jag såg honom förstod jag, utan att veta varför, att han inte såg mig. Det var ju er han såg. Jag kunde se att hans blick vilade först vid mitt ansikte, vid mina ögon och mitt hår. Redan då kände jag en våg av vällust, redan då visste jag att det var han jag måste ha. Men sedan blev blicken glasartad, och hans ögon såg bortom mig.

Det är naturligtvis inte första gången som en man sett på mig på det viset. För tre dagar sedan var jag kanske fortfarande oskuld, men knappast oskuldsfull. Ni vet ju hur det är. Barnsliga erfarenheter. Men ändå.

Var han er förste?

Inatt sov jag hos honom för första gången. Jag vet att han har skrivit till er och berättat om när vi träffades i parken, av en slump. Har han berättat för er vad som hände sedan?

Jag följde honom hem den kvällen, några timmar bara – jag måste ju hem, min mamma hade blivit galen av oro annars. Men innan jag gick hem hade han gjort för mig vad jag gjorde för honom i parken.

Han la mig ner på sin säng. Han är så stark. Men det vet ni ju redan. Han lyfte mig, lätt som en fjäder, och la mig ner på rygg. Han satte sig bredvid mig i sängen och smekte mina ben under kjolen. Jag var våt redan innan. Nu kände jag hur det ilade genom benen av vällust, och det spred sig snart. Inåt. Uppåt. Vet ni hur det känns? Ja. Det vet ni ju.

Han drog upp min kjol, sakta. Jag visste ju att han snart kunde se hur våt jag var. Att min åtrå syntes genom mina underkläder.

Men det gjorde mig ingenting. Jag ville att han skulle se det.

Han smekte mina ben med ena handen och med den andra handen drog han ner sina byxor en bit. Nu var han hård igen. ’Din kuk’… Det var svårt att tala. Svårt att forma meningar. Och det var nog första gången jag sa ordet. Det kändes bra. Jag sträckte ut min ena hand och rörde vid den. Den var lite kladdig nu. Men styv och hård och jag visste ju att jag ville ha den i mig, känna den i mig.

Nu smekte han mig mellan benen. Utanpå. Han skrattade mjukt när jag gnydde. Han tystnade när jag började stöna, och hans smekningar blev rytmiska och målmedvetna och allvarliga.

Jag förde min hand upp och ner längs hans kuk men det var så svårt. Hans smekningar gjorde mig andfådd och det var svårt att hålla takten.

Snart kände jag hur han drog ner mina underbyxor. Det var lite bökigt, men han verkade naturligtvis van. Först kändes det konstigt att veta att han kunde se mig, naken. Men sedan, när han förde sina fingrar in i mig, försvann all skam, all blygsel. Han var försiktig. Jag tittade ner och såg hur mina blygdläppar öppnade sig för hans fingrar. Jag har inte så mycket hår där nere. Det såg så skönt ut. Jag kände ju att jag var våt, öppen. Men nu kunde jag se det också.

Min vän, har ni sett på er själv i en spegel när ni smekt er själv? Ofta, precis innan jag ska sova, sitter jag på huk framför min stora golvspegel och njuter av att se på mig själv. Det är så underbart att se hur snabbt och motståndslöst fingrarna glider över blygdläpparna. Och just där: där det är som skönast: där dröjer jag länge, cirklar med fingertopparna, allt snabbare. Då, när jag möter min egen blick i spegeln och anar vad mina fingrar gör, när mina bröstvårtor styvnar under nattdräkten och jag känner hur det går för mig, när jag känner hur min fitta drar ihop sig i kramper, när jag känner att jag tappar balansen av njutning då biter jag mig själv hårt i underläppen för att dämpa mina stön.

Det är så skönt att se på. Att veta att jag kan ge mig själv all denna njutning när som helst. Känner ni så också? För jag vet ju att ni också njuter, att ni också älskar med er själv.

Brukar ni vänta så länge som möjligt innan ni låter orgasmen komma?

