Han kom in, tog av sig jackan och räckte henne den. Hon hängde in den i klädskåpet och sniffade in doften av stekt kryddstark mat, den söta doften av rökelse och för mycket parfym och den svaga aningen av ren svett, han kom nog direkt från träningen.

Han gick direkt till soffan och satte sig, bredbent, hon vimsade omkring, förbannande att hon aldrig lyssnade på musik hemma, hon visste eller antog att han skydde tystnaden så hon satte på teven, MTV, och hoppades på nån reprisering av MTV Amour.

Kom hit, sa han, på samma gång lojt som befallande. Hon gick mot soffan där han satt som vore det han som var hemma, satt där och såg ut precis som hon tänkt sig att han skulle se ut i hennes soffa ända sen hon såg honom första gången. Han klappade i sitt knä när hon gjorde en ansats att sätta sig bredvid honom.

I ditt knä? Jag är för tung sa hon, dis naa trop.. Han skrattade till och rynkade samtidigt lite på ögonbrynen när han blev tilltalad på sitt eget språk, han hade inte vetat att hon kunde det alls och hon undrade för sig själv om det hjälpte eller stjälpte hans bild av henne. Just nu tycktes det inte spela nån roll alls, han verkade fullt upptagen med att bara sitta under henne.

Vad vill du nu, sa han. Vad jag vill? Titta på dig..? sa hon lite brydd över hans säkerhet, han kunde inte vara mer än några och tjugo. Titta du sa han med ett brett leende och hon kände honom inte tillräckligt för att se om det fanns löje i hans blick.

Hon såg in i hans ögon som var så mörka att de nästan inte var bruna, mer som fläderbären i saften hon köpt dagen innan, nej, inte tvinga sig att tänka på annat, inte tillåta sig att tänka på annat. Hur kusligt det än var med en nästan obekant man hemma efter denna tid utan skulle hon vara närvarande, här, i nuet.. Blicken kunde hon inte läsa än, det enda hon såg var att den var lite simmig men hennes var säkert likadan.

Ögonfransar som säkert gjorde som stjärnor runt ögonen när de blev fuktiga, markerade kindben, perfekta att vila tummarna under, näsan kort och svagt böjd med välvda näsvingar som redan fladdrade lite, hon smekte lätt på de små håren på dem. Skarp amorbåge, överläppen något mindre fyllig än underläppen som såg ut som en liggande hakparentes, färgen som gammaldags läskpapper, rosa som drog åt grå, alldeles mattblank, torr men len, den kändes som en annan kroppsdel som hon ännu inte visste något om.

Plötsligt, fuktigt, han hade stuckit ut tungspetsen och slickat henne på fingret. Sorry, couldn’t help myself, sa han. Flyktigt tänkte hon ”Codeswitching” men tvingade bort den tanken. Hon böjde sig fram och slickade lätt på tungspetsen mot hennes fingertopp, illande godisrosa bredvid den kastanjebruna kinden lockade den för mycket för att motstås. Tunga mot tunga, direktare kontakt än innan, som att sätta kontakten i vägguttaget. Skötet dunkade och riste som en centrifugerande tvättmaskin. Redan så pass.., tänkte hon omtöcknat och kysste honom igen.

Nää, det här duger inte, inte äta upp allt godis innan du hunnit hem från affären, tänkte hon. Inte rusa åstad och inte kunna stoppa.. Inte nu. Hur kändes hans huvud under händerna? Alldeles lent? Lite stubbigt? Huvudet var perfekt rundat, inga fula knölar som man oftast inte vet om innan man rakar av sig.. Som oftast på män från mer än söder om söder var huvudformen fulländad med de barnasmå öronen tättliggande om huvudet. Öron som snäckmakaroner, vad heter de nu igen, nej sluta nu, inte skynda på men inte förirra sig, öron med små små hår på, pyttehår som bjuder lite motstånd när man slickar lite mothårs på dem.

Öronen såg ut att vara alldeles fantastiska att hålla i, tänkte hon och kände hon sig kåt och vågad, i tanken i alla fall. Å andra sidan trodde hon inte han gärna ägnade sig åt att slicka men det behövdes strängt taget inte heller nu, det räckte så bra att sitta i hans knä, insupa hans manlighet, _hans_ kåthet, känna att nåt rörde sig under hennes rumpa.

