2016 har varit lite av en moralistisk puckel, och på samma sätt som jag fick skriva en replik mot en usel artikel av Sara Britz i GP på sommaren 2016, har jag under hösten samma år även fått replikera på en lika dum och inskränkt artikel i DN, skriven av en mängd ”företrädare för organisationer och politiska partier” som drämmer till med storsläggan och kräver en ”haverikommission” för att utreda porrens skadliga verkningar.
Porr är inte sex, hävdar de med en dåres envishet, och påstår att så fort en 11-åring googlar på ”bröst”, så för de se extremt våld. All porr är därtill människofientlig, kvinnohatande och rasistisk. Jag undrar verkligen hur artikelförfattarnas sökhistorik ser ut.
Dessa företrädare för moralen, dessa oförtröttliga men enkelspåriga prussiluskor, travar lögner och överdrifter på varandra som om de arbetade på ackord. Ingen torde bli förvånad över att Beatrice Ask är med i denna samling av 25 personer, som alla klappar sig på axeln i sin outsinliga förträfflighet. Moralens väktare, minsann!
Detta är artikeln jag svarar på:
”Låt haverikommission utreda porrens skadliga verkningar”
Min originalartikel med replik hittar du på DN, men du kan också läsa den här på Cirkus Eros.
REPLIK. Att porren har blivit den enda inspirationskällan till sex är förvisso problematiskt. Men det är inte porren som är problemet. Problemet är att vi lever i ett sexualfientligt samhälle som stigmatiserar, skam- och skuldbelägger sex, och konsekvent förtrycker alla uttryck för mänsklig sexualitet, skriver Carl Johan Rehbinder.
Moralens väktare måste emellanåt göra sin stämma hörd. I en sensationsladdad och alarmistisk artikel ropar de efter en ”haverikommission” mot porrens “skadliga verkningar” (DN Debatt 14/10). De vill kopiera britternas vidriga censursystem som bara skapar mer skam och skuld, samt därtill statlig åsiktsregistrering. Porren påstås därtill obegripligt nog vara rasistisk, samt att ”porr är inte sex”, vilket väl delvis är sant, på samma sätt som Magrittes berömda konstverk med en bild av en pipa inte är en pipa. Sanningen är dock att porr helt enkelt är just skildringar av sex i text, bild eller film, i syfte att stimulera sexuellt – så visst är det sex. Kanske är det dags att sluta moralisera och inse att sex faktiskt inte är farligt – inte skildringar av sex heller.
Att påstå att ”forskning och vetenskapliga studier om porr visar att porren utgör katalysator och inspiration till mäns sexuella aggressioner” är förstås falskt – precis som 1980-talets paranoida idéer om videovåldet. Det finns ingen forskning som visar att det har gjort folk mer våldsamma, och det finns inga belägg för att porr gör folk mer sexuellt våldsamma. Det är moralpanik. Jazzen, dansbaneeländet, serietidningarna, hårdrocken, videovåldet och rollspelandet – igen.
Människan är en sexuell varelse, och vi är intresserade av sex. Sex är vackert att titta på, kul att göra och att fantisera om. Sex är hälsosamt, roligt, skönt, ett bra sätt att skapa goda relationer. Sex är nödvändigt för vår arts överlevnad. Inte bara för barnalstrande, men också för positiv social anknytning.
Att porren har blivit den enda inspirationskällan till sex är förvisso problematiskt – men även detta är ett symptom på något annat. Det är inte porren som är problemet. Vi lever i ett sexualfientligt samhälle som stigmatiserar, skam- och skuldbelägger sex, och konsekvent förtrycker alla uttryck för mänsklig sexualitet. DÄR ligger problemet. Vi ser inte sex, vågar inte prata om sex – många vågar inte ens tala om sex med sin partner. Porren kan för många vara den enda vägen till att få någon som helst inspiration till sex. Mer skam, skuld och censur gör inte situationen bättre.
Porr är inget nytt. Så länge som vi har kunnat avbilda varandra har vi också avbildat människor som har sex. Porr är inte ett tecken på ett sjukt samhälle. Det är snarare tvärtom. I diktaturer lyser all porr och annat snusk med sin frånvaro. I fria länder med lättillgängligporr är jämställdheten alltid större än i de länder där porren är förbjuden. Porren har därtill betytt oerhört mycket som positiva inspirationskällor för dem som har en icke-normativ sexuell läggning.
Vi behöver inte mindre porr. Vi behöver mer erotisk inspiration, i såväl skolundervisning som för vuxna. Det får vi genom uppmuntran, inte repression. Recensera porr på kultursidorna i de stora tidningarna, ge konsumenttips om vad som håller hög kvalitet. Det finns bra exempel på respektfull, lekfull, sexig porr som inspirerar.
Låt inte prussiluskorna vinna.
Carl Johan Rehbinder 2016
Tillbaka till Artiklar • Politik & debatt »
