
Till och från har jag skrivit lite poesi. En hel del erotiska dikter, men också mer romantiska, oftast lekfulla, lite naiva, nästan barnsliga, men väldigt mycket från hjärtat.
På grund av en Stor Förälskelse började jag skriva sådana dikter 1985, och sen har det blivit lite fläckvis då och då, mycket mindre än jag velat, men det är i alla fall något. 1996 gjorde jag en liten sammanställning i ett häfte, som jag kallade ”Dikter till en Kvinna”, och det är dessa dikter jag delar med mig av på denna sida.

Kvinna i jungfrudräkt –
Du, vars röst får regn att falla,
Vandrar sakta förbi
Som morgondimman
I en ensam målares själ

Gud och Gudinna
Man och Kvinna
Präst och prästinna
Sovrummet
Vår kyrka
Sängen
Vårt altare
Älskogsleken
Vår gudstjänst
Munnars lek
Vår nattvard
Helig
Helig
Vår extas
Vårt sakrament
In i evighet

Du får mig att tappa andan –
Ibland hittar jag den inte
Och när jag kryper runt
På golvet och letar –
Hamnar jag plötsligt
Vid dina fötter
Och jag känner
Att jag vill ta dem
I mina händer
Smeka dem
Kyssa dem
Och vakta dem –
Dina vackra
Mjuka
Och varma
Fötter

Jag vill bli en upptäcktsresande
En sinnenas doktor Livingstone
Utforska
De vita fläckarna
I kärlekens kartbok
Finna
Dina erogena zoner
Din tropiska regnskog
Lära känna
Infödingarna från trakten
Leva där
Resten av mitt liv…

Om du vore en måltid
Så vore dina ögon
Aperitifen
Din mun
Det berusande vinet
Dina bröst
Den delikata förrätten
Dina lår
Din mage och ditt sköte
Den starkt kryddade
Varmrätten
Dina händer
Får vara sallad
Som dessert
Vill jag ha
Dina öron
Din navel
Och dina tår
Ditt hår
Får vara
Blomsterdekoration
Din rygg
Dina runda axlar
Och dina skulderblad
Får vara
Ostbrickan
Och ingen annan –
Ingen annan
Än jag
Får ta hand om disken efteråt!

Det finns en trädgård
Bakom dina ögon
Med ett magiskt träd
Fyllt av frukter
Kärleksfrukter
Som exploderar av lycka
När man äter dem
Låt oss träffas
I din trädgård –
Dela en frukt,
Äta den tillsammans
Och se vad som händer…

Jag vill dricka Vinet
Ur din bräddfulla
Kärleksbägare
Du äter Brödet –
Min lekamen
Låt detta
Bli vår nattvard –
Vår nattvard
Tills morgonen gryr

Den längsta natten på året
Vill jag tillbringa med dig
I ett hus i skogen
Där blir nattens mörker
Till ljus utan skuggor
Mina känslor för dig
Flätas samman
Med dina känslor för mig
De tumlar runt
Vilt, varmt och lekfullt
I en ändlös dans
Studsar, smeker
Förenas
Och faller sedan
Ned på golvet
Utmattade
Yra
Slappa
Och fullständigt tillfreds
Somnar de
I varandra

I mina innersta drömmar
Dansar du och jag
Barfota i gräset
Fortfarande fuktigt av morgondagg
Vi breder ut en filt på marken
Jag klär av dig
Kysser dig över hela kroppen
Vi älskar med varandra
Hett, intensivt
Länge
Sen vilar vi tätt intill varandra
I en evighet
Som känns som en sekund
I mina innersta drömmar
Sitter vi nakna mittemot varandra
På en flygande matta
Högt över marken
Och äter smultron med grädde
Och alla mina rivaler
Om din gunst
Utmanar jag på värjduell
En tidig vårmorgon
I Boulognerskogen
Min kärlek till dig
Gör mig stark
Ingen kan vinna över mig
Allez-vous, messieurs,
Allez!
En Garde –
Fleche –
Parade –
Riposte –
Touché!
Och du blir bara min
Men det är ju förstås
Bara
I mina innersta drömmar

om vi antar
som en ren hypotes
att varje levande organism
är besjälad
att varje enskild cell
har en själ
som lever i evighet
och vandrar ur liv till liv
då tänker jag
att när en cell
i min kropp
dör
så återföds själen
i denna nyss döda cell
in i en ny cell
i din kropp
och när en cell
i din kropp
dör
så återföds den cellens själ
in i en ny cell
i min kropp
så blandar sig
allt liv
i våra kroppar
du blir jag
jag blir du
vi blir vi
ett
och samma
i evighet

Carl Johan Rehbinder 1985-2023