Nu hjälpte jag honom. Mina fingrar mötte hans. Inte för att det behövdes. Ni vet ju också hur skicklig han är. Men jag njöt av att få visa min åtrå, min okontrollerbara kåthet. Skratta inte åt mig. Men det var första gången jag kände hur något trängde in i mig. Själv har jag bara smekt mig utanpå, och lite i öppningen.

Nu kände jag hur hans fingrar, först ett, sedan två, sakta och mjukt gled in i min fitta.

Jag lade min ena hand över hans och styrde hans rörelser.

Han stönade också. Jag märkte att hans kuk blev hårdare och halare i min hand.

Han böjde sig framåt och jag kunde inte nå hans kuk längre. Men hans fingrar var hårda inuti mig och jag tänkte inte mer på det. Nu kände jag hans tunga mot mina lår. Han slickade mig på insidan av låren och bet mig försiktigt; kärleksbett. Jag ville ha hans fingrar djupare inne i mig men var lite rädd för att det skulle göra ont. Men hans kyssar gav mig mod. ’Mer’, sa jag. ’Djupare’.

Nu kände jag hur hans fingrar gled djupare in i min fitta. Hans tunga slickade i min fittöppning och jag ryste till vid tanken på att han smakade på mig. Som jag själv gör, ofta. Slickar på mina fingrar när det gått för mig. Salt, kryddigt.

Smakar ni också gott? Just nu, när jag skriver det här, önskar jag att ni var här hos mig så att jag fick smaka på er. Slicka er. Jag smeker mig själv när jag skriver mitt brev till er. Blir våt igen av att skriva om det som hände och det som ska hända.

Nu kände jag hur hans tunga rörde vid min känsligaste punkt. Han visste precis hur han skulle göra, och jag flämtade till när hans tungrörelser imiterade mina egna smekningar, de rörelser jag vant mig vid när jag smekt mig själv i min ensamhet. Allt snabbare, jag kände hur hans tungspets virvlade. Fingrarna gled allt snabbare in och ut nu, men inte så djupt som jag ville.

Hans hårdhet. Hans kuk. Det var ju den jag egentligen ville ha, det var den som min fitta längtade efter. Men hans tunga och hans fingrar fick mig att glömma.

När det gick för mig skrek jag högt. Jag har aldrig vågat skrika förut när det gått för mig. Men nu var det ingen som lyssnade utanför dörren, ingen som bevakade min oskuld. För ett kort ögonblick tror jag att jag förlorade medvetandet. Det var så skönt. Jag kände hur min fitta klämde kring hans fingrar.

Han kunde ha tagit mig då. Lagt sig över mig när jag överväldigades av orgasmen och trängt in i mig. Er hade han naturligtvis tagit så. Det vet jag ju. Er står han närmare, ojämförligt.

Istället satte han sig grensle över mina ben. När jag kom till mina sinnen igen och öppnade mina ögon såg jag hur han smekte sig själv. Snabbt och hårt, jag förstod att han var nära. Han rörde vid min våta öppning med sin kuk men lät den inte glida djupare in än någon centimeter. Men det var skönt att känna hur hans styvhet gled mellan mina blygdläppar. Jag förstod då hur skönt det skulle vara att få känna den inne i mig.

Ett kort ögonblick blev jag våldsamt svartsjuk på er, hans älskade. Som njutit så många gånger av hans kuk.

Jag hjälpte honom med mina händer, men jag kunde ju se i hans ögon att han var långt borta även om han var nära. Hos er. I tanken var han hos er. Han stönade allt högre. Handen rörde sig allt snabbare upp och ner och det var som om kuken blev större och styvare. Han darrade. Så kom han. Hans kuk var nästan inne i mig när det gick för honom, men det mesta kom på min mage.

Det var inte första gången som jag såg hur en man fick utlösning. Jag hade sett mina föräldrar redan när jag var femton, när de inte visste att jag var vaken. I hallen. Han hade sin nattrock på sig och stod lutad mot väggen. Hon stod på knä och hade hans stora, grova lem i sin mun, och jag såg fascinerat på när hon sög och slickade tills dess att han sprutade. Det rann lite ur hennes ena mungipa men hon svalde det mesta.

