Hur vet jag om jag är polyamorös?
Fråga:
Hej! Jag funderar lite på det här med att vara polyamorös. Hur vet man om man är det? Är man det om man kollar in andra fast man har en relation? Innebär det att vara polyamorös att man inte vill fullfölja åtagandet som det innebär att ha en relation till en person – eller vad?
Och – om jag vill knulla andra än min kvinna – är jag bara en kåtbock då?
Funderande kåtbock
Svar:
Ja, hur vet du om du är polyamorös?
För det första så innebär en utvecklad polyamorös natur (eller multikärlek, som jag såg någon formulera det i en artikel) inte ett mindre känslomässigt åtagande än att hålla sig till en person. Snarare mer, eftersom det ju faktiskt i praktiken innebär det att du ger dig in i ett förhållande och har samma slags känslor av förälskelse, kärlek, värme m.m. för fler personer än en, med allt vad det innebär.
Det kan se ut på olika sätt. Ibland bor fler personer ihop och har en större familj, helt enkelt, och ibland är folk särbo, och träffar varandra när de kan. För att det ska vara ett riktigt polyamoröst förhållande krävs förstås att alla känner till och godkänner relationens beskaffenhet.
Om en person har två partners som inte känner till varandra så kan man ju fortfarande påstå att den som har dessa ovetande partners är polyamorös, även om det innebär bedrägeri och otrohet.
Men med tanke på hur extremt mononormativt vårt samhälle är, så kan det i vissa sammanhang vara det enda sättet för en polyamorös människa att leva ut sin kärlek till fler än en – det måste hållas hemligt.
På samma sätt som homosexuella har varit tvungna att ge uttryck för sin läggning i smyg, i de tider och platser det är/var olagligt.
Nu finns det väl alla sorter förstås, men det finns många som hävdar att vi människor i grunden är mer eller mindre polyamorösa allihop. Att vi alla har förmågan att bli förälskade flera gånger, och faktiskt älska fler personer samtidigt. Ingen tycker att det är konstigt att jag älskar alla mina tre barn lika mycket, eller fem katter, men att älska fler i betydelsen ”vuxenkärlek” är något som icke är acceptabelt i vårt samhälle. Lustigt nog har vi idag accepterat att man kan älska olika personer i rad, och ha flera fasta relationer efter varandra – men inte samtidigt.
Det är viktigt att komma ihåg att det här med monogami inte har med instinkt att göra – det är en idé, en social konstruktion. Att bejaka sin eventuella polyamorositet är ett sätt att bryta en samhällelig programmering – att ha en annan idé om hur kärleken kan upplevas.
Det är inget fel med att vara en kåtbock. Det handlar mer om hur det kommer till uttryck. Att trivas med att ”knulla runt” kan vara ett tecken på att man är polyamorös, men det kan också vara ett tecken på att man helt enkelt inte vill ta ansvaret att gå in i en djupare relation. Då passar det kanske bäst med engångsligg – med andra singlar som har samma grundinställning.
Och lever man i en relation redan, i vilken båda gillar att leka sexuellt med andra, utan alltför stora känslomässiga åtaganden, så kan man ju leva ut det som ”swingers” – att ha sexpartners av mer eller mindre tillfällig/permanent karaktär. Det finns alla varianter.
Alla dessa etiketter och beteckningar borde egentligen inte behövas. Vi är människor, och vi älskar. Ibland män, ibland kvinnor, ibland både och, ibland flera på en gång.
Men eftersom vi lever i ett samhälle som är väldigt enkelspårigt och intolerant mot avvikelser från en konstruerad norm, så behöver vi etiketterna för att erkänna själva existensen av denna enorma variation som finns på området sex och relationer. I ett mono-heteronormativt samhälle, där allt som inte är monogam sex med någon av det motsatta könet betraktas som avvikelse, och kanske t.o.m. icke-existerande, behövs beteckningarna. Queer, Poly, Fetish, HBT, SMBD eller vilken bokstavskombination man nu identifierar sig med.
Först när vi har frigjort oss från värderingar kring etiketterna, kan vi också släppa själva etiketterna.
