I alla tider har människor på ett eller annat sätt dekorerat sina kroppar. Med kläder, smycken, tatueringar, håltagningar, ärr, permanenta förändringar i benstommen, plastikkirurgi – och genom att måla sig på kroppen. Om det är med koskit, kol eller med mascara från Max Factor har med kulturella skillnader att göra. Ibland målar man sig för att bli vackrare, ibland för att skrämma en fiende i strid, ibland för att berätta en historia.
Jag berättar historier. 

Jag har arbetat professionellt med måleri och illustration sedan tidigt 1980-tal. Det var alltså inte ett så långt steg till att måla på annat än bara dukar och papper. Sedan 1991 har jag använt kroppsmålning som ett av alla mina konstnärliga uttryck. Och sedan över tio år tillbaka ger jag även andra chansen att berätta historier – med sina kroppar, samt med färg och penslar.

I början av 1990-talet skulle jag och min dåvarande hustru få ett barn, och följaktligen var hon under en tid höggravid. Jag tänkte då att det kunde vara kul att ta chansen att måla något på den vackra, runda magen. Så jag skaffade teatersmink och målade en jordglob på den klotrunda magen. Det blev fint. Det blev en fin unge också.

Den målerisessionen gav mersmak, och jag blev jag sugen på att måla på fler kroppar, vilket ledde till att jag med tiden fick rätt många uppdrag. Det blev målerievenemang för stora fester, som TV5, Guldbaggegalan, flera företagsfester för Nokia i hela Skandiavien, samt stora publika marknadsföringsevenemang för Versace och Rosenthal, på konstutställningar och andra kulturevenemang, till tidningsartiklar – samt en del privata uppdrag, som t.ex. möhippor och svensexor.

Eftersom kroppsmålning är väldigt ovanligt som företeelse i Sverige (förutom ansiktsmålning på barn), fick jag förstås en hel del mediaintresse, och hamnade i kvällsunderhållning i TV4, i pysslig barn-TV på SVT, i Expressen och mer därtill. Rampluder och teaterapa som jag är, tackade jag självklart ja till nästan alla sådana erbjudanden…  😀

Stockholm Body Painting Contest 2008 var ett kul event, som  Arrangör var MakeUp Institute Stockholm, som gjorde ett fantastiskt arbete i att lyckas så bra redan på första försöket. Tyvärr fick tävlingen ingen uppföljare. Men det var kul att för en gångs skull få träffa andra som också målar på kroppar. Av 20 tävlande var endast fem svenskar, och flera av dem var nybörjare. Kroppsmålning är alltså fortfarande något nästan icke-existerande i Sverige, och för att få ihop så många tävlande var man tvungen att bjuda in de flesta från andra länder.

Läs min bloggpost på TantraBlog om eventet! »

Men så hände något nytt med kroppsmålandet. Jag började leda andra in i att måla på varandra, snarare än att bara vara mina målardukar. 2004 började jag och min hustru Jennie hålla kärlekskurser för par, och tre år senare, sommaren 2007, höll vi vår första stora kurs för både enskilda och par, på Skeppsuddens kursgård, Vikbolandet, vid Bråviken. Jag vet inte säkert om det var på första kursen 2007, eller möjligen 2008, men något av dessa år introducerade jag ett kurspass som gick ut på att deltagarna skulle måla på varandra. Jag lämnade alltså över målandet till kursdeltagarna.

Jag visade först lite på någon som ville vara demonstrationsmodell, hur man använder färgerna och penslarna rent tekniskt, och hur lätt det kan vara att göra något kul och vackert – och sen fick folk måla på. Jag lekte även discjockey och höll igång alla med skön och dansant musik, målade kanske lite här eller där, uppmuntrade deltagarna med glada tillrop, och såg hela tiden till att det fanns rent vatten, penslar och färg tillgängligt.

Grundkonceptet funkar. If it ain’t broken, don’t fix it. Så ser dessa workshops fortfarande ut, mer än tio år senare. De har bara blivit allt större, och mer välorganiserade. Jag har haft kroppsmålning som kurspass på flera av våra egna kurser, som t.ex. Kärlek, Liv & Lust, Gudar & Djur, Kärleksretreat, på Sexsibilitycoachutbildningen, samt på Sexsibilityfestivalen (där just det kurspasset har blivit helt vansinnigt stort, och samlade på festivalen 2019 runt 100 pers). Alltid lika populärt. Ibland mer.

De viktigaste anledningarna till att denna workshop är så uppskattad är att man som deltagare tillåts att vara naken, sensuell, njutande, men också lekfull med sin kropp – utan att det behöver vara sexuellt. Man har kungligt roligt i all denna kreativitet. Det kan vara bara barnslig lek – och det kan bli sexigt om man så känner för det, men det är absolut inte nödvändigt. Och så blir ju alla så fina och vackra att titta på. Det är också roligt att efter workshopen gå runt på festivalområdet, målad och helt annorlunda. Man känner sig naken fysiskt, men inte mentalt. Underbar känsla.

Se många fler bilder i galleriet Body Painting Workshops! »

Det händer förstås då och då att jag alltjämt själv leker med kroppsmålningsfärger, och målar egna motiv. Lite som för att sluta cirkeln passade jag på att vid två tillfällen måla på Jennie, när hon var höggravid med Disa 2013 – mitt fjärde barn, men hennes första (och sannolikt enda). Det blev också en fin unge.  🙂

Först fick jag snilleblixten att måla om magen till en clownnäsa – hur kul som helst. Någon tid senare gjorde jag även om det där med en jordglob – ett motiv som också expanderade till att resten av kroppen blev rymden, och ansiktet fick bli månen.

Vem vet vad som händer härnäst…?

Carl Johan Rehbinder 2019

• Se fler smakprover på mitt eget måleri i galleriet Body Art! »
• Se bilder från mina kurser i galleriet Body Painting Workshops! »
• Besök gärna min hemsida Body Art Stockholm »

Tillbaka till Artiklar • Erotik & inspiration »