Den gången visste jag knappt vad det var, men jag blev hemskt våt mellan benen och den natten smekte jag mig själv till orgasm fyra gånger innan jag kunde somna.

Nu var det varmt och klibbigt på min mage. När jag rörde vid hans kuk var den inte lika hård längre, men jag kunde känna hur blodet bultade och han stönade lågt när jag smekte den med mina fingrar.

Han sa ingenting. Han var ju hos er. Han blundade. Och jag visste att han ville att det var er han hade haft hos sig.

Det gör mig varm och våt när jag tänker på vad som hände. Och på vad som hände inatt.

Vill ni veta vad som hände?

Från en som älskar den som älskar er…”

————————–

”Min älskade, mitt allt,

Inatt läste jag ditt brev, i ensamhet. Min faster tror att du tråkar ut mig; hon förstår inte att min skenbara ovilja att vilja läsa dina brev beror på den ensamhet som är förutsättningen för läsningen. Att jag måste få vara ensam när jag läser. Att dina ord gör mig så svag, så het, så kåt att bara avskildheten kan maskera min åtrå, dämpa mina framviskade stön när jag smeker mig själv och tänker på dig…

När jag läser dina ord och när jag tänker på dem efteråt är det som om det går en rysning genom min kropp. Du har rätt – jag känner dina starka armar omkring mig, dina senor, dina ben som tynger mig, din kuk som tränger in i mig. Ja, just så – orden. De där orden som fattas mig när vi är tillsammans är närmare mig nu, när vi är långt ifrån varandra. Din kuk. Nu känner jag hur mina fingrar smeker den, känner den mjuka, lena huden som glider över det hårda. Och mina läppar känner sältan från din säd när jag öppnar min mun och smakar på den… Jag blundar, och hör för mitt inre öra ditt stön när du tömmer dig i min mun.

Ingen anar något. Ingen anar att i mina tankar, där jag sitter till synes försjunken i en bok eller i ett magasin, låter jag din säd rinna ner i mitt svalg, sväljer girigt och vällustigt.

Min hemlighet gör mig ännu hetare. Vår hemlighet.

Och dina ord och dina handlingar gör mig rusig och rasande. Rusig av lust, av kåthet, men rasande av svartsjuka och vrede. Allting gör mig mycket förvirrad, och när jag kastar mig ner i min säng framåt natten och skyndar mig att föra mina fingrar till mitt sköte, är det med ofattbar åtrå och oändlig svartsjuka som jag drömmer om dig; drömmer om hur du smeker en annan flicka, tänker på hur din lem glider in i hennes mun, fantiserar och vet hur din tunga öppnar hennes sköte…

…. och mina fingrar rör sig som i trans, instinktivt; allt snabbare och snabbare just där, du vet, där det gör som skönast… och jag blundar, ligger utsträckt i mörkret med bara ett stearinljus brinnande, och mina nakna ben glider isär över sidentyget och jag känner hur våt du gör mig… så öppen… så kåt…

Jag andas allt häftigare. Mina bröst blir känsliga och när jag tittar upp så ser jag hur bröstvårtorna blivit alldeles hårda och styva. När jag för mina fingrar mot mina bröst för att smeka dem känner jag den blöta hettan från mina safter mot min hud; det doftar tungt, salt, och mina höfter rör sig upp och ner, sakta, rytmiskt…

Drömmer om dig. Tänker på dina ord och läser dem i mitt inre; stötvis utsagda ord som markerar gränserna för din otrohet och min kåthet. Tänker att just nu, just precis nu, tränger du in i henne, djupt in… och tänker på mig; minns min hetta, mitt inre som kramar om dig och längtar efter din styva lem… längtar efter att…