Men nej, de skulle inte göra det, inte än, kanske inte ens i dag, det kändes som hon skulle minst dö om hon fick mer nu, men kanske dö än mer om hon inte fick, trots det skulle det dras ut på den ljuva plågan tills det bara inte gick längre, eller tills det gick? Hon skrattade till och fick en förebrående blick, tillbaks till ordningen, han tog ett hårdare tag om hennes överarmar, hittills hade han haft händerna ibland bakom hennes rygg, ibland med ett stadigt tag om hennes ännu stadigare bak.

Från att ha varit passiv och låtit sig kyssas och utforskas växlade han över till aktivitet, brutalitet, som om han visste att hon var svagast just för det, kanske brydde han sig inte alls bara, just nu spelade det ingen roll. Han bet henne på halsen, i kinden, precis vid haklinjen, det gjorde lite ont, eller, hon visste att om hon inte varit så borta skulle det gjort ont men precis nu var det bara underbart, svindlande, halsen kändes snörd av andnöd och hon hörde sig själv kvida.

Han stötte ifrån sig henne med de underbara händerna, bara händerna räckte som skäl att ha honom där, breda och långa men inte grova, fingrar som aldrig tog slut, pianon hade hon aldrig sett där han kom ifrån, what a waste, men vad kunde man inte göra annat med fingrar? Naglarna såg ut som mandlar eller insidan på en uppsköljd snäcka, långsmala naglar, konvexa både på längden och bredden, samma kontrast i färgen mellan nagel och hyn runomkring som läpparna mot kinden eller som, nej, det visste hon inte, inte än. Händerna hade hon suckat över och suktat sig själv med de nätter hon bara tänkt på honom, tänk att det var så nyss..

Nu såg hon inget annat än hans flin och höjda ögonbryn. Var han inte van att kvinnor lät eller hade han inte trott det om henne eller vad var det frågan om? Hade hon känt honom bättre eller inte alls hade hon frågat men nu vågade hon inte. Det behövdes inte.

So, you like this? Och så ett mörkt gurglande skratt. Tvinga mig inte att svara tänkte hon, jag vill inte, inte nu, var bara tyst, jag brukar gilla prat och skratt i sängen, i soffan menar jag men inte nu.. Han inväntade inget svar, vred henne undan sig i ett grepp som förvånade henne med sin styrka, föste henne ner i soffan bredvid sig. I nåt som såg ut som en enda välkoreograferad rörelse stod han upp, knäppte upp jeansen som föll till golvet, han hade långkalsingar, förstås, snön föll i stora tevejulsflingor utanför fönstret, under bar han lika snövita boxershorts som stod så snyggt mot hans hy att hon drog efter andan.

Han stod med kalsongerna putande, korsade armarna framför sig i en rörelse som hon sett många gånger sittande där i soffan, inte så ofta med livs levande män på sistone, nej, senaste gångerna hade hon sett den det när hans grannlandsmän drog av sig tröjan efter match under VM. Det var ljuvligt då men det här tog priset.

Hon insåg att han nog inte skulle stå overksam länge till och att det nog var kört med hennes tankar på att hångla och sen vinka av honom och här hade hon i alla fall tillfälle att titta sig mättare. Han stod i motljus mot den blåfladdrande saftblandaren teven utgjorde, silhuetten var mer harmoniskt byggd än nån hon tidigare sett. Obyggd kropp, naturliga muskler men i slösande överflöd, minsta rörelse fortplantade sig från muskel till muskel som.. som vad? som vinden i en vajande åker på Discovery Channel, som på en springande vinthund på Eurosport usch, teven störde men hon ville inte bryta förtrollningen med att gå upp och stänga av..

Där hon satt såg hon skarpt avgränsade biceps, triceps skulle hon nog snart få känna om än inte se, bröstmuskler som delade sig i flera fält mot små, styva bröstvårtor på en bröstkorg som tack och lov var helt slät förutom en smal rand av mikroskopiska hårstrånsormar, hårstrån så krulliga att de ser ut som små o:n. Magen med tydliga öar, var platt sånär som på naveln som visade spår av något tidigt navelbråck. Låren såg hon inte än riktigt men gissade på att de var smalare än vad man väntade sig till den övriga kroppen.

Hon hann inte tänka mer innan han drog av sig shortsen, hon hann knappt se vad hon känt under sig förräns han dolde det igen med nåt hon var glad att hon slapp fråga efter nu när hennes föresatser tycktes förpassade till ett vägval lågt bakom dem. Han sjönk ner mellan hennes ben och sjönk in i henne som en nydiskad kniv i smör som stått framme. Hon drog häftigt efter andan, helt uppfylld men ändå som sammansmält med honom, hade hon varit så redo?

När han tricksat av henne trosorna, hade hon knappt märkt det, så upptagen var hon med att känna in allt, känna in honom, känna in att han var här nu, att han var här och gjorde precis det hon kunnat önska sig, som om det varit en fantasi och inte verklighet. Hon fick en ful liknelse för sig, mot hennes lår hans, hennes kall vaniljglass mot hans varm chokladsås, om det inte varit för att han var naken och säkert frös, lägenheten var inte så varm, snöovädret hade kommit först idag. Tusen tankar trängdes i henne, även han trängdes i henne, sakta, sakta gungade han fram och tillbaka, tittade forskande på henne, rörde sig minimalt.

Han höll händerna mot låren på henne, drog upp hennes kjol lite, höll tummarna mot insidan av låren och de andra fingrarna mot en fördjupning strax under hennes höftben. Hans höftben och muskeln över det, det som såg ut som ett utdraget S ville hon gärna få ta på, det var det allra vackraste, eller mest upphetsande hon visste på en man, men så snart hon försökt hade han tagit hennes handleder och föst dem ner mot soffan, hållit ner dem med ett lätt tryck av bara tummen mot hennes puls och det vore henne fjärran att göra honom emot en gång till.

Hon låg med ryggen mot den thailändska kudden vars paljetter stack henne igenom det tunna tyget, det stacks, hon kände sig självmedveten och lite obekväm med att hon inte visste vad han ville, kände sig lite mer utsatt än vanligt för att han gjorde allt rätt, gjorde hon nånting rätt? Det var alltid ett vågspel med nya män, det kunde vara aldrig så underbara vibbar när man träffade dem ute, på jobbet, i skolan, på nån klubb, när man bara pratade, sen när man väl kom på tumanhand, i den här situationen så blev det inte så sällan en tumme, en tumme som inte ens dög att sitta på.. Aldrig hade det varit så här, som en dröm, och hon kände sig redan på väg att falla, falla in i ett beroende som det hon hört om crack, en gång och du är fast.. Brown sugar var han väl snarare än vitt pulver, i och för sig, crack visste hon inte ens hur det såg ut.

Som om han hört hennes tankar böjde han sig fram och pussade lätt i vinkeln mellan hennes överläpp och underläpp, andades ut mot hennes kind, det kittlades, hon skrattade till, han log på ett annat sätt än tidigare, varmt, tog sen ett tag om hennes axlar och drog henne till sig i en häftig omfamning, vandrade upp med handen mot halsen, smekte med tummen mot det ställe fransmännen kallar saltkaret, fördjupningen under halsen. Hon rös, halsen var hennes känsligaste kroppsdel, han var visst synsk, var det han som en av de där medicinmännen hon sett annonsera i lokaltidningen, nej, de ville ju ha betalt för sina tjänster…

Hon kände tårarna bränna, det hade känts som rent sex och det hade varit bra, bättre än bra, nu började det kännas som älskog, det visste hon inte så mycket om, i alla fall inte älskog som kändes så här, så upphetsande samtidigt som känslosamt, hon kände och såg att hennes ben skakade lite lätt, de avslöjade graden av hennes upphetsning, säkert hade hon vinteräppelröda kinder också. Hon orkade inte se på honom och se honom titta på henne mer, inte nu, inte när hon var så upp och ner-vänd efter bara kyssar och en stund av honom i sig utan hångel utan nåt förspel mer än hennes egna fantasier..

Hon samlade lite mod och lite krafter och höll honom ifrån sig, spände ögonen i honom och sa med den grötigaste röst hon hört sig själv ha, I need to do this this way now, don’t argue with me. Toogal bu baax, sätt dig ordentligt, hade hon inte varit mer upprörd än på länge hade hon lett åt formuleringen, man brukade säga så till barn som vippade på stolar. Han snurrade ett halvt varv och satte sig mot soffkanten så han fick lite stöd i ryggen, han satt med henne på sig, hon fick äntligen styra saker efter eget huvud och det dröjde inte länge innan hennes alltför närvarande medvetande upplöstes i en flod av värme och mörker och hon släppte på alla hämningar och grät i stora hulkningar, det blev lika blött mot hans axel som hon var över hela kroppen, hela hon sjöblöt av svett och tårar och safter, om han bidragit hade hon inte en tanke på just nu..

Hon visste inte hur länge hon suttit orörlig i hans knä när han tog hennes ansikte mellan sina händer, strök med tummarna mot hennes randiga kinder. I don’t wanna see you cry, how to make you smile? Hon log invärtes åt engelskan och skulle precis säga att hon inte var ledsen, bara rörd, när han skred till verket med Operation Räddning. Kanske visste de inte där han kom ifrån att Venus och Marsprat är passé, män måste inte alltid handla och kvinnor bara prata?

First let’s get this of you, sa han och försökte ta av henne blusen. Hon såg nog ut som en utetorkställning med lakan som överraskats av ett sommarregn. Han rörde upp en doft av svett och kön när han väl fick av henne den men verkade inte medveten om annat än åsynen av hennes grå spetsbehå. Hon hade vetat vad hon gjorde när hon hastade till Gustaf Mellbin och köpte den tjusigaste behån de hade efter att han träffat honom första gången.

Ibland är förutsägbarhet trevligt och det här var en av de förutfattade meningar hon gärna såg besannad. Han hade redan varit en överraskning så det räckte, fast räckte gjorde det då rakt inte med annat. Hon knep till ordentligt om den imponerande ståndaktigheten hon kände i sig, han svarade så gott han kunde. So, parewulo? Visst är jag ”färdig”, men men, moos dole, sa hon och försökte förgäves hitta rätt sätt att uttrycka mersmak.

So, you want more, let’s get you some more, but first, get up, ñu dem sangu sa han och klatschade till henne på baken. Bada? Javisst, gärna. allrahelst när inbjudan kom på det språket och md en sån röst, hennes öra var nog den mest erogena zonen. Hon tråcklade sig upp från sin pålspetsade position, stod upp, såg nogsamt till att få gå bakom honom till badrummet. Det var mörkt i rummet nu men hon såg tillräckligt.

Nacken bred och kraftfull, nästan lika bred som bakhuvudet, axlarna som framåttyngda av muskelmassan, tydliga avgränsningar mellan muskler och ben, som en anatomisk plansch där huden skalats bort, ryggraden en Grand Canyondjup försänkning mellan de breda fårorna på varsin sida om den, höftmusklerna hon inte fått känna på ännu synliga även bakifrån, smilgropar ovanför den oanvända fotbollen hans rumpa såg ut som; lätta steg trots massiviteten.

I badrummet, lämpligt kaklat i svart och mörkrött, matchande honom och hennes bultande insida, vimsade hon omkring som förut, skärrad inför att behöva visa sig naken för honom för första gången. Hon fick tvinga sig att tänka att han visste vad han fick, att han var här därför och inte trots det, att hon visat sig från sin mest sårbara sida redan, när hon kom, högljutt och snyftande, omedveten och obrydd om honom och hans upplevelse.

Hon tände ljusen i kandelabern, vad som annars tedde det sig fånigt verkade nu plötsligt rätt och upphetsande, tände curaayrökelsen hon köpt i Paris, hällde upp vatten, satte i lite karitésmör, drog ett djupt andetag och drog av sig först kjolen och så behån. Hon vågade knappt se honom i ansiktet, väntade sig en blick av tveksamhet, vad skulle han tycka, han med sin ultimata ynglingakropp? Han tog henne i armbågen, snurrade henne ett halvt varv, log bredare än nånsin och visslade till.

Lättnaden var ljuvlig, hon steg fram närmare honom i plötsligt övermod, inte kunde han bada påklädd, la sin lilla vita hand på hans blänkande svärta och drog av den lilla latexbiten som dinglade där, drog efter andan när han blottades helt, hennes badleksak växte sig ännu större vid hennes ömma omsorger.

Ledande honom i hans ädlare delar klev hon, och så han, i badkaret. Vattnet rann över på alla ledder, det gjorde hon också, hon undrade hur länge hon skulle klara av att bara titta och känna och smeka honom innan det var dags för nästa fysiska lilla hinder emellan dem. Förhoppningsvis var det här bara första av många många gånger, så småningom skulle hon få känna hela hans underbara manlighet i sig utan nåt emellan. Han hade lyckats rasera en mur hos henne, hon kände sig lika vidöppen i sinnet som hon precis nu fick känna att hon var kroppsligt, hans långa, smidiga fingrar lekte lätt med hennes svullna sköte och hon släppte tankarna för att ge sig hän…

 

Ingalill A

Tillbaka till Noveller av gästartister »