Virtuosen

Jag var 18 år men barnslig. Jag hade aldrig haft någon pojkvän och aldrig varit med en man. Jag var smal och lite tanig men stolt över mina runda bröst som gav mig många uppskattande blickar. Jag ägnade mig mest åt mitt pianospel, så hade det varit så länge jag kunde minnas. Nu hade jag vuxit ifrån mina lärare och skulle istället få lektioner av honom, han som var en känd konsertpianist och någon slags professor på akademien.

Det var en ovanligt varm dag och jag hade bara min tunna sommarklänning när jag kom till den vita trävillan där han bodde. Jag knackade på dörren. Det dröjde ett slag innan han öppnade dörren och utan att hälsa vände ryggen om, fortsatte in i hallen och vinkade in mig med en snabb handrörelse. Jag följde hans rygg och fladdrande svarta linnebyxor in mot rummet där den stora svarta flygeln stod. Han var yngre än jag föreställt mig. Han hade axellångt, brunt, lockigt och lite rufsigt hår, han var lång och han gick barfota. Hans händer var vackra.
Vi stod plötsligt mycket nära varandra när han vände sig om och såg på mig.

– Jaha, sa han, här är vi nu. Ska du visa mig vad du kan?

Jag förstod först inte vad han menade. Jag såg bara hans gröna ögon och hur hans läppar rörde sig för att formulera de ord jag inte hörde. Han gick fram till flygeln och öppnade locket.
Javisst, jag var ju faktiskt här för att spela.

– Vad ska jag spela?
– Välj något du tycker om eller spela efter de noter som ligger här. Han lade sin hand på en hög notpapper på flygeln och log.
– Vad var det du hette?
– Isabelle. Jag hörde mig själv svara men kände inte igen rösten.
– Vackert namn. – Sätt dig!

Jag var som förstelnad och jag kände hur min puls stegrades. Han tog ett steg mot mig, lade handen på min höft och föste mig mjukt mot pianopallen. Jag satte mig och undrade hur jag skulle kunna spela alls när det enda jag kunde höra var mitt eget hjärta och allt jag kunde känna var hans hand. Mina händer darrade men jag började spela och Chopins toner kvittrade genom rummet. Han stod med ryggen mot mig och tittade ut genom fönstret.
Solljuset strömmade in från fönstret och jag såg hans silhuett i ögonvrån.

– Du är begåvad! Avbröt han mig.
– Det där är inte något lätt stycke. Din teknik är perfekt, där har jag inget att lära dig. Vad du behöver är att hitta ditt eget djup i musiken, känslan, glöden och passionen. Jag tror att du har det men det hörs inte genom musiken ännu. Det är något som kommer från livet och av erfarenhet.

Han gick fram till mig, sträckte sig efter pappren på flygeln och var så nära att han nästan rörde vid mig. Han doftade gott.

– Nu försöker vi med det här sa han och ställde upp notpappren.
– Jag vänder blad, sa han och satte sig intill mig på pallen.

Våra lår skiljdes åt bara av tyget i hans linnebyxor. Jag började läsa tonerna och insåg att det var musik jag aldrig tidigare spelat, det var avancerade harmonier och rytmen var svår att följa. Jag började spela men tvekade, tappade takten och började om flera gånger. Tonerna var vackra.

– Det är min komposition, sa han. Den är inte riktigt klar än men jag vill gärna höra din tolkning.
– Vänta! Han reste sig och tog min hand. Snabbt vred han på den långa pianopallen som vi båda suttit på.
– Sätt dig igen!

Jag satte mig längst fram på pallens gavel och han gränslade pallen bakom min rygg. Hela hans överkropp rörde vid min rygg och mot min svank kunde jag känna konturerna av hans underliv. Han lutade sig mot mig och tog mina händer. Hans andedräkt rörde mitt hår och hans armar sträcktes ut längs mina.

– Nu spelar vi, sa han.

Fyra händer på tangenterna och hela hans varma kropp mot min. Vi spelade och tonerna omslöt oss. Jag vet inte hur länge det pågick men det var berusande. Min klännings smala axelband hängde ner på armarna och kjolen täckte knappt mina trosor.

Plötsligt stannade mina händer ur sina rörelser och jag blev kvar med fingrarna på tangenterna. Hans händer tystnade också men jag hörde fortfarande hans andning nära mitt öra.

– Du är vacker Bell, sa han plötsligt. Vacker och begåvad. Hur kan jag undervisa dig? Vad kan jag ge dig som tillför din musik djupets glöd?

Det var en retorisk fråga, han visste nog vad jag hoppades på men han väntade på en signal, han lät mig avgöra fortsättningen.

Hans händer följde sakta mina armar mot axlarna. Jag lät honom röra mig och beröra mig, jag satt helt stilla men vred lite på nacken i förhoppning om att hans händer skulle nå dit. Det var ett tecken tydligt nog och han fortsatte sina händers vandring längs min rygg via utsidan av mina lår, mot mina knän och upp igen längs insidan av låren. Snabbt och ljudlöst lyfte han av mig min klänning. Jag hade bara trosor och min bröst pekade nosigt fram. Hans läppar nuddade min hals och jag lät honom föra. Det ilade genom kroppen och när han reste sig och satte sig framför mig insåg jag att han var den vackraste man jag mött. Han tog tag i mig och hans läppar omslöt min ena bröstvårta, hans tunga cirkulerade kring den så att jag till slut inte kunde låta bli att sucka högt och låta mina fingrar leta sig in i hans lockar, ta tag i hans nacke och pressa mig mot hans läppar. Hans vackra händer höll ett fast tag om min rygg och min rumpa och jag önskade att få hans tunga i min mun.

Jag kom plötsligt ut ur njutningens förstelning och orden lämnade min mun…

– Jag har aldrig…
– Jag misstänkte det, avbröt han innan jag hunnit avsluta meningen.
– Det gör dig bara mer oemotståndlig.
– Kom!

Han tog tag i min hand och drog med med mig mot trappan som ledde till övervåningen. Det var fortfarande väldigt varmt. Han slängde av sig sin skjorta men behöll byxorna på trots att de knappast dolde vad han hade där under.
Han ledde mig in i ett luftigt och ljust badrum och satte mig ned i en stor vit korgstol.

– Vi ska ta det fint och försiktigt sa han och drog av mig mina små trosor. De var fuktiga men jag vet inte om han la märke till det. Han lyfte upp mina ben så att de vilade på fåtöljens armstöd. Han smekte med ett finger över mitt ljusa krulliga hår. Han vände mot badrumsskåpet och plockade fram en gammaldags rakborste, en tvål och en hyvel.
– Får jag? Frågade han och jag kunde inte annat än nicka. Jag längtade efter hans händer. Han löddrade upp ett skum med borsten och strök ut det med omväxlande bestämda och fjäderlätta tag över mitt kön. Från hans rörelser gick som elektriska stötar djupt in i mitt underliv och jag önskade bara mer. Han cirkulerade med borsten över mitt venusberg och längs skåran som omgavs av allt mer upphettade och spända kullar. Känslan var obeskrivlig, mina lår darrade och snart vred jag mig i stolen och grep om hans axlar. Han log och såg mig i ögonen.

– Du är mer än jag hoppats på.

Snabbt och känsligt rakade han bort alla små hårstrån och smekte sedan bort det sista skummet med pekfingret.

– Jag ska ge dig allt, om du vill? Han lekte runt med sina fingertoppar och min hud var så känslig och len att minsta beröring gick rakt in i mig som varma stötar. Jag väntade och väntade men han fortsatte att retas. Han stack sakta in ett finger och lät mig omsluta det.

– Jag ska vara försiktig, sa han. Det här är din stund.

Jag var visserligen oskuld i bemärkelsen att jag aldrig varit med en man, men mina egna fingrar hade varit där hans nu var, och min bästa väninnas också – och hennes leksak som vi tillsammans valt och köpt i smyg via postorder. Jag var lite förberedd men han fick gärna tro vad som helst bara han fortsatte med det han gjorde. Två fingrar. Han lekte vid min trånga öppning och gled sedan sakta in och ut, uppåt, framåt, en inre massage samtidigt som han lät tummen massera min känsliga pärla. Detta var något helt annat än min väninnas tafatta försök att ge mig njutning.

Han kunde inte längre vara tyst, ett njutningsfullt ahh slank ut mellan hans läppar. Han lutade sig fram och kysste min ljumske och cirkulerade vidare med tungspetsen längs insidan av mitt lår. Jag stod inte längre ut, knuffade honom bort från mig, reste mig och slet i hans byxor. Han skrattade och drog av sig byxorna.

– Du är underbar Bell!

Äntligen var vi båda nakna. Han lyfte upp mig över axeln, bar mig in i sovrummet och lade ner mig på den bäddade sängen. Varje del av min hud hettade vid hans beröring, jag ville ha honom i mig på riktigt. Hans kropp sträcktes över min och för första gången möttes våra ansikten helt. Han kysste mig djupt och hårt samtidigt som han trängde in i mig. Hela vägen in i en långsam rörelse. Jag kände hans lårmuskler spännas och kunde inte låta bli att ta tag om hans rumpa och följa rörelserna in och ut i mig. Hans ena hand höll om min stjärt och ett långfinger slank in mellan mina skinkor. Han masserade rytmiskt det känsligaste partiet, farligt nära sina egna stötar och det där fingret trycktes försiktigt och pulserande mot min andra öppning. Han rörde sig in och ut, om och om igen, kraftfullt och rytmiskt tills han exploderade och föll ner i mina armar. Hans hand smekte fortfarande mitt ena bröst och hans tunga lekte en gång till med min innan han motvilligt tog avsked av min kropps insida.

Han reste sig och försvann ur rummet men kom strax tillbaka med min klänning i handen.

– Jag kanske har något att lära dig ändå, sa han frågande och log. Vill du fortsätta som min elev så ses vi vid samma tid nästa vecka.

När jag promenerade hem kunde jag inte låta bli att le åt det faktum att min farmor arrangerat och lovat betala mina lektioner och att jag defenitivt ville vidareutbilda mig hos denne virtuos…

© Lovisa Svensson 2010

Tillbaka till Noveller av gästartister »

Heartline