Det finns en mängd olika ting, sammanhang, händelser och aktiviteter här i världen som vi människor skräms av, som upprör oss, och som väcker vår motvilja. Vanligen finns det förnuftiga skäl till vårt motstånd, som t.ex. krig, svält, orättvisor, eller direkta upplevelser som t.ex. om vi ser någon bli misshandlad, eller om vi själva känner oss hotade, attackerade eller förnedrade, om vi möter någon eller något som är uppenbarligen farligt för liv och lem, vilda djur, ansvarslösa och omdömeslösa människor, elakhet, destruktivt beteende, stöld m.m. – alltså sådant som vi vanligen, i de allra flesta människosamhällen bedömer som brottsligt beteende, eller ont, eller på annat sätt negativt. Att reagera starkt på ovanstående exempel kan alltså definieras som rationellt och förnuftigt.
Dock finns det ett område där allt förnuft har flugit sin kos, allt rationellt tänkande är borta, och känslorna fått kortslutning. Detta specifika område är kollektivt betingat, vilket gör att vi inte inser omfattningen av galenskapen. Det handlar den mänskliga kroppen, och då framför allt den nakna, avklädda kroppen. Just fysisk nakenhet verkar skrämma och uppröra många människor mer än det mesta. Att uppträda naken i ”fel” sammanhang kan då leda till att man blir bortförd, arresterad, straffad, misshandlad m.m. – som vore nakenheten i sig något oerhört farligt och skadligt.
Riktigt illa blir det när vi för in en dimension till – sex. Sex är uppenbarligen det farligaste som finns på jorden. Historiskt sett har miljontals människor dödats, lemlästats, fängslats, torterats och stötts ut ur gemenskapen, enbart på grund av att de har praktiserat någon form av sexuell aktivitet som inte setts som godkänd av samhället. Som exempel kan jag nämna att det sexualbrott som flest svenskar blivit avrättade för är det ”hemska” brottet tidelag, och ca 600 personer blev avrättade för detta brott. Inte ens häxprocesserna skördade lika många offer (ungefär hälften så många i Sverige).
Att ha sex när andra ser på, eller att se på när andra har sex, betraktas förstås också som något högst perverterat i vår moderna kultur, och det är idag så skam- och skuldbelagt att det finns en mycket stor opinion för att t.o.m. förbjuda avbildningar av människor som har sex (s.k. porr), trots att just erotiska skildringar i bild är något som vi människor ägnat oss åt så länge vi har skapat bilder – från grottmålningar via hällristningar till romerska fresker. Det går bra att låta folk slå varandra blodiga inför betalande publik, men att ha sex inför en betalande publik – det går minsann inte för sig. Det är förstås förbjudet. Logiken haltar en smula här, men offentligt våld är alltså godkänt, medan sex är förbjudet.
Att ha sex offentligt mot betalning (s.k. ”Live Show”) var dock ett vanligt nöje under den romerska antiken. Det var även tillåtet under några år på 1970-talet här i Sverige, men det förbjöds naturligtvis också, eftersom det enligt all moralistisk sed måste vara oerhört farligt för alla inblandade. Det är dock fortfarande tillåtet att göra samma sak framför en filmkamera. Hade det inte varit för tryckfrihetsförordningen hade det nog också varit förbjudet.
Med andra ord – det enda sättet vi kan tillägna oss erotisk inspiration från andra är på film och bild. Även detta ses dock som högst olämpligt av många. Vem har inte hört om alla som blivit varnade på sina arbetsplatser för att de har ”porrsurfat”, som om just ”porrsurfning” vore en alldeles särskilt dålig aktivitet, kanske t.o.m. brottslig? Och fortfarande har INGEN kunnat påvisa varför det skulle vara farligt eller skadligt för NÅGON (vuxna eller barn) att se andra kopulera i godan ro.
Trots denna ständigt återkommande moralpanik har människor ändå i alla tider fascinerats av den nakna kroppen – såväl sexuellt som icke sexuellt – även i tidevarv då sex och nakenhet betraktats som skamligt och fult. Konstnärer har hittat fina alibin i klassiska mytologiska motiv för att få skildra nakna människor i olika sammanhang, och dubbelmoralen har florerat i samhället, med påvligt sanktionerade bordeller och slavhandel. Men faktum kvarstår. Vi har kroppar, de ser ut som de gör, och vi människor är sexuella varelser. Och det kan ingen ändra på.
Det mest bisarra i sammanhanget är att vi använder barnen som slagträ i moraldebatten. De gymnofobiska puritanerna utgår från att barn av någon anledning skulle ta skada av nakenhet – egen och andras. Detta är naturligtvis helt absurt. Varje person som någon gång har sett nakna barn springa runt och leka, för att sedan hoppa upp i famnen på sin lika nakna mamma eller pappa (t.ex. på naturistbad), förstår att detta är den mest naturliga sak i världen. I hundratusentals år har vi människor levat nakna tillsammans – men nu, i vår tid, anses det plötsligt olämpligt. Ringer det inte en liten klocka här nu…?
Min slutsats är att en person som anser att fysisk nakenhet är anstötlig måste betraktas som psykiskt sjuk, eller åtminstone offer för en svår villfarelse, en patologisk fobi. Att sjukdomen/villfarelsen/fobin är kollektiv, och därmed ”normal”, förbättrar inte situationen. Snarare tvärtom, eftersom skadeverkningarna blir så mycket större. Det finns t.o.m. en grekisk term för denna sjukdom (som för så många psykiska sjukdomar) – gymnofobi; oresonlig skräck för nakenhet. Det är viktigt att påpeka att ALL skräck för nakenhet är ologisk och oresonlig, eftersom nakenhet i sig är helt ofarlig.
Faktum kvarstår: ingen människa har någonsin tagit skada av att se en annan människa naken. Ingen människa – ung, gammal, man, kvinna – har heller någonsin tagit skada av att se andra människor ha sex. Ändå skyddar vi oss själva och varandra från ”detta hemska”, med lagstiftning och fördömande attityder, så till den milda grad att det är betydligt lättare att hitta vålds- och krigsskildringar i media än sexuella motiv. Och jag har aldrig fått höra en vettig förklaring till varför det skall vara så.
Det finns alltså absolut ingenting att vara rädd för gällande nakenheten i sig. En logisk följd av detta resonemang måste naturligtvis vara att man omedelbart avskaffar alla lagar som förhindrar människor att vara nakna när de vill, var de vill. Om herr och fru Lundström vill promenera nakna i Kungsträdgården skall inga lagar och paragrafer förhindra detta. Dessutom bör förstås alla lagar som stigmatiserar och ”snuskstämplar” sexualitet också avskaffas med omedelbar verkan. Att se människor ha sex skadar ingen – tvärtom kan det vara nyttigt och inspirerande för det egna kärlekslivet! Och med tanke på den usla sexualundervisning som våra barn får i skolan (och annorstädes) så är det väl bara bra om barnen då och då får se lite sex i buskarna?
Carl Johan Rehbinder 2008
Tillbaka till Artiklar • Politik & debatt »