Men det är så svårt att hålla tillbaka, hålla tårarna borta; för sveket gör samtidigt åtrån stark och smärtfylld och för varje smekning, för varje mjuk beröring med mina fingrar, går det som stötar genom mitt underliv och upp i min mage; in i hjärtat går stötarna och snabbt närmar jag mig…

Allt snabbare nu. Jag måste bita mig i läppen för att inte stöna för högt. Men ändå hör jag hur högt jag gnyr: snabbare: högre: och jag biter hårdare, och känner hur en droppe blod rinner ner på min tunga, och smaken blandar sig i mina fantasier med smaken av din säd…

När det går för mig skriker jag högt, och mina höfter rör sig snabbt och hårt mot min hand som stannar av i sina rörelser… mitt inre drar ihop sig och för ett ögonblick tappar jag andan… det svartnar för min blick…

Och då är det precis som när du glider ur mig, som när jag känner din hårdhet mjukna inne i mig. Just den tomheten, den saknaden.

Men värre. Mer ensamt. Och då hatar jag dig, hatar dig för att du inte är här, för att du är med en annan, för att hon får känna hur din hårda, styva kuk fyller henne och inte jag…

Inatt, när det gått för mig, just som jag öppnade ögonen igen och kände hur luften strömmade ner i mina lungor, just som bilden av din nakna kropp mellan hennes lår bleknade bort inför min inre blick… just då hörde jag hur dörren till mitt rum gled upp. Du vet hur jag är när orgasmen tagit mig – svetten rann över min kropp, och det var endast med en stor ansträngning som jag vände mig om.

I dörröppningen stod François. Du minns väl honom? Min kusin – pojken, gossen; två år yngre än mig men mer tafatt än åren ger täckning för, blyg, försynt, och ganska feg. Jag har aldrig tyckt om honom. Det är något med hans ljusa hår och bleka hy som fyller mig med avsmak.

Han har varit gäst hos oss nu i några dagar – ett kort besök, bara; vi bor mellan hans hem och hans skola och min faster insisterade på en visit. Jag tycker inte om när han är här; jag är säker på att han tänker på mig på det där sättet innan han ska sova, och ibland märker jag hur han ser på mina bröst när han tror att jag inget ser.

Nu stod han i dörröppningen. Han hade sin ankellånga nattdräkt av grovt linne på sig och ett fånigt, dumt uttryck i ansiktet. Men det var hans hand som fångade mitt öga. Handen som låg krampaktigt sluten över skrevet. Och jag såg ju hur hård han var, även om hans nattdräkt nödtorftigt maskerade det; såg hur hans hand rörde sig vant men ryckigt.

Jag borde naturligtvis ha dragit täcket över min nakna kropp och väst åt honom att försvinna. Men istället lät jag mina ben glida isär ännu mer. Min hand låg kvar över mitt sköte, och nu lät jag mina fingrar dela på blygdläpparna.

Han sa inget. Inte jag heller. Jag visste ju vad det var som han såg på nu, jag har ju sett det själv så ofta när jag smekt mig själv framför min spegel; sett hur glänsande och glittrande och våta mina blygdläppar blir när jag smeker dem. När jag tänker på dig, på din hårda kuk. På dina händer som smeker mig överallt och på din tunga kropp som faller över mig och tränger in i mig.

François tog ett steg längre in, och dörren gled igen bakom honom. Han släppte mig inte med blicken ett ögonblick, och när jag lät ett finger glida in mellan blygdläpparna kunde jag se hur hans hand rörde sig mer krampartat.

Jag drog upp mina lår mot min mage och lät benen vila i luften. Nu var jag alldeles vidöppen för hans blick och jag såg hur hans kuk blev större under nattdräkten. Det var ganska obekvämt, men jag visste ju att det gjorde honom hårdare att se mig så. Just då roade det mig. Jag visste att han såg rätt in i mig, såg hur mitt sköte var alldeles rosa innanför och alldeles glansigt och blött.

Nu talade jag till honom för första gången, viskade och stönade samtidigt.

”Visa mig. Visa mig vad du gör.”

Han såg fortfarande dum ut, men nu var det ju inte längre hans ansikte som intresserade mig. Hans hand gled ner mot nederkanten på nattdräkten och han drog upp den över midjan.

Så hård. Så styv. Inte alls som din, min älskade. Mindre, inte lika grov och lång. Men han är ju en pojke också, inte en man som du. Men styv och hård. Och längst ut på spetsen såg jag i skenet av ljuset hur det glänste till av de första dropparna säd som runnit ut över hans hand.

Han hade nog stått och tittat på mig en stund där i dörröppningen. Utan att tänka sig för börjat smeka sig själv utanpå dräkten. Känt hur blodet strömmat till och gjort honom allt hårdare. Och kanske hade han varit nära då, när jag kom, när det gick för mig och jag stönade högt; kanske hade han varit nära att spruta precis när jag kände blodsdroppen mot min tunga och smaken av din säd i min mun…

Fege, rädde François. Som inte vågade ge sig hän först, som inte vågade spegla min njutning med sin. Oerfarna, oskuldsfulla François, som inte förstod att hans styva, barnsliga lem var ett vapen som öppnade mig, var en nyckel till min kåthet.

Nu stod han där och höll sin hårda lem i sin hand framför mig. Såg på mig med rädda, haraktiga ögon. Rörde sin hand långsamt och nervöst upp och ner.

Jag lät mina fötter vila mot sängen. Knäna fortfarande uppdragna mot magen. Han tog ett steg närmare, kanske såg han inte tillräckligt.

Nu såg jag honom. Inte hans ansikte. Inte hans feghet, hans imbecilla blick. Men hans kropp. Hans fasta ben under nattdräkten, musklerna som spände sig i utlösningens förstadier. Tårna som krampaktigt stelnade till klor mot den persiska mattan. Hans handmuskler som spändes när han kramade om sin hårdhet. Hans vita lår som lyste i halvdunklet.

Jag blundade och gav mig hän åt mina fantasier. Mindes dina händer på mina bröst och rös till när skuggan av dem nuddade vid min hals. Lät fingrarna glida långsamt upp och ner i öppningen. Visste väl att jag var hans om han ville. Visste att han kunde ta mig med våld om jag protesterade.

Men kände bara din andedräkt mot mitt öra. Dina händer om mina höfter, under min stjärt. Dina händer som smekte mig, din tunga som cirklade kring mina bröstvårtor…

Jag blundade fortfarande när han satte sig på kortändan av sängen. Jag kände hur hans tyngd fick mig att glida ner någon centimeter eller så och naturligtvis borde jag ha slutat då, naturligtvis borde jag ha fräst åt honom att försvinna. Min kusin, pojken, slyngeln, den fumlige och dumme François. Men så fanns allt där i mina tankar, allt på en gång; åtrån, kåtheten, vreden. Dina händer på en annans kropp, din tunga som slickar henne, din kuk som knullar henne…

Har du tänkt på hur orden anpassar sig, min älskade? Hur akten bäst beskrivs med det grövsta av ord? Hur den vackraste kärlekshandlingen bäst beskrivs av det simplaste av verb?

Jag fräste inte, jag sa inte åt honom att försvinna. Jag välkomnade honom, ville ha hans kuk, hans styvhet. Och jag kände snart hur mina varma lår trängdes ännu mer åt sidan när han ställde sig mellan mina ben.

Han hade dragit nattdräkten över huvudet och nu var han alldeles naken. Spenslig. Tunn. Fjunig. Hans armar är så tunna. Inte alls som dina. Men nu, då, precis då – vad brydde väl jag mig om det? Det var inte hans armar jag ville ha. Inte hans bleka, lätt svettiga mage. Inte hans trevande händer som nervöst smekte mig på smalbenen och fick mig att rysa.

Du vet ju hur mina nackhår reser sig när du slickar mig. Hur de tunna, mjuka, ljusa håren på mina armar svarar på dina smekningar.

Precis så. Precis så.

Nu. Nu kände jag hur hans kuk vilade mot mitt sköte. Instinkten förde honom nästan rätt. Jag kunde inte vänta. Jag ville inte vänta. Jag vågade inte vänta. Han la sina händer på mina knän och samtidigt som han smekte min tunna hud upp över låren lät jag min hand glida ner över hans hårda lem.

Jag tog den försiktigt i min hand och lät värmen och hårdheten överraska mig. Lät känslan av hans styvhet glida över i minnet av din. Hans kuk var också smal, precis som han själv, men hård som elfenben.

Min hand nådde runt. Det gör den aldrig när jag är med dig. Det var så skönt att gömma hans styva kuk i min slutna hand och veta att den snart skulle finnas inne i mig.

Han stönade när jag rörde vid honom. Jag fnissade lite när hans stön följde mina rörelser med handen som ett eko, som en tyst och viskande dikt. Som ord jag inte kunde höra. Kanske sa han mitt namn då? Kanske viskade han hennes namn, den flicka han tänkte på när han kände mina fingrar som smekte honom?

Snart. Snart skulle han komma; jag märkte det när hans höfter började röra sig ofrivilligt, och för ett kort ögonblick gled spetsen på hans kuk in mellan mina blygdläppar. Han märkte det knappt själv, men jag kände hur han skälvde av vällust när hans kropp kände hettan och vätan i min fitta. Jag drog ner hans förhud, precis som du lärt mig, och kramade hårt om hans lem längst ner.

Just det ögonblicket. Ögonblicket före. När känslan av hans hårda kuk som pulserar i min hand fortplantar sig genom min arm, ner genom mina bröst och mina hårda, styva bröstvårtor; när känslan av hans blyhårda stånd får min mage att skälva och pirra; när hans lena, hårda, kåta kuk vilar mot min fittöppning och får mig att sära mer och mer på mina lår; när smaken av en svettdroppe i mungipan gör mig till ett djur; just i det ögonblicket…

Du vet ju. Du vet, min älskade. Du vet hur jag skälver och darrar när du tränger in i mig, när din stora, hårda kuk glider in i mitt trånga, fuktiga sköte.

Nu. Nu kände jag hur han rörde sig långsamt mot mig, kände hur mitt grepp om hans lem lossnade. Han gled in i mig, och jag gnydde lite när jag kände hur ollonet trängde in mellan mina blygdläppar. Viskade, stönade.

”Försiktigt. Försiktigt. Jag har aldrig… Du måste vara försiktig…”

Ville att han skulle tro att det var första gången. Ville vara hans första, ville vara ren och orörd då. Som en tyst lek. Som de lekar vi leker, min älskade, när du förför mig på nytt, när du tar min oskuld gång på gång…

Jag blir generad nu när jag tänker på det. Att jag kan smeka mig själv inför hans ögon och veta att han sett mig komma, sett mig gny och stöna av åtrå och lust. Att han sett hur mina fingrar vant och hemtamt rört sig i mitt sköte. Att veta det och ändå låtsas. Låtsas som om allt var nytt.

Trodde han mig? Spelar det någon roll? François, rädd, tafatt, blek; plötsligt blev han hård och stark mot min kropp. Kanske blev han som du för ett ögonblick? Här är jag, som ger mig själv till honom. Här är jag, som ger mig själv till dig. Här är jag, som låter hans kuk ta min oskuld som är din att ta.

Centimeter efter centimeter. Jag kände hur han gled allt djupare in i mig, och jag hejdade honom snart och drog honom till mig. Han la sig ner och jag kramade om honom, viskade i hans öra.

”Försiktigt. Varsamt. Jag är din. Ta mig. Kom in i mig, ta mig.”

Ännu inte helt inne, han var så öm och snäll. Vet du hur det är att vara ung och känna kärlekens fysiska kraft för första gången, för första gången på riktigt? Naturligtvis. Du vet. Du också. Du har ju berättat för mig. Om hur det kändes för dig, första gången du älskade med en kvinna.

Alla dina kvinnor gör mig rasande. Alla dina samlag, alla dina kyssar, alla dina älsklingar och alla dina älskarinnor. Men det gör mig het också, varm och lustfylld och kåt, het som en vulkan. Är det inte konstigt?

Blir du svartsjuk när du läser mitt brev? När du läser om hur skönt det kändes när hans kuk gled djupare och djupare in i min fitta? När du läser att jag lät mina händer glida ner över hans stjärt och att jag rev honom med naglarna där, kupade mina händer om hans skinkor och tryckte honom längre in i mig?

Nu var han helt inne. Jag kände hur han andades tungt; hans bröst vilade mot mina och våra hjärtslag slog i ojämn takt. Mina ben slingrade sig om hans, och jag började röra mig mot hans underliv. Det dröjde lite innan han förstod. Innan hans kropp förstod vad som hände och hur skönt det kändes. Hur skönt det kändes när mina stötar fick hans kuk att glida fram och tillbaka, och hur skönt det kändes när förhuden gled motståndslöst över ollonet inne i min fitta. Jag släppte förställningen då, och när jag viskade i hans öra nu var det med den röst och det språk som kåtheten föder.

”Det är så skönt… när jag känner dig inne i mig… när jag känner din kropp mot min… din kuk… din hårda, kåta, pulserande kuk… inne i mig… känner du? Känner du? Nu knullar du mig, nu… nu rör du din kuk in och ut… i mig… i mig… djupare… längre in… kom… fortsätt…”

Du hör min röst, min älskade, jag vet det; det är enklast att skriva orden som de föll och det är också så som jag minns det… hör du mig nu? Hör du hur min röst viskar i ditt öra?

Mina ord eggade honom. Det förstår du. Gjorde honom hårdare.

”Skönt… mer… mer… knulla mig… knulla mig… hårdare… knulla mig med din sköna kuk… kör in den… så skönt…”

Nu andades han tungt på min hals och jag märkte på hans rörelser att mina ord, mina ord och min lust, mina ord och min åtrå, min vrede och min kåthet, förde honom allt närmare. Allt närmare utlösningen. Du var långt borta då. Men jag kände dig, kände dina ögon på mig när jag gav mig till honom, lät honom använda mig, lät honom ta mig.

Mer ord. Mer ord som jag viskade och har glömt nu. Och vi rörde oss båda två allt snabbare, allt mer frenetiskt mot varandra. Nu ville jag känna hans säd inuti mig. Ville känna hur han tömde sig i mig och fyllde min fitta med sin kladdiga, salta säd. Ville känna hur han kom i mig precis som du gör, hur han stötte in i mig en sista gång innan kramperna tog över honom. Precis som du.

Blir du hård och styv när du läser mitt brev? Känner du samma känsla av vrede och åtrå när du läser om hur jag bedrar dig? Rör du vid dig själv nu, min älskade, sprutar du din säd över mina ord, över dessa rader, över detta tecken?

François kom då. Han var inte helt inne i mig när det gick för honom, och jag märkte att det mesta kom utanför. När jag tittade ner mellan mina ben såg jag hur han stödde sig på armbågarna och blundade; hans kuk var halvvägs inne i min fitta och jag kände hur säden pulserade in i mig.

Nu vet du det. Att en annan varit i mig, att en annan tömt sig i mig. En pojke. En pojke som fått göra det som en man vill. Gör det dig rasande? Kåt? Vill du också ta mig, komma i mig, spruta i min fitta? Eller överger du mig nu?

Jag tryckte honom närmare mig och kände snart hur hans lem blev mjuk inne i mig. Hans hjärta slog så häftiga och snabba slag. Som ett skrämt djur mot mina bröst.

Som jag när du knullat mig. Som mina hjärtslag när du knullat mig och låtit din stora, hårda kuk spruta i mig.

Minns du, älskade? Minns du mina hjärtslag?

Din – J.”

 

Jeremias M.

Tillbaka till Noveller av gästartister